Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Min utsikt från dagens lånade konto var Botaniska trädgården, en av mina favoritplatser här i Uppsala.

Vilken händelserik dag det har varit idag! Än så länge har det mest hänt bra saker. Om jag ska vara ärlig känner jag inte särskilt mycket för att flaxa till ett lånat kontor en halv dag i veckan, men i morse inföll denna den halva dagen.

Det lär bli lånade kontor och olika rum varje gång. Utsikten mot Botaniska trädgården, en av mina favoritplatser här i Uppsala, är emellertid fantastisk.

Jag känner att det är lite svårt att komma in i det teamet på plats. Men tanken är väl att det ska bli bättre. Dessutom finns det andra människor i huset som också är bra att lära känna. Redan vid halv åtta packade jag upp min dator och hade en genomgång med en otroligt rak och vettig person som jag direkt kände att jag fick bra vibbar av och klickar med jobbmässigt. Därefter höll vi ett webbmöte med en tredje person som befann sig på annan ort. Även det mötet blev bra. Sen slank jag ner en våning för att jobba lite handfast. Bland annat skapade jag en FAQ-sida* för ett universitetsövergripande, nytt projekt. Dessvärre höll det på att bli fel, men jag upptäckte det i tid och fick fin hjälp från supporten på jobbhemmafronten. Det är lite knepigt när en har för många behörigheter och det gäller att skapa sidor med rätt behörighet – annars ser inte korrekta målgruppen sidan. Nästa steg blir översättning, men där lovade projektledaren att kolla av så vi får använda samma översättare som redan har gjort ett jobb i projektet.

NK vill inte vara med på bild, så den här tavlan får anses passande som stenkul illustration.

Under morgonen hann jag skicka iväg en lunchförfrågan till NK** som jobbar väldigt nära Blåsenhus där jag satt idag. Och tänk, NK hade tid att luncha! Som vanligt var jag sen när jag halvsprang (nåja…) på gångvägen. Men å så roligt det var! Dessutom hade NK lite att fira idag och det var kul att få gratulera till ytterligare en stunds trygghet. Men med på bild vill NK inte vara, så stentavlan här intill, som finns i väntrummet hos min naprapat, får illustrera NK. Jag såg ytterligare några goa före detta kollegor som jag morsade på, fast roligast var det ju att träffa NK och H. Vegetarisk ärtsoppa och pannkakor blev det för min del. Tyvärr gick tiden alldeles för snabbt, så jag fick skippa kaffet och springa tillbaka till bilen för att hinna åka ut till vanliga kontoret och jobba ett par timmar.

Nån visar väldigt tydligt att det är slut på toapapper.

Det där med kaffe ska jag återkomma till. Jag har inte druckit en enda kopp av kaffet på jobbet – och magen är lugn och fin, ärtsoppan till trots. Så… jag kommer till slutsatsen att det är jobbkaffet som har orsakat mina magproblem. I morgon ska jag testa att dricka, för att se vad som händer. Ont ska med eventuellt ont testas innan det möjligen avvecklas. I anknytning till detta noterade jag en liten… protest på jobbet. Vi är inte ett helt papperslöst kontor, men där finns vissa… brister…

Ett par timmar hann jag jobba i mitt vanliga kontor. Jag fixade iordning morgondagens nyhetsbrev på 45 minuter, men fick göra ett par textredigeringar innan jag stack – det händer saker! Vidare fick jag svar från en översättningsbyrå om pris och tidsåtgång för översättning av avdelningens webbplats. Det var faktiskt inte så dyrt som jag trodde det skulle vara. Samtidigt är det inte jättemycket att översätta heller.

Lite frisk luft och sol på bleka nosen var helt OK att få idag.

Jag kastade mig ut till bilen och rullade ner på stan. Det hade inte hunnit att gröta ihop sig alldeles, men jag hade svårt att hitta en parkeringsplats intill naprapatmottagningen. En solig dag som denna gjorde det inte så mycket att få 2 x tio minuters frisk luft och sol på bleka nosen. Min naprapat Klara stack som vanligt tre stoppnålar i mina fotsulor, där det gör som mest ont. Den lilla knutan på vänsterfoten är fortfarande kvar och där, mitt i det onda, stack hon in nålen. Ont ska med ont fördrivas! Sen blev det laserbehandling av högerfoten när smärtan från nålarna hade klingat ut en andra gång. Efter första insticket brukar Klara skruva på nålarna efter en stund. Hur ont det gör kan jag inte säga, för jag svimmar nästan av smärtan. Eftersom jag fick eksem av tejpen mejlade Klara tillverkaren – och fick faktiskt svar medan jag var där. Enligt tillverkaren är eksem en väldigt ovanlig biverkning, fast både Klara och jag har hört flera som inte tål limmet. Men Klara är påhittig och med lite papper (på napratpatmottagningen är det inte papperslöst!) mellan översidan av foten och tejpen kan det kanske funka… För övrigt kan jag passa på att berätta att den här behandlingen är svindyr och det är tack vare att jag numera har lön som jag har råd att betala för den. Tack, arbetsgivaren!

Detta bildspel kräver JavaScript.

När klockan hade passerat 16 traskade jag tillbaka till bilen, tog flexledigt en halvtimme och åkte hem. Jag blir ganska trött av behandlingen, så det är skönt att komma hem och bara slappa.

På innergården hemma möttes jag av en slagen hjälte. Tujan, som har haft en ekivok benämning här i grannskapet, hade fått stryka på foten (!) och var lagd till sista vilan ovanpå ett lastbilsflak. Särskilt ond var väl tujan aldrig, men den hade vuxit så hög att den kunde vara en fara i kommande höststormar. Vila i frid!

B-S är lagd till sista vilan.

*FAQ-sida = en sida med frågor och svar, dvs frågor från användarna/målgrupperna och svar från projektgruppen. FAQ är engelska och står för Frequently Asked Questions, alltså ”ofta ställda frågor”, ”vanliga frågor”.
**NK = Närmaste Kollegan på min förra arbetsplats

Livet är kort. Nålar i hålfötter och fotsulor är inte skönt.