Tisdagen den 17 januari 2017: Snaggat, hängigt och roligt

Publicerat den 17 januari, 2017 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Nyklippt

Snaggad!

Igår var det tydligen Hårklippningens dag. Såväl Fästmön som jag blev snaggade, dock inte samtidigt och av samma hand. Nu har jag inte hunnit träffa Anna än, men viss information via sociala medier ger en vink om att ganska mycket av hennes hår klipptes. Själv låter jag M ta fram rakhyveln och köra i nacken. Jag vill ha riktigt snaggat där, medan det ovanpå huvudet mest rensas ur. Jag har samma typ av kalufs som pappa – han klippte sig regelbundet och in i det sista. Därför bokar jag alltid ny tid efter varje klippning och det är sex veckor mellan gångerna jag snaggas.

 

Böckerna Kärleken till livet och snövit ska dö

Bokbyte igår från en stjärna till Snövit.

Det blev inte så väldigt mycket kväll kvar till ingenting igår, men jag läste ut Marie Fredriksson-biografin, fortsatte att irritera mig över att jag inte kan prata med mamma om boken och började läsa en julklappsdeckare som jag fick av vännen FEM. Författaren är tyska och en helt ny bekantskap för mig, så det blir spännande. Boken har förresten börjat just med att en dubbelflickmördare har avtjänat sitt fängelsestraff, släppts ut och återvänt till sin hemby.

Nattsömnen blev sönderhackad igen. Jag fick också nån obehaglig känsla av att en infektion är på väg, för jag frös och nös. Dessa ständiga uppvaknanden om nätterna är emellertid värre än att nysa och frysa.  De gör mig trött när det är dags att kliva upp ur sängen på morgonen. I morse skärpte jag till mig och kom iväg i tid – utan att frysa och nysa nåt nämnvärt – för det var dags att köpa ny parkeringsbiljett. Sånt kan ta lite tid. Parkeringsautomaten är inte världens snabbaste…

 

MacIntosh SE/30

Jag jobbar på en modääärn IT-avdelning…

Arbetsdagen har i princip inneburit två ting: möten och att skriva. Det finns inte så mycket mer att säga om det, mer än att det var roligt. Jag har faktiskt väldigt roligt på jobbet, det är sant. (Till exempel hittar en roliga saker här – se bilden intill!) Ofta är det också högt tempo och det gillar jag. Ibland kan det förstås vara negativt med stress. Just nu fungerar det oväntat bra för mig och det är jag glad över. Jag har hellre för mycket att göra än för lite, men det kan bli förstås bli tufft ibland när en är så stressad att en knappt hinner med toabesök och lunch. På tal om lunch väntar ett spännande möte vid morgonens lunch. Jag ska träffa en gammal bekant och en ny. Möten med människor är också en del av mitt roliga jobb! I vanliga fall äter jag numera lunch på kontoret – yoghurt och ostmacka. Jag pallar ännu inte lunchrestaurangens sorl. Då tar jag hellre en halvtimme i lugn och ro vid mitt besöksbord tillsammans med min bok på gång. Jag stänger dörren och på så vis markerar jag att jag vill vara ifred. Det funkar! Men i morgon blir det utelunch med thailändsk touch.

Efter jobbet stannade jag till vid Tokerian för att veckohandla. Som vanligt mötte jag Lucille där. Detta fick till följd att jag nästan, men bara nästan, glömde köpa mjölk. Jag inhandlade även tre förpackningar Keldasoppor som var på extrapris. Min mamma brukade blanda tomat- och svampsoppa när jag var barn och en sån måltid blir det framöver. Somliga rynkar säkert på näsan åt det, men jag har testat på en sån näsrynkare och maten blev helt godkänd. I kväll blir det emellertid bara vanlig mild tomatsoppa med nån ostmacka till.

Tre Keldasoppor

Dagens fynd: tre soppor.


Jag har betalat en räkning samt rivit lite i pärmen med mammas viktiga papper. Nån sluträkning på hennes el har ännu inte kommit, vilket oroar mig lite. Men Vattenfall är kända för att vara lite osmidiga och osnabba i sin hantering. Jag minns hur det var när pappa hade gått bort och elavtalet med räkningar skulle ställas om till min mamma. Det kom papper som krävde pappas underskrift… Himla lätt när han var död – NOT! Och väldigt okänsligt.

 

Vissen växt

Den ser lite vissen ut, men är det OK att häckla den för det?

I kväll blir det Veckans brott klockan 21 på SvT 1. Denna veckas TV-tidning ger inga större överraskningar. Den som vill se USA:s nye president installeras kan kika på fredag på TV 4 eller SvT1 vid 18-tiden. Själv är jag totalt ointresserad, men slås av hur OK det verkar vara att driva med hans utseende. Nu tycker jag att karlns åsikter är helknäppa, fast därifrån till att häckla hans hår och ansiktsfärg tycker jag är att sänka sig lågt. Det gör vissa journalister och jag tar mig för min panna och tänker att det verkar passera bara för att det är Donald Trump. Då får en visst bete sig på vilken sandlådenivå som helst. Även om han själv gör det rätt ofta kan jag tycka att vuxna, högskoleutbildade svenska journalister borde ha bättre vett än att kräla i sanden.

I morgon träffar Lars Lerin Thorsten Flinck och på torsdag går Antikrundan från Gustavsberg. På fredag börjar en ny brittisk kriminalserie klockan 22. Eller ny och ny, den är från 2011. På lördag tänker jag glo på Gunnel Freds dag på Slottet klockan 20 och på söndag klockan 21 går andra delen av Innan vi dör. Den svenska kriminalserien började riktigt bra i söndags, tycker jag. Samtliga går på SvT1.

SÅ. Nu behöver du inte lägga ut 13 pix på en TV-tidning – ifall du har samma smak som jag… Dags att fixa soppa, tror jag…

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Kärleken till livet

Publicerat den 16 januari, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

 

Marie Fredrikssons och Helena von Zweigbergks bok Kärleken till livetJag tror de flesta av oss har nån sorts relation till Roxette och dess två medlemmar, Per Gessle och Marie Fredriksson. Duon gjorde stor succé såväl här hemma som världen över. Roxette stod på toppen när katastrofen plötsligt inträffade: Marie Fredriksson föll ihop och det konstaterades att hon hade en hjärntumör. Kärleken till livet har Helena von Zweigbergk skrivit tillsammans med Marie Fredriksson. Boken handlar om att bli stjärna, men också hur skört livet är. Jag gav boken till mamma i julklapp julen 2015. Nu bor den i Uppsala. I kväll läste jag ut den och tyvärr har jag ingen mamma att prata med den om.

 

I boken berättar Marie Fredriksson inledningsvis om sin barndom och uppväxt i det skånska samhället Östra Ljungby. Inte visste jag att Marie Fredriksson hade så många syskon, att familjen var fattig eller att en tragedi drabbade den. Självklart är det intressant läsning att följa Marie Fredrikssons resa från den lilla byn ut i världen. Livet som stjärna är inte alltid enkelt och när den fattiga tjejen plötsligt fick flis kunde hon inte bara unna sig själv saker – hon kunde också hjälpa andra. (Känns historien igen..?)

Nåt litterärt mästerverk är väl inte detta, men Helena von Zweigbergk har gjort ett riktigt bra jobb när hon skriver Marie Fredriksson biografi. Hon hittar en ton som passar och boken går snabbt att läsa. Bokens foton är fint bonusmaterial. Att läsa om en stor artists försöka att komma tillbaka på scenen trots sviterna av en svår sjukdom är understundom tungt. Extra tungt blir det när jag vet att turnén 2016 fick ställas in för att Marie Fredriksson inte ser så bra eller sägs kunna gå längre. Men faan vilken tuff brud och kämpe hon är!

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tulpanens dags kväll och måndagen den 16 januari 2017: Matnyttigt, tjafs och komplettering av kollegor

Publicerat den 16 januari, 2017 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Makaroner och korv

Söndagsmiddag.

Det blev en fin avslutning på min söndag/Tulpanens dag. Två samtal med riktigt goda vänner satte guldkant på dagen, verkligen! Och sen lagade jag mat – igen! En kan tro att jag håller på att göra matlagning till en vana. Faktum är att jag gör det. Jag har blivit erbjuden en hälsokontroll hos min företagshälsovård via min arbetsgivare. Motståndet var stort ENORMT när jag skummade de enkäter jag skulle behöva fylla i inför en sån undersökning. De handlar mycket om matvanor, alkohol, motion och sjukdomar. Men i morse tog jag mig i kragen, fyllde i så ärligt jag kunde samt bokade tid till en måndag i nästa månad. Jag inser att jag måste börja lära mig äta igen. Och eftersom jag ändå måste börja om på nytt kan jag lika gärna försöka lära mig äta bättre än tidigare. Under den gångna veckan har jag i alla fall hållit löftet till mig själv att inte äta godis och sånt mer än till helgen. Under helgen har jag emellertid svullat värre än värst. Eller har jag det? Nja, jag äter inte lika mycket som tidigare. Igår lagade jag till exempel kycklingkorv och makaroner portionsmässigt vad jag åt innan min lilla mamma kom på sjukhus. Eh… det var dubbelt så mycket som jag kunde äta igår, så i kväll hade jag en matlåda att värma. Det passade bra, eftersom jag skulle direkt till frissan efter jobbet och mina luncher är fortfarande rätt frugala – yoghurt och ostmacka.

Trissvinst 30 kronor

Vi vann 30 spänn, mamma!

Eftersom det var söndag igår tyckte jag att det passade med dessert. Men inte vilken dessert som helst, utan en Trissdessert. Mamma och jag brukade skrapa en Trisslott tillsammans, vanligen på söndagar, telefonledes. Vid småvinster tog vi nya lotter i stället för att hämta ut småpengar. Ända sen mammas bortgång har jag hållit traditionen vid liv och faktum är att vi fortfarande ”går runt”! Vi skrapade en Trisslott den sista söndagen mamma levde, men en lott skulle vi spara. Vidare hade mamma ett par vinstlotter hemma och jag hade en, tror jag. Självklart skrapade jag fram en vinst igår – 30 spänn, det vill säga en ny lott. Kan du fatta hur irriterande det är att inte få berätta detta för lilla mamma???

 

Kolor

Kolor i Hjärtat i morse, men Toffelhanden var INTE nere i skålen!

Min arbetsvecka drog igång i racerfart som vanligt. Precis när jag hade stängt av datorn i fredags trillade en fråga via e-post in. Jag besvarade den helt kort via mobilen och lovade då att ta tag i den den här veckan. Det har jag försökt göra, men det är inte helt enkelt när ansvarig inte är tillgänglig. Men frågan har hanterats efter bästa förmåga, vi har snabbt och effektivt löst saken samtidigt som vi har informerat om vad som händer inom en snar framtid. Detta vore väl värt en belöning, huh? Ja, hur lätt vore det inte att stoppa ner Toffelhanden i skålen med mässkolor som tronade i hjärtat av Hjärtat på avdelningen??? Men vet du, jag kunde låta bli! Inte en enda kola tog jag.

 

Rock och skor

På väg in i väggen? Nej, när det gäller mig själv är det bara sättet jag hänger min rock och ställer mina skor på under arbetstid.

Det är flera runt omkring mig (inte på mitt jobb, dock!) som är på väg in i eller som har gått in i väggen. Jag, som nyligen gått igenom en kris, förstår delvis vad det handlar om. En krisreaktion och en utmattning påminner rätt mycket om varandra. Samtidigt som jag tycker att alla ska ha rätt att få jobba heltid, tycker jag att det också borde vara möjligt att jobba mindre – just för att inte gå in i väggen. Med vettiga löner skulle till exempel alla med tunga vårdjobb inte behöva tvinga sig till heltidsarbete. Och vad hände med allt det fina snacket om sex timmars arbetsdag? Vi i Sverige har faktiskt haft åttatimmarsdagar i över 100 år nu. Är det inte dags att ändra lite på det? Tänk så många arbetstillfällen det skulle skapa – förutom att färre människor kanske inte skulle gå in i det där jävla väggalamentet?!

 

 

Avslutningsvis… jag kan inte låta bli att kommentera tjafset mellan en viss författare och en bokhandlare här i stan. Eller egentligen handlar det inte om tjafs dem emellan mer än att de använder sin yttrandefrihet och sin rätt att ha och framföra sina olika åsikter. Sen att en massa andra folk tycker saker – fine. Men det som är långt ifrån fine är hot och tillmälen som inte är konstruktiva. Det är så mycket bättre att säga vad en tycker utan att säga att nån annan är idiot. Och att säga att den som inte tycker samma som jag ska skjutas i gryningen, i princip, är jävla dumheter, på ren svenska! 

Vad jag själv tycker??? Tja, jag har inte hört Katerina Janouch för jag har inte tjeckisk TV, så jag har svårt att ha nån åsikt. Vidare tycker jag att rasism inte är OK, men att Sverige kan bli bättre på sin invandringspolitik. Bokutrensningar anser jag är fel så länge det inte handlar om litteratur vars enda syfte är att kränka andra. Att hota nån för den personens åsikter är aldrig OK, enligt mig. Vad tycker du som har orkat läsa ända hit??? Skriv gärna en kommentar och berätta!

På min arbetsplats är det för övrigt högt i tak och vi försöker komplettera varandra i stället för att kränka varandra. Vi jobbar tillsammans och tillåter oss att ha olika åsikter utan att idiotförklara varandra. Men självklart underlättar det ibland när vi har samma… färgkoder… (Detta var ett försök att lätta upp stämningen i ett annars rätt trist slut på blogginlägget.)

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördagskväll den 14 januari och Tulpanens eftermiddag 2017: Förnimmelser, dofter och förskönat hem

Publicerat den 15 januari, 2017 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Marie Fredrikssons och Helena von Zweigbergks bok Kärleken till livet och en mugg kaffe

Ett av mammas hårstrån föll ur boken Kärleken till livet…

Tro inte för en sekund att jag fullt ut accepterar att lilla mamma är borta. Jag saknar henne och tänker på henne varje dag och helgerna, speciellt söndagar, är saknaden som störst.  Nån rapport om vad som orsakade mammas död har jag heller inte fått ännu. Det ger mig inte mamma tillbaka, men kanske skulle det vara en hjälp för mig att acceptera faktum. Jag vet med mitt förnuft att mamma är borta. Samtidigt kan jag få förnimmelser av hennes närvaro här, märkligt nog. Starkast är förnimmelsen vid en av mammas möbler som fick flytta till Uppsala. Varje gång jag passerar den känner jag doften av mammas parfym. Märkligt… 

I morse började jag på allvar läsa Marie Fredrikssons och Helena von Zweigbergks bok Kärleken till livet. Det var en julklapp 2015 från mig till min mamma. Jag är så ledsen över ytterligare en bok som vi aldrig får tillfälle att prata om. Jag vet att jag frågade mamma vad hon tyckte om den och hon svarade:

”Mjaaa…

Mer blev inte sagt – jag ville låna och läsa den först. Jag kom att tänka på det när jag läste i morse och ett av mammas hårstrån föll ur boken. Lilla mamma, du finns alltid här ändå!

 

Kalkonfilé och potatisklyftor med sås, ett glas vin och en öl.

Lördagsmiddag med både vin och öl.

Jag lagade mat igår kväll – slå på trumman! Min ugn har börjat krångla på olika vis, men den fixade i alla fall till potatisklyftorna. Ovanpå spisen provade jag min nya stekpanna. Även den klarade av att fixa maten – kalkonbröstfilén blev jättebra. Jag öppnade ett Zensavin och drack två glas till maten, eftersom det ju trots allt var lördag. Och till matlagningen sprättade jag en öl. Måltiden intogs solitärt, för Fästmön har jobbarhelg. Men jag hade sällskap av böcker och TV, för jag hann precis bänka mig i bästefåtöljen efter disken för att se Sofia Ledarps dag av Stjärnorna på Slottet. Ärligt talat hade jag lite svårt att se henne som en stjärna, men hur det än är blir programmen väldigt bra och deltagarna bjuder verkligen på sig själva.

Bok, kaffe och konjak

En rejäl konjak till kaffet och boken blev det eftersom korken till flaskan gick sönder.

Resten av kvällen läste jag. Jag läste ut Louise Penny-boken och tyckte att det var den bästa hon har skrivit, åtminstone av dem som jag har läst. Vid närmare efterforskningar har det nämligen visat sig att hon har gett ut hela tolv böcker i serien om kommissarie Armand Gamache och sex av dem är översatta till svenska och utgivna här. Detta var fjärde boken i serien, vilket betyder att jag har minst två till att jaga rätt på. Till boken drack jag svindyrt pressokaffe och så unnade jag mig en rejäl konjak, för ovanlighetens skull! Konjaken var också en julklapp från mig, men till min pappa. Eftersom han gick bort sommaren 2006 måste konjaken ha varit minst elva år gammal. Inte hade jag tänkt ta så mycket som jag gjorde, men korken – som var av kork – till flaskan gick sönder. Inget att spara på alltså. Hur som helst var det väldigt gott med ett glas Svart Renault.

Jag ilsken i Nemi-tshirt

Jag vill sova om nätterna, inte vibrera ikapp med grannens tvättmaskin.

Klockan var närmare halv ett när jag kröp till kojs. Just då, halv ett på natten, tyckte nån i flerfamiljshuset att det var OK att starta en tvättmaskin. Det är inte första gången det tvättas på märkliga tider. Sist vi fick information från BRF-styrelsen stod det klart och tydligt att det ska vara tyst mellan klockan 23 och 7. Nu tycker jag att det är väldigt svårt att det ska vara tyst-tyst mellan dessa klocklag, för till exempel behöver en ju tvätta sig på morgonen. Men en behöver fan inte starta en tvättmaskin mitt i natten!!! Nästan varje kväll, sent, tvättas det. Jag brukar få sätta på sovrums-TV:n för att kunna stänga ute det brummande ljudet, men vibrationerna i mitt hem kommer jag inte ifrån. Eftersom jag inte vet exakt vem i huset som inte kan läsa har jag klagat hos BRF-ordföranden ett antal gånger. Verkningslöst, uppenbarligen…

 

tulpan närbild

Tulpan i min vas på köksbordet.

En ny dag, med nya möjligheter och Tulpanens dag vaknade jag till runt niotiden. Sol ute, men sol inne och i sinne och hjärta uteblev. Jag njuter i alla fall av mina vackra blommor som står på köksbordet och ser vårliga ut. Tulpaner doftar ju inte nåt särskilt, men vackra att se på är de. Jag ska bli bättre på att köpa hem färska blommor varje vecka. Det är ett sånt enkelt sätt att försköna ett hem. En period för några år sen brukade jag alltid köpa gladiolus på lördagarna. Den traditionen slutade jag med när jag blev arbetslös, för då behövdes pengarna till annat än blommor. Men nu har jag möjligheten igen att unna mig denna njutning. Kanske blir det gladiolus nästa gång, därför..?


I fredags kväll förskönade jag ju förresten mitt hem genom att sätta upp mammas fönsterlampor i köket. Bilden blev lite kass, så idag tog jag en bättre (?) bild så att du riktigt kan se en av dem nära. (Figuren som skymtar på en balkong i bakgrunden får du ignorera. Det är bara nån som tror att h*n inte syns när h*n röker eftersom h*n har hängt upp ett skynke på räcket. Att fönster kan spegla saker och att rök stiger var visst inte bekant, inte heller att skynken kan åka/blåsa? åt sidan.) Som bonus lägger jag också ut en bild på mitt nya, svarta diskställ. Jag tycker att det blev riktigt snyggt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Vid strykbrädan i gästrummet

Jag har sett ljuset ute – från strykbrädan.

Nog vet jag att jag borde ha gått ut i januarisolen idag, men att ta en söndagspromenad ensam är inte så roligt. Dessutom bråkar hälsporren med mig efter gårdagens besök i ett par, tre affärer. Jag har trots det sett ljuset idag. Det såg jag när jag stod vid strykbrädan och gjorde slut på den enorma hög som väntade på mig i gästrummet. Nu gör det visserligen ont i foten att stå också, nästan ondare än att gå, men mina kläder och dukar har inte lärt sig att stryka sig själva. Förresten tycker jag att det faktiskt är helt OK att stryka. Jag står och tänker och funderar samtidigt. Sen vet jag att folk har synpunkter på min strykning, men om ni skiter i vad jag gör så skiter jag i vad ni gör – min strykning gör ju ingen illa eller sjuk. Som rökning, till exempel…

 

Rostat bröd, ägg, kaffe och bok

Frunch eller brunch.

Det blev frunch eller brunch framåt 13-tiden. Sen har jag fräschat till mig och hoppat ur pyjamasbyxor och Nemitischa – och krupit ner i Pumamjukisbrax och ren hemmatischa. Nån stanna-inne-hela-dan-dag blir det emellertid inte. Jag måste gå ut med sopor, för mina sopor har inte heller lärt sig att ta rätt på sig själva. I kväll ska jag åka ut till Rushyes och hämta och skjutsa hem Anna. Hon har då jobbat ett av sina, i mina ögon, vansinniga dubbelpass, från klockan 7.30 till 20, med ett par timmars ledigt mitt på dan. Ledigheten mitt på dan är ganska värdelös eftersom hon inte hinner åka hem. Inte heller verkar det finnas nåt ställe där hon kan vila på jobbet mer än i personalrummet där det springs hela tiden. Usch för att ha det så! 


I afton är det premiär för den svenska kriminalserien Innan vi dör på SvT 1. Den tänker jag titta på klockan 21. Sen är det dags att försöka sova – och jag kan ju alltid hoppas på att det blir utan ackompanjemang av nån tvättmaskin – för i morgon börjar en ny, härlig arbetsvecka!

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett förbud mot mord

Publicerat den 14 januari, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

 

Louise Pennys bok Ett förbud mot mordJag fick många fina böcker i julklapp förra året. En av dem var deckaren Ett förbud mot mord, som är den fjärde delen i Louise Pennys serie om kommissarie Armand Gamache. Det finns många fler delar, men alla är inte översatta till svenska. Jag har läst de tre första i serien och var väldigt nyfiken på den fjärde. Tack Fästmön!

Den här gången är det sommar och kommissarie Gamache och hans fru Reine-Marie har rest till värdshuset Manoir Bellechasse för att fira sin bröllopsdag. På samma ställe befinner sig familjen Morrow-Finney för att ha släktträff. En son och hans fru är paret Gamaches vänner. Plötsligt sker ett märkligt dödsfall. En staty ramlar över en av barnen Morrow-Finney. Eller ramlar och ramlar… Det visar sig förstås vara mord. Kommissarie Gamache måste vara polis även under sitt bröllopsdagsfirande. Dessutom drabbas hans eget förflutna honom.

Jag faller direkt. Det här är så bra. Jag dras in i berättelsen där det mänskliga psyket har en prominent roll snarare än blodiga mord. Mordet konstateras till exempel inte förrän jag har läst en tredjedel av boken. Men det gör inget. Jag förförs av karaktärsbeskrivningarna och matbilderna och visst 17 får jag Agatha Christie för ögonen. Men kanadensiska Louise Penny är sin egen. Med denna den fjärde boken i serien har hon verkligen bevisat det OCH sin klass.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 14 januari 2017: Prylar av värde och årgång

Publicerat den 14 januari, 2017 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Fiskvas från Trelleborgs glasbruk på framsidan av Antik & Auktion

Den gröna fiskvasen från Trelleborgs glasbruk såldes för nästan 500 spänn. Här syns den på omslaget till senaste numret av Antik & Auktion.

I den gångna veckan började årets säsong av Antikrundan, inspelad i somras. Det är ett av mina favoritprogram, så självklart tittade jag. Men medan jag väntade på att programmet skulle börja bläddrade jag i senaste numret av Antiktidningen som hittat ner till min postbox. Jag blev så himla nöjd för på tidningens framsida fanns en grön vas som ser ut som en fisk. Enligt tidningen hade den lilla vasen från Trelleborgs glasbruk sålts för nästan 500 spänn. Varför jag blev nöjd? Därför att mamma ägde exakt en sån vas och när vi ”avslutade” mammas hem i november fick vasen en ny ägare i min bekanskapskrets. Roligt! Den nya ägaren valde vasen för att den var ovanlig och lite kul. Att den nu är värd en slant känns förstås extra bra.

 

diplom som Antikintresserad i Kristianstad

Antikintresserad är jag helt klart.

Antikrundan då? Tja, jag körde min gamla vanliga app och den fungerade hur bra som helst. Jag hade verkligen ingen lust att ladda ner ytterligare en app som SvT marknadsför, Duo, eftersom jag inte vill vara med och tävla, rösta eller så. Bara amatörvärdera i Antikrundan. En kan väl säga att det gick… sisådär. Jag har inte haft varken tid eller engagemang att förkovra mig under hösten, så jag värderade mest åt skogen. Ungefär tre fullpoängare tog jag trots allt. Det räckte emellertid inte mer än till ett diplom som Antikintresserad. Nåja, det är inte viktigt för mig att vara bäst i det här sammanhanget. Jag tycker bara att det är roligt och lärorikt att gissa vad ett föremål som presenteras i programmet kan vara värt.

När mammas hem skulle avslutas var det ganska många saker som inte fick följa med mig hem till Uppsala. Jag var tvungen att prioritera hårt. Samtidigt beredde det mig stor glädje att vissa av prylarna kom till nytta hos människor jag tycker om eller för människor som har det svårt. En av sakerna som fick följa med hem till mig är mammas drinkvagn, som ursprungligen var pappas mostrars (min farmors systrars). Därför tror jag att vagnen är finsk, men säker kan en förstås inte vara. Jag tycker att den är jättesnygg. Tyvärr står den i köket, vilket inte är den bästa placeringen, men ett smalt vardagsrum rymmer inte allt det borde.

Drinkvagn

Mammas drinkvagn har flyttat till köket i Uppsala.


Några andra saker jag inte kunde skiljas från var mammas samling av änglar. Under vinterns storhelger har änglarna fått paradera på ekbyffén, precis så som de gjorde till jul hemma hos mamma. Idag stoppade jag tillbaka dem i vitrinskåpet. Det var lite kul att göra en änglaparad och till påsk planerar jag en ägg- och äggkoppsparad. Kanske blir det också en liten parad av små söta dosor och askar framöver…

Änglar i vitrinskåp

Nu har änglarna paraderat färdigt och får vila till nästa jul i mitt vitrinskåp. De flesta av änglarna har varit mammas, men några stycken är mina.

 

Kaffe och boken Förbud mot mord

Morgon Förmiddagssyssla.

Julgransplundringen gick bra igår. Det betydde att jag kunde sova och slappa länge idag. Jag sov faktiskt ända till klockan nio! Som vanligt gjorde jag kaffe och tog med mig in till sängen. Där låg jag sen och läste en god stund. När jag sover för länge får jag huvudvärk och det vaknade jag med idag. Dessutom har jag varit yr hela dan och det är rentav läskigt – det känns som om jag är påverkad. Jag kan knappast vara påverkad från igår för det blev faktiskt bara ett glas rött – och en öl endast i tanken. Så småningom krälade jag ur sängen och gjorde lite nytta här hemma. Det behövde dammsugas och tvätt skulle vikas. Den strykhögen jag har just nu har betoning på hög, men eftersom jag tvättar ännu mer i skrivande stund tänker jag inte ta itu med strykning förrän i morgon.

Rutiga pyjamasbyxor och randiga strumpor

Stilikonen var i farten här hemma, men när jag skulle hämta Anna hoppade jag förstås ur hemmastassen och satte på mig nåt mera lämpligt.

Vid 13.30-tiden hoppade jag ur hemmastassen och flög över till Fästmön för att skjutsa henne till jobbet. Hon känner sig inte heller helt kurant, så vi får hoppas att vi inte åker på nåt elände. Ingen av oss kan vara hemma från jobbet just nu.

Det var kallt idag och det snöade lite fram på eftermiddagen. På vägen hem från Rushyes stannade jag till vid ett av stans glasbanker för att fylla på mitt vinskåp och för att kompletteringshandla lite. Nu har jag köpt hem mat till i morgon också! Imponerande, eller hur?!

I kväll ska jag steka kalkonfilé i min nya stekpanna. Till pippin serverar köket i New Village potatisklyftor med skal samt hot béarnaisesås. Självklart ska en flaska rött från vinskåpet korkas upp. Jag tror inte att jag väljer nåt av de viner jag köpte idag, men det kan bli ett zinfandelvin. Jag tycker att de är goda och fylliga – och faktiskt är de ofta inte italienska utan amerikanska. Men zinfandel är ursprungligen en italiensk druva, förstås. De viner jag köpte med mig hem idag är dessa:

Fyra flaskor italienskt vin: Zensa primitivo, Capitel de 'Roari Amarone, Ca' Marrone Appassimento och Ricossa Barolo.

Fyra italienare fick följa med hem. Från vänster: Zensa primitivo, Capitel de ‘Roari Amarone, Ca’ Marrone Appassimento och Ricossa Barolo.


Jag har provat två av vinerna tidigare, men i tidigare årgångar – det längst till vänster och det längst till höger. Det ska bli spännande att jämföra!

Tulpaner på en tulpanduk

Tulpaner och tulpanduk – jag går in hårt för att fira Tulpanens dag i morgon!

Så många fler saker behöver jag inte just nu, men på dagens lilla shoppingtur inhandlade jag i alla fall ett nytt diskställ, bestickkorg och diskunderlägg. Det jag har är sunkigt och har stått här i evigheter. Det är helt enkelt ofräscht och omöjligt att få rent – vi har så enormt kalkigt vatten här. Diskunderlägget går att tvätta, smart nog.

Massor av prylar finns här, ja, men i morgon är det faktiskt Tulpanens dag. Jag köpte två buketter tulpaner till köksbordet. Där står de så fint på den matchande tulpanduken. Snacka om att gå in för firandet…

Nu har tvättmaskinen tystnat och jag ska hänga rena jeans. Därefter blir det matlagning med tillhörande matlagningsöl, för nu är den tilldelade portionen lördagsgodis sedan länge slut och jag behöver äta nåt med mer substans. Igår fick jag förresten en kallelse till hälsoundersökning, nåt min arbetsgivare erbjuder alla som fyller 50, 55 och 60 i år. Innan en går dit ska en fylla i ett antal enkäter om mat- och dryckesvanor, livsstil etc. Redan där, när jag tittade på frågorna, insåg jag att jag måste skärpa till mig och äta mindre godis och mer och bättre mat. Ja, ja, nu när mamma inte finns här att tjata på mig får jag väl tjata lite själv, dårå…

Godis vid tangentbordet

Tilldelningen av lördagsgodis är slut sen länge.

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dagens citat den 14 januari 2017

Publicerat den 14 januari, 2017 av Tofflan

Ett citerande inlägg.

 

Egentligen kommer dagens citat från gårdagen, då tischan hängde på kollegan L. Men jag vill ge dig det idag, du som överlevde otursdagen fredagen den 13:e. Läs, översätt och tänk på orden. Kommentera gärna!

Tischa med tänkvärt citat på runsvenska

Tänvärda ord på runsvenska!

 

Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Jobb, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 13 (ooohhh!) januari 2017: Psykologi, pizza och plundring av julen

Publicerat den 13 januari, 2017 av Tofflan

 


Kära dagbok…


Det är idag julen dansas ut. Jag har hållit fingrarna nästan i styr fram till Tjugondedag Knut, även om en del tomtar redan i veckan fick hoppa ner i jullådan. Men vi börjar i rätt ordning med dagens plundringar och andra äventyr! Jag började nästan min arbetsdag med att fredagsfika med mitt favvo-team på jobbet. De sitter precis över mig och jag söker mig ofta upp till det gänget när jag behöver få skratta lite. Nu vet ju inte jag om de läser den här bloggen (en och annan gör det, det vet jag…), men jag tror jag vågar skriva att de som jobbar i teamet är helt galna – på ett roligt-bra sätt!

Adventsljusstake med ojämna ljus

Typisk asymmetrisk adventsljusstake hos mitt favvo-team. Inget stämmer, liksom.


Varje gång jag kommer upp hittar jag nåt nytt att asgarva åt. Mitt första besök fick jag en rosachock i form av en gran. Jag blev helt… stum. En teammedlem som är på semester kan alltid räkna med HYSS och annat när h*n kommer tillbaka till jobbet. För tillfället semestrar en av dem, men vi oj, jag menar de har gott om tid att… Ja, ja, i morse hade vi bara julgransplundring med äppelmosgiffel till kaffet och en väldigt asymmeterisk adventsljusstake. Giffeln var förresten ganska asymmetrisk den också, i alla fall den jag tog. Den såg ut som nåt heeelt annat och naturligtvis fick jag skratta! (Än så länge mest i tanken, jag kan inte skratta riktigt än.)

Giffel och cappuccino

Inte kan du påstå att giffeln ser ut som en giffel?..

 

Röd ryamatta

Med fötterna i denna och näsan i en bok fördrev jag tio minuter i väntrummet.

En timme före lunch var det dags för mig att träffa psykologen. Jag tror att jag slog h*n med häpnad – h*n hade i färskt minne hur jag var första gången. Nu såg hon en person som var förvånad över att jobbstarten och första arbetsveckan har gått så bra, en person som överlevde vinterns storhelger trots all sorg och saknad. Men jag är lyckligt lottad i livet på så vis att även om min ursprungsfamilj numera bara = mig, har jag en Uppsalafamilj som är stor och full av värme och kärlek. Tack vare min Uppsalafamilj har jag överlevt inte bara De Sju Svåra Åren utan också den stora förlusten av min mamma i oktober förra året. Och så har jag mina böcker… Jag hann få en kvarts lässtund med fötterna på en lurvig matta i väntrummet på företagshälsovården. När jag läser skapar jag ett rum i rummet och stänger ute alla andra. Det är en fantastisk gåva. Jag hoppas att jag kan applicera den på min arbetsplats när vi flyttar till vårt nybyggda hus i juli. Öppna kontorsytor blir en utmaning för mig.

Efter psykologsamtalet var jag… utsvulten. Jag åkte till Rixos och köpte… ett matberg, det vill säga en vegetarisk pizza. Och kan du tänka dig, jag slukade den – förutom kanterna! Enormt stor, men tunn och god. Paltkoman infann sig inte riktigt på eftermiddagen, fast jag fick ganska ont i min stackars mage. På väg till bilen på parkeringen rundade jag hörnet – och backade sen tillbaka in på Chocolat. Det var ju helt perfekt att jag hamnade där – jag behövde ju godis till min julgransplundring hemmavé. Godispåsen jag kom ut med var helt i paritet med lunchpizzan, det vill säga enorm. Nu blir det säkert mer ont i magen…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Eftermiddagen gick försvinnande fort på jobbet. Det blev en del nytta gjord, bland annat fick vi chefen att sitta ner och fika med oss. Somliga åt giffel, jag avstod faktiskt. Jag hade julgransplundring på kontoret också, men det blev inget godis.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Efter arbetsdagens slut åkte jag och många andra hemåt. Jag stannade emellertid till vid Tokerian för att handla MIDDAGSMAT till i morgon *korsitaketochvågensamtidigt*.

Sen blev det äntligen dags för julgransplundringen hemma! För varje rum/fönster jag gjorde (fem, om jag räknar köket som ett trots att där är tre fönster), för varje duk jag bytte (fyra)  åkte Toffelhanden ner i godispåsen. Fiskdamm sket jag i*, förresten. Men ärligt talat, det där med godispåse till julgransplundringen kändes nästan… för mycket. Jag var inte så godissugen som jag trodde. Intressant… Nåja, Toffelhanden har grävt bland sötsakerna och Toffeltanden har tuggat en del. Nu åker nog påsen in i skåpet. Tills i morgon. Då är det ju LÖRDAGSGODIS!

Nöjdast är jag förstås med köket. Mammas Tiffanylampa i taket har nu fått två matchande fönsterlampor i köket – tack Fästmön för sladdhjälpen! – och en tredje som jag tyckte var snygg i mittenfönstret.

Här är några bilder från mitt avjulmöblade hem:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Det vill säga jag bajsade inte i nån damm utan struntade i en!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Torsdagen den 12 januari 2017: Lite solsken, lite regn

Publicerat den 12 januari, 2017 av Tofflan

 


Kära dagbok…

 

Regn på fönstret och snö utanför

Höstväder? Aprilväder? Nä, januari 2017-väder. Ett av dem.

Orden i rubriken hade min pappa med i en födelsedagsdikt till mig som aprilbarn. Han tyckte uppenbarligen att jag kunde vara både glad och… mindre glad. GAH, så arg jag blev på honom då, men ju mer jag tänker på orden desto mer inser jag att de stämmer. Att jag använder dem i rubriken idag handlar emellertid mer om vädret. Igår kväll var det en bedrövlig afton vädermässigt. Det blåste och regnade som värsta höstdagen. Du vet såna där nålsticksregnstänk. Mycket av snön som kom bara för några dar sen regnade bort. Jag vill inte ha snön kvar och jag vill inte ha mer snö, så jag var på sätt och vis glad. Fast nu när vinterns storhelger är passerade, de flesta snöfria, längtar vi nog alla efter lite mer sol, ljus och värme.

Sol utanför ett spröjsat fönster

Vårsol? Nja, januari 2017-väder av en annan sort än igår.

Det var därför med stor förvåning jag noterade att solen faktiskt lyste synbart idag. Framåt lunch var det soligt väder. En stund. I morse var det förstås lika mörkt som vanligt och dessutom förrädiskt halt. Jag höll mig på benen i alla fall medelst tantstruttande gångart OCH jag var noga med att kolla så parkeringsbiljetten låg rättvänd när jag parkerade på jobbet. En av enhetscheferna hann ifatt mig och vi hade ett litet samtal utanför porten innan vi började vår arbetsdag. Asså människor som jobbar här är så gulliga!!!

I morse var jag på mitt andra teammöte i nuvarande konstellation. Jag lyssnade, lärde och antecknade, men det kändes ändå lite grann som om jag var på aningen fel plats. Efter mötet pratade teamchefen och jag en stund. Vi kom fram till att min närvaro kanske kan vara mer flexibel vid mötena eftersom mötena till stor del handlar om arkitektur – och jag jobbar med kommunikation. Lite senare kom enhetschefen in på mitt rum och vi diskuterade också frågan samt min organisatoriska tillhörighet. Båda cheferna och jag enades om en lösning som jag är nöjd med – och de också, hoppas jag. Det är väldigt skönt att vi är överens, men det är också väldigt skönt att de faktiskt inhämtar mina åsikter innan de bestämmer saker. Så jobbar bra chefer. Då blir det till och med lättare att foga sig i beslut som jag som medarbetare tycker är mindre bra. (Däremot kan jag inte förstå att min enhetschef påstod sig inte höra allt när jag vid ankomsten i morse berättade om parkeringsboten och försökte använda den som argument för löneförhöjning… Hmpfff…)

Anteckningsblock och penna

Jag lyssnade, lärde mig och antecknade på teammötet. Resten av dan jobbade jag vid datorn.

Resten av dan har jag jobbat med de intranätsidor som jag och enhetschefen prånglade ut i all hast strax före jul. Jag har både uppdaterat sidorna och korrigerat felaktig information, men jag har också skapat nya undersidor. Eftersom det kommer återkoppling på materialet vet jag att sidorna är lästa. Då blir jag extra mån om att det som står där ska vara korrekt och aktuellt.

Efter en fartfylld arbetsdag är det inte fel att glida ner i bästefåtöljen och läsa en stund. Men framför allt glo på favoritprogrammet framför alla på TV: Antikrundan. Nu väntar tolv nya avsnitt, så torsdagar mellan klockan 20 och 21 är jag inte tillgänglig för omvärlden.

Igår var jag också lite otillgänglig – först svor jag upp ett nytt lysrör och sen svorbetalade jag min parkeringsbot. Efter kvällsmaten telefonerade jag med mammakusinen B. Tänk att jag är så glad att och när hon ringer! Dels är hon en viktig länk till min mamma, dels är hon så rolig att prata med, så alert. Igår avhandlade vi allt från teater till sex timmars arbetsdag. Roligt!

Programmet Vänligen Lars Lerin markerat i en TV-tidning

Vänligen Lars Lerin missade jag inte igår!

Jag hann också med att glo lite på TV igår kväll. Inte ville jag missa den första delen av Lars Lerins säsongsstart av sina Vänligen-program. Igår träffade han Helena Bergström, men han fick dessutom barn. Rekommenderas!

Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag läser, för det var ett tag sen. Inte vet jag hur ofta folk läser andras bloggar. Förut hade jag ett gäng som jag läste varje dag. Där har jag prioriterat ner. Dels har jag en kortare lista över bloggar som jag följer, dels läser jag kanske en till två gånger i veckan. Den som inte publicerar inlägg på ett tag stryks från min lista. Om det är Nån som har orkat läsa hela det här inlägget får Nån gärna svara på hur ofta Nån läser bloggar. Fast med tanke på att ingen riktigt besvarade mina frågor kring Gilla-klickandet gissar jag att ingen svarar nåt nu heller. Tyvärr…

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer

Onsdagen den 11 januari 2017: Dumma mamma och upplysningsvis

Publicerat den 11 januari, 2017 av Tofflan

 


Kära dagbok…


”Dumma mamma!

Mamma med kusiner, fastrar och sina föräldrar

Ser inte mamma, längst ut till höger, lite olydig ut? Flickorna till vänster om mamma är mammakusinen B2 och mammakusinen B.

Exakt så kände jag när jag vaknade i morse, genomsvettig, arg och ledsen efter en riktig mardrömsnatt. Min mamma var medan hon levde… inte allt igenom snäll, det är ingen, nästan, men hon var inte riktigt så… rättfram som i drömmen. Däremot kände hon förstås till mina ömma punkter. Jag är rätt nöjd med min viktnedgång just nu, trots att den inte var planerad och trots orsaken (sorg). Men i drömmen var mamma väldigt tydlig med att hon tyckte att jag fortfarande är fet och äter för mycket, kan en säga utan att gå in på detaljer. Ja ja, jag brås kanske på mormor som var ett rejält fruntimmer utseendemässigt. Mormor var rejält snäll också. Där slutar kanske likheterna oss emellan. Bland mammas foton hittade jag en bild som föreställer mamma och två kusiner tillsammans med respektive mamma samt mammas pappa (min morfar, alltså). Jag tycker att min mamma ser väldigt busig ut på bilden, vill inte riktigt stå still. Det var nog tur att mormor var just ett rejält fruntimmer och höll fast sin dotter såsom hon gjorde på bilden. Mamma kanske var lite… dum och olydig, rentav..? Å vad jag skulle vilja fråga mamma om bilden, fast det går ju inte. Dumma mamma, varför gick du bort???

Adventsstjärna

Jag är inte upp till stjärnnivå ännu.

Sorgen är en oberäknelig följeslagare, som sagt. Drömmen gjorde mig arg på mamma, men jag tror inte att det har märkts så mycket på jobbet idag. Jag är väldigt tydlig med att jag inte är på stjärnnivå riktigt än, men jag försöker, jag gör mitt bästa. Och det mesta går ändå hyfsat bra. Idag har jag gjort en del uppdateringar på intranätet av olika slag, jag har också försökt lära ut. Vidare har jag översatt en text samt jobbat med mitt nyhetsbrev. För det senare har jag fått en idé som när jag presenterade den föll i god jord.

Till lunch idag försökte jag få mänskligt sällskap. Jag lockade till och med med karameller. Tyvärr nappade ingen – mer än min zombiemumie, som hoppade upp i stolen mitt emot. Men nästa onsdag har jag bokat in ett lunchmöte på systeruniversitetet som jag ser fram emot mycket. Då ska jag träffa såväl gamla bekanta som nya. Det är alltid spännande.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Under eftermiddagen blev vädret sämre och sämre. Det verkar som om vi går mot vinter igen. Mörkt och blåsigt har det varit hela dan, dock. Jag har fortfarande mina upplysande stakar och stjärnor uppe, för upplysningsvis dansas julen inte ut förrän Tjugondedag Knut – och det är på fredag. Men jag längtar dit, för då ska jag sätta upp fönsterlamporna i köket, de som Fästmön fixade till vad gäller sladdar och trycken och som matchar kökslampan. Mamma skulle nog bli både imponerad av Annas verk och glad åt att jag använder hennes armatur. Allt annat än glad var jag när lysröret ovanför diskbänken började blinka lite igår. I morse blinkade det helvetiskt, snacka om tics! Det var bara att plocka ur röret och försöka få tag i ett nytt på hemvägen. Att sen få in skiten det nya röret i lampan… etc etc [många fula ord] Men jag lyckades till sist. Den extra delen som Dyra elkedjan fick mig att köpa trots att jag var tveksam till behövde jag inte. Men ärligt… vad är tio spänn när en kommer ut till bilen efter en arbetsdag och upptäcker att en har fått parkeringsböter på 500 spänn? Jaa, QPark, det blåser lite idag och det blåste gissningsvis till i morse när jag stängde bildörren så att min parkeringslapp blåste upp-och-ner. Nu svider det rejält, för upplysningsvis jag har ju betalt parkering till och med måndag nästa vecka.

Detta bildspel kräver JavaScript.


För att återvända till julgransplundring och annat har jag plockat bort en del tomtar (alla utom de som tillhör sextetten som hänger i köksgardinen). Nån gran har jag inte att plundra, så det som återstår är faktiskt bara att byta ett par dukar och att plocka ner julens fönsterbelysning. (Nog borde jag få julgransplundringsgodis ändå sen?) Men upplysningsvis har Påskliljan i alla fall fått sin tomteluva utbytt mot en gay-lei så att hon bättre matchar sin ägare. Och då menar jag inte gay som är lycklig, för jag är rätt sur i skrivande stund.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, HBTQ, Ironi, Jobb, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer