Kära dagbok…

Höstväder? Aprilväder? Nä, januari 2017-väder. Ett av dem.

Orden i rubriken hade min pappa med i en födelsedagsdikt till mig som aprilbarn. Han tyckte uppenbarligen att jag kunde vara både glad och… mindre glad. GAH, så arg jag blev på honom då, men ju mer jag tänker på orden desto mer inser jag att de stämmer. Att jag använder dem i rubriken idag handlar emellertid mer om vädret. Igår kväll var det en bedrövlig afton vädermässigt. Det blåste och regnade som värsta höstdagen. Du vet såna där nålsticksregnstänk. Mycket av snön som kom bara för några dar sen regnade bort. Jag vill inte ha snön kvar och jag vill inte ha mer snö, så jag var på sätt och vis glad. Fast nu när vinterns storhelger är passerade, de flesta snöfria, längtar vi nog alla efter lite mer sol, ljus och värme.

Vårsol? Nja, januari 2017-väder av en annan sort än igår.

Det var därför med stor förvåning jag noterade att solen faktiskt lyste synbart idag. Framåt lunch var det soligt väder. En stund. I morse var det förstås lika mörkt som vanligt och dessutom förrädiskt halt. Jag höll mig på benen i alla fall medelst tantstruttande gångart OCH jag var noga med att kolla så parkeringsbiljetten låg rättvänd när jag parkerade på jobbet. En av enhetscheferna hann ifatt mig och vi hade ett litet samtal utanför porten innan vi började vår arbetsdag. Asså människor som jobbar här är så gulliga!!!

I morse var jag på mitt andra teammöte i nuvarande konstellation. Jag lyssnade, lärde och antecknade, men det kändes ändå lite grann som om jag var på aningen fel plats. Efter mötet pratade teamchefen och jag en stund. Vi kom fram till att min närvaro kanske kan vara mer flexibel vid mötena eftersom mötena till stor del handlar om arkitektur – och jag jobbar med kommunikation. Lite senare kom enhetschefen in på mitt rum och vi diskuterade också frågan samt min organisatoriska tillhörighet. Båda cheferna och jag enades om en lösning som jag är nöjd med – och de också, hoppas jag. Det är väldigt skönt att vi är överens, men det är också väldigt skönt att de faktiskt inhämtar mina åsikter innan de bestämmer saker. Så jobbar bra chefer. Då blir det till och med lättare att foga sig i beslut som jag som medarbetare tycker är mindre bra. (Däremot kan jag inte förstå att min enhetschef påstod sig inte höra allt när jag vid ankomsten i morse berättade om parkeringsboten och försökte använda den som argument för löneförhöjning… Hmpfff…)

Jag lyssnade, lärde mig och antecknade på teammötet. Resten av dan jobbade jag vid datorn.

Resten av dan har jag jobbat med de intranätsidor som jag och enhetschefen prånglade ut i all hast strax före jul. Jag har både uppdaterat sidorna och korrigerat felaktig information, men jag har också skapat nya undersidor. Eftersom det kommer återkoppling på materialet vet jag att sidorna är lästa. Då blir jag extra mån om att det som står där ska vara korrekt och aktuellt.

Efter en fartfylld arbetsdag är det inte fel att glida ner i bästefåtöljen och läsa en stund. Men framför allt glo på favoritprogrammet framför alla på TV: Antikrundan. Nu väntar tolv nya avsnitt, så torsdagar mellan klockan 20 och 21 är jag inte tillgänglig för omvärlden.

Igår var jag också lite otillgänglig – först svor jag upp ett nytt lysrör och sen svorbetalade jag min parkeringsbot. Efter kvällsmaten telefonerade jag med mammakusinen B. Tänk att jag är så glad att och när hon ringer! Dels är hon en viktig länk till min mamma, dels är hon så rolig att prata med, så alert. Igår avhandlade vi allt från teater till sex timmars arbetsdag. Roligt!

Vänligen Lars Lerin missade jag inte igår!

Jag hann också med att glo lite på TV igår kväll. Inte ville jag missa den första delen av Lars Lerins säsongsstart av sina Vänligen-program. Igår träffade han Helena Bergström, men han fick dessutom barn. Rekommenderas!

Nu ska jag ta en surfrunda bland de bloggar jag läser, för det var ett tag sen. Inte vet jag hur ofta folk läser andras bloggar. Förut hade jag ett gäng som jag läste varje dag. Där har jag prioriterat ner. Dels har jag en kortare lista över bloggar som jag följer, dels läser jag kanske en till två gånger i veckan. Den som inte publicerar inlägg på ett tag stryks från min lista. Om det är Nån som har orkat läsa hela det här inlägget får Nån gärna svara på hur ofta Nån läser bloggar. Fast med tanke på att ingen riktigt besvarade mina frågor kring Gilla-klickandet gissar jag att ingen svarar nåt nu heller. Tyvärr…

Livet är kort.