Ett inlägg om en bok.

Jag fick många fina böcker i julklapp förra året. En av dem var deckaren Ett förbud mot mord, som är den fjärde delen i Louise Pennys serie om kommissarie Armand Gamache. Det finns många fler delar, men alla är inte översatta till svenska. Jag har läst de tre första i serien och var väldigt nyfiken på den fjärde. Tack Fästmön!

Den här gången är det sommar och kommissarie Gamache och hans fru Reine-Marie har rest till värdshuset Manoir Bellechasse för att fira sin bröllopsdag. På samma ställe befinner sig familjen Morrow-Finney för att ha släktträff. En son och hans fru är paret Gamaches vänner. Plötsligt sker ett märkligt dödsfall. En staty ramlar över en av barnen Morrow-Finney. Eller ramlar och ramlar… Det visar sig förstås vara mord. Kommissarie Gamache måste vara polis även under sitt bröllopsdagsfirande. Dessutom drabbas hans eget förflutna honom.

Jag faller direkt. Det här är så bra. Jag dras in i berättelsen där det mänskliga psyket har en prominent roll snarare än blodiga mord. Mordet konstateras till exempel inte förrän jag har läst en tredjedel av boken. Men det gör inget. Jag förförs av karaktärsbeskrivningarna och matbilderna och visst 17 får jag Agatha Christie för ögonen. Men kanadensiska Louise Penny är sin egen. Med denna den fjärde boken i serien har hon verkligen bevisat det OCH sin klass.

Toffelomdömet blir det högsta.

Livet är kort.