Kära dagbok…
Anna och jag har varit i farten.
Det är söndag kväll och jag har varit och ätit söndagsmiddag på McDonald’s. Jag har haft en skön och vilsam helg tillsammans med min kära. Vi har flamsat och skojat, pratat och varit allvarliga – och så har vi planerat och fixat en del till en av födelsedagarna i april (inte min, dock). Efter dessa dygn som ett par känner i alla fall jag mig ensammare än ensammast när jag har skjutsat hem Anna. Men det är ju så att vi var och en har lite vi måste fixa med på olika håll inför den kommande arbetsveckan. Då får en trycka ner den där ensamhetskänslan, bita ihop och göra det en har tänkt sig.
Även om vi har tagit det lugnt har vi också varit i farten. Lördagsvädret blev lite av en besvikelse, men då kunde vi med gott samvete ligga kvar i sängen en extra stund och läsa och dricka kaffe. Jag sov närmare nio timmar… Inte vet jag om en kan ”sova igen” förlorad sömntid, men det verkar så för min del. Det blir intressant att höra vad psykologen har att säga om det i morgon när jag ska dit.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Framåt lunchtid kom vi iväg på lördagen. Anna fick välja tårtor och när det var gjort beställde vi till dan före och betalade. Jag har tre semesterdar – Annas födelsedag, dan före och dan efter – så det är jag som har ansvaret för tårthämtningen och kakinköp. Medan vi stod och beställde såg vi den största chokladboll jag har sett live – ett kilo. Undras efter hur många tuggor en börjar må illa… Vi höll oss i skinnet och köpte ”bara” med normalstora muffins hem till eftermiddagskaffet.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Vi handlade en del drycker, både till födelsedagen (vin och likör) och till mig (öl). Jag passade på att utnyttja mitt medlemskap i Akademibokhandelns vänner och köpte Anna Janssons nyutkomna deckare till 20 procents rabatt. Vidare betalade jag större delen av boken med ett presentkort som jag gav mamma till hennes födelsedag förra året. Nu blev det som om mamma köpte boken till mig, till min födelsedag. Tack, lilla mamma!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nästa stopp blev Blomsterlandet där Anna handlade lite utsmyckningar till födelsedagen och jag bara fotade. Ett bekant ansikte dök upp bland blomstren – Annas snälla mamma, för tillfället genomförkyld. Så for vi hem till Anna med blommorna och kvistarna och hämtade ett par säckar tomglas som skulle pantas. Maj gadd, det blev över 200 spänn som Anna kunde sätta sprätt på idag. (På fredagen hade vi dessutom slängt en massa tomglas utan pant. Det måtte kännas rätt tomt hos Anna nu…) Igår var det jag som handlade på Tokerian och det var mest lite kompletteringar till middagen samt lördagsgodis, förstås.
Framåt seneftermiddagen slappade vi med var sin bok. Vi tog lite snacks och en fördrink (vitt vin från fredagen respektive en öl) innan jag började med kalkonmiddagen, till vilken vi drack rött vin. Det är så sällan nån av oss får hemlagad mat, så för mig känns det gott att kunna laga mat till Anna – nästa gång får jag själv njuta den lyxen hemma hos henne. Det var bara skit på TV, så vi mumsade lite lördagsgodis innan vi skuttade i säng hyfsat tidigt på lördagskvällen. Jag somnade och sov som en sten, nästan…
Detta bildspel kräver JavaScript.
Den här boken har ett underbart språk och är en fröjd att läsa!
Eller nja. Det där med hemlagat… Nästa gång blir det smörgåstårtor och vin och sen är det påskmat som vi hjälps åt att sno ihop. Och efter påsk åker jag till Motala och kollar pizzamenyer och annat. För jag tycker verkligen inte att vännen Mia ska stå för maten när hon är så snäll och upplåter sovplats åt mig i flera dygn!
Söndagen började som lördagen med kaffe och läsning i sängen. Jag läser den sista bokreaboken, en bok som jag nappade åt mig mest för dess underbara titel, Vi är alla helt utom oss. Lyckligtvis är boken dessutom välskriven och språket är helt underbart, så det är en fröjd att läsa den. Jag ska strax parkera mig i läsfåtöljen, faktiskt och läsa lite till i min ensamhet.
Mitt på dan gjorde vi en utflykt till Torbjörns torg dit Retrolyckan har flyttat. Som vanligt var det bara fina saker. Roligast att se var samlingen bulbvaser, där lägsta pris var 325 kronor för en vas av halva storleken den jag gav till vännen FEM från mammas hem. Jag var naturligtvis tvungen att fota och skicka bilden nedan till FEM och jag tror att hon blev lite glad. Nu har inte bara Anna och jag fått vaser med ett visst ekonomiskt värde, även FEM har fått det. Det glädjer mig! FEM svarade och berättade att hon fått semester beviljad för den dan mamma ska gravsättas. Det känns väldigt tryggt och gott att FEM följer med upp till graven, jag tror att jag skulle ha känt mig som… Ingen utan sällskap där när mammas urna sänks i jorden intill pappas.
Fina bulbvaser!
Vi for en sväng till Annas snälla mammas och hennes L:s stuga, för det hade blivit både varmare och soligare. Vi tänkte att de nog inte var där eftersom Annas snälla mamma var så förkyld, men se det var de! L stod uppflugen på en stege och beskar äppleträd och Annas snälla mamma dirigerade från marknivå. Vi bestämde att jag ska åka över med telefonerna på torsdag direkt efter jobbet. I morgon kväll ska jag slänga sommardäcken i bilen och på tisdag ska jag slänga ur vinterdäcken, så då blir det lite sent att åka över. På onsdag är det TV-kväll för mig med både När livet vänder och Rebecka Martinsson.
Efter stugbesöket åkte vi och tittade på huset där jag ska jobba efter semestern. Det lustiga är att Anna en gång i tiden har jobbat på sitt allra första jobb på exakt samma plats – men då som barnflicka i en familj!
Ett av dessa fönster tillhör mitt nya kontor!
Medtagen Anna fikar på City Gross.
Söndagseftermiddagen avslutades med en fika på City Gross (ja, namnet ska avstavas, rysligt nog!) där jag åt en chokladboll av normal storlek. Anna såg rätt medtagen ut (ser mest lite hejsan, svejsan ut på bilden, om jag får säga det…), men vi orkade med ytterligare lite shopping till födelsedagen samt några matvaror till nu innan jag skjutsade hem henne.
Jag har skrivit två inlägg och detta blir mitt tredje. Mellan texterna åkte jag och käkade. Jag var inte ensam på McDonald’s, men det är bra att åka dit då och då, för då blir en av med eventuell längtan efter barn. Det var ett fruktansvart sorl och gap och skrik där, så jag blev väldigt trött i såväl öron som skalle. Familjen Social försökte dessutom vara trevlig och det orkade jag definitivt inte med – jag var så tung och go’ i magen efter min kycklingburgare och de fyra chili cheese topsen…
Tung i magen av chili cheese tops, del av min söndagsmiddag.
Rena kläder är framtagna, jag är tvagad från topp till tå, jobbväskan är packad, två lunchsmörgåsar bredda och veckans medicin är fördelad. Nu ska jag slappa med min bok och resten av lördagsgodiset. Jag har haft sms-kontakt med sysslingen K och kanske blir det tillfälle att ses i april när hon kommer hit för att bli morfarssyster. Men i morgon börjar en ny härlig arbetsvecka. Tacksamhet! På jobbet är jag Någon, inte Ingen!
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Jag valde den ärligt talat på grund av dess omslag och, i mitt tycke, dess fantastiskt spännande titel. 
En bok som jag vet att min mamma önskade sig och som jag köpte till henne antingen till nån födelsedag eller till jul var 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 