Tofflan – the neverending story | Ur näbbstövelns mörker, upp i ljuset

Mitt bokår 2017: Gott och blandat i mars

Publicerat den 1 april, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om böckerna jag läste i mars.

Februari är årets kortaste månad och då läste jag nio böcker. Mars är kortare än februari till antalet bokstäver, men i dagslängd hela tre dar längre. Nio böcker blev lästa även under mars, vilket visar på mindre lästid eller kanske tjockare böcker. Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare!

Marsböcker 2017:

Av månadens nio böcker är bara tre spänningsromaner (Före dig, Lycke och Än skyddar natten), vilket ju är en liten framgång i sig (och kanske också ett skäl till att jag läste lite mindre..?).

Två av böckerna var recensionsexemplar varav den ena (Någonstans brister himlen, med första recensionsdag den 1 april) från Historiska Media och den andra (Det enda som betyder något) från författaren. Fyra av böckerna fyndade jag på årets bokrea (Före dig, Lycke, Björnstad och Än skyddar natten). En bok var en julklapp förra året från vännen Jerry (Min kamp 4) och en bok var en gåva från en kollega (Bryt upp! Bryt upp!). En bok, som jag dessutom läste på engelska, (Gypsy boy) var ett lån av Zeta.

Högsta omdöme, det vill säga fem tofflor, fick fem av böckerna (Lycke, Än skyddar natten, Min kamp 4, Bryt upp! Bryt upp! och Gypsy Boy). Fyra tofflor gick till två av böckerna (Före dig och Det enda som betyder något). Två av böckerna fick medel (Någonstans brister himlen och Björnstad).

Sammanfattningsvis läste jag inte en enda dålig bok förra månaden heller!

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt Anna Lihammer, Än skyddar natten, Örjan Svedberg, Björn Julén, Björnstad, bokrea, bokrea 2017, bokstäver, Bryt upp! Bryt upp! Karin Boye 1900 - 2000, dagslängd, Det enda som betyder något, engelska, Erika Olofsson Liljedahl, Före dig, författare, förlag, första recensionsdag, februari, Fredrik Backman, fynda, gåva, gott och blandat, Gypsy Boy, Historiska media, Jeanette Palmqvist, julklapp, Karin Boye, Karl Ove Knausgård, kollega, läsa, lästid, lån, litteratur, Lucie Whitehouse, Lycke, mars, medel, Mikaela Bley, Mikey Walsh, Min kamp 4, Någonstans brister himlen, omdöme, Pia-Kristina Garde, recensionsexemplar, spänningsroman | Lämna en kommentar

Recension: Någonstans brister himlen

Publicerat den 1 april, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Dan efter Alla hjärtans dag hittade jag en bok i postboxen med en hälsning från Historiska Media. Det var, enligt följebrevet, en förhandsutgåva av Erika Olofsson Liljedahls debutroman Någonstans brister himlen. Boken hade alltså ännu inte kommit ut i sin slutgiltiga form när den hamnade hos mig. På försättsbladet reserverar sig förlaget för eventuella ändringar och korrekturfel i denna, enligt baksidestexten, imponerande debutroman. Men jag fick gärna tipsa om boken om jag gillade den, stod det i missiven, som också meddelade att första recensionsdag var den 1 april 2017. Det är det idag och det här inlägget skrev jag den 6 mars när jag hade läst ut boken. Publiceringen är tidsinställd. Tack till Historiska Media!

Den nästan 14-årige Elis är bokens centralfigur. Elis lever med sina föräldrar och sin syster Signe i Bohuslän där han och fadern är fiskare. En dag försvinner plötsligt Signe utan att Elis får veta varför. Först. Så småningom uppdagas hemligheter i familjen. Elis ger sig då iväg för att leta rätt på Signe och ta med henne tillbaka hem.

Ganska omgående funderar jag över målgruppen för boken. Jag får en känsla av att den är skriven för en yngre läsare än jag själv. Och när jag googlar på författaren finner jag att detta må vara hennes debutroman, men hon har tidigare debuterat som barnboksförfattare. Språket är enkelt och boken är lättläst. Jag tycker mycket om bokens titel, men blir sen faktiskt lite besviken – jag tycker inte att titel och roman hör riktigt ihop. Vidare fängslas jag inte av karaktärsbeskrivningarna. Människorna i boken får inte liv i mina ögon, mer än möjligen de äldre herrarna som porträtteras. Dessvärre faller även porträttet av Einar – av det skälet att tråden Einar bara… tappas. Varför ha med karaktären om den inte har nån viktig roll i eller betydelse för själva berättelsen? En annan tappad tråd är pojken Arvid. Vad hände med honom, undrar jag?

Jag funderar mycket på skildringen av tiden och miljön och tänker att det inte känns helt realistiskt att en 14-åring som Elis bara kan gå sysslolös i familjen han besöker. Vidare är han rätt oförskämd mot vissa, ödmjuk och barnslig i kontakterna mot andra. Vågade en tonåring vara just oförskämd mot vuxna på 1920-talet?

Nåt enstaka korrekturfel hittar jag och nån irriterande upprepning (ordval) i ett stycke, men jag har inte nåt stort att anmärka på. Det är som sagt en ganska lättläst bok. Och kanske är det just detta som får mig att haka upp mig på att förlaget kallar boken imponerande på baksidan. Lite lurad känner jag mig också eftersom detta ju inte är nån författardebut i egentlig mening.

Det här är inte alls nån dålig bok, men jag tror nog att författaren ska fortsätta skriva för yngre och inte skriva för vuxna. En yngre läsare än jag med ett intresse för ett svunnet Sverige får med all säkerhet stort nöje av den här boken.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt Alla hjärtans dag, äldre herrar, ändringar, ödmjuk, baksidestext, barnbok, barnboksförfattare, barnslig, besviken, Bohuslän, centralfigur, debutroman, Elis, enkelt språk, Erika Olofsson Liljedahl, ett svunnet Sverige, får inte liv, följebrev, föräldrar, författare, förhandsutgåva, försättsblad, första recensionsdag, försvinna, fiskare, googla, haka upp mig, hemligheter i familjen, Historiska media, imponerande, inlägg, irriterande upprepning, karaktärsbeskrivningar, korrekturfel, lättläst, leta, litteratur, lurad, målgrupp, medel, miljö, missiv, Någonstans brister himlen, oförskämd, omdöme, ordval, porträtt, postbox, publicering, skildring, skriva, slutgiltig form, stort nöje, syster, tack, tappa tråden, tid, tidsinställd, titel, tonåring, vuxen, yngre, yngre läsare | Lämna en kommentar

Fredagen den 31 mars 2017: Fredag :-)

Publicerat den 31 mars, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Idag är det fredag och helgen börjar. Jag har jobbat lite för mycket, skrivit, läst etc, så den här helgen tänker jag ägna mig åt Fästmön. Dels ska vi umgås, dels planera och utföra en del som har med en kommande högtidsdag att göra.

Text på whiteboard: Händelser: Fredag! : )

Konstaterande.

Min arbetsdag har varit full av roliga saker. Det är ganska härligt att känna att en är behövd även i slutet av arbetsveckan – och att jag har kapacitet att jobba fullt ut. Men jag lär mig fortfarande, varje dag. Med all säkerhet är det detta som gör att jag tycker jobbet är roligt och utvecklande.

Jag har väldigt fina, trevliga, roliga, goa och kompetenta kollegor. Det går ju inte att tycka annat om dem när flera av dem förser mig med litteratur, eller hur? Idag fick jag tre Fogelströmsböcker på långlån från Pippis bokhyllor. Eftersom min chef beviljade min sommarsemester idag tänker jag mig att jag har fem härliga veckor som kan ägnas åt roliga saker som läsning. Sen blir det en del måstesaker också, bland annat att rensa och städa förrådet och mina viktiga-papper-pärmar. En sån som jag blir aldrig papperslös…

Per Anders Fogelströms böcker Erövrarna, Revoltörerna och Upptäckarna

Fogelströmsböcker på långlån.

Det poppar upp ett och annat tidsinställt inlägg under morgondagen. Sen finns jag på Instagram för den som vill se nån enstaka bild från min lördags- och söndagsverklighet. Planen är att ägna mig åt Anna och bara vara där, med henne. Jag önskar eventuella läsare en god helg.

Ha en GOD helg!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt aldrig papperslös, arbetsvecka, behövd, bild, bilder, bokhylla, chef, förråd, fin, foto, fredag, go, härlig, helg, Instagram, kapacitet, kollega, kommande högtidsdag, kompetent, lära mig, läsa, långlån, lördag, litteratur, måstesaker, Per Anders Fogelström, pippi, planera, rensa, roliga saker, roligt, söndag, skriva, sommar, sommarsemester, städa, tidsinställt inlägg, trevlig, umgås, utvecklande, verklighet, viktiga-papper-pärmar | 14 kommentarer

Gypsy Boy

Publicerat den 30 mars, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Att läsa böcker på originalspråk är ofta helt rätt. Om originalspråket är engelska är det desto enklare – för mig. Icke desto mindre, när Zeta lånade mig Mikey Walsh bok Gypsy Boy förstod jag att den skulle vara tung att läsa, trots att den inte är nån tegelsten. I kväll läste jag ut denna självbiografi skriven av zigenarpojken som vuxen.

Mikey föds i en romsk familj som en efterlängtad son. Han växer upp i ett slutet samhälle. Fadern har stora drömmar för sonen: han ska bli boxare. Problemet är bara att Mikey inte alls vill slåss. Han är en ängslig liten pojke som präglas av sin pappas nävar och de sexuella övergreppen av en släkting. Dålig skolgång och föga kunskaper om världen utanför till trots vågar Mikey slutligen erkänna för sig själv först, för andra sen, att han är annorlunda – han gillar killar. Så småningom ställs han inför valet att stanna eller rymma.

Det här är en oerhört gripande bok. Författaren ger oss sin historia väldigt rakt på sak, så rakt att det stundtals blir svårt att läsa och jag måste pausa. Jag har ingen aning om hur nån kan överleva en sån barndom, men tack och lov gör Mikey det. Och på så vis kan han också dela med sig av sina upplevelser, nånting som helt klart är vädligt modigt.

Boken ger inblickar i den annars för oss utomstående väldigt slutna romska kulturen. Det är en kultur där män förväntas slåss för sig själva och sina kvinnor och där kvinnorna gifter sig och får barn väldigt tidigt.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla mini

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner | Märkt annorlunda, ängslig, överleva, barndom, boxare, dela med sig, drömmar, efterlängtad son, engelska, erkänna, få barn, gifta sig tidigt, Gypsy Boy, kunskaper, kvinnor, litteratur, man, Mikey Walsh, modigt, nävar, oerhört gripande, originalspråk, pappa, paus, pojke, rakt på sak, romsk, romsk kultur, rymma, sexuella övergrepp, självbiografi, skolgång, slåss, stanna, svårt att läsa, tung, upplevelser, utomstående, val, världen utanför, Zeta, zigenarpojke | 2 kommentarer

Torsdagen den 30 mars 2017: Men jag heter ju Snabb…

Publicerat den 30 mars, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Den här boken finns det några som skulle behöva läsa.

Mitt efternamn betyder snabb på ett annat språk, men även detsamma på gammelsvenska. Jag har ett soldatnamn och de gamla soldaterna på 1600-talet fick namn som anspelade på deras egenskaper. Generna har gått i arv, kan jag konstatera. Ibland är det emellertid inte till nån fördel att jag vill ha snabba lösningar. Redan i morse trampade jag i klaveret och trots att mitt syfte var att informera tredje man och på så vis underlätta för de inblandade samt skapa förståelse blev det fel. Det var inte min roll att göra detta, fick jag veta, det skulle gå andra vägar. Så där satt jag med mitt kommunikatörsskägg i brevlådan. Som rakkräm i skägget kom sen ett snorkigt svar på ett mejl som jag skrivit i rak, men vänlig ton, såg jag blev sittande rätt… matt…

Nån längre stund blev jag inte sittande. Jag är fortfarande obekant med kulturen här och använder apostlahästar* och kakhål** när det behövs – allt går inte att förmedla via det skriftliga ordet. Sen tog jag tag i lite annat, bland annat att flytta en pjäs modell större på hjul upp till översta våningen där vi hade flyttkafé i eftermiddags. Lustigt nog träffade jag en bekant från ett nästan glömt, 20+årigt arbetsliv – en trevlig bekant, ska tilläggas.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Kokostoppen till flyttkaféet var i alla fall… toppen.

Lite hit och lite dit, intranät och extranät, improviserade arbetsmöten och positiv kritik till en chef som kommunicerade i rätt ordning (närmaste medarbetarna först, resten sen) utgjorde resten av förmiddagen. Efter lunch satt jag med mitt nyhetsbrev innan flyttkaféet. Jag har även börjat planera för dess nästa utgåva och publiceringen av den eftersom jag är ledig för släktangelägenhet (mammas urnnedsättning). Det krävs en del klurande på vad som är bästa sätt, men löser sig gör det alltid. Däremot ska hjälpen emellertid inte låtsas vara nån annan vid själva publiceringen. Vi får försöka ta oss runt det hela med en lättsam ton eftersom utvecklarna inte har prioritet ett förslag i maj eller juni förra året om detta från mig. Nä, en kan inte alltid få snabbhet och framför allt kan jag inte alltid få det jag önskar mig. Det får jag leva med.

En grå dag…

I morse var det minusgrader och väldigt dimmigt, så jag börjar få kalla fötter (!) inför hjulskiftet jag har bokat på tisdag lunch i nästa vecka. Men Clark Kent*** måste få sommartofflorna**** på nån gång och eftersom jag själv nu har bytt från mina kraftiga, klapprande vinterskor till gympadojor tänkte jag göra detsamma för honom. Jag har också nätshoppat linser och vita liljor och nejlikor till mammakusinen E:s begravning nästa vecka. (Vad/hur gjorde en före internet??? Se inlägget om fadderbarnsbreven, till exempel.)

Dan har varit grå och seg och det har varit lite tufft för mig som ju heter snabb. Kvällen tänker jag därför ägna åt snabba amatörvärderingar via app från bästefåtöljen på Antikrundans prylar klockan 20 i SvT 1 och därefter förfasa mig över Gåsmammans öden och äventyr på Kanal 5.

∼ ♦ ∼

Nej, den här dan går inte till min historia som en av de bättre. Jag funderar mycket på hur lätt det är att sluta prata om den som har gått bort. Mig lär nog ingen prata om (i alla fall inte gott) när jag har gett upp andan. Men bloggarna – såväl min gamla som denna – kanske finns kvar som mitt arv till eftervärlden. I morse smög en kollega in att tackade för ett lästips hon fått via bloggen, förresten. Det har jag åstadkommit, även om bloggandet och boktipsandet har skett över lång tid och inte gått snabbt – mitt namn till trots…

När jag ger väl slutar leva lovar jag att låta bli att blogga. Jag brukar hålla mina löften. Det gör inte lokalblaskan som har inlett nån sorts sms-kampanj nu i vår – trots löfte om att det var sista chansen i februari… Får mig att undra om nån granskar dessa texter innan de går ut eller om de bara sänds ut inom kategorin Fort men fel..?

Sista chansen i februari står det, men sen kom nästa chans i mars…

∼ ♦ ∼

*använda apostlahästarna = gå
**använda kakhålet = prata
***Clark Kent = min lille bilman
****sommartofflorna = sommardäcken

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Media, Personligt, TV | Märkt 1600-talet, amatörvärdering, annat språk, anspela på egenskap, Antikrundan, apostlahästar, app, arv till eftervärlden, öden och äventyr, önska, bästefåtölj, begravning, bil, blogg, blommor, chef, deckare, det skriftliga ordet, dimmigt, efternamn, extranät, fadderbarnsbrev, förfasa mig, förmedla, februari, fel, flytta, flyttkafé, Fort men fel, gammelsvenska, gå bort, gå i arv, Gåsmamman, ge upp andan, gener, granska text, grå, gympadojor, Himlen är alltid högre, hjulskifte, i rätt ordning, improviserade arbetsmöten, informera, inte min roll, internet, intranät, juni, kakhål, Kanal 5, klapprande vinterskor, klura, kommunicera, kommunikatörsskägg, kontaktlinser, kraftig, lästips, lättsam ton, låtsas vara nån annan, löfte, lösa sig, ledig för släktangelägenhet, leva med, liljor, litteratur, lunch, maj, mammakusin E, mars, medarbetare, mejl, minusgrader, nätshopping, nejlikor, nyhetsbrev, obekant med kulturen, pjäs, positiv kritik, poster, prioritera, publicering, rak men vänlig ton, rakkräm, seg, sista chansen, sittande, skapa förståelse, sluta prata, sms-kampanj, snabb, snabbhet, snorkigt svar, soldatnamn, sommardäck, Sveriges Television, SvT, syfte, tisdag, trampa i klaveret, trevlig bekant, underlätta, UNT, Upsala Nya Tidning, urnnedsättning, utgåva, utvecklare, vit | 4 kommentarer

Onsdagen den 29 mars 2017: Glad och positiv igen!

Publicerat den 29 mars, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Dags att var lite positiv!

Nä, efter två rätt griniga inlägg är det dags att försöka upparbeta lite positivism. Jag blir glad och positiv av att jobba, till exempel, men också av att träffa Fästmön och goda vänner. Sen är förstås såväl arbetsliv som privatliv inte alltid en dans på rosor. Och det är faktiskt tur – inte skulle vi väl uppskatta de goda stunderna om det aldrig fanns några dåliga? Jobba ska jag göra två dar till den här veckan. I morgon sammanställer jag veckans nyhetsbrev och senare på eftermiddagen ska vi hålla fråge-kafé inför vår kommande husflytt. På fredag efter lunch är jag inbjuden till ett spännande möte med jobb i en för mig ny konstellation, men med intressanta och viktiga frågor.

När arbetsveckan sen är slut ska jag umgås med Anna i helgen. Jag har ett rätt akut Anna-brist för tillfället, men det blir så när vi jobbar och är lediga tvärtom varandra. Det blir desto mysigare att träffas sen. Slutligen bär det av ner till Motala om mindre än en månad. Och även om jag ska dit i ett sorgeärende får jag på köpet träffa både vännen Mia, som jag ska få bo hos, och vännen FEM, som har erbjudit sig att följa med på urnnedsättningen. Visst har jag väl de bästa vänner???

Mamma och jag promenerade längs stranden i Varamon i april förra året.

Igår kväll åkte jag till Äldreboendet när Anna skulle sluta jobba för kvällen för att få en liten pratstund och en puss. Det är tråkigt att hon inte kan följa med till Motala för urnnedsättningen, men det är svårt att få ledigt för henne. Kanske försöker vi åka ner nån långhelg i sommar i stället. Mammakusinen K har lovat att vi ska få låna deras lillhus. Så litet är det inte och dessutom ligger det på bästa tänkbara ställe under sommaren: storhuset och dess trädgård med lillhus ligger typ fem meter från sandstranden. Är det nåt jag saknar här i Uppsala så är det att ha vattnet så nära som det är i Motala! Men nu vet vi ju inte riktigt hur sommaren blir och vi vet inte heller om vi lever då. Just nu lever jag i alla fall. Och tänker tillbaka på förra året när mamma och jag tog en promenad på de nyanlagda gångvägarna längs stranden. Det var en solig dag och det är ett fint minne att bära med sig.

I kväll ska jag hoppa in i duschen innan jag ser När livet vänder klockan 20 på SvT 2 och sen Rebecka Martinsson klockan 21 på TV4. Igår kväll blev det inget TV-tittande alls. När jag kom hem efter kvällsutflykten kopplade jag ur mina telefoner och laddare, torkade av och packade ner för frakt till Annas snälla mamma och hennes L. Då blev det plötsligt lite utrymme i bokhyllan i sovrummet. Men var lugn – jag fyllde genast på med olästa böcker från två av mina andra hyllor som behöver platsen för lästa böcker. Det är nästan så jag har börjat fundera på ytterligare en bokhylla. Fast var 17 ska jag få plats med den???

Detta bildspel kräver JavaScript.

Slutligen en liten uppmaning: korrekturläs gärna texter till nyhetsartiklar. Eller fortsätt roa såna som mig. Jag kan ju se ett visst samband mellan lår, förlossning och ligga…

Skärmdump artikelrad: "Debatt. Barnläkare: Lår inte lokalpolitiker styra var förlossningsvården ska ligga"

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt akut Anna-brist, Annas snälla mamma och hennes L, arbetsliv, Äldreboendet, bokhylla, dåliga stunder, dusch, en dans på rosor, förlossning, fint minne, frakt, fråge-kafé, goda stunder, grinig, helg, intressanta och viktiga frågor, korrekturläsa, laddare, lästa böcker, långhelg, lår, ledig, ligga, lillhus, mammakusinen K, möte, Motala, När livet vänder, ny konstellation, nyanlagd gångväg, nyhetsbrev, olästa böcker, packa, positiv, privatliv, promenad, Rebecka Martinsson, roa, samband, sandstrand, sommar, storhus, strand, telefoner, torka av, trädgård, uppmaning, Uppsala, urnnedsättning, utrymme, Varamobaden, vatten, vännen FEM, vännen Mia | 4 kommentarer

Brev från fadderbarnsfamiljen – fast inte min, dårå…

Publicerat den 29 mars, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om felbrev.

Uppdaterat inlägg 2: Tja, det visade sig att den Rebecca Smith jag hittade på nätet inte var den rätta. Men däremot hörde Barnfonden av sig och kommenterade en bild om brevet på Instagram. Eftersom flödet där är så snabbt numera höll jag på att missa kommentaren. (Nåt direktmeddelande kunde de inte skicka eftersom de inte följer mig tillbaka på Instagram. Däremot vet jag att de följer min blogg, denna, där jag har kontaktuppgifter i högerspalten. Konstigt… Barnfonden kanske behöver nån som är lite bra på sociala medier..?) Jag ombads ringa eller mejla, jag gjorde det senare och skickade då med länken till det här inlägget. Senare samma kväll, den 3 april, kom svar på mitt mejl att jag gärna fick skicka dem brevet till Rebecca Smith och att ett brev från Oscar till mig nogtroligen är på väg. Vi får se vad som händer. Jag postar Rebecca-brevet den 5 april. To be continued…

Uppdaterat inlägg: Vem uppfann Internet??? Helt fantastiskt, men jag har hittat en Rebecca Smith som är engagerad i fadderbarnsverksamhet i Storbritannien och nu har jag skickat över ett meddelande för att se om det är hennes brev jag fick! Spännande!

∼ ♦ ∼

Å, så besviken jag blev igår! När jag kom hem låg det ett brev från Barnfonden i Uganda, ett brev som jag trodde var från mitt fadderbarn Oscar. Närå, det var ett allmänt brev inklusive Oscars adress med mera, denna gång på engelska. Jag har tidigare fått samma information på svenska. Nåja, jag satt väl och funderade på om jag skulle skriva eller inte, men just nu har jag rätt mycket annat. Lite besviken blev jag allt, för jag tänkte att mitt fadderbarn kanske ändå hade förekommit mig och skrivit till mig, först.

Ett brev från Barnfonden kom igår.

Brev från Rebecca Smiths fadderbarns familj

Brev nummer två från Barnfonden – fast inte till mig utan till Rebecca Smith.

Jag tog en tur i bilen senare på kvällen för att få träffa Fästmön en stund. När jag kom tillbaka hem, vid 21.30-tiden, upptäckte jag ett nytt brev från Barnfonden i postboxen. (Brevbärarna jobbar tydligen kväll igen.) Ivrig slet jag upp det, för nu var jag ju säker på att Oscar hade skrivit till mig.

HA! Efter att ha sprättat kuvert nummer två från Barnfonden blev jag ännu mer besviken. Brevet var nämligen till Rebecca Smith, från hennes fadderbarns familj, och inte till mig från mitt fadderbarn(s familj)… Undras om Rebecca Smith blev lika besviken som jag, hon kanske fick mitt brev..? Det var förresten inte enbart ett brev utan också ett foto. Jättetrist att brevet kom fel och nån adress till Rebecca Smith har jag naturligtvis inte. Nu undrar jag förstås om mina månadspengar verkligen kommer fram till Oscar eller inte… De kanske går till… Rebecca Smith..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Diskutabelt, Familj, Personligt, Sociala medier | Märkt adress, allmänt brev, Barnfonden, besviken, bil, brev, brevbärare, engelska, fadder, fadderbarn, foto, information, ivrig, jättetrist, jobba kväll, månadspengar, Oscar, postbox, Rebecca Smith, säker, skriva, sprätta kuvert, svenska, tur, Uganda | 6 kommentarer

Twitter inget för mig längre

Publicerat den 28 mars, 2017 av Tofflan

Ett inlägg om Twitter.

OK. Nu tar vi det här med Twitter och mig. Så här är det, vilket också går att läsa i min Twitterprofil för den som är lite engelskspråkig:

Jag finns på Twitter, men jag kommunicerar inte (eller i vart fall väldigt sällan) där.
Jag använder Twitter för att puffa för mina blogginlägg (alltid automatisk inställning, även på tidsinställda inlägg, ibland en extra manuell puff för vissa inlägg) och mina bilder på Instagram (manuellt).

Så här ser min presentation på Twitter ut. Ändå får jag allt fler följare där. Konstigt.
Notera dock den viktiga informationen vid pilen! 😉

Alltså: vill du kommunicera med mig, gör det via bloggen eller Instagram, INTE Twitter. Jag har tagit bort appen från mobilen och får ingen signal om när nån försöker twittra till mig, retweetar mig eller gillar mina blogg- och instapuffar. Däremot loggar jag in ibland (allt mer sällan) via en dator och kollar Twitterflödet.

Men visst fäller jag en och annan kommentar på Twitter. Jag använder kanalen för att gnälla ibland (när jag är inloggad via en dator). För det är ju nåt som nästan alla twittrare gör, klagar och är negativa och klankar ner på folk. Jag vill inte dras med i det. Jag kan ha åsikter om företeelser, varor, tjänster, service etc, men det har jag på min blogg, inte på Twitter. Twitter har det senaste året blivit ett ännu större tillhåll för troll och oknytt och såna som bara tycks vilja göra andra illa. Och så en och annan journalist och författare, förstås, och diverse nyhetsflöden som jag tyvärr numera missar. Det är tråkigt. När jag startade mitt Twitterkonto var många roliga och fyndiga. Så är det inte idag.

Välkommen i stället att läsa min blogg – ja, jag skriver ofta rätt lååånga inlägg i dagboksform, men också om böcker, TV, mitt jobb, viner och annat. Dessutom svarar jag på alla kommentarer som publiceras. De kommentarer som publiceras följer min bloggs regler. Du är också välkommen att titta på mina foton på Instagram, där jag heter @tofflisen. På Instagram låter jag bilderna mest tala för sig själva, men de åtföljs av en kortare bildtext på svenska och engelska samt hashtaggar för den som vill söka på ämne. Jag orkar inte läsa långa texter själv på Instagram, jag vill att bilden ska tala. Inte heller svarar jag på alla kommentarer där. De flesta ord sparar jag till bloggen i stället.

Inte krångligare än så här: Twitter är inget för mig längre. Vill du snacka med mig, gör det helst här eller kanske på Instagram.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt app, åsikt, bilder, blogg, dator, engelska, engelskspråkig, företeelse, författare, flöde, foto, göra andra illa, gilla, gnälla, hashtag, Instagram, journalister, klaga, klanka ner, kommunicerar inte, krånglig, läsa, långa dagboksinlägg, logga in, missa, mobil, nyhetsflöde, oknytt, ord, publicerade kommentarer, puffa för, regler, retweeta, söka på ämne, service, svara, svenska, tjänst, troll, Twitter, Twitterprofil, vara | 8 kommentarer

Tisdagen den 28 mars 2017: Tystnaden ett steg mot acceptans

Publicerat den 28 mars, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

Lurarna ska få ett nytt hem.

Jaha, så har jag blivit telefonlös. Jag har funderat länge och väl på det hela, men det blev så att jag hade fasta telefonin kvar eftersom det var enklare för lilla mamma. Visserligen pratade jag med henne och sa att jag kanske, kanske skulle säga upp abonnemanget. Det blev bara inte av – förrän för nån månad sen. Och nu är min fasta telefoni no more. Sen mamma gick bort den 13 oktober förra året har en enda person ringt på den telefonen och det var en väninna till min mamma. Nu ser jag fram emot att spara några tusenlappar om året. Jag betalade i princip bara en väldigt hög abonnemangsavgift och lite andra avgifter som till exempel för faktura. Samtalskostnaderna var vanligen högst ett par kronor. Så visst, onödigt. Ändå känns det… märkligt. Det var liksom mammas och min kommunikationskanal. Men med mamma borta har telefonen ingen funktion längre. Mammas abonnemang sa jag upp i oktober och det var ett telefonnummer som mamma och pappa – och även jag ett tag – har haft sen 1969. Det kändes naturligtvis ännu märkligare. Mina telefonlurar ska få ett nytt hem hos Annas snälla mamma och hennes L. Redan i morse var de tysta hemma hos mig. Tystnaden är i sig ett steg mot acceptans av det jag inte kan ändra på.

Inget mobiltelefonerande i kväll, tack!

Det var många kontakter per mobiltelefon igår. Jag kommunicerade med fyra av mammas kusiner och två av mina sysslingar. Det är aldrig nån höjdare att komma med tråkiga besked. Även om vi måste prata mer om Döden i sig, är själva framförandet av fakta inte alls nån favoritsyssel-sättning. Jag pratade också en stund med Fästmön som hade varit ute på ett nytt och ovant uppdrag igår som hon självklart klarade galant. I kväll tänker jag låta mobilen vila, jag har liksom inget mer prat kvar inuti. Den tryckande huvudvärken som jag har haft sen igår har börjat lägga sig också och är bara ett svagt molande i skrivande stund.

Min arbetsdag idag har varit fylld av ord och inga visor, såväl muntligt som skriftligt. Det vill säga möten och textformuleringar samt en del webberier. Före lunch fick jag en guidad tur på plan två i huset där jag arbetar. Där har vi haft våra serverhallar i väl ventilerade lokaler. Men hallarna ska nu tömmas och återställas i ursprungsskick, allt på grund av vår flytt i sommar. Jag var mycket impad av vad som hittills hade gjorts och flyttats. Maj gadd…

Våra serverhallar håller på att tömmas, men här inne stod några enstaka maskiner och brummade.

Efter jobbet veckohandlade jag ute verkligheten på Tokerian. Därefter nätshoppade jag kontaktlinser hemma. På shoppinglistan tillika agendan står nu att ordna med blommor till begravningsgudstjänsten för mammakusinen E nästa vecka. Jag tycker att det är så svårt, men det måste göras. Och så ska jag koppla ur mina telefoner och mastertömma dem inför deras flytt. Om jag nu får ordning på mina härvor…

Den här härvan hittade jag på jobbet, men min egen sladdhärva är ungefär likadan.

Var det nån som sa att det var vår där ute?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt | Märkt abonnemang, abonnemangsavgift, acceptans, Annas snälla mamma och hennes L, avgifter, begravningsgudstjänst, blommor, döden, faktura, flytt, guidad tur, härvor, imponerad, klara galant, kommunikationskanal, kontaktlinser, koppla ur, mamma, mammakusinen E, mammas kusiner, mastertömma, möte, mobiltelefoni, muntligt, nätshopping, nytt och ovant uppdrag, ord och inga visor, pappa, prata om, samtalskostnader, serverhall, skriftligt, sommar, svagt molande, svart, sysslingar, telefoni, telefonlös, telefonlurar, telefonnummer, textformulering, tråkiga besked, tryckande huvudvärk, tyst, tystnad, veckohandla, ventilerad lokal, Willys | Lämna en kommentar

Måndagen den 27 mars 2017: ”…brister och faller och drömmen är slut…”

Publicerat den 27 mars, 2017 av Tofflan

Kära dagbok…

”Vårt liv är en vindfläkt, en saga, en dröm…”

Jag blev så upplyftad, buren, i helgen av tacket från en av enhetscheferna på jobbet att jag kände mig stark nog att klara av att ringa ett svårt samtal. Nu är tid för mammas urnnedsättning avtalad. Det sista ska ske och sen… är det över. Eftersom jag minns hur jag bröt ihop kring pappas urnnedsättning har jag sökt och fått ledigt före och efter själva dagen. Jag har en mycket bra och förstående chef. Vidare har jag två underbart goda vänner nere i Motala: den ena ska jag få bo hos och den andra har erbjudit sig att följa med upp till graven när mammas askurna ska sättas i jorden. Annars skulle det bli en vaktmästare och jag. De är så vänliga på Motala Griftegårdsförvaltning, men det vore inte helt fel att ha med nån som kände både mamma och mig. Det blir en liten ceremoni och jag tänkte nog läsa diktraderna som jag hade i mammas dödsannons:

”Vår liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut,
brister och faller
och drömmen är slut

”En droppe som faller i tidernas ström…”

Eftersom jag också tänkte försöka träffa ett par av mina föräldrars vänner när jag är i Motala skickade jag ett sms till dem. I samband med detta fick jag ett tråkigt besked: ytterligare en av min mammas kusiner har gått bort, mammakusinen E. Det gjorde mig så ledsen, för hon var med på mammas begravning och hon var mycket yngre än min mamma. Av fyra syskon finns nu ett kvar i livet, mammakusinen M, mammas näst yngsta kusin och tillika min lekkamrat som barn. Jag letade upp såväl dödsannons som systerns mobilnummer på nätet. Vi fick kontakt och jag fick veta att slutet hade varit mycket svårt. Visserligen var kusinen sjuk, men en olycka hade snabbat på förloppet. Per sms bestämde mammakusinen M och jag att träffas en stund under dagarna i Motala. Jag måste sluta säga att vi hörs och ses nån gång, för det där ”nån gång” kanske inte kommer ”när vi har tid”. Vår tid är nu, i morgon vet vi inget om.

Sorg är inget en avfärdar snabbt.

En tuff start på veckan blev det. Jag har i alla fall klarat av både att boka urnnedsättning och verkstadstid. Däremellan hann jag jobba lite. Hade jag inte varit så stärkt av mitt jobb skulle jag ha brutit ihop. Min chef är ett fantastiskt gott stöd och beviljade mig ledigt genast. Sen var dessvärre personalavdelningens representant ganska okänslig i ett mejl, men när det inte får plats i ett webbformulär att ange alla fakta kan jag tycka att formuläret bör göras om. Och kanske bör medarbetare också ta sig en funderare på hur de uttrycker sig gentemot människor som har drabbats av sorg.

Att en alltid ska behöva lära sig den hårda vägen hur viktigt det är med tid… Ingen av oss vet när vår tid är slut här på jorden. Men att veta är inte alltid att förstå…

Nu har jag åtagit mig att kontakta de släktingar jag har kontakt med och jag har pratat med Min nästanbror och sysslingen Kloka H. Jag gissar att det blir ytterligare samtal under kvällen av den längre arten. Sorg är inget en lättvindigt och snabbt avfärdar.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt askurna, avfärda, barn, begravning, bevilja, bo, bryta ihop, buren, ceremoni, chef, dödsannons, dikt, dröm, droppe, enhetschef, fakta, följa med, föräldrar, förstående, gå bort, gott stöd, Griftegårdsförvaltningen i Motala, jorden, kusin, lära sig den hårda vägen, lekkamrat, livet, mamma, mammakusinen E, mammakusinen M, mejl, min Nästanbror, mobiltelefoni, Motala, mycket yngre, när vi har tid, nån gång, nu, okänslig, olycka, pappa, personalavdelningen, regnbågens färg, saga, sjuk, slut, sms, sorg, starkt, syskon, sysslingen Kloka H, syster, tack, telefoni, tid, träffas, tråkigt besked, tuff start, upplyftad, urnnedsättning, uttrycka sig, vaktmästare, vänlig, verkstadstid, vi vet inget om i morgon, vindfläkt, webbformulär | 6 kommentarer

Vem fan är Tofflan?

En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.

Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.

Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!

Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
På den här bloggen…
- är det Toffelredaktionen som ger dig möjlighet att kommentera. Att kommentera är ingen automatisk rättighet du har. Din kommentar ska beröra inlägget den handlar om.
- får du vara anonym utåt sett, men redaktionen måste kunna verifiera att du är den du utger dig för att vara. Påhittade e-postadresser och URL:er innebär att din kommentar inte publiceras.
- din e-postadress syns inte utåt, men sparas backend för att du ska slippa fylla i ett formulär varje gång du kommenterar.
- genom att lämna en kommentar här godkänner du alltså att din e-postadress sparas i systemet.
Läs mer om vad som gäller på sidan Reglerna!
Sök efter:
Sociala medier
- Visa Tofflisens profil på Twitter
- Visa Tofflisens profil på Instagram
- Visa Tofflans profil på Pinterest
- Visa ulrika-hurtig-99063376s profil på LinkedIn
- Visa TofflansOscarss profil på YouTube
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Translate/översätt
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Tofflan på Goodreads
Ämnen
Antikt-retro-secondhand-loppis Böcker Dagbok Diskutabelt Epikuréiskt Familj Film HBTQ Ironi Jobb Krämpor Mat Media Musik Okategoriserade Personligt Radio Sociala medier Trams TV Vin Vänner
Mest lästa inlägg
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Söndagen den 10 maj 2026: Majsöndag på Saint Ollie
- Kastanjemannen
- Instruktion för avföringsprov
- Recension: Familjehemligheter

	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Läsvärt hos andra!
- En smakebit på søndag - Bortom… på Lottens Bokblogg
- Pojke med såpbubblor av Per Wä… på Mösstanten
- Lönndörren av Susanne Fellbrin… på Lottens Bokblogg
- Längtar en lördag - Svartdagen på Lottens Bokblogg
- Tisdagstrion v. 19: Blommor på Lottens Bokblogg
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016
Besökare
- 981 352 besök
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare
- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
Tjolahopp

Tjolahej
Follow Tofflan – the neverending story on WordPress.com
Följ Tofflans blogg via E-post

Ange din e-postadress för att följa Tofflans blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

E-postadress:

Gör som 28 andra, prenumerera du med.
Tofflan på LinkedIn

Gå till Toffelprofilen
Sök efter:
Mest lästa inlägg
- Lindvalls kaffe Royal blandning för kungabröllopet 1976
- Söndagen den 10 maj 2026: Majsöndag på Saint Ollie
- Kastanjemannen
- Instruktion för avföringsprov
- Recension: Familjehemligheter
Dagarna
maj 2026

M T O T F L S

1 2 3

4 5 6 7 8 9 10

11 12 13 14 15 16 17

18 19 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 31

« Apr

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

maj 2026
M	T	O	T	F	L	S
	1	2	3
4	5	6	7	8	9	10
11	12	13	14	15	16	17
18	19	20	21	22	23	24
25	26	27	28	29	30	31

	Våroffer av Anders d… om Våroffer
	Väninnorna på Nordis… om Väninnorna på Nordiska Ko…
	Tofflan om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Cissi om Torsdag kväll den 7 maj och fr…
	Tofflan om Recension: Där rosor aldrig…
	Lottens Bokblogg om Recension: Där rosor aldrig…
	Tofflan om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Cecilia Eklund om Tisdagen den 5 maj 2026: Kan m…
	Tofflan om Recension: Psykiatern
	Agneta Krohn Strömsh… om Recension: Psykiatern
	The Butcher Vin: Rec… om Rött och österrikiskt, hör och…
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Tofflan om Mitt bokår 2026: Angenäm …
	Lottens Bokblogg om Mitt bokår 2026: Angenäm …

Besökare
- 981 352 besök
Arkiv
- maj 2026
- april 2026
- mars 2026
- februari 2026
- januari 2026
- december 2025
- november 2025
- oktober 2025
- september 2025
- augusti 2025
- juli 2025
- juni 2025
- maj 2025
- april 2025
- mars 2025
- februari 2025
- januari 2025
- december 2024
- november 2024
- oktober 2024
- september 2024
- augusti 2024
- juli 2024
- juni 2024
- maj 2024
- april 2024
- mars 2024
- februari 2024
- januari 2024
- december 2023
- november 2023
- oktober 2023
- september 2023
- augusti 2023
- juli 2023
- juni 2023
- maj 2023
- april 2023
- mars 2023
- februari 2023
- januari 2023
- december 2022
- november 2022
- oktober 2022
- september 2022
- augusti 2022
- juli 2022
- juni 2022
- maj 2022
- april 2022
- mars 2022
- februari 2022
- januari 2022
- december 2021
- november 2021
- oktober 2021
- september 2021
- augusti 2021
- juli 2021
- juni 2021
- maj 2021
- april 2021
- mars 2021
- februari 2021
- januari 2021
- december 2020
- november 2020
- oktober 2020
- september 2020
- augusti 2020
- juli 2020
- juni 2020
- maj 2020
- april 2020
- mars 2020
- februari 2020
- januari 2020
- december 2019
- november 2019
- oktober 2019
- september 2019
- augusti 2019
- juli 2019
- juni 2019
- maj 2019
- april 2019
- mars 2019
- februari 2019
- januari 2019
- december 2018
- november 2018
- oktober 2018
- september 2018
- augusti 2018
- juli 2018
- juni 2018
- maj 2018
- april 2018
- mars 2018
- februari 2018
- januari 2018
- december 2017
- november 2017
- oktober 2017
- september 2017
- augusti 2017
- juli 2017
- juni 2017
- maj 2017
- april 2017
- mars 2017
- februari 2017
- januari 2017
- december 2016
- november 2016
- oktober 2016
- september 2016
- augusti 2016
- juli 2016
- juni 2016
- maj 2016
- april 2016

Marsböcker 2017:

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

∼ ♦ ∼

Kära dagbok…

”Vår liv är en vindfläkt, en saga, en dröm En droppe som faller i tidernas ström Den skimrar i regnbågens färg en minut, brister och faller och drömmen är slut

∼ ♦ ∼

Vem fan är Tofflan?

På den här bloggen…

Sociala medier

Följ Tofflans blogg via E-post

Translate/översätt

Tofflan läser just nu

Tofflan på LinkedIn

Tofflan på Goodreads

Ämnen

Mest lästa inlägg

Senaste kommentarer

Läsvärt hos andra!

Dagarna

Arkiv

Besökare

RSS inlägg

RSS kommentarer

Tjolahopp

Följ Tofflans blogg via E-post

Tofflan på LinkedIn

Mest lästa inlägg

Dagarna

Senaste kommentarer

Besökare

Arkiv

”Vår liv är en vindfläkt, en saga, en dröm
En droppe som faller i tidernas ström
Den skimrar i regnbågens färg en minut,
brister och faller
och drömmen är slut