Inte bara matt, dockad också

Ett inlägg om gamla grejor.


 

Antiktidningen hade anlänt medan jag var på 50-årsfirande. Igår upptäckte jag först vissa likheter som gjorde mig lite matt när jag hade slitit plasten av tidningen. På sista sidan fanns en bild av en matta som påminde mycket om en kelimmatta jag har under min läsfåtölj. Mattan fick jag för ganska länge sen av mina föräldrar och jag tror att den ursprungligen kommer från mina farföräldrar. Jag tycker att den är fin, för den har mycket orange i sig. Och inte blev den mindre fin när jag fick en glimt av vad den kanske kan vara värd…

Detta bildspel kräver JavaScript.


När jag bläddrade i tidningen 
kom jag så småningom till läsarnas säljes-och-köpes-annonser. Höll på att ramla ur bästefåtöljen när jag såg att en säljare ville ha 1 200 för en dockservis – en dockservis som står i mitt vitrinskåp. Min servis, som ursprungligen var min mammas men som jag fick att leka med som barn, är tyvärr inte komplett och den har vissa skador, men… Jag gillar även den, lika mycket som mattan!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sa jag att jag gillar gamla grejor???

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Onsdagen den 12 april 2017: Matt och… lite mätt

 



Kära dagbok…


Efter lunch idag promenerade jag hem från Fästmön och firandet
Det var inte kul att lämna älsklingen, men jag hade en del att göra hemma hos mig och så ska vi jobba båda två tidigt i morgon bitti. Nån parkeringsplats eller nåt garage har jag inte där Anna bor, vilket innebär att jag inte kan ta med mig bilen dit. Eftersom jag åker bil till jobbet… tja, du fattar, va? Lite trist var det allt att traska iväg efter allt firande, men i parken nära Annas hem träffade jag på P-Lisa och fick i alla fall skratta lite inombords. I will say no more. Den som fattar, fattar. Övriga får leva i ovisshet.

Ovisst kan en för övrigt säga att mitt liv som pensionär lär bli. Det hade kommit post där jag kunde läsa att jag skulle få hela fem (5) kronor i månaden från ett håll. Fast i och för sig var det tjänstepension från en arbetsgivare och de senaste åren har jag ju haft ett antal arbetsgivare. Jag har liksom inte alltid varit arbetslös sen 2009, men periodvis ganska länge. Förhoppningsvis blir det en femma till. Men asså, jag blev rätt matt samtidigt som jag inte kunde låta bli att skratta åt även detta tragikomiska. (P-Lisa är också tragikomisk.)

Pensionsutbetalning 5 kr i månaden

Pensionsutbetalning om fem kronor i månaden när jag blir pensionär. Vad ska jag göra för alla dessa pengar???


Med mig hem från Anna fick jag en kasse med ätbart. 
Det är nåt med mammor som vill ge en mat, för även om Anna inte är min mamma är hon en mamma. Min egen mamma var likadan förr i tiden. Hon skulle alltid skicka med mig mat när jag åkte hem. I påsen från Anna låg en bit… smörgåstårta, förstås, samt en bit hallontårta. Smörgåstårtebiten har jag satt i mig med en starköl till och tårtbiten ska jag inta lite senare med go-kaffe från bästefåtöljen där jag också ska se När livet vänder och Rebecka Martinsson. Lite mätt kan en väl säga att jag är för tillfället…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nästa vecka missar jag
När livet vänder, men det finns ju som tur är SvT Play att ta till senare. Då ska jag förhoppningsvis vara i Motala och försöka se till att lilla mamma kommer ner i graven tillsammans med mina andra kära. Jag bävar mycket för detta, men är så tacksam att jag dels får bo hos vännen Mia, dels får sällskap av vännen FEM till urnnedsättningen.

Jag har betalat ett par räkningar, säkerhetskopierat och varit över till Tokerian och handlat. Så mycket behövde jag inte handla eftersom jag inte ska vara här så mycket de kommande dagarna, men kaffet var billigt så det passade jag på att köpa bland annat.

Till maten skrapade jag en Trisslott, för det kändes som om det var söndag idag (mammas och min tradition). Dessvärre vann jag ingenting. Fast i stället blev jag lite glad över Antiktidningens baksida, där jag såg en fin och värdefull matta…

 Fin matta på baksidan av Antik o Auktion

Det var en bild på en fin och värdefull matta på tidningens baksida….


Faktum är att den påminner mig om 
en annan matta, en matta som råkar ligga här hemma…

Kelimmatta

En fin matta under mig just nu. Min tjänstepension, kanske?

 

Kaffe och Anna Janssons bok Det du inte vet

Min födelsedagspresent från mig själv till mamma fast till mig själv.

Kanske är det så att min blivande tjänstepension är nåt jag sitter på för tillfället..? Ja, jag behöver inte ha miljoner, bara så jag kan köpa mig en och annan bok och en och annan flaska italienskt rött även som pensionär. Nu ska jag hälla ner mig i fåtöljen och läsa boken jag köpte för presentkortet som mamma fick av mig i födelsedagspresent förra året. Jag lät det bli till en tidig födelsedagspresent till mig själv i år eftersom mamma inte hann använda presentkortet. Tack, lilla mamma!

Nu faller regnet utanför och jag har packat jobbväskan och hängt fram rena kläder. En arbetsdag den här veckan blir det, lika många nästa vecka. Men tro inte att jag är vare sig matt eller mätt på att jobba – jag har ju varit och ska vara ledig för släktangelägenheter.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den 11 april 2017: Lill-Kickan blev vuxlig

 



Kära dagbok…

 

Anna 50 tårta

Nu har Anna blivit vuxlig.

Nej, Fästmön såg INTE fram emot att fylla 50 år, men nu är det gjort. Själv tyckte jag att 30 var värst att fylla, sen gick åren av bara farten. Fast det klart, jag som är lite äldre än farbror Bosses och Annas snälla mammas Lill-Kicka, börjar bli riktigt gammal och snart är det min tur att ha bjuda på tårta. Då står det emellertid en högre siffra på eländet. Eller nej. Det står nog inga siffror alls. Hur som helst, Anna överlevde dagen och jag frågade henne minst 100 gånger om hon var nöjd med sitt firande. Det säger hon att hon är. Jag tyckte att det var lite torftigt att hon bara fick ett paket av mig på morgonen att öppna, fast jag kunde ju inte slå in London-resan. Och sen blev det fler paket, först från yngsta bonusdottern och hennes kille som hade kommit ner för att fira Anna.

 Anna och smörgåstårtorna

Födelsedagsbarnet inspekterar smörgåstårtorna.


Vi, det vill säga Anna, yngsta bonusdottern, boyfriend, äldsta bonussonen och jag,
inledde firandet med att skåla i cava från en regnbågsflaska. Jag är skotträdd så födelsedagsbarnet fick själv öppna flaskan. Cavan gick direkt upp i skallen och vi fick torka upp den med lite rostat bröd så vi skulle klara av det fortsatta firanadet.

Tårtorna hade vi hämtat dagen innan, men smörgåstårtorna levererades på förmiddagen av Annas snälla mamma och hennes L. Vid lunchtid kom de första gästerna förutom yngsta bonusdottern och boyfriend som ju redan var på plats. Jerry och yngsta bonussonen kom med blomster, smaskens samt en vacker ljuslykta – och mobilkameran i högsta hugg.

På eftermiddagen kom nästa gäng – Annas snälla mamma och hennes L, farbror Bosse (pappa), syster, systerdotter och äldsta bonusdottern från rena Norrlandet för att fira Anna. Riktig skönsång blev det. Vi passade sen på att ta lite mer smörgåstårta med dem och ett par glas vitt vin av rieslingtyp. Konstigt att en blir sugen trots att en smockar sig full av godsaker… Anna fick mer blommor, champagne och fina örhängen. Utöver det fick både hon och jag var sin flaska rött vin (även jag fyller ju år i april) av yngsta bonusdottern och hennes kille.

Framåt kvällningen hade gästerna, utom nattgästerna, förstås, gått hem. Kaffet var slut så vi tog en skön kvällspromenad för att köpa Gevalia. Det var utmärkt, för då fick vi ner lite mer smörgåstårta när vi kom hem.

Här är några bilder från dan:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Familjen Katt var självklart också med och firade Anna. 
De busade på natten före födelsedagen, men uppförde sig annars mycket gott. Det nattliga buset gjorde dem nämligen rätt trötta på dan.

Här kommer några bilder på Tisslingarna och deras moder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det är onsdag eftermiddag 
och jag har gått hem till mig – i morgon ska vi upp tidigt och arbeta igen, både Anna och jag. För min del blir det bara sex timmar i morgon innan nästa ledighet tar vid, Anna jobbar heldag och dessutom långfredag. Men sen sätter vi kurs mot nästa firande, den numera vuxliga Anna och jag: påsken. Killarna firar med oss och deras pappa kommer även på påskaftonsmiddag hos två skumma höns…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Firande

Idag är jag helt fokuserad på att fira min älskling. 

Anna

Födelsedagsbarn.

 

Ett stort GRATTIS på födelsedagen, älskling, trots att jag vet att du inte gillar att det är just stort – det är du, liksom. Nåt annat som är du är det faktum att det var otroligt svårt att hitta en bild där du inte tramsar. Men bilden ovan är en av mina klara favoriter.

Hoppas att din dag blir precis så bra som du vill att den ska bli. Jag älskar dig så, Anna du. Och kärleken övervinner ju allt, som bekant…

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Personligt | Märkt , | 12 kommentarer

Måndagen den 10 april 2017: Dagarna går, månader blir år, jag har tio tår

 



Kära dagbok…

 

Mitt pass från 1991

Vissa saker var bättre förr.

Nu har jag fått det konstaterat: jag är inte bara fet igen, jag är ful. Dessutom skriver jag som en tvååring. Siffrorna på vågen idag på förmiddagen visade att fem av de 18 kilon jag har gått ner har återvänt. Samtliga har för övrigt lagt sig runt magen, inget snack om saken. Fulheten i utseende och skrift blev jag varse när jag var ute på dagens förta ärende: att fixa pass. Jag som såg så normal ut och som skrev hyfsat tidigare. I vart fall 1991 när mitt förra pass utfärdades.

Jag kom i god tid till Hotell Gripen a k a polisstationen i Uppsala idag på förmiddagen. Bara det att alla andra Uppsalabor var där också. Det fanns inte en chans till parkeringsplats, så jag fick parka vid ett äldreboende en bra bit bort. Inne på Hotell Gripen stod en lång svans. Det jag inte fattade var att svansen köade – till kölapparna. När dessa släpptes fria till passavdelningen trängde jag mig före en massa människor. De vågade nog inte slå ner mig med tanke på var vi befann oss. Men inte fattade jag bättre. Jag kom strax in och fick betala och blev fotad. På bilden ser jag mer död än levande ut, i vart fall ser jag kriminell ut. Namnteckningen såg ut som en tvåårings, trots att jag skrev om den två gånger. Vissa saker var onekligen bättre förr. Och fingeravtrycken ville inte fastna… Jag blev sååå nervös…

Text på spegel i provhytt:  "Found your style? We are here to help you..."

Tyvärr tror jag att jag är ett hopplöst fall av smaklöshet…

Irritationen växte efter misslyckad kommunikation, men runt lunchtid anlände Fästmön och jag till Stormarknaden. Anna skulle köpa ett klädesplagg till högtidsdagen. Hon valde en affär med kläder för pygméer, men smärt som hon är hittade hon slutligen två överdelar som fick följa med hem. Själv gick jag suckande runt i affären medan Anna var i provhytten. Visst fanns där snygga kläder, men inte en enda palta i tjockis-storlek. Nån stil har jag ju inte och stillös lär jag fortsätta vara. Tur att jag har en sån smakfullt klädd fästmö, i alla fall.

Vägg i vägg med pygméaffären finns tack och lov Carlings. De har inte direkt nåt tjockis-sortiment, men de har en utrevlig kille som jobbar där. Dessutom hittade jag på tre minuter en snygg blå skjorta med ljusblå trianglar på som passade min feta lekamen. Ja, det blir den skjortan med en tischa under till födelsedagsfirandet – alltså inte svart och inte bara mörkblått. Sorgehalvåret går ut först på torsdag, för övrigt, men nu när jag är fet igen blir det inga färgglada kläder. Vem vill hänga med nån som ser ut som GB-glassgubben???

 Blå skjorta med ljusblå trianglar på

Fynd på Carlings.


Innan resten av ärendena kunde utföras behövde vi äta lunch. 
Jag fick äran att bjuda min kära på en smaktävling – vi delade var sin bakelse White Lady respektive White Dream. Och jag kan ärligt talat inte säga vilken som var godast. Fågelsångens White Lady smakade ljuvligt chokladigt, men dess White Dream smakade lika ljuvligt syrligt av hallonsylt och sött av vit choklad… Nån som inte fattar varför jag är tjock, förresten..?

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Alsolsprit och annat från apoteket

Jag köpte sprit. Alsolsprit.

Energifyllda hittade vi ner till bottenvåningen igen. Där köpte jag sprit, bland annat, och en Janssons frestelse att äta på skärtorsdagskvällen. Anna köpte mat till i kväll. Jag fick avstämning på Kvantum. Tur att jag hade en vara att stämma av i min kasse. Och ner vi kom ut hade vårvädret blivit höstväder. Det ösregnade. Jag skjutsade hem Anna och alla grejor som ska vara där samt passade samtidigt på att tigga färdtjänst av Svärsonen. Ja, en kan inte få mer än ett nej. Nu är jag nyduschad och ren och ska strax anropa chauffören. I kväll ska vi öva födelsedagssånger och dra lott om vem som ska öppna Cavan i morgon bitti. (INTE jag, jag är skotträdd!) För i morgon blir en av oss äldre. Den som har skarpa ögon kan se vem det inte är på den översta bilden i det här inlägget.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Smak för döden

Ett inlägg om en bok.



PD James bok Smak för dödenFör snart ett år sen
flyttade vännen Agneta från Uppsala. Nåt år tidigare hade hon skänkt mig två stora papperskassar med böcker som varit hennes föräldrars. Förra året fick jag en del böcker från Agneta själv, böcker som inte skulle flytta med söderut. Nu har jag läst ut ytterligare en av dessa, PD James bok Smak för döden, enligt omslaget en detektivroman. Tack, Agneta!

Polisintendent Adam Dalgliesh får ett förbryllande fall på sitt bord: en känd politiker hittas mördad i sakristian till en kyrka tillsammans med en uteliggare. Båda har fått halsarna avskurna. Men är båda verkligen mördade eller har en av dem mördat den andra och därefter tagit sitt eget liv? Och varför i himlens (!) namn var politikern i den där kyrkan? Kan dödsfallen ha nåt att göra med att tre kvinnor i politikerns bekantskapskrets har dött under rätt oklara omständigheter? Den svårmodige Adam Dalgliesh rätar ut frågetecknen, men han hade inte kunnat göra det utan polisinspektör Kate Miskin.

PD James började skriva deckare redan 1962. Sitt internationella genombrott fick emellertid först på 1980-talet med den här boken. Boken kom ut 1986 i England och två år senare i Sverige.

Att den här boken har ett antal år på nacken märks förstås genast: här finns inga mobiltelefoner. Vidare är meningarna oändligt långa på sina ställen, utom i dialogerna. Om boken hade getts ut idag skulle den lätt ha kunnat kortats minst 200 sidor. Förutom detta är det en spännande historia med många bottnar som växer fram. Karaktären Dalgliesh tillhör också det spännande i boken – han är inte bara polis utan också poet, osannolikt nog. Det är för övrigt i karaktärsteckningen som författaren vinner poäng från mig.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Helgen 7 – 9 april 2017: Göranden och låtanden

 



Kära dagbok…


En helg har snart passerat. 
Det känns jättekonstigt att inte behöva kliva upp senast 6.30 i morgon bitti och ge mig iväg. Nu har jag semester i dagarna tre för att fira Fästmön som har födelsedag en av dagarna. I morgon ska jag visserligen upp och iväg, men inte tidigt. Jag inleder med att åka till polisen och försöka ordna pass. Därefter ska jag bland annat åka och hämta tårtor.

Men det är i morgon. Det är ännu helg och Sverige håller fortfarande på att hämta sig från det hemska som skedde i Stockholm i fredags eftermiddag. För min del har det varit en lugn helg. Jag har vilat och hämtat krafter och inte gjort så där väldans mycket. Här kommer i alla fall en resumé, så att jag inte glömmer de här dagarna:

Litteraturen

I fredags blev det bokbyte. Jag läste ut det jag ser som årets hittills bästa bok och påbörjade en gammal hederlig detektivroman som jag fick av vännen Agneta innan hon flyttade förra året. Det är en sån där bok där männen är antingen undersätsiga eller svartmuskiga och kvinnorna bär kläder i crimplenePD James bok Smak för döden är på nästan 500 sidor. Jag har plöjt större delen av dem, men inte alla, för som mamma brukade säga

”Jag kan inte läsa HELA tiden.

Det har inte varit så mycket annat på TV än döden, så jag har så att säga kompletterat genom att läsa om den. Det var knappt att jag vågade lägga ut bilder på boken på Instagram eller skriva om den. Med tanke på dess titel är det säkert nån som tar illa upp. Men gör inte det, snälla nån, detta är bara en bok, bara fiktion. Jag har läst på morgnarna i sängen, vid måltider i köket, i läsfåtöljen i arbetsrummet och i bästefåtöljen i vardagsrummet. Med andra ord: lite har jag allt rört på mig… Glöm inte bort, för övrigt, att jag har tolv bokhyllor. (Jag glömde den tolfte när jag skrev till en bekant i sociala medier igår.) Då rör jag mig lite – mellan hyllorna… Vem vet, jag kanske blir som Mäster Fritz, en bok jag hittade i min postbox när jag kom hem från frissan! Enligt Fenan Lena på mitt jobb hade mäster Fritz böcker överallt hemma – till och med i badkaret. Så praktiskt, då slipper man skura det!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ätandet och drickandet

Tja, det har ju varit helg och jag kan uppenbarligen inte låta bli att helt tappa moralen då vad gäller det jag stoppar i mig. Det började redan i fredags förmiddag – ja, fredag är helgstart! – när jag åt en chokladmuffin på jobbet. Hos frissan M blev jag bjuden på kaffe och chokladkaka. På kvällen orkade jag inte/hade jag ingen lust som vanligt att laga mat, så jag åt kex och några bitar ost som var kvar från förra helgen. Sen stoppade jag i mig lite ostbågar. Igår ansträngde jag mig lite i alla fall och tog fram tre bitar stekt kalkon ur frysen. Dessa åt jag tillsammans med klyftor och sås på kvällen. Vinet var italienskt, mellandyrt och högklassigt. Jag slurpade även i mig en matlagningsöl och ett glas av det som återstod av förra helgens vin. Ändå orkade jag gräva i påskägget efter smågodis. Men samtidigt, det ligger inte där enbart för påseende. Till frukost har jag inte ätit påskäggsgodis men väl kokt ägg och rostat bröd lördag och söndag, i lördags hyfsade jag ett par sillburkar och tog några bitar inlagd sill till. Varmrökt lax passade bra till söndagsmiddag.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Övrigt görande

I fredags efter jobbet var jag hos frissan och fixade håret. Lite slingor har gjort att det har fått ett lyft. Som vanligt är jag rakad i nacken och har mer hår uppe på huvudet. Jag är nöjd. Nån skönhet är jag inte, men håret är i alla fall fint. Jag bjuckar på en repris av hur jag såg ut som nyklippt i bildspelet nedan. Nu har det gått ett par dar sen dess och jag är mer mitt vanliga rufsiga jag. Jag fick trevlig post och jag fick post via vilken jag förde över gravrätten på mina farföräldrars grav till mig själv när jag kom hem i fredags. Ångest. På kvällen skurade jag badrummet och duschrummet/toan samt dammade. Jag ställde fram mammas äggsamling (några ägg är mina också) och fick skratta lite åt godisråttan som varit framme.

Lördagen inleddes med litteratur – se ovan! Jag tog en promenad med snabeldraken* samt påskpyntade lite till och efter det en skön dusch. Ett par ärenden var jag ute i och allt kan jag inte avslöja här. Medan jag var ute hade mammas hallmatta fått luft på ballen** – notera inte balleräcket***! Den tog jag sen in och la på i arbetsrummet, sida vid sida med den äldre kelimmattan. Det blev mycket snyggt och färgrikt! På eftermiddagen hämtade jag Anna när hon hade slutat jobba. Vi åke och handlade på ICA Heidan och jag fick tag i små rackarns halogenlampor med rackarns liten text på förpackningen (sån som Toffelögon inte klarar av). Det blev lite av en chansning, men när jag kom hem såg jag att det hade blivit rätt lampor. Framåt kvällningen lagade jag mat som jag åt – se ovan! – och rafsade i påskägget efter smågodis och läste. TV:n stod på i bakgrunden för att få lite ljud (Kommissarie Lewis). Plötsligt var klockan ändå midnatt när jag gick och la mig.

I morse vaknade jag vid sjutiden, men försökte blunda en timme till. Sen låg jag och läste till klockan tio. Strykbrädan revs fram och jag ägnade mig åt svartjobb, det vill säga jag strök svarta kläder. Jag skrev lite grann både igår och idag, som synes, och så har jag börjat packa min ryggsäck. Det var en rätt tung dag idag och jag saknade mamma. Därför tog jag upp vår tradition om att skrapa en Trisslott på söndagar. Tyvärr fanns ingen mamma att ringa och tala om att jag hade vunnit.

Pyjamasbyxorna var på ända till eftermiddagen när jag skulle åka och hämta och skjutsa hem Anna från jobbet. Vädret har varit lite mer åt det soliga hållet idag, men nån lust att gå ut ensam har jag aldrig om jag inte måste. Det är en stor skillnad mot i Motala, där jag mer än gärna går ut och strosar längs med sjön etc. Hälsporren har ändå gett sig till känna här i helgen, så vi får se hur det blir med strosandet när jag åker till Motala senare i månaden. Jag fick i alla fall ett par promenader – en till garaget och en från garaget.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Det har inte varit nån bra dag idag. 
Oron från den senaste krisen satte klorna i mig och jag kom inte undan vare sig genom att läsa eller se på TV, det senare gjorde bara det hela värre. MEN… ett beprövat knep är att gå till Tokerian, vilket Anna och jag gjorde innan jag skjutsade hem henne. Då fick jag till och med skratta mitt i eländet. Tokerian never changes… TACK för att du finns, Willys!

Skumma höns

Ja nog är de här hönsen skumma… De är liksom inte ens höns utan påskharar… Eller möjligen skvader..?

∼ ♦ ∼

*snabeldraken = dammsugaren
**ballen = balkongen
***balleräcket = balkongräcket

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Ett rött vin: Torraccia del Piantavigna 2005

Ett inlägg om ett vin.


 

Torraccia del Piantavigna 2005

Ett annorlunda och överraskande vin.

Trots att jag bara tog fram mat ur frysen tyckte jag att ett gott, rött och italienskt vin inte skadade att servera till maten. På lördagskvällen korkade jag upp en flaska Torraccia del Piantavigna 2005, inköpt i mitten av mars. Vinet kostade 149 kronor.

Största delen av vinet är framställt av druvan nebbiolo. Det har jag lärt mig är det italienska ordet för dimma, ett namn druvan fått eftersom det ofta är dimmigt när den skördas.

Här inne i köket var det inte särskilt dimmigt och jag intog vinet till kalkon. Lamm, nöt och vilt föreslår Systembolaget, som också skriver så här om vinets smak och doft:

”Mogen, nyanserad, kryddig smak med fatkaraktär, inslag av torkade tranbär, kakao, nypon, rosor, läder och nougat. Serveras vid cirka 18°C til rätter av mörkt kött. […] Mogen, nyanserad, kryddig doft med fatkaraktär, inslag av russin, läder, nypon, tobak och pomerans.

Jag tyckte att vinet hade en vacker, tegelröd färg. Det doftade verkligen läder. I smaken noterade jag även lädret, men också en mer syrlig ton, vilket jag gissar är tranbären. Smaken överraskade mig lite. Vinet kändes inte alltför tungt och fylligt, men det var definitivt smakrikt och jag skulle kunna tänka mig att det är ett riktigt höstvin som passar till grytor. Vinet hade en annorlunda smak, helt klart. Senare provade jag vinet till både ljus choklad och lakrits. Det fungerade lika bra som till maten.

Toffelomdömet blir det högsta till detta annorlunda vin.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Färgtrollerier

Ett inlägg om färger.


 

Färgat och ofärgat glas-kasse

Vit är också färgat.

Ibland är jag helt säker på att jag är rädd för färger. Men visst ska en utmana sina rädslor? Mitt sorgehalvår går mot sitt slut. Nästa vecka är det sex månader sen mamma gick bort och jag har gått klädd i svart eller mörkblått sen dess. Nu har vi en födelsedag nästa vecka och jag har bestämt mig för att inte vara svartklädd, i vart fall inte helt och hållet.

Igår morse fick jag en sån märklig aha-upplevelse när jag plötsligt insåg vad som fanns på tomglasväskan som jag tog med från mamma. Eftersom den har svart bottenfärg fick vit färg illustrera färgade glasflaskor. Då slog det mig att vit faktiskt också är en färg, vilket i sin tur innebär att vi ju alla är färgade – oavsett om vi är kritvita eller kolsvarta

 

I gummihatten

The Mad Hatter.

Det blev mer färgtänk igår. Jag lät inte M sätta färg i mitt hår, men hon gjorde slingor. Jag fick kontstgjort guldig ljus färg ovanpå huvet. I övrigt fick håret vara som det är, det vill säga märkligt mörkt baktill, med en ljus fläck bakom höger öra. Undras om det står nåt om hårfärg i passet jag ska fixa på måndag… Och undras vilken färg som i såna fall anges. Jag minns första gången jag och föräldrarna skulle till London 1974 och vi var och ordnade pass alla tre. Polisen skrev gråsprängd på min pappas hårfärg och han blev mycket upprörd – han ville fortsätta vara guldlockig gosse.  Jag klassades som blond, mamma som mörkblond.

För övrigt ser en inte klok ut när en låter göra slingor i håret. M sätter en svettig gummihätta på skallen och sen drar hon ut det hår som ska slingas. Håret målar hon med nån underlig ljusblå smet som luktar fan och så får jag sitta och värma skallen med nån mojäng. Jag ser ut som The Mad Hatter herself. Bilden här intill hade jag tänkt visa igår, men det var inte läge att skoja och flamsa då. Idag är det säkert inte heller läge, jag bjuder på selfien ändå. Till skillnad från vissa andra har jag som sport att bara lägga ut fula selfies, för övrigt.

Idag har jag fortsatt med färger, men här hemma. Jag ställde fram mammas påskägg igår och idag pyntade jag med några tuppar och kycklingar, lite blandat från mina och mammas gömmor. Bland mammas saker hittade jag den trista påsktuppen jag gjorde i träslöjden, men också en och annan fin påskbonad som mamma har sytt. Nåt mer godis hittade jag inte.

Påskpynt på drinkvagnen

Påskpyntat på drinkvagnen med blandade saker från mammas och mina gömmor.


Jag har slutligen även färgtrollat i arbetsrummet. 
Mamma hade en underbart fin liten matta i sin hall och den la jag nu sida vid sid med kelimmattan jag redan hade på golvet. Mattan från mammas hall är väldigt färggrann, men den är också tjockare än kelimmattan och bättre att ha under hjulen på arbetsstolen vid datorn. Jag tyckte att mattorna blev jättehäftiga ihop, vilket säkert inte alla tycker. Oavsett vad du tycker måste du ändå medge att jag har utmanat min rädsla för färger väldigt mycket det senaste dygnet?!

Mattor Kelim

Färgtrolleri med mattor i arbetsrummet.

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Diskutabelt, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer

Det som göms i ägg…

Ett inlägg om lilla mamma och påskägg.



På sätt och vis tycker jag att det är skönt
att lilla mamma slipper uppleva vissa saker som har skett det senaste halvåret. Och då menar jag allt från de nya pengarna, som jag har så svårt att urskilja valörer på, till min rollande granne som blev rånad, kusiner som trillar av pinn och det fruktansvärda som hände i Stockholm igår eftermiddag. Men jag saknar mamma, det gör jag fortfarande. Därför, och som en liten hyllning, ställde jag i julas upp en parad av hennes änglar på ekbyffén. Nu när det börjar närma sig påsk var det dags att ställa upp hennes ägg. Jag skurade badrum och dammade igår kväll. Sånt är bra mot ångest. Och så ställde jag upp mammas ägg på byffén. Visst blev det lite fint?

Detta bildspel kräver JavaScript.


Längst till vänster ställde jag porslinsägget 
som jag gav mamma en påsk för några år sen. Det går att öppna och självklart kunde jag inte låta bli. Ägget var förstås inte tomt! Lilla godisråttan mamma, det som göms i ägg…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Nu behöver jag inte köpa nåt påskgodis, alltså.

 


Livet är kort.

Publicerat i Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar