Kära dagbok…

I morse när jag slog upp mina grusiga, men relativt blåa undrade jag om Fästmöns huvudvärk hade hoppat över till min skalle. Anna har haft ont av och till i några dar och i morse var det min tur. Men, tur var ordet… jag hade fyllt på mitt förråd av Ipren, som är det enda som funkar mot huvudvärk för mig. En tablett ihop med övriga morgonmedicinen och efter en halvtimme var min huvudvärk ett minne blott. Jag dricker mycket vatten under ett dygn i vanliga fall, så kanske hade jag varit dålig på det igår. På kvällen fick jag nämligen kramp, medicinen till trots. Ärligt talat ger jag inte mycket för kramp-medicinen utan jag satsar på vatten – med eller utan bubblor. Kanske gör kontorsråttorna på plan fem på jobbet samma sak, det vill säga dricker vatten? Jag undrar så vem som är ansvarig för dem. Igår stod två av dem lutade över var sin ”skål” (läs: värmeljusstake), medan övriga två spejade genom fönstret bort mot Ulleråkersområdet.

Två av kontorsråttorna på plan fem. Lustigt nog påminner de mig om vissa personer…  😆

Idag har det varit en sån där riktigt bra dag på jobbet. Jag har haft ett gott och jämnt flöde, även om jag slet mitt hår kring lunch i samband med en del förberedelser inför vissa uppdateringar på vår externwebb. Vi har liksom inte världens enklaste verktyg för detta – och jag känner mig inte korkad när jag säger det, för jag är inte ensam om att tycka så. Men ett av problemen är att jag skulle behöva jobba mycket oftare i verktyget. Jag är övertygad om att det kanske inte skulle undanröja, men väl minska, mitt motstånd ganska rejält. Nåja, jag hade gjort rätt – eller i vart fall på ett sätt som det går att göra saker – och jag är nöjd med det. Utöver detta har jag haft bra möten och gjort saker som känns viktiga och angelägna.

Mammas orkidé i sovrummet bara blommar och blommar och blommar…

Det är lite tråkigt att inte kunna berätta hur det är på jobbet för lilla mamma. Men kanske ser och hör hon ändå. Jag vill inte be henne om ett tecken att hon gör det, för jag är inte säker på att jag tror på sånt fullt ut. Fast… jag förnimmer hennes doft då och då, mer eller mindre, och på olika platser här hemma. Och kanske är hennes orkidé, den som jag har i sovrummet, just ett tecken på att hon noterar att det går bra – den bara blommar och blommar och blommar… Jag hade så gärna velat göra henne stolt och glad medan hon var i livet, men kanske, ändå, att hon uppfattar att det går bra för dottern..?

Mitt i veckan är det TV-kväll för mig. Jag ska se När livet vänder klockan 20 i SvT 2 och Rebecka Martinsson klockan 21 i TV 4. I kväll handlar När livet vänder om ALS, en fruktansvärd sjukdom som bland annat drabbade journalisterna och TV-personligheterna Maj Fant och Ulla-Carin Lindquist. Jag kan varmt rekommendera deras böcker, Klockan saknar visare respektive Ro utan åror!

 
Rekommenderas!

Förutom TV-tittande behöver jag tvätta, men tvättmaskinen i badrummet sköter ju det mesta av det – jag hänger bara upp till tork sen. I helgen tar jag strykningen och dessutom ska jag städa lite samt fixa en del inför nästa veckans firande. Jag har i vart fall slagit in ett paket och även om somliga har synpunkter på min inslagning tycker jag att det blev ganska snyggt inslaget. Vad som finns i paketet? Det får mottagaren avslöja om hon så önskar, men inte förrän på tisdag!

Ganska snyggt inslaget, i alla fall.

Övrigt att komma ihåg – samt även glädjas över – är att jag ska få läsa och recensera en spännande bok om ett av Uppsalas original framöver. Och allt med anledning av att boken Bryt upp! Bryt upp! om Karin Boye hamnade i min ägo tack vare Fenan Lena…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.