Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Bokbyte från händelser i Frankfurt till händelser i Berlin.

Idag vaknade jag faktiskt ganska tidigt, redan strax efter åtta. Jaa… jag undrar hur det ska gå sen, när jag börjar jobba klockan åtta… Men det är lite drygt en vecka kvar att fundera över det. Tills vidare kan jag njuta av kaffe och läsning på sängen på morgonen. I morse låg jag och läste en och en halv timme. Passade på att mobiltelefonera lite med Fästmön också innan jag skuttade upp till frukostbordet. Frukost vid lunchtid är en vana jag har skaffat mig den här semestern. Det är också nåt som jag måste vänja mig av med inom kort. Men idag läste och läste och läste jag boken jag har fått för recension. Till sist var den utläst. Efter dagens utflykt skrev jag en recension, men första recensionsdag är inte förrän den 21 september. Jag har därför tidsinställt inlägget med recensionen till klockan 00.03 den 21 september. 

Jag bytte bok till en av dem jag köpte på Gay’s The Word i London. Det är en psykologisk thriller med lesbiskt tema. Jag har läst en fjärdedel, ungefär, nu i kväll.

Tofflan på Toffelkontoret. (Vännen Mia tog bilden förra veckan.)

På eftermiddagen hämtade jag yngste bonussonen och så tuffade vi i Clark Kent* till ”Segis”**. Jag ville visa honom huset som har blivit så utskällt för att det är så fult. Elias tyckte inte att huset var särskilt fult på utsidan och insidan var han nog rätt imponerad av. Det var roligt igen att träffa diverse olika kollegor som M, Zeta, HankyPanky och S och dessutom växla några ord med Tjifen. Det som var mindre roligt var det faktum att det inte är nån inomhustäckning för min privata mobilleverantör, det vill säga Telia, OCH att jag har ett ventilationsrör i mitt kontor som gör att det blir väldigt trångt med möblerna som dessutom bara går att ha på ett sätt, i princip. Mitt skrivbord är i minsta laget, visserligen, men jag har ett alldeles för stort skåp/hylla bakom ryggen. Förhoppningsvis går det att ordna en mindre hyllmöbel och om inte får jag stå ut med att det är trångt och klaustrofobiskt på jobbet. Mobiltäckningen går troligen inte heller att göra nåt åt eftersom det inte är vi själva, det vill säga universitetet, som äger huset. Detta är därför upp till Akademiska Hus om de vill ordna eller inte. Men den som vill nå mig kan ju alltid ringa på nåt av mina jobbnummer… Svårare än så är det inte.

Idag var det lätt att få parkeringsplats. Det lär det inte bli i framtiden när 600 pers har tillgång till 55 parkeringsplatser. Nån biljettautomat fanns inte heller vid ”Segis”, utan jag fick gå runt Blåsenhus och betala. Troligen får jag åka buss till jobbet och det bävar jag för. Jag försökte kolla nuvarande och ny linjesträckning på UL, men deras webbplats är ju så jävla dålig att jag gav upp att försöka se hur lång tid den nya ringlinjen tar från New Village till jobbet. Men entrén från baksidan på ”Segis” är i alla fall lika häftig som huvudentrén och det tror jag Elias tyckte också…

Väldigt prajdigt på baksidan…

…även slussen in i huset.

Även om jag tycker att vissa saker inte är optimala i ”Segis” är det ändå ett spännande och inspirerande hus. Jag ser fram emot att jobba där och hoppas förstås att de mindre bra sakerna kan ändras/rättas till det bättre. Men det finns mycket i huset som är bra och annorlunda. Vi provade olika fåtöljer och stolar. Till och med den så kallade pinnstolen på mitt kontor var rätt bekväm, enligt Elias. Jag gillar växtväggarna, fast jag har ändå planer på att skaffa lite eget grönt. Vi provade bubbelvatten direkt ur kranen samt förundrades över spelborden. De senare lockade en hel del, tror jag, som hoppas att jag får Elias som PRAO hos mig nu när han börjar i åttan snart.

Den här trappan har jag gått i några gånger idag.

En drömmar provar fåtöljer, medan jag fotar växtväggen bakom.

Ett staket eller vad?

Trots att dan började mulet blev även denna varm. Jag hade utlovat en glass efter studiebesöket. Vi köpte var sin strut på Café Victoria i Botaniska trädgården som ligger granne med min nya arbetsplats. Elias hittade ett perfekt bord i skuggan där vi kunde smaska i oss glassarna som nästan hade smält medan vi väntade på att få betala dem. Ja det är fortfarande rätt dålig organisation i kaféet. Vi tittade lite på en del växter, men eftersom ingen av oss tål värme så bra blev det betoning på lite. Men en blomma fastnade vi båda två för och den finns på bild nedan! (Som vanligt vet jag inte namnet på den.)

Glassätning i skuggan.

En vacker blomma. Men vad heter den, tro?

Jag skjutsade hem Elias till storebror som skulle fixa middag åt dem i kväll och åkte sen hem till mig. Det var så varmt att det blev Ginger Joe o’clock på ballen***. Där satt jag och drack ingefärsöl, knaprade ostringar och läste rätt mycket i The Girl on the Stairs (det verkar vara ett lyckat inköp!). Sen blev jag lite trött, fällde stolen bakåt och lutade mig en stund. Jag gjorde en enkel middag bestående av kycklingchorizos med bröd, smörgåsgurka och räksallad och till det drack jag klövermartini****.

Ginger Joe, en skål med ostringar och en flicka i trappan – allt på ballen!

Kvällens enkla middag.

Vid 21-tiden tittade jag på en bra och brittisk film. Jag skulle gärna sitta en stund på ballen och ta nåt drickbart, men det sätter nån rökare stopp för. (Varför kan inte rökning bara förbjudas?) Jag fick dra igen såväl balkongdörren som fönstren åt baksidan, för jag vill då fan inte få in rök i mitt hem.

Väderappen säger att det ska regna i morgon. Det tror jag vad jag vill om! Fast om det regnar går jag kanske ett varv med dammsugaren, den där som låter tvåstämmigt.

Dagens Pridepryl hittade jag hos Partykungen. Regnbågshängslen är nåt jag verkligen skulle behöva! Inte för att mina jeans är för stora och trillar ner utan för att jag har svår bukfetma vilket gör att min brövlåda ofta syns.

Hängslen skulle jag behöva – och inte bara till Pride!

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman
**Segis = Segerstedthuset, huset där jag ska jobba om lite mer än en vecka
***ballen = balkongen
****klövermartini = mjölk

Livet är kort.