Svea-dagen 2018: Involvera och informera. Back to business… eller i vart fall till jobbet

 



Kära dagbok…

Det är vardag igen. Den här veckan är ganska lugn på jobbet, förutom att den är kort. I stället för fem arbetsdagar innehåller den tre och en halv. Det är skönt att börja så efter en ledighet längre än en vanlig helg. Fast icke desto mindre har jag haft en hel del att göra idag. Jag smygjobbade lite under semestern, men det var av praktiska skäl så jag inte skulle bli stressad när jag kom tillbaka i tjänst. Därför kunde jag utan större press ta tag i det nya årets första arbetsuppgifter, delta i två möten och planera för kommande aktiviteter. Involvera och informera blev dagens ledord.

Informera och involvera

Dagens ledord.

∼ ♦ ∼

Det var rätt dött i omgivningarna i morse. Jag trodde att det skulle vara svårt både att komma till ro igår kväll för att somna i vettig tid och att kliva upp klockan 5.30 idag. Allt gick bra. Igår kväll såg jag säsongsstarten av Bron och den var så bra att jag blev trött, tror jag. Eller också var det det långa telefonsamtalet med vännen Mia som gav mig ett lugn. Hon är bra på det, hon Mia. Hon känner mig, hon vet min bakgrund. Det är gott att ha såna vänner i sitt liv.

Min dag kunde jag inleda vid det som ännu ett tag till är mitt köksmöblemang. Stephen Kings bok Att skriva är fantastiskt bra (i alla fall den första tredjedelen som jag nu har avverkat), en blandning av självbiografi och handbok för författare. Jag fick tillfälle att prata varmt om boken tidigt i morse för en litteraturintresserad kollega. Och läsa en stund vid lunchen, för i Tysta matsalen var det verkligen tyst idag – jag var ensam.

Boken Att skriva linneservett och kaffe

En fantastisk bra blandning av självbiografi och handbok för författare – i alla fall den tredjedel jag hittills har läst.

∼ ♦ ∼

Blankett underlag till deklaration

Blanketter är inte min grej.

Under ledigheten fick jag en blankett av mäklaren att fylla i. Blanketten ska vara underlag till deklarationen. Jag fattar ingenting, men jag har försökt fylla i den efter bästa förmåga. Igår mejlade jag den till mäklaren. Vi har gått igenom det jag har fyllt i och det saknas en uppgift som jag får om cirka en månad från min bostadsrättsförening. Jag skrev under och postade blanketten i kväll, så kompletterar jag uppgifterna när jag får dem. Blanketter ger mig dålig mage, de är inte min grej. Mäklaren är tålmodig och förklarar. Det känns bra.

Vad gäller ämnet krämpor (på tal om dålig mage) ser tromboflebiten bättre ut idag. Den är i alla fall inte lika irriterat röd som igår utan snarare brunare. Jag tror att det är bättre..? Tyvärr värkte den en del på jobbet (känns lite som tandvärk fast i benet) och den receptfria antiinflammatoriska gelen, som är vad jag har att tillgå, blev kvar hemma. Därför blev det bara smörjning tidigt i morse och i kväll. Jag lägger ut en bild på dagens ben och gårdagens här på bloggen och hoppas på att inte få några jävla ”gilla”. Igår kväll gjorde jag misstaget att lägga ut en tromboflebitbild på Instagram – och fick ”likes”. Jamen, hur kan folk ”gilla” att jag har en propp i benet?! När jag skrev en kommentar om det var det nån som svarade att det var ett sätt att visa sympati. OK, om folk vill vara sympatiska, varför inte skriva nåt i stället för att gilla det onda? Eller är det för jobbigt att skriva ”krya på dig!”???  Ibland förstår jag mig inte på hur folk resonerar.

∼ ♦ ∼

Det är kolsvart ute och lite regnigt. Jag har veckohandlat och köpt en Findus-rätt till lunch i morgon. Idag smockade jag i mig Annas goda kycklingbullar och penne, men kalkonen vill jag spara ett par dar till, den är ju lite festligare så den kanske jag äter på trettondagsafton till middag i stället.

∼ ♦ ∼

Mamma

Mamma på ID-bilden från 2010, men ganska sig lik som jag minns henne från oktober 2016.

Idag är det lilla mammas namnsdag. Och även om hon inte hade Svea som tilltalsnamn, vilket min mormor hade, känns det lite ledsamt att inte ringa och gratta. Jag har köpt en Trisslott som jag ska skrapa och tänka på mamma.

Jag saknar dig, mamma, men jag har INTE glömt dig.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Nyåret 2017 till 2018: Lugnt, gott och grått

 



Kära dagbok…

Citat om att bli författare

Kloka ord, men att bli författare får stanna vid att vara en dröm för min del.

Ett nytt år har tagit sina första skälvande steg. Kan det föra med sig lugn, ro och glädje i lagoma doser vore jag tacksam. Att nå vissa livsmål kan vara nog så kämpigt. Inte faller resultatet kanske heller riktigt ut som en har tänkt sig. En gång hade jag en dröm om att skriva böcker och kunna leva på det. Men för att kunna göra det redan från start måste en nästan ha en inkomst utöver. Och för mig funkar det inte att både skriva böcker och jobba heltid. Jag är dessutom för gammal nu. Det får stanna vid en dröm, det är inte längre ett mål. Däremot tänker jag fortsätta följa citatet här intill – även om jag aldrig blir författare. Kloka ord, Stephen King! Jag hittade dem i den andra hett önskade julklappsboken, Att skriva, av just denna bestsellerförfattare som är otroligt produktiv. Tack, vännen Jerry, jag läser och lär och njuter, men författandet stannar för min del vid en dröm nu.

Böckerna Vrålstark o skiträdd och Att skriva

Den gamla årets sista bok blev Vrålstark & skiträdd och det nya årets första bok blir Att skriva.

∼ ♦ ∼

Gemenskapen, maten och drycken

Rosa bubblande till fördrink i glasJag hade turen att slippa sitta ensam på nyårsafton. Det är inte så att jag måste vrålfira eller supa skallen av mig, jag vill bara inte vara ensam. När Anna hade slutat jobba åkte jag och hämtade henne. Vi åkte till ICA Heidan för att leta sås och köpa godis. Såsen hade vi ingen framgång med och godiset som jag köpte är orört. Men god mat och dryck serverades under gårdagskvällen. I morse åt vi lite rester. Anna bjöd på trerättersmiddag, för min del Toast Skagen, marinerat kalkonbröst med potatisgratäng och pannacotta med bär. Till fördrink blev det ett rosa mousserande vin och till maten korkade Anna upp en av vinflaskorna jag gav henne i julklapp. Anna var förstås den som hade tänkt ut maten och som lagade den. Jag skalade lite räkor, fixade sallad och dukade, bara, pinsamt nog.  Underbart gott alltihop, tack snälla älskling för en god nyårsmiddag!

∼ ♦ ∼

Katterna, raketerna och regnet

Citrus på nyårsaftonKatterna var förstås med på nyårsafton. De yngre var inte så jätterädda för raketer och smällare, lite nyfikna, faktiskt. Men ljuden gillade de inte. Mamma Mini var mindre förtjust. Hon gömde sig i en låda större delen av nyårsafton. Alla tre var lite försiktiga. Vid tolvslaget gick vi faktiskt inte ut utan stod i fönstren och tittade på när andra fyrade av raketer i ösregnet.

I morse var katterna fulla av energi. Det busades och sprangs och kanades över parketten. Efter frukost blev de som vi – sega. Vädret gör en tung och trött. Det regnade igår kväll och det har regnat hela nyårsdagen…

 

∼ ♦ ∼

Nyårsdagen

GrovsoprummetNyårsdagen måtte vara årets segaste. Jag tror att vi alla var både sega och rastlösa. Anna var trött efter helgjobbet och har bara ledigt idag. Själv ska jag också tillbaka till jobbet i morgon efter elva dagars sammanhängande ledighet. Nu väntar tre och en halv dagars arbete, sen är det helg igen.

Benet är fulare idag, men mindre ont. Förhoppningsvis har proppen stannat. Jag pallade i alla fall att göra nån nytta genom att åka till grovsoprummet med trasiga möbler. Men där inne såg det ut som om det farit runt en raket. Jag kan bara säga att jag längtar att få flytta. Bilden till vänster är ett av skälen till detta.

∼ ♦ ∼

Det är dags att plocka fram rena kläder och packa jobbväskan. Till middag tänker jag laga varma mackor med makrill och ost – har hur mycket makrill i skåpet som helst. Sen ska jag fixa en matlåda, troligen med kycklingköttbullar och pasta. Resterna av det marinerade kalkonbröstet sparar jag till senare i veckan. Och så ska jag ringa en vän. En god vän, en sån som har varit min vän länge och som jag vill ha kvar som vän lika länge till (fast det går nog inte, vi hinner nog dö först).

God fortsättning på det nya året, ifall nån har läst mitt första dagboksinlägg 2018!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Mitt bokår 2017: Ännu mera tyngd i december

Ett inlägg om litteraturen och jag i december.


 

December och år 2017 är slut. Jag har haft en del lediga dagar i månaden eftersom det har varit jul. Tre semesterdagar och en dags flexledigt blev det också. Som gjort för att läsa, alltså. Och visst blev det en del läst i december, men fokus har legat på rensning av mitt hem inför flytten nästa är. Åtta böcker, ett par av dem riktigt tunga, hann jag i alla fall med att läsa när jag pauserade från måstena.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Decemberböcker 2017:

Karl Ove Knausgårds bok Min kamp 5Elizabeth Georges bok Dennna dödens kroppHåkan Nessers bok Maskarna på Carmine Street

Peter Kihlgårds bok Kicki & LasseLeslie Tentlers bok Mord vid midnattElizabeth Georges bok En lögn att lita på

Johan Svedjedals bok Den nya dagen gryrStina Jobs bok om Marie Göranzon Vrålstark och skiträdd


Åtta böcker läste jag i december, 
vilket är en mer än i november. Även december var emellertid en tung litterär månad, med hela fyra tegelstenar (Min kamp 5, Denna dödens kropp, En lögn att lita på och Den nya dagen gryr). Tre av böckerna var deckare (Denna dödens kropp, Mord vid midnatt och En lögn att lita på) och en bok klassar jag som psykologisk thriller (Maskarna på Carmine Street). En bok var autofiktiv (Min kamp 5) och två av böckerna var biografier (Den nya dagen gryr och Vrålstark & Skiträdd). En av böckerna var en relationsroman (Kicki & Lasse).

Två av månadens böcker köpte jag till mig själv (Maskarna på Carmine Street och Den nya dagen gryr) och en av böckerna hade jag köpt till mamma (Kicki & Lasse). En bok kom från loppis (Mord vid midnatt). En bok var en julklapp från 2016 av vännen Jerry (Min kamp 5), en av böckerna var en julklapp från Anna 2017 (Vrålstark & skiträdd), medan två av böckerna (Denna dödens kropp och En lögn att lita på) kom från vännen Agneta. Tack!

Tre av böckerna fick högsta Toffelomdöme (Min kamp 5, Maskarna på Carmine Street och Den nya dagen gryr). Två av böckerna fick högt omdöme (Denna dödens kropp och En lögn att lita på). Strax över medel hamnade en bok (Vrålstark & skiträdd). Medelomdöme fick en bok (Mord vid midnatt) och lågt omdöme fick en bok (Kicki & Lasse).

December månads bästa bok blev… Den nya dagen gryr.

 

Vill du läsa vad jag skrev om alla böcker jag läste under 2017? Gå in på min Läslista! (Listan uppdaterar jag även nästa år, om jag lever.)


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Vrålstark & skiträdd

Ett inlägg om en bok.



Stina Jobs bok om Marie Göranzon Vrålstark och skiträddDet fanns en del extra högt önskade böcker
på min litterära inköpslista. Tomten var snäll. Utan att h*n frågade mig prickade h*n in två stycken till jul. Alldeles nyss har jag läst de sista orden i boken Vrålstark & skiträdd där skådespelaren Marie Göranzon berättar om sitt liv för journalisten Stina Jofs. Tack för julklappen, Anna!

Efter att ha läst boken om Karin Boye är det inte helt lätt för mig att sadla om i läsningen. Den här biografin handlar om en skådespelare, en synnerligen levande sådan, dessutom. Jag var nyfiken på Marie Göranzon som person, bland annat eftersom som mamma pratat en del om henne och hennes familj. Ett annat skäl är givetvis för att jag gillar skådespelaren Marie Göranzon och ville veta mer om människan bakom yrkesrollen.

I år är det 50 år sen Marie Göranzon gick ut Dramatens elevskola, enligt baksidestexten på boken. Hon har jobbat med de stora – både bland regissörerna och skådespelarna. I den här boken berättar hon lite om sin uppväxt, men mest om sitt yrkesliv och en del om sitt liv med Jan Malmsjö.

Jag har understundom svårt att hänga med i texten. Det handlar till viss del om att jag tycker att perspektivet svänger för mycket i tid, men också i person. Plötsligt är det andra som uttalar sig om Marie Göranzon. Ärligt talat är det först mot slutet av boken som jag dras in i den och åtminstone delvis se en viss poäng med detta sätt. Men det är väldigt tydligt att Stina Jofs är journalist, inte författare.

Det gick snabbt att läsa de cirka 280 sidorna. Språket är bra, men jag störs av en del upprepningar av Stina Jofs. Som hennes liknelse av kollationering vid ett skolupprop. En gång hade räckt. Och om jag hade fått önska skulle jag gärna ha sett fler bilder i boken, både från scenen och gärna också från privatlivet.

Toffelomdömet landar strax över medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniHalv rosa toffla

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt 2017 – en tillbakablick

Ett inlägg om det gångna året.



Oj vilken pretto rubrik till det här inlägget! 
Jag brukar sannerligen inte skriva årskrönikor på den här bloggen, men nu ska jag göra ett undantag. Det gångna året innebar en del förändringar och händelser i mitt liv som jag vet att jag bär med mig in i det nya året. Titta bara…

∼ ♦ ∼

Januari

Oscar

Jag har fått förmånen att hjälpa till med Oscars utbildning och sjukvård.

Den 2 januari firar jag för första gången inte mammas namnsdag. Men jag får barn i stället. Ett fadderbarn. Jag blir sponsor/fadder till Oscar i Uganda via Barnfonden. Detta var nåt jag hade lovat att göra när jag fick fast jobb. På tal om jobb kan en säga att jag en vecka senare återinträder i tjänst efter att ha varit sjukskriven i samband med mammas bortgång och därefter haft lite semester. Det är skönt att komma tillbaka till vardagen igen.
Den 20 januari blir vi svenskar tio miljoner till antalet.
Sorgen är priset man betalar för kärleken, blir ord som stannade kvar.
Jag läser åtta böcker under månaden.


Februari

Hedi Frieds bok Frågor jag fått om Förintelsen

En viktig bok!

Den 1 februari får jag den preliminära obduktionsrapporten om mamma. Den ger vissa svar och några frågetecken, men tack vare mammas doktor Thomas känner jag mig förvissad om att mamma fått den bästa vård som fanns till buds. Sorgen och saknaden hänger dock kvar. Jag skriver en hel del inlägg till mamma, för jag saknar att inte kunna ringa och berätta vissa saker. Nån som ger mig god hjälp och många bra verktyg för acceptans är min psykolog. Compassion blir nåt viktigt jag tar till mig.
Tio dagar senare får jag Hedi Frieds bok Frågor jag fått om förintelsen. Jag läser nio böcker i februari.
Den 26 februari säger jag upp mitt fasta telefonabonnemang. Telefonen slutade ringa när mamma hade gått bort.


Mars

Kollegor på visning i Segerstedthuset

Kollegor i chica, gula västar och hjälmar.

Den 2 mars skriver jag på bloggen att jag har svårt att känna nåt för stan jag bor i, Uppsala. Förtätningen förfular stan. Och nu när situationen är annorlunda längtar jag allt oftare efter Motala. Vid den här tiden har jag ingen som helst aning om att jag ett halvår senare ska köpa en lägenhet i centrum tillsammas med Anna.
Den 7 mars får jag veta att jag får löneförhöjning. Jag, som redan kände mig som en en miljonär vid varje löneutbetalningsdag… Tre dagar senare går jag på studiebesök till det nya huset där jag ska jobba från och med hösten 2017. Ett fantastiskt bygge, Segerstedhuset!
Den 22 mars är det terrordåd i London. Och jag som hade köpt en resa till Anna och mig dit i juni… Men vi bestämmer oss att inte låta oss skrämmas och ändå åka.
Jag bokar tid för mammas urnnedsättning. I samband med detta får jag veta att ytterligare en av hennes kusiner har gått bort.
Jag läser nio böcker i mars.

 

April

Ett smycke från Efva Attling runt Annas hals.

Ett smycke från Efva Attling och mig.

Månaden innehåller två viktiga födelsedagar: Annas och min. Det här året fyller Anna 50 år och det är en del ståhej kring det. Visserligen har jag köpt en Londonresa till oss, men jag vill också att hon skulle få ett minne att ha kvar från dagen. Det blir ett smycke från Efva Attling.
Den 10 april går jag och fixar ett nytt pass. Mitt gamla hade gått ut 1991…
Påsken tillbringar jag i Uppsala, men veckan därpå åker jag till Motala för mammas urnnedsättning. Jag får bo hos vännen Mia och vännen FEM följer med mig på urnnedsättningen. Under dagarna i Motala träffar jag också mammakusinen M och mina föräldrars goda vänner M och G.
På min egen födelsedag blir jag fint firad både på jobbet och hemma och via hälsningar på annat sätt från goda vänner. Av Anna får jag enormt vackra liljor och bland annat konsertbiljetter till Eva Dahlgren. Men jag saknar förstås att höra nåt från mamma.
Jag läser sju böcker i april.


Maj

Potatis

Vår egen potatis.

Den 3 maj besiktigar jag bilen. Den blir underkänd – bara för att en jävla lampa inte funkar. Jag åker direkt till verkstan och får den bytt. Bilen behöver inte ombesiktigas.
Jag börjar sova dåligt igen i maj. Det blir så tydligt när jag känner mig stressad.
Den 9 maj är det ett år sen jag började jobba på IT-avdelningen vid Uppsala universitet.
I mitten av maj sätter vi potatis i Slottsträdgården. Vi får ett helt land, så lite senare sätter vi fröer till diverse olika grönsaker.
Den 23 maj går Roger Moore bort. Han var fem dagar äldre än min pappa.
Med maj månad startar grannarna sin grill- och vattenpipesäsong. Den blir avgörande för ett beslut om en stor förändring under hösten.
Den 31 maj växlar jag svenska kronor till brittiska pund…
Jag läser tio böcker i maj.


Juni

 Anna i Brighton

Anna i Brighton.

I början av juni är jag på en studentuppvaktning. Jag inser hur väldigt kul jag tyckte att det är att umgås med folk.
Nya terrordåd i London sker strax innan vår resa. Men vi låter inte stoppa oss. Den 9 juni flyger vi från Arlanda till Heathrow och far sen vidare kommunalt in till London. Det blir en fantastisk resa och jag får också återse mitt älskade Brighton under en dagsutflykt en av de allra hetaste dagarna.
Efter resan jobbar jag i två veckor innan jag får fem veckors härlig semester. Under de två arbetsveckorna får jag besök av min före detta handledare.
Jag vinner två Pride-biljetter den 21 juni av mitt fack.
Midsommarafton firar vi på Slottet tillsammans med Annas snälla mamma och hennes L.
Jag läser sju böcker i juni.

 

Juli

Lucifer tvättar bröstkorgen

Lucifer Lejonkung tvättar bröstkorgen.

Juli månad och sommarsemestern inleds med vårt årliga besök hos Emmaus i Gryttby. Två dar senare gör vi en utflykt till Thuns för att köpa kläder. Nästa utflykt gick några dar senare till Ulva kvarn. Dagsutflykter är perfekta på semestern när en är ledig och har en långresa bakom sig. Det blir också lite klädrensning och förrådsrensning under semestern.
Jag har ont i ena höften, men efter Londonresan och allt promenerande i London blir min hälsporre faktiskt bättre.
I mitten av juli åker vi till veterinären med Lucifer som hade fått såna tovor att det blev nödvändigt att raka hela kattpojken. Och även om det är ovanligt först, blir han så fin, så fin, vår Lejonkung.
Vännen Mia kommer på besök några dagar och det är jätteroligt att få umgås med en kompis. Det är också sån tur att hon kom och hälsade på under den enda hela vecka jag kan sitta ute på min balkong utan att besväras av grannarna. Vi hinner med att besöka min nya arbetsplats och Gustavianum också. Vi promenerar väldigt mycket och det är underbart skönt.
Elva böcker läser jag i juli.

 

Augusti

Skylt MCparkering

Allt är inte perfekt på min nya arbetsplats. Den här skylten har inte vi ansvar för, men det är pinsamt att den står på just vår parkering.

Den 2 augusti ser vi Eva Dahlgren i Parksnäckan i Uppsala, min 55-årspresent från Anna.
Den 4 augusti åker vi in till schlagerkvällen på Pride i Stockholm. Regnet fullkomligt öser ner. Vi åker tåget hem senare samma kväll eftersom Anna jobbar. Redan dagen därpå åker vi in igen för att stanna fram till söndag. Vädret var sisådär, men vi hade i alla fall väldigt fina sjalar som Sister of Pain hade gjort till oss – och på hotellrummet hade vi utsikt mot Globen.
Måndagen efter Pride börjar jag jobba igen i det nybyggda Segerstedthuset. Det är ett helt fantastiskt ställe att arbeta i! Och så praktiskt att hela universitetsförvaltningen äntligen är samlad på ett enda ställe. En annan fördel är närheten till Botaniska trädgården. Allt fungerar förstås inte perfekt eller optimalt och det ska ta ganska lång tid innan det gör det. I vart fall hämtar jag mycket kraft från jobbet även om arbetsbelastningen blir allt tyngre under hösten. Det är roligt att gå till jobbet, det är mindre roligt att vara hemma. I slutet av månaden kommer såväl Anna som gamla kollegor på studiebesök till min nya arbetsplats. Jag är stolt!
Den 18 augusti gör jag det sista som har med mammas ekonomi att göra. Det känns… så konstigt.
Den 27 augusti firar Anna och jag tioårsdagen av vår första dejt med en middag på lokal. Jag känner att vi behöver komma vidare tillsammans. Kanske är det nu planerna på ett gemensamt boende tar fart på riktigt.
Jag läser elva böcker i augusti.


September

Utsikt från balkongen

Utsikten från vår nya balkong. Till vänster skymtar domkyrkotornen.

Kritik är svårt. Jag tycker att det är jobbigt med den kritik jag får kring det jag skriver på min blogg. Det är en dagboksblogg numera och passar inte ämnena är det bara att sluta att läsa. Jag skriver inte för att tillfredsställa andras läslustar, jag skriver för mig själv. Sen kan andra läsa – om de vill.
Vi upptäcker den lilla restaurangen och pärlan Taste of India i Svartbäcken, nära Slottet.
Under månaden får jag en del småkrämpor som ont i höften, ont i foten och ont i ryggen. Jag börjar se sämre och provar ut nya arbetsglasögon som arbetsgivaren betalar. Sömnen blir det också sämre med.
Måndagen den 11 september har jag mitt sista samtal med psykologen. Jag saknar fortfarande mina föräldrar, men sorgen efter mamma har mildrats och är hanterbar.
Den 17 september går vi på vår första husvisning. Tio dar senare har vi bestämt oss för att köpa en lägenhet i centrum. Jag sover mindre och mindre och grubblar på om det här är rätt. Men det är så bråttom, för om vi inte bestämmer oss snabbt kan lägenheten gå oss ur händerna.
Jag läser nio böcker i september.

 

Oktober

Köksskåp med brödrost pasta väckarklocka kontaktlinser

Det blir lustiga ihopplock inför fotografering och visning.

Den 1 oktober skriver vi på köpekontraktet till vårt nya hem. Jag börjar rensningen i mitt hem samt förbereder för fotografering och visningar – min lägenhet ska ju säljas. Den 11 oktober kommer en stylist som ger mig råd inför visningen. All min lediga tid, i princip, går åt till detta. Jag skriver listor och planerar. Vi får lånelöfte och lån till handpenningen. Mot slutet av månaden diskuterar jag en offert på packning och flytt med en flyttfirma. Jag känner att mina vänner är överutnyttjade vad gäller flyttar. Allt går i en rasande fart och jag mår inte riktigt bra av det. Det känns som om jag inte har kontroll.
Den 13 oktober är det ett år sen mamma gick bort. Jag är mycket ledsen.
Den 14 oktober åker vi till nya lägenhet för att mäta. Det är enkelt, för vi har köpt lägenheten av en kollega till mig. Så konstigt det blir ibland här i livet!
Jag är trött, stressad, mår illa och grubblar. Har jag fattat rätt beslut? Infektioner försöker ta kroppen i besittning, så jag får kämpa mot det också.
Sista helgen i oktober städar vi mitt hem inför fotograferingen.
Den 31 oktober går Zeta och jag och ser en utställning på slottet. Det känns som om det är den enda fritidsaktivitet, förutom att läsa, som jag gör i oktober – all annan tid läggs på flyttbestyr.
Jag läser åtta böcker i oktober.


November

Hemnetannonsen

Mitt kök i annonsen för lägenheten.

Den 1 november fotograferas min lägenhet inför försäljningen. Det ska göras annons och prospekt.
Under allhelgonahelgen är jag hemma. Jag är mycket ledsen och bara sover. Vännen FEM tänder ljus på mina föräldrars grav.
Den 8 november har vi nioårig förlovningsdag. Samma dag säljer jag mitt matsalsbord. Vi fikar hemma hos Anna. Pratar och planerar. Det känns lite bra, trots allt. Jag släpar över grejor till Lucille den 12 november så att lägenheten ska kunna stajlas och visas. Jag städar och fejar – medan det pågår en visning av en lägenhet i huset mitt emot. Inte bra med konkurrens… Samtidigt har priserna börjat sjunka. Det är plötsligt köparnas marknad. Den 16 november sker den första visningen av min lägenhet, den 19 november är det dags för den andra. Dagen därpå har vi vårt första möte på banken. Eftersom lägenheten inte är såld får vi boka ett nytt möte. Det är ändå skönt att kunna prata igenom ekonomin. Men redan den 22 november skriver jag kontrakt med en köpare och min lägenhet är såld. Ändå har oron mig i sitt järngrepp. Jag är orolig för precis allting.
En helg i slutet av november firar vi lite trots allt med mat från Hambergs och sängprovning. Jag sover bättre när Anna är här. Vi firar också numera före detta vännen Jerrys födelsedag en söndag på Morgonen.
Den 30 november skickar vi in den formella låneansökan till banken.
Jag läser sex böcker i november.


December

Bankpapper

En tegelstensroman kom från banken lagom till jul.

December månad inleds med att jag fortsätter att rensa mitt hem. Jag slänger saker, jag åker till återvinning med saker, jag ger bort saker och jag får förvara saker på Slottet. Den 4 december tackar jag ja till offerten på packning, flytt och flyttstäd och jag och flyttfirman bokar datum för packning och flytt av mitt bohag. Jag ordnar med försäkring och försöker få veta hur och när jag ska betala in skatt på lägenhetsförsäljningen.
Ryggen gör sig påmind och oron har klorna i mig så gott som 24 timmar om dygnet. Sömnen blir vissa nätter obefintlig. Jag känner mig väldigt ensam i vissa sammanhang. Hemma julpyntar jag ingenting, tar bara fram hästastaken för levande ljus som jag fick av vännen Mia en gång. Jag ser i vart fall till att köpa några julklappar till familjen. Sen blir det pengar också.
På Lucia-dagen går jag och en kollega till Carolina Rediviva och ser Luciatåg och lyssnar till sång. Det är mycket stämningsfullt. På eftermiddagen går jag och Anna till banken igen för att göra klart allt inför lånet.
I mitten av månaden bekämper jag en infektion igen. Den här gången får jag också ont i en handled. Jag vinner.
Den 18 december vinner jag också ett hemligt bokpaket hos Johannas deckarhörna.
Den 22 december är jag flexledig och därefter har jag semester och ledigt ända till och med nyårsdagen. De lediga dagarna, förutom juldagarna, är tänkta att jag ska ägna åt rensning. Jag mår alldeles för dåligt för det.

Starkvinsglögg

Vi skålade i glögg när alla papper var påskrivna.

Den 23 december åker jag till Anna för att fira jul. Med mig har jag min griljerade kalkon och lånepappren från banken som vi ska underteckna. Jag postar dem på juldagen. Det handlar om ofattbart mycket pengar. Glädjen inför nya hemmet vill inte riktigt infinna sig.
Julen firas i sedvanlig stil med god mat, godis och julklappar och hela bandet hemma hos Anna. Jag får julklappar på temana vin och litteratur. Anna jobbar juldagen och annandagen. Jag åker hem till mig. Mitt hem känns inte längre som ett hem. Jag saknar mamma och min julstrumpa förblir tom.
Mina lediga mellandagar får jag tre mattor hämtade till kemtvätt. Jag försöker rensa, men har varken ork eller lust. Jag läser om Karin Boye och mår dåligt i stället. En av dagarna tröstshoppar jag. Det hjälper inte. Numera före detta vännen Jerry kommer på besök för att titta på sitt blivande köksbord.
Jag byter e-postadress. I högerbenet dyker en tromboflebit upp. Venen är inflammerad och gör rejält ont, men jag vill inte åka till nån doktor eller akuten. Tillvaron känns kaotisk. Att kommunicera är svårt. Jag är ledsen.
Nyårsafton ska jag tillbringa hos Anna, som först jobbar till klockan 16. Trerättersmiddag är utlovad. Jag är inte ensam.
Jag läser åtta böcker i december.

∼ ♦ ∼

Ett gott slut på det gamla året och ett gott nytt år hoppas jag att vi alla får. År 2018 bara måste bli bättre.

 

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördagen den 30 december 2017: Inre och yttre kaos

 



Kära dagbok…

Det här att leva är svårt. Just nu lever jag i ett inre och yttre kaos. Jag känner mig så slut, det finns inga reservkrafter kvar, tror jag. Sen brukar det alltid finnas det i alla fall. Men en helvetesnatt sätter sina spår och jag har inte varit pigg idag. Jag har inte kunnat sätta i linser och jag har varit så där övertrött att jag inte har kunnat slappna av och läsa, till exempel.

Vardagsrum med flyttlådor

Mitt vardagsrum – ett yttre kaos i tillvaron.


Jag hade inte lust att göra nånting idag. 
Därför har ytterligare en ledig dag gått åt bara till den där jävla kampen jag blir så trött av. Ett par av mina verktyg för detta har jag tagit till. Det har räckt för att åtminstone hålla mig över ytan. Att känna andras omtanke är en lisa för alla själar i detta mörker.

Grå himmel i New Village

Mest mörker idag. Den här bilden tog jag när jag var ute och luftade mig på promenad. Solen sjönk bakom husen.

Jag tog mig ut en stund och hittade på ett mål, inte bara en promenad. Det var knappt några ute mer än en granne med sina barn. Målet var kallförrådet där jag försökte ta en bättre bild av Krister. När jag kom hem la jag ut en annons på Blocket. Får jag inget napp åker Krister till nån återvinning nånstans, för det är inget fel på honom. Han är bara ful – tycker Anna. Själv tycker jag att han har varit väldigt funktionell och bra för min nacke. Morfars skrivbord i kombo med en modern skrivbordsstol är inte optimalt för datorisering. Men snyggare inredningsmässigt.

Datorbordet Krister

Datorbordet Krister annonseras ut för 150 pix. Annonsen kostade 40 kronor, men priset på Krister kan nog diskuteras.

∼ ♦ ∼

Jag åkte och hämtade Anna efter jobbet, men fick åka en extra sväng om mitt hem för att leverera ett halvt kilo kalkon som skulle marineras i kväll. Det blir trots allt nyår hos Fänriken. Jag får träna i att bara försöka vara trevlig. Inte helt lätt när en mår skit. 

Annas snälla mamma ringde just som jag hade kört in på parkeringen hos Anna, så jag bad att få ringa upp när jag kom hem. Hon är så himla gullig och vi pratade ganska länge. Jag har mejlat över några bilder på hur en tejpar hälsporre, för den stackarn har åkt på det eländet. Själv försöker jag ignorera tromboflebiten. Lungan kanske inte är i största farozonen, snarare hjärtat om proppen tar sig till ljumsken. Den som lever får se. Ett jävla kaos råder i kroppen.

∼ ♦ ∼

Jag har ätit middag med tänd hästastake och Marie Göranzon som sällskap. Det blev sista tredjedelen av räkbomben från i onsdags. Nu ska jag ärligt försöka vila en stund under en filt på soffan för att sen försöka orka titta på säsongsstarten av Stjärnorna på Slottet. Idag är det Peter Jöbacks dag. (Ja det går att se avsnittet i förväg)

Middag med tänd adventsljusstake

Lördagsmiddag med tänd hästastake och Marie Göranzon.

∼ ♦ ∼


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag förmiddag den 30 december 2017: Ätbara korvar och onda

 



Kära dagbok…

Två kalkonetter

Allting har en ände, men korven har två. Med stark senap på får den en att fälla tårar.

Allting har en ände, men korven den har två. Två korvar borde då rimligtvis ha fyra ändar. Korvarna på bilden är så kallade kalkonetter, prinskorvar av kalkonkött. Dem glufsade jag i mig igår kväll medan tårarna rann (av den starka senapen eller nåt). Faktum är att flödet var så ymnigt att jag tappade en kontaktlins. Det får inte ske! Historien får inte upprepa sig. Jag lovade mig för många år sen att aldrig gråta över för stark senap. Men när jag sökte hjälp i vården mot slutet av De Sju Svåra Åren antecknade doktorn i min journal att jag var gråtmild. Detta måste upphöra genast.

För att flytta fokus från senap, korvar och annat skaffade jag mig en ny privat e-postadress i natt. Jag är så jävla trött på att kunna göra färre och färre saker via min e-post hos home.se Det började med att det inte gick att svara på eller vidarebefordra e-post. Det enda som funkade/funkar är snabbsvar, en minimal ruta där jag förväntas se att skriva en text som är längre än ett sms… När jag inte heller kunde bifoga filer var måttet rågat. Jag har letat efter en bra ”titel”/adress till min e-post och igår kom jag på den. Det blev ett massutskick till några av de närmast sörjande i natt. Andra får fortsätta använda nån av home.se-adresserna, för de funkar fortfarande att mejla till. Alltid något.

∼ ♦ ∼

Unga ben, nya bekymmer, gamla ben, gamla bekymmer. Jag har åkt på en inflammerad venvägg igen. Tromboflebit. Det började för några dar sen, men jag försöker lära mig att sticka huvudet i sanden när det gäller vissa saker. Det är inte samma ven eller ben som är inflammerade som de två tidigare gångerna. Nu är det höger ben. Där började det som en liten bubbla strax under knävecket. Nu liknar det mest en ond, röd korv. Det som oroar mig är att proppen går åt fel håll, det vill säga uppåt och inte neråt. Hur som helst, efter en helvetesnatt tänker jag inte åka upp till akuten och sätta mig. Jag behandlar lokalt med antiinflammatorisk gel. Det lindrar i alla fall vid själva påstrykningen och en stund efteråt.

∼ ♦ ∼

Kaffe och boken Vrålstark och skiträdd på sängen

Ett försök att fly verkligheten till litteraturen, egentligen en flykt till en journalistisk produkt, inte en regelrätt biografi.

Jag har försökt fly in i litteraturen, även denna gång i en biografi som jag fick i julklapp. Det var en av de två böcker jag hetast önskade mig – och utan att veta detta fick jag båda böckerna av två olika givare. Kanske har jag inte riktigt smält boken om Karin Boye än, för jag tycker att Stina Hafs f’låt Jofs gör ett hafsverk av boken om Marie Göranzon. Det känns inte som nån biografi, snarare en intervjubok. Det beror troligen på att Stina Jofs är journalist och inte författare, som så många som skriver biografier om kändisar. Samtidigt borde jag inte känna mig ”lurad” på just den här boken eftersom den bär undertiteln ”Marie Göranzon berättar om sitt liv för Stina Jofs”… Min mamma berättade för mig att hon hade en del att göra med Marie Göranzons familj, som ju kommer från Linköping. Det var förstås genom mammas och pappas jobb på Corren. Såväl skådespelaren Marie Göranzon som hennes familj var alltid trevliga och odiviga i kontakterna. Sånt gav plus i mina föräldrars teoretiska bok om folk.

∼ ♦ ∼

Halva lördagsdagen är snart passerad. Av min ledighet återstår den, söndag samt måndag. Några planer har jag inte. I natt funderade jag om jag inte skulle ta en tripp neråt landet, men vart då, liksom..? Det har dessutom frusit på och är säkert snorhalt att köra. Jag är inte rädd för att dö. Däremot är jag rädd att skada andra, nåt jag tycks göra hela jävla tiden ändå fast på andra sätt. Jag får sleva i mig lite yoghurt och försöka komma på nån aktivitet för dagen. Min rensning är nämligen slut. Jag kan inte göra mer nu. Efter helgerna ska jag rådda lite i sånt som bredband – jag är ju så oerhört teksnisk – NOT!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 29 december 2017: Missad lycka(?), kvastskaft och nyår med flyttkorten(?)

 



Kära dagbok…

Idag har det varit en nästan helt misslyckad dag. Bortkastad semesterdag? En dag för tårar, ilska och grubblerier. Det kanske är en allmän uppfattning att jag inte har några gränser eller att jag är väldigt lite värd, men jag har både gränser och värde. Jag skulle vilja ha det lite bra i livet en stund nu, orkar inte gå omkring och må dåligt och bara våga lita på mig själv. Jag vet att jag kan bära mig själv. Men jag vet inte om jag orkar göra det igen.

∼ ♦ ∼

Dagen började ganska bra. Jag provade mina nya pyjamasbyxor och de var lagom trots att storleken bara vara Large. Självklart läste jag i sängen och till frukosten. Böcker och läsning har hela mitt liv varit trygghet och stöd och platser att resa (fly?) till. Boken om Karin Boye hade inget lyckligt slut, men det visste jag. (Vilka liv har lyckliga slut?) Jag tänker att jag i vart fall ska försöka läsa mer av Karin Boye om, inte när, saker och ting lugnar ner sig. Nu fotade jag av listan av hennes verk så att jag ska ha den med mig i mobilen ifall jag råkar på nån bok som jag inte har på antikvariat – eller loppis.

∼ ♦ ∼

Jerry på besök

Jerrys äldsta dotter ringde när han var hos mig och fikade. Då passade jag på att fota honom.

Mitt på dagen åkte jag med åtta kassar till återvinning hos Myrorna i Boländerna. Jag hade tänkt göra nåt roligt på min sista semesterdag 2017, men jag tappade lusten totalt. Glad blev jag i alla fall för besöket av vännen Jerry. Han lyckades få isär ett kvastskaft åt mig, nåt som uppenbarligen krävde manlig styrka och inte tofflig. Det var tur att jag hade både kaffe och godis att bjuda på vid köksbordet som ska bli hans. Han provsatt även sin blivande kökssoffa när hans dotter ringde och jag passade på att ta ett foto.

 

∼ ♦ ∼


Var jag själv så småningom ska sitta och äta
vet jag inget om i skrivande stund. Tillvaron är turbulent och jag har fått mig en rejäl tankeställare idag som handlar om mycket mer än bara var jag ska inta min föda. Jag kan konstatera att räkbomb smakar bäst i sällskap, men äta bör en annars dör en. Det fick bli mjölk och smörgås.

Nyårsafton närmar sig. Som vanligt har inbjudningarna inte precis haglat över mig, men i kväll fick jag en per sms. I skrivande stund vet jag inte om den gäller. Jag kanske i stället för att nyårspartaja ska ägna årets sista kväll åt att fundera över vad jag ska skriva på – eller om jag ens ska skriva – flyttkorten som kom idag. De är i vart fall betalda, jag är lika rädd som mamma var för anmärkningar. Därför har jag också jobbat lite grann hemifrån. Det kanske inte var det bästa.


Huvudvärk och illamående,
det onda i benet, mer tårar och ilska avslutade den här semesterdagen. Jag trodde att det bara var min mamma som kunde såra mig. Nu vet jag annat. Det är lärorikt att få smaka sin egen medicin.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv

Ett inlägg om en bok.



Johan Svedjedals bok Den nya dagen gryrEtt av mina mål med ledigheten i mellandagarna 
var att läsa  Johan Svedjedals biografi över Karin Boye, Den nya dagen gryr. Karin Boyes författarliv. Med sina snudd på 700 sidor trodde jag att läsningen skulle ta längre tid än den gjorde. Jag vill inte påstå att jag sträckläste boken, men näst intill. Så snart tillfälle gavs öppnade jag boken. I morse slog jag ihop pärmarna vid frukosten. Slut.

Den var ganska länge sen det skrevs nåt om Karin Boye. Den här boken kom ut i augusti i år och jag kunde inte vänta längre än till november med att köpa den. Jag ångrar inte köpet en enda sekund. Som läsare får jag följa Karin Boye från barnaåren till de där dagarna i april, runt min födelsedag, faktiskt, när författaren begår självmord. Det är givetvis inget slut jag tycker om, men jag vet ju att det var så. Sen kan det debatteras i evigheters evigheter om självmordet var ett misstag eller inte. Vi lär aldrig få veta.

Boken är en intressant resa som inte enbart utspelar sig i vår kungliga huvudstad. Studieåren i Uppsala präglade såväl Karin Boyes författarskap som hennes person. En termin i Motala som lärare benämns förresten som snudd på semester för Karin Boye! När hon återvänder till Stockholm är det för att gifta sig. Äktenskapet blir emellertid varken lyckligt eller långvarigt, för Karin Boye förälskar sig i kvinnor, nåt Johan Svedjedal inte väjer för att skriva om.

Under den här litterära resan återser jag ett par gamla bekanta, BG och MM, som båda har disputerat på Karin Boye. Jag ser också skrämmande många likheter mellan mig själv och Karin Boye. Ja jag vet, det låter inte klokt, men många är de. (Jag ska inte delge dem alla här, var inte orolig.) De stora skillnaderna är emellertid att jag inte på långt när är lika begåvad som Karin Boye var. (Vi är heller inte lika till det yttre. Däremot till det inre.) Ingen av oss kom(mer) överens med siffror, däremot är vi ordälskande. En bild av våra likheter(?) ser jag i en anteckningsbok där jag skrev ner dikter och citat under 1980-talet. Bland annat har jag med min då läsliga skrivstil nedtecknat flera dikter av Karin Boye. Och kusligt nog upptäcker jag att våra handstilar är/var (Karin skriver ju inte mer och jag skriver så fult numera) så lika…

Karin Boyedikter

Karin Boyedikter – den vänstra nedtecknad av Toffelhanden i en anteckningsbok, den högra ett foto på en dikt nedtecknad av Karin Boyes hand.


Det här är en otroligt intressant och läsvärd bok 
om en lysande författare som kämpade med sig själv. Det kan inte ha varit lätt för en sanningsälskande att mestadels hålla inne med sin sexuella läggning. Inte heller var det förstås lätt att gång på gång bli förälskad i kvinnor som i de flesta fall inte besvarade känslorna. Att kämpa för uppehället hela livet och att dessutom mot slutet av sitt liv ta hand om två sjuklingar, vilka båda två skulle överleva henne själv endast en kort tid, ger en insikt i en sällad visad omtänksam sida. Karin Boye lyfts ju ofta fram som intellektuell, radikal, spirituell, livlig. I själva verket var hon kanske… väldigt, väldigt ensam.

Toffelomdömet kan inte bli nåt annat än det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Värnlösa barns dag 2017: E som i elände blir inte ljusare med påssjuka, men…

 



Kära dagbok…

Påsar

En liten påssjuka drabbades jag bara av.

Idag är det Värnlösa barns dag. Jag känner mig varken värnlös eller som ett barn, men i mörkret och regnet tror jag mig kunna förstå hur lilla mamma ibland kände sig: trist, tråkig och ensam. Till skillnad från mamma har jag en bil och kan lätt förflytta mig hemifrån. Efter en nyttodag hemma igår beslutade jag mig därför för att ge mig ut bland folk för att införskaffa några sena julklappar till mig själv. En kan inte påstå att jag drabbades av den totala påssjukan eller att livet blev ljusare av dagens shopping. Men jag är nöjd, framför allt med de saker i klädväg jag köpte, saker jag faktiskt behöver. Det blev en tröja utan luva som dessutom inte är svart, ett par tofflor att ha hemma (mina nuvarande är trasiga) och ett par pyjamasbyxor (så att jag slipper tvätta och tvätta och tvätta det enda par jag äger). Några andra ärenden gjorde jag också medan jag var ute och svettades på Stormarknaden. Efteråt var det skönt att komma hem.

Tröja pyjamasbyxa tofflor

Saker i klädväg jag behövde.

∼ ♦ ∼

Jag önskar att jag kunde säga

”På blankettfronten intet nytt!

men det kan jag inte. Redan när jag vaknade fick jag ta tag i första eländet, fast det var inte en blankett. I morse fick jag tre e-fakturor från försäkringsbolaget, varav dubbla helårsräkningar för hemförsäkring. Så var det inte avtalat. Därför ringde jag mitt försäkringsbolag för att reda ut det hela. Jag känner mig alltid trygg när jag ringer till If, för jag kommer fram utan att behöva vänta för länge och får prata med trevliga och hjälpsamma människor. Skälet att jag fått dubbla helårsräkningar fast jag bara skulle ha en helårsräkning (för nya hemmet) och en månadsräkning (för gamla hemmet) är helt enkelt att de inte kan lägga in nya belopp före en viss tid. Nu ombesörjs detta snart och jag får ett sms när det är klart samt en ny, korrekt liten sista räkning på mitt nuvarande boende.

Blankett flyttanmälan till Skatteverket

Jahaja, det kom en blankett…

I postboxen låg sen ett brev från organisationen som sysslar med hälso- och sjukvård i vårt län med besked om att min husläkare har slutat arbeta på min nuvarande mottagning. Det var riktigt synd, för vi kom bra överens och jag fick god vård i samband med mammas bortgång med mera. Jag listar inte om mig hos nån annan doktor utan står kvar som patient på mottagningen – den ligger så bra till geografiskt sätt.

Ett annat brev låg där också – från Adressändring.se. Och jag kunde väl aldrig gissa att det skulle innehålla… en blankett att kolla, signera och skicka till Skatteverket för ändring i folkbokföringen… Nu kommer dessutom ytterligare en blankett senare, från Skatteverket, för de hade svarat på ett mejl från mig som jag skrev när verkets e-tjänst att ändra i folkbokföringen inte funkade. Utöver detta ringde faktiskt en kvinna från verket på seneftermiddagen – kors i taket! Men det var bra, för jag fick förklaringen att när en försöker fixa saker på nätet kan teknikstrul bero på val av webbläsare. Ja, detta med e som i elände fungerar inte alltid som det ska. Om vissa webbläsare inte går att använda för e-(ländes)saker bör det framgå nånstans på webbplatsen, tycker jag. Nåja, dagens pappersblankett var korrekt förifylld så det var bara att signera den och lägga den i ett kuvert som jag ska posta. I morgon. Det räcker med en utflykt idag.

∼ ♦ ∼

Det har naturligtvis inte gått att låta bli att jobba lite. Med betoning på lite, dock. Jag tycker att det är rätt OK att beta av mejlskörden så att jag inte dränks när jag är tillbaka i tjänst nästa år. (Det låter som om det är väldigt långt tills jag ska jobba igen, men det är ju torsdag och jag börjar jobba på tisdag igen.) En som jobbar i helgen är Fästmön och det gissar jag känns lite tungt med tanke på den just passerade hektiska julen. Jag telefonerade en stund med henne idag och hon gäspade mest. (Jag är väl dessutom rätt tråkig.) I morrn mitt på dan ska jag skjutsa henne till jobbet och åka vidare med några kassar till återvinning från oss båda. Jag har ägnat en del av eftermiddagen åt att gå igenom ekbyffén, vitrinskåpet och badrumsskåpet och med detta även påbörjat en ny kartong saker som jag ska flytta själv. Efter detta tyckte jag att jag var värd en stunds rejäl sittning i bästefåtöljen med (boken om) Karin Boye och en godisskål.

Bok och godisskål

En sittning med litterärt godis och vanligt.

∼ ♦ ∼

Räkstubbe öl och bok

Mättande.

Mer läsning blir det i kväll, för TV-utbudet lämnar en hel del att önska. Varför visar gammel-TV bara komedier, repriser och dokumentärer i mellandagarna? Igår kväll blev det dokumentärfilmkväll för mig. Jag kikade lite på en om drottning Margrehte och prins Henrik, hela filmen om Sven-Erik Magnusson, min första idol som barn, och nästan hela filmen om George Michael. Däremellan såg jag tack och lov lite fiktion – om än baserat på svensk kvinnohistoria – andra delen av Fröken Frimans krig. En kan väl säga att jag börjar bli mätt på dokumentärer…

Mätt blev jag också på en tredjedels räkstubbe med en starköl till. Det var min middag idag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer