Lördagen den 19 augusti och söndagen den 20 augusti 2017: Skräckläsning och kräftkalas i blåsväder

 



Kära dagbok…

Ögat på Mats Strandbergs bok Hemmet

Ett ruggigt bra omslag på en ruggigt bra bok! Hemmet av Mats Strandberg går att välja enbart på grund av omslaget.

Det var lördag igår och Fästmön och jag hade bestämt kräftskiva. Kräftor ska ätas på balkong. Lördagen inleddes med regn. Jag låg i min säng hemma i Slummen i New Village och ägnade mig åt skräckläsning i stället. Ja, skräck, inte sträck. Men jag hade nog kunnat ligga kvar flera timmar till och mysa i mörkret tillsammans Mats Strandbergs bok Hemmet och kaffe lika svart som boken. Det är en ruggigt bra bok, kan jag avslöja, trots att jag inte har läst ut den än. Bara omslaget är skitsnyggt. Nu ska en inte döma en bok via dess omslag, men det vore att ljuga att säga att det inte är påverkar än i valet av böcker.

Parallellt med Hemmet läser jag mer seriös litteratur. Både som privatperson och i min yrkesroll har jag stor nytta av Thomas Eriksons bok Omgiven av idioter. Jag lär mig mycket – både om mig själv och andra. Självinsikt är nånting som fler borde jobba med. Idiotboken brukar jag läsa ett par kapitel ur varje kväll, innan jag sova. Jag tror att jag bearbetar saker bra i sömnen.

Mats Strandbergs bok Hemmet och Thomas Eriksons bok Omgiven av idioter

De två böckerna jag läser parallellt, Hemmet och Omgiven av idioter.

∼ ♦ ∼


Men en kan inte tillbringa en hel ledig dag i sängen. 
Mitt på dan åkte Anna och jag och handlade. Jag skjutsade hem henne med matkassarna samt en dryckespåse från min kyl. För kräftor kräva vissa drycker. Själv parkerade jag bilen i garaget, tog min ryggsäck och promenerade över till Fänriken, där det alltid är lugnt och skönt – i alla fall där Anna bor. Anna gjorde chokladbollar till eftermiddagskaffet. Fyra små bollar trillade ner genom mitt gap i magen. Nej, jag har slutat undra varför jag är tjock. Efter fikat var det dags att göra ostpaj till kräftskivan. Anna gör en speciell sort som passar både hennes kostföring och min. Själv satt jag och gjorde mest ingenting – och läste i Hemmet, förstås, vid min mammas före detta köksbord som står i Annas kök numera. Framåt kvällningen blev det Gin o’clock med nötter. Och därpå tillagning av fisk till bonussönerna som inte ville äta kräftor med oss.

∼ ♦ ∼

Kräftmåne

Anna riggade upp kräftmånen och den flaxade som en galning.

Klockan sprang på. Regnet hade upphört på eftermiddagen, men ersatts av friska vindar. Fast, som sagt, kräftor ska ätas på balle* eller utomhus och hos mig går ju inte det. Anna riggade upp kräftmånen i papper. Nåt stearinljus kunde vi inte ha i den, då hade vi fått ringa brandkåren. Men en lampa lyste så fint bakom mångubbens ansikte. Katterna hade fullt span på månhelvetet som flaxade fram och tillbaka, värre en en fågel. Kräftorna var de inte så jätteintresserade av – mer än Lucifer. Och med Lucifers intresse väcktes även Citrus. De hade fått kräftmat för katter till middag dessutom.

Vi mumsade på Annas ostpaj och sörplade Pandaluskräftor som inte var tillräckligt salta. Morfars brännvinsost och en ädelost hade vi till samt Östgöta sädes och öl. Och min vana trogen sparade jag ju kräftstjärtarna till sist, vilket krävde extra snapsar. För övrigt var det så kallt att vi också behövde värma oss med alkoholen. Det slutade med att jag sjöng solo och Anna dukade av och gick in. De omkringboende förstod ganska snart att jag kom från Slummen i New Village så högt som jag lät (äh, det var faktiskt inte så farligt, jag överdriver lite).


Innan Anna gick in började Lucifer
som sagt intressera sig för kräftorna. Han hoppade upp på kattklätterställningen bredvid Anna och la sin lilla tass bestämt och krävande på Annas arm. Anna skrattade bara elakt, som synes. Äh då, både Lucifer och Citrus fick lite kräftslamsor – på golvet. De var ju liksom inte bjudna på vår kräftskiva för människor…

Det sista jag såg innan även jag gav upp för kvällen var den hysteriska månen…

∼ ♦ ∼


Idag vaknade jag så sent 
att det varken blev kaffe eller läsning i sängen. Anna gjorde frukost i köket. Jag hade… ont i huvet. Jaa, jag var faktiskt lite bakis och det är flera år sen jag var. Förhoppningsvis kan jag träna upp de få kvarvarande hjärncellerna med lite ordspel. Idag kom nämligen AnagrApps uppdatering. Uppdateringen innebar flera nivåer på ord från fem bokstäver upp till och med åtta. Och trots gårdagen har jag redan lyckats ta mig till sjubokstavsord där jag nu är på nivå 83 (procent) av 100.


Jag har blåst över till mig 
och ägnar eftermiddagen åt att ta reda på ren och torr tvätt samt tvätta smutsig tvätt och hänga den våt, men ren. Anna skickade med mig ostpaj hem, så det blir min söndagsmiddag. Jag ska kolla på andra delen av Paula som jag spelade in från SvT1 igår samt läsa Hemmet, förstås. Och så är det dags att ladda för en ny arbetsvecka. Jobbväskan står redan i hallen, förväntansfull…

Avslutningsvis några kattbilder, förstås!

∼ ♦ ∼

*balle = balkong


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Fredagen den 18 augusti 2017: Pudlande och grillfest med trist slut

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Musik, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Trogen intill döden

Ett inlägg om en bok.



Jonas Moströms bok Trogen intill dödenFörfattaren Jonas Moström har jag upptäckt på senare år
. Det vill säga jag har läst hans Nathalie Svensson-böcker som har Uppsala som miljö. Det är nämligen där psykiatrikern Nathalie Svensson bor, hon som nu för fjärde gången har blivit tillkallad för att hjälpa Rikskriminalens Gärningsmannaprofilgrupp i boken Trogen intill döden. I morse hade jag bara ett par sidor kvar och jag kunde ju inte åka till jobbet utan att ha läst ut boken.

I den här boken sker ett antal märkliga dödsfall av till synes friska människor på olika platser i Sverige. Det börjar med en elitidrottsman, till exempel, och fortsätter med en pilot och en ung dansare. Dödsfallen skulle ha kunnat passera som självmord – om inte nån lämnat en blå ros vid varje offer. Nathalie Svensson, polisen Johan Axberg och de andra i Rikskriminalens Gärningsmannaprofilgrupp får i uppdrag att lösa fallen och hitta mördaren. När Johans egen farmor blir vittne blir det förstås extra svårt att låta bli att ha semester för honom…

Jag tycker att boken är lite seg, ärligt talat. Samtidigt handlar den om ett ämne som jag inte vill avslöja, för då blir det här inlägget en spoiler. Att boken känns seg har kanske just med ämnet att göra, ett ämne som har debatterats och diskuterats under lång tid. I övrigt är det välskrivet och spännande, men jag önskar att förlaget hade hjälpt till lite bättre med korrekturläsning.

Toffelomdömet blir ändå högt – för ämnets skull.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 17 augusti 2017: Förluster, duster och frustration – och en massa i boxen

 



Kära dagbok…

Selfie svartvit 16 aug 2017

Det mörka vill inte släppa taget.

Det mörka vill inte riktigt släppa taget. Känslorna sitter utanpå just nu. Jag till och med grät när jag såg gårdagens dokumentär på TV4 om prinsessan Diana, ett minnesprogram där hennes båda söner pratade om sin mamma. Ska vi jämföra så var det ju betydligt svårare för två barn att förlora sin mamma än för en vuxen kvinna som jag. Samtidigt verkade deras relation vara närmare. Min och mammas relation var nåt vi fick jobba på ordentligt när pappa gick bort. Under tio års tid utkämpade vi vissa duster. De sista åren stångades vi mindre. Men liksom prins Harry ångrar jag att sista samtalet med mamma blev så kort.

 

 

Orkidé vit i blomning

Den bara blommar och blommar och blommar…

När jag sen satt och vakade, när mamma hade blivit riktigt dålig, talade jag om för henne hur mycket jag älskade henne. Jag hoppas att hon hörde mina ord och kände att jag höll henne i handen. Härom kvällen, när jag var riktigt ledsen hemma och satt och grinade i läsfåtöljen skedde nåt märkligt. Plötsligt kände jag doften av mamma, så nära, så nära. Kanske fanns hon i rummet, kanske klappade hon mig på kinden och lovade att allt skulle ordna sig. I vart fall känns det som om hon tänker på mig via den vita orkidén. Den bara blommar alldeles fantastiskt just nu! Om det finns nåt jag önskar just nu är det att jag fick en sista pratstund med lilla mamma, så att jag kunde uppdatera henne om senaste nytt. Nu har hon varit borta i tio månader. Ofattbart!

∼ ♦ ∼

Mitt jobb är en sann glädje, men jag känner att det inte bara ger kraft, det tar också. Det händer att jag blir frustrerad ibland när jag upplever att jag inte får möjlighet att göra nåt riktigt bra, bara mitt bästa under rådande förutsättningar. Idag har jag i alla fall bland annat gjort färdigt mitt nyhetsbrev för publicering i morgon förmiddag samt en flyer tillsammans med en kollega. Flyern ska vara färdig och levererad om en vecka. Anledning till hetsen var att kollegan som originalade ska vara ledig fredag till och med tisdag och tryckeriet måste få materialet senast onsdag morgon… Jorå, vi trollade med knäna och snöt ut nåt, som vanligt.

Skärmklipp flyer fot

Sidfoten i flyern blev fin i alla fall. Texten… det vete 17…

 

Kräftor

Ett helt kilo kräftor delade vi på förra året hos Anna.

Efter jobbet åkte Fästmön och jag för att proviantera inför lördagens kräftskiva. Ja vi ska vara hos henne, för på min balle* går det ju aldrig att bestämma i förväg om att vi kan hålla till. Dessutom är bonussönerna hemma hos Anna och även om de inte äter kräftor med oss lär de behöva äta.

På tal om att äta ska vi på grillfest i morgon kväll hos vännen Jerry. Nu ser väderutsikterna inte så lysande ut och vid själva grillningen måste jag och mina luftrör hålla oss undan. Men… det ska bli trevligt att få vara nån annanstans än hemma en fredagskväll. Yngsta bonussonen följer sen med oss hem i bilen till stan eftersom han ska vara hos sin mamma i två veckor.

Om jag hinner och orkar ska jag glo på första avsnittet av en ny brittisk thrillerserie, Paula. Programmet går på SvT 1 och börjar klockan 21 i kväll. Jag gillar inte att följa alltför många serier, men två av dem jag följde avslutades i veckan och Paula-serien är bara på totalt tre avsnitt. Första avsnittet går i kväll, andra redan på lördag och tredje och sista på måndag. Det är lagom, tycker jag.

Paula

En ny brittisk thrillerserie börjar i kväll, har bara tre avsnitt och slutar redan på måndag.


För övrigt är det alarmerande och oroväckande 
att ett parti som ställer upp i kyrkovalet har en kandidat på sina valsedlar som har kränkt sina medarbetare på flera olika arbetsplatser. Det får mig att överväga att inte rösta alls.

∼ ♦ ∼

Men jag vill avsluta det här inlägget med nåt positivt – innan jag betalar de räkningar som har trillat in. Det verkar som om PostNord hade samlat hela veckans post och lagt i min postbox idag. Det var allt från tackkort till mammas skatteåterbäring – samt en massa direktadresserad reklam som jag inte vill ha.

 Posthög

PostNord är rationella och delar numera ut post en gång i veckan.

 

Och så låg där ett vitt paket med ett hårt innehåll – och en ros. Tusen tack Caroline Eriksson för finaste postförsändelsen idag!

∼ ♦ ∼

*min balle = min balkong


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Brynolfdagen 2017: Mörker och ljuskällor

 



Kära dagbok…

Selfie svartvit

Mörker

Det blev en mörk kväll igår för mig. Och mörkret har bitit sig fast. Kanske handlar det om nåt vi pratade om på jobbet, kanske var det telefonsamtalet jag fick i fredags kväll. Det rör sig om det privata, det personliga, om det och dem som inte längre finns. Många dagar har varit bra dagar för mig i sommar. Men det finns också den andra sortens dagar. Dagar som till exempel dem när det dåliga samvetet och skuldkänslorna tog över. Jag kommer inte ifrån att jag känner skuld för att jag inte hälsade på mamma förra sommaren. En semesterdag hade jag och det var när Fästmön flyttade. Men jag kunde ju ha försökt orka åka ner nån helg. Tankar om detta tär, liksom tankarna om den där totala, iskalla ensamheten. Den sortens ensamhet som bara den som inte har några blodsband kvar kan känna. Jag försöker att inte tänka på den, att inte grotta ner mig i den, för då blir jag galen. Men fredagssamtalet rörde upp många tankar från den gångna tio månaderna som hade lagt sig till ro.

Pelargon på jobbet

Jobbet är en ljusglimt tycker min pelargon och jag.

Nu får jag försöka hämta kraft och energi från jobbet. För är det nåt som kan få mig att inte bryta ihop är det mitt stimulerande jobb, min ljuskälla i livet just nu. Enda smolket i bägaren är att jag inte har nån familj att visa upp min fina nya, arbetsplats för. Pappa hade nog varit fascinerad, men gnällt över trappan; mamma hade kanske känt sig… lite lost… Den här veckan har arbetet kört igång med full fart. Idag har jag suttit i arbetsmöten hela dagen, i princip. I alla fall var två av dagens fyra möten såna att vi inte bara pratade utan också arbetade samtidigt. Effektivt. Inget utrymme för att såsa, tänka på det mörka. Det förväntas av mig att jag ska snyta ur mig kommunikationsinsatser utan att ha varken underlag eller kunskaper i frågorna. Det ser jag som en utmaning, en rolig utmaning. När jag håller på med det tränger jag undan tårarna. Det är när jag kommer hem som jag inte klarar av sysslolösheten.

En stor del av dagen har jag jobbat tillsammans med en konsult. Jätteroligt! Vi är varandras totala olikheter, h*n är jurist dessutom. Det enda vi har gemensamt är att vi är tekniska idioter. Jag vill gärna dra mig undan när det är mörkt. Samtidigt vet jag att personliga möten och sociala kontakter är medicin. Rutiner var bra för mig under De Sju Svåra Åren. Nu är rutiner bra som grund, men det är avstegen som gör underverk.

 Sol genom sovrummets vädringsfönster

Jag ville inte vakna i morse, men solen trängde sig in.

Ändå ville jag inte vakna i morse. Ja, för första gången på länge önskade jag att jag hade dött i sömnen. Det gjorde ont att gå från dröm till verklighet. Men upp kom jag. Den första timmens sol avlöstes snart av regn och sånt väder gillar jag (utom när jag är på utomhusfestival). Jag tog fram en matlåda från helgen i morse (lasagne på kycklingfärs) och den ska jag alldeles strax värma. Det här med maten måste jag få ordning på. Mackor till lunch och till middag får bara bli undantagsvis. Igår slog jag på stort och kokade potatis, värmde varmrökt lax och ställde fram romsås (köpt) och små söta plommontomater. Så jag försöker. Anstränger mig, rentav. Men att äta när en är ledsen…

Laxmiddag med bok

Gårdagskvällens middag blev varmrökt lax.


Till middagen i kväll blir det läsning precis som igår.
Böcker är ett fint sällskap. Jag läser ju två just nu – se högerspalten! – men till maten blir det den lättsammare deckaren. Den andra boken, ”idiotboken”, brukar jag läsa i sängen innan jag släcker för natten.

Två TV-program ska jag titta på senare, dels ett om prinsessan Diana på TV4, dels sista delen av På fel sida av lagen på SvT1. Men innan jag kan slå mig ner i bästefåtöljen ska jag vattna mina 50+ krukväxter och göra lunchmackor till i morgon. Jag längtar till att lunchrestaurangen öppnar på jobbet den 28:e… Det gäller att se ljuspunkterna i tillvaron. Kom inte och säg att jag inte försöker!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Tisdagen den 15 augusti 2017: Ordning och röra

 



Kära dagbok…

Pergolatak

Kan jag verkligen hitta skydd här?

Det känns som om tillvaron är i gungning. Jag har kort stubin, känner mig otålig och frustrerad. Besviken, irriterad. Som att jag inte får vara riktigt glad, inte får ha det till 100 procent bra, bara 50. Därför måste jag rannsaka mig och kolla om det är jag själv som inte tillåter mig eller om det faktiskt är andra röror jag behöver ta tag i och reda ut. Helt klart är jag påverkad av omgivningen och jag blir förbannad på mig att jag ska vara så lättpåverkad. Vi har alla våra kors att bära och jag behöver inte bära andras när andra inte bär mina. I stället skulle jag önska att jag kunde luta mig tillbaka och bara njuta av den halva som är bra. Försöka hitta lugn och ro och skydd i den delen av livet.

∼ ♦ ∼

Idag var det rätt mycket att bita i på jobbet. Efter morgonmötet försökte jag fota och få till en ny bild till vår externwebb. Motivet var OK, men det var svårt att få bra kvalitet på bilden. Lysrör är inte optimalt när en ska fota. Nu får det vara så här tills vidare, tills jag kan ta en bättre bild. Två omtagningar blev det, men folk var gulliga och ställde upp som statister utan att klaga.

Psson i rosa t-shirt med texten "Keep calm and kill zombies"

Texten på Pssons tischa idag borde ha lugnat mig, men…

Avstämningsmötet på förmiddagen gick på trekvart. Ja, det var ordning och reda, inte röra, men det tog lite längre tid än det brukar. Ändå saknades två i gruppen. Samtidigt var en person ny och det är viktigt att förklara hur saker och ting ligger till. Dagordning och protokollförande var mina uppgifter, men sen fick jag ytterligare uppgifter av mötet. Direkt efter en kaffe tog jag tag i dem. Det visade sig vara ett getingbo. Jag kan inte förstå hur nåt så enkelt som saken i fråga kan bli så… svårt och stingsligt. Det förde dock med sig att ny information skapades fem minuter efter att jag hade varit och rört om i boet. Jag skrev några texter och fixade lite med några bilder och kom i vart fall en god bit på vägen i mitt nyhetsbrev som ska publiceras på fredag. Nio av tio är jag uppe i.

Det var en solig dag idag och jag vaknade med huvudvärk. Jag fattar inte det riktigt, för jag åt till och med middag igår kväll – en upptinad portion spaghetti med vegetarisk pastasås och ett glas vin. Klockan 22 gick jag till sängs och var jättetrött. Räknade antalet gånger det smälldes i garderobsdörrar. Nånstans efter nio gånger somnade jag och sov tills larmet gick kvart över sex. Efter intag av vanlig medicin och en Ipren åt jag yoghurt med honung, müsli och hallon och drack två baljor kaffe till. På dagarna dricker jag mycket vatten, minst ett par flaskor om 65 centiliter och på kvällarna ungefär en liter. Så… jag äter bra, jag sover bra, dricker tillräckligt med vatten… ändå… huvudvärk och trött. Obalans. Ordning… och ändå röra.


Efter jobbet idag var jag och veckohandlade på Tokerian
Inget särskilt hände, varken nåt uppseendeväckande eller roligt. Jag bara köpte TV-tidning, yoghurt och mjölk och lite sånt samt lax till middag. I kväll ska jag glo på sista avsnittet av Saknad, aldrig glömd och kanske läsa en del. Inte kunde jag låta bli att börja läsa Omgiven av idioter igår. Ett tag hade jag en tanke att ta med den till jobbet och läsa där när jag får en stund över. Boken handlar ju om det jag jobbar med – kommunikation. Men boken fick vara hemma idag. Jag ska läsa den parallellt med deckaren jag läser just nu.


Men innan jag gör nånting mer ska jag laga mat. 
Ja, det låter helt galet för att vara mig. Jag har köpt varmrökt lax och romsås och till detta ska jag koka lite av den potatis jag drog upp igår. Inte vet jag vad som har flugit i mig. Försöker jag få ordning på kosten också efter de senaste årens röror???

Varmrökt lax romsås potatis

Till kvällens middag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Dag ett 2017: Hjärna och krydda på jobbet, det jorden ger på fritiden

 



Kära dagbok…

Sladdar och kablar

OC är hjärnan på min avdelning och där övervakas universitetets alla system. Skulle det se ut så här där skulle jag bli mörkrädd…

Äntligen en ny arbetsvecka! Idag kom fler människor tillbaka från semestern och det blev en del kära återseenden. Det märktes tydligt att huset fylldes. När alla är på plats lär vi vara mellan 600 och 700 personer här. Saker och ting och arbetsdagar börjar så smått anta rutiner. Med min avdelningschef åter i tjänst kommer också en hel del möten igång. Jag hade turen att få fem minuter med henne idag på mitt kontor – för att reda ut den nya konstellationen och eventuellt nytt på dagordningen kring våra avstämningsmöten på tisdagar, nästan direkt efter morgonmötet i Operation Center, eller OC som vi kallar det. Det är där universitetets alla system övervakas och det är där det blinkar rött eller gult om nånting inte fungerar. Lite grann hjärtat – eller hjärnan, rentav (?) – på min avdelning. Jag ska förresten byta ut bilden på startsidan på vår externwebb och idag sonderade jag terrängen vid OC. Troligen fotar jag i morgon bitti, direkt efter morgonmötet. För nu ska containrarna bort – vi har ju flyttat klart – och några husbilder blir det inte, för vi är inte ensamma i huset. Bättre då att visa nåt från avdelningen på avdelningens webbplats, eller hur?

Efter lunch hade jag ett givande möte med en kommunikatör på en av våra Studentavdelningar. Det är så fantastiskt roligt när en träffar på människor som en bara klickar med. Människor, kommunikatörer, som faktiskt vill underlätta för såväl anställda som studenter, och som vill göra saker bättre. Människor, som sätter krydda på tillvaron. Jag hoppas verkligen att vi får tillfälle att jobba ihop i framtiden. Samtidigt har jag lite svårt att se det med tanke på det gigantiska projekt jag ska bli inblandad i. På onsdag förmiddag ska jag och projektledaren göra färdigt kommunikationsplanen samt presentera den i arbetsgruppen efter lunch samma dag. Slutligen är det styrgruppen som ska anta planen. Och sen är det bara att jobba på enligt den. Det lär inte saknas saker att göra…

Kryddor på bord

En del människor sätter krydda på tillvaron…

∼ ♦ ∼

Det var rätt strålande väder idag jämfört med igår. Därför kom jag och Fästmön överens om att ta en tur till Slottsträdgården direkt efter jobbet för att plocka upp lite ätbart ur jorden. Riktigt skönt var det med en stunds utomhusvistelse efter att ha suttit inne hela dagen – visserligen i det fina, nya huset, men ändå. Skörden blev god, jag tog det sista av potatisen samt av rädisorna. Jag drog faktiskt upp och slängde en hel del av rädisorna, för det var en väldigt konstig sort jag hade sått. Vidare följde det med två rödlökar, lite sallad, persilja och hallon med hem. Smultron åts på plats, direkt från plantorna…


Sommaren börjar gå mot sitt slut, 
men en del fina blommor – och annat – fanns att se.


Hemma i Slummen kastades jag tillbaka till verkligheten. 
Jag hade fått ett paket från en svensklärare som sett att jag klagat min nöd angående en viss bok som jag inte fick tag i på bokrean. Den snällingen hade därför skickat mig boken. Tusen tack! Och även om PostNord beklagade att de hade haft sönder emballaget och i stället plastat in försändelsen så det var som att försöka komma in i Fort Knox… var innehållet helt. Böcker är lite svåra att ha sönder, även för PostNord, trots att var och varannan försändelse är trasig. För ett tag sen fick jag ett trasigt paket, till exempel. Boken? Ja den har hög verklighetsförankring! Min tanke var att jag skulle ta med den till jobbet att läsa som referenslitteratur, men ärligt talat tror jag att den behövs bättre här hemma…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

The Boy Next Door (2015)

Ett inlägg om en film.



The Boy Next DoorDet handlar mycket om grannar nu.
I kväll kikade jag på en thriller på TV3 – som visade sig handla om grannar. Thrillern The Boy Next Door (2015) är dessutom också amerikansk precis som den jag såg igår. Att Jennifer Lopez spelar en mamma som är lärare i klassisk litteratur borde ha fått mig att fundera över om jag skulle se filmen eller inte. Men va 17, efter allt bokkånkade kändes bästefåtöljen väldigt bekväm.

Claire Peterson lever ensam med sin son Kevin efter att hennes man har varit otrogen. Hon har emellertid fortfarande inte bestämt sig för om hon ska ansöka om skilsmässa eller inte. En dag flyttar den unge Noah in i huset bredvid Claire och Kevin. Noah är några år äldre än Kevin och ska ta hand om sin sjuke farbror och hans hus. Han ska också gå i samma skola som Kevin – skolan där Claire jobbar. Claire blir snabbt attraherad av Noah. En kväll har de sex, nåt som Claire ångrar morgonen därpå. Men i stället för att låta det stanna där vill Noah inte acceptera att Claire ångrar sig. Han börjar förfölja henne och nästlar in sig allt mer hos Kevin, som för övrigt är rätt mobbad i skolan. Noah får honom att vända sig mot pappan. Men värst av allt är nog bilderna och filmen. Och så det där med bilarna…

Är det här förutsägbart eller är det förutsägbart? Med en mamma som JayLo förstår jag att grannkillen faller för henne. Den här filmen har nästan allt som en riktig kalkonrulle har. Samtidigt är stalkning och knäppa grannar nåt som tycks öka. Det här att det inte finns några gränser för vad som är normalt och vad som är totalt galet…

Jag är snäll igen. Filmen får medelbetyg.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördag kväll och söndag den 12 – 13 augusti 2017: Gott om gott …och böcker…

 



Kära dagbok…

Tomatplanta på balkongen

Den här trivs på ballen i alla fall.

Så är helgen i min första arbetsvecka över. Jag har vilat efter bästa förmåga, ätit och druckit gott, läst och grejat med böcker på annat sätt än att läsa, det vill säga recenserat och stuvat om i bokhyllor, till exempel. En bra helg, sammanfattningsvis, men lite fattig på sociala kontakter. Samtidigt behöver en vara på egen hand ibland också. I fredags var det ju väldigt hett och jag tvingade mig själv att stå ut på ballen*. Den enda som trivs där är nog min tomatplanta… Igår och idag var det sämre väder. Idag har det regnat av och till hela dagen. En perfekt dag att ägna sig åt böcker, med andra ord.

Lördagskvällar är det alltid skit på TV. Jag fick timmarna att gå med läsning. Sen slog jag på stort och lagade mat. Till maten öppnade jag ett vin som jag hade köpt tidigare på dagen. Det visade sig vara en äldre årgång (!) av ett vin jag redan hade i vinskåpet. Kan ju vara kul att jämföra årgångar. Mer om vad jag tyckte om vinet kan du läsa här, i ett separat inlägg! Jag inte bara drack italienskt, jag åt italienskt också. Slängde ihop en lasagne på kycklingfärs, bra mat att laga när en är ensam. Jag åt rejält och ändå blev det två matlådor över. Märkligt nog blev jag inte sugen på lördagsgodis förrän ganska sent, till en film jag råkade hitta på Kanal 11. I stället för att mumsa den chokladkaka jag hade köpt slog jag på stort och öppnade en av plåtburkarna med smörkolor som jag köpte på Heathrow i taxfreeshopen.

∼ ♦ ∼


I morse var jag trött. 
Hade kunnat sova riktigt länge, men var uppe en stund vid åtta, slumrade till och vaknade strax efter klockan nio. Kaffet var då klart sen länge, så jag hämtade en mugg och läste ut den nionde och senaste Ruth Galloway-deckaren. Nästa bok jag plockade ut ur TBR**-hyllan för läsning var också en ny inköpt deckare, Jonas Moströms senaste.


Nån form av nytta ville jag göra idag. 
Eftersom det var betydligt svalare än både igår och framför allt i fredags passade det bra att flytta om i bokhyllorna i arbetsrummet. Där hade jag tidigare stuvat om efter att ha hittat ett hyllplan i förrådet. Och ett tomt hyllplan kan en ju faktiskt inte ha – allra minst som många av ens böcker ligger ovanpå andra. Att flytta runt böcker tog säkert en och en halv timme. Alla böcker fick inte plats som jag hade önskat, men det ser bättre ut i hyllorna i alla fall. Nu är det bara cirka 15 böcker totalt som ligger ovanpå andra böcker.


En utomhusaktivitet var planerad idag. 
Jag hade tänkt åka till Slottsträdgården och skörda lök, potatis, sallad, persilja och rädisor. Tyvärr satte regnet stopp för det. I stället hämtade jag Fästmön och skjutsade henne till ICA Heidan där vi båda kunde handla lite och sen hem igen. Nytt försök planeras i morgon kväll. Som tur var hade jag kvar en del av vår egen potatis så att det räckte till ett kok. Och det var ganska skönt att värma sig med en snaps till sillen… Fast vid 17.30-tiden kom sen solen, dock inte värmen… Tycker du förresten att bilderna på björken från baksidan på mitt hus och himlen från mitt köksfönster ser konstiga ut är det för att jag fick vrida mobilkameran så att ingen del av nån altan skulle råka komma med tydligt i bild. Sen kan ju sånt som inte står på kommunens mark på nån altan utan till och med utanför ett staket råka synas. Det får de stackars altanisterna tåla när de breder ut sig. Ja ja, de riktigt uppseendeväckande altanbilderna kommer till nytta i andra sammanhang. Jag lärde mig nämligen ett och annat av filmen igår. I kväll ska jag lära mig hur en mördare skapas. Skämt åsido, jag tar aldrig till våld, men jag ska se en brittisk dokumentär klockan 20 i SvT2 med titeln Så skapas en mördare.


Och kanske triggade de två små snapsarna min finska sisu,
för sen tog jag ett sista tag med böckerna – världens jävla träningspass, kan jag meddela – och fick dem precis så som jag vill ha dem. Nästan. Men det allra bästa som går just nu. Tills jag har köpt det där slottet där jag inte behöver bekymra mig över ytor och bokhyllor…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**TBR = olästa böcker, från engelskans ”To Be Read”


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Ett rött vin: Corniolo Livio Pavese 2010

Ett inlägg om ett vin.


 

Corniolo Livio Pavese 2010

Italienskt vin fungerade utmärkt till min italienska mat.

Igår, på lördagen, botaniserade jag lite bland vinerna på Systembolaget på Stormarknaden. Fyra röda italienare följde med hem till vinskåpet. Senare på kvällen upptäckte jag att ett av vinerna redan fanns i skåpet fast en annan årgång. Jag öppnade därför det äldsta vinet, som faktiskt inte var det som låg i skåpet utan en av de nyinköpta flaskorna. Corniolo Livio Pavese 2010 för 129 kronor luftade jag senare och drack ett och ett halvt glas av till min lasagnemiddag.

Skälet till att jag fastnade för det här vinet var att det skulle vara mycket fylligt och strävt. Jag ville ha ett ganska tungt vin till maten. Det här vinet är från Piemonte i nordvästra Italien. Vinerna från 2010 sägs ha lite högre klass än vinerna året därpå – och det får jag väl testa själv framöver. En del rekommenderar vinet till lagrade ostar, grillat kött och charkuterier, medan Systembolaget på sin webbplats tycker att en ska äta mörkt kött – lamm, nöt, vilt – till vinet. Jag åt pasta och ljus kycklingfärs.

Så här skriver Systembolaget om vinets smak och doft:

”Nyanserad, utvecklad smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, korinter, tobak, choklad, lagerblad, pomerans och nötter. […] Nyanserad, utvecklad doft med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, korinter, tobak, choklad och nötter.

Jag känner tydligt den kraftiga smaken av choklad och doften av tobak. Det här är ett riktigt kraftigt vin med lång eftersmak där jag noterar nötsmaken. Vinet fungerade alldeles utmärkt till min pastarätt. Därför är jag säker på att jag lär köpa det igen.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar