Måndagen den 5 mars 2018: Rapport från en matmammis(s)

 



Kära dagbok…

E på väg till bussen

Vid Kungsgatan skildes våra vägar i morse, för E gick till sin busshållplats och jag gick rakt fram mot Segerstedthuset.

Det var kallt i morse igen, men inte så kallt som det har varit, ”bara” 13 minusgrader. I morse hade jag sällskap vid frukostbordet inte bara av katterna utan även av yngste bonussonen. Vi började också vår promenad till skola och jobb samtidigt och samma väg. Jag hoppas att han fick en bra plats på bussen ut till Förorten där han har sin skola ett tag till. Det var en solig morgon och vi hade gott om tid på oss. Därför gjorde det inget att vi fick vänta på bomfällning vid järnvägen.

Själv traskade jag vidare upp till jobbet i Segerstedthuset. Idag var takten lite snabbare. Jag tror bestämt att det beror på att jag har börjat röra på mig mera, snarare än att helgen var vilsam. Visst slappade jag emellanåt i helgen, men det var ju en del tunga saker som stod på programmet. Och trots att jag åt både go-fika och godis i helgen, kom jag fint i ett par jeans som så sent som i julas inte var bekväma att ha. Jag är så glad och tacksam för att promenaderna funkar och för att de hjälper mig att må bättre.

Lösgodis i skål

Jag åt godis igår också, för det fanns lördagsgodis kvar i skålen. Trots detta kom jag i jeansen som har suttit åt tidigare.

I morse ringde jag flyttfirman för att bestämma tid för hämtning av tomma flyttkartonger. Det var inte det lättaste, för se nåt klockslag var svårt att bestämma, enligt mannen som svarade i firmans telefon. Men jag kan ju inte ta ledigt en hel dag för detta. Sen ändrade han sig och vi kom överens om att de troligen hämtar kartongerna på torsdag eller fredag på morgonen. Han skulle höra av sig under måndagen och meddela vilken dag det blir. För säkerhets skull bad jag redan i morse om att eventuellt få ledigt från ett möte på torsdag morgon där jag har en skrivande roll. Det var inget problem, tyckte mina chefer. Sen frågade jag flyttfirman om jag fick köpa de tre tavelkartongerna – och dem skulle jag få gratis! Det är toppen, för vi vill verkligen inte hasta med tavelhängning. Dessutom ska inte alla tavlor upp och tavlorna är bäst skyddade i dessa kartonger. Fast… flyttfirman ringde inte tillbaka och meddelade vilken dag de kommer. Tur att jag kan ringa själv, fem minuter innan de stängde. På torsdag morgon klockan 7.30 hämtar de kartongerna. Firman har ett och annat att önska vad gäller kommunikationen med kunderna.

∼ ♦ ∼

Kommunikationsplan på gång

Ett utkast blev klart till en kommunikationsplan för ett projekt.

På förmiddagen tog jag i all hast fram ett utkast till en kommunikationsplan. Det var ett uppdrag jag fick i fredags av ÜberTjifen på avdelningen, men jag bad om uppskov till idag med att sätta tänderna i det. Som underlag hade jag en projektplan. Det är alltid lite vanskligt när en inte känner till själva ärendet eller jobbar utan projektledare, men ett utkast blev klart och ivägsänt till ÜberTjifen före lunch. Utöver det har jag skrivit en dagordning för ett möte i morgon förmiddag, kallat till ett och annat möte samt deltagit i ett möte på eftermiddagen kring en upphandling jag är inblandad i. Nu är det dags att de tänkbara leverantörerna ska få göra arbetsprover.

 

∼ ♦ ∼

I kväll jobbar Fästmön, så jag är ensam med katterna och yngste bonussonen. Jag är dessutom deras matmamma. Vi får se om de överlever. Katterna fick havsfisk till frukost. Det luktade inte gott. Uppenbarligen var firren salt, för Lucifer kom och drack vatten efteråt. E fick rostat bröd till frukost. När det gäller middag får katterna kanske kött av nåt slag, medan E och jag ska äta lax med ris och hollandaisesås. Om jag nu kommer överens med spisen…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndag kväll den 4 mars 2018: Nakna tjejer och andra ärenden

 



Kära dagbok…

Tavlor med nakna tjejer

Två nakna tjejer ska få likadan inramning (nästan i alla fall).

Storhandling var dagens främsta punkt på agendan. Den som känner mig vet hur mycket jag avskyr det, men jag måste säga att det gick riktigt bra idag. Jag kände att det var helt rätt för oss att storhandla, det vill säga handla basvaror, kattmat, kattsand och middagsmat för ett par veckor. Eftersom vi skulle till Stormarknaden passade vi på att göra ytterligare några ärenden. Ett av dem var att lämna in en tavla för inramning. För många år sen fick jag en tavla i födelsedagspresent av min sambo. Hon hade låtit rama in den och den var jättefin. Till sig själv köpte hon också så måningom en tavla av samma konstnär, men eftersom inramning är ganska dyrt gjorde hon det själv. Det blev visserligen bra, fast nu när de två nakna tjejerna ska dela sovrum med oss ville vi att de skulle få så lika inramning som möjligt. Vi inledde därför vårt Stormarknadsbesök hos Gallerix. Där blev det en stor procedur, men Annas tavla är nu inlämnad för omramning och betald. Duktiga tjejen på Gallerix gjorde också en ny upphängning på min tavla – helt gratis. Den nya inramningen kostade en del pengar och det lär det vara värt. En kan säga att vi har väntat på att de här två nakna tjejerna ska få hänga bredvid varandra i vårt gemensamma sovrum.

E och A vid middagsbordet

Söndagsmiddag med E och Anna.

Våra ärenden inklusive besöket hos Gallerix tog cirka två timmar. Sen skulle bilen lastas ur och just när jag trodde att vi var färdiga och bilen stod i garaget kom jag på att vi hade glömt en påse. Ner igen. Vid det laget hade Anna påbörjat projekt Omstuvning i skafferiet. Vi har mycket dubbelt av en del torra matvaror och det mesta var inslängt utan större eftertanke. Mitt i fick vi bryta för söndagsmiddag (korv och pommes frites), nästa paus blev för kaffe.

Anna fortsatte med skafferiet och där blev så fint och ordningsamt. Själv åkte jag upp till vinden och plockade ner DVD-filmerna jag ställt på ett par plan i lagerhyllorna. I stället ställde jag upp barnböcker som Anna hade i en resväska. Nu finns där gott om lektyr för småttingar, så snart kan Anna sätta sig ner och vänta på sina barnbarn. Jag har ju varken barn eller barnbarn att vänta på.


Och nu ska jag strax se Gränsland 
innan jag knoppar in. I morgon är det arbetsdag igen och jag och E ska gå en bit tillsammans, medan Anna börjar jobba först på eftermiddagen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Film, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 3 mars och första halvan av söndagen den 4 mars 2018: Röjelse

 



Kära dagbok…

Boken Lätta ditt hjärta och kaffe på sängen lördag

En sedvanlig start på en lördag.

Jag är nog världens tråkigaste. Tycker om när det är som det är ibland. Att börja en ledig dag med läsning och kaffe på sängen, till exempel, är skönt. Så gjorde jag igår, så gjorde jag idag. Inte mycket nytt där – bara kaffet. Boken är densamma och det var den ena av de två vännen FEM skickade till oss i inflyttningspresent. Igår var ritualen emellertid lite kort. På agendan stod nämligen vindsröjning. Vi hade flyttkartonger där som behövde tömmas så att flyttfirmorna kan hämta dem. Mest hade jag, förstås. Det ser jag med egna öron ögon och det har jag fått höra en gång eller två. Vi laddade med en ägg-och-rostat- bröd-frukost innan vi for upp till vindsvåningen, påpälsade. Ja det är rätt kallt där uppe så här års…

Vindsförrådet före röjning

Vindsförrådet före röjningen var fyllt från ena kortsidan till den andra och saker stod upptryckta mot dörren.

Att röja på vinden var inte roligt. Vi har en del stora möbler som vi behövde jonglera med dessutom. När vi hade fått ut dessa var det bara att sätta igång med att tömma lådor. Min sambo flyttade två lagerhyllor till ena kortsidan. Det blev mycket bra. Hyllorna fylldes snabbt av barnböcker, DVD-filmer, min filmutrustning och samlingar av Antik-tidningen. När Anna hade gjort sitt gick hon ner. Vi har ju yngste bonussonen hos oss och även om han var införstådd med att röjning stod på vår agenda stod det ju inte på hans. Jag slet och svettades och Anna kom upp med vatten och banan. Vi tog upp grejor från lägenheten som skulle till vinden, vi släpade ner flyttkartonger som jag höll på att få spel på för att de är så jävla otympliga att hantera. Många fula ord kom ur min mun.

Anna och E gick och köpte lördagsgodis och go-fika så att jag skulle bli på bra humör. Eftermiddagskaffet kom inte fram förrän klockan 16… Men då var vinden röjd och klar och jag var nöjd och glad. Anna mår dåligt för att vi jag har för många saker. Jag har svårt att kasta sånt som kommer från mina föräldrar, morföräldrar och farföräldrar. Långt ifrån allt står därför framme. Men det finns kvar tills jag är redo att rensa ytterligare en gång.


På kvällen lagade Anna chicken tikka masala 
för det hade E önskat sig och det gillar även jag. (Det ser inte så fint ut på bild, bara.) Som så många andra kollade vi på Andra chansen av Melodifestivalen 2018. Det var så dåligt att jag blev trött – och somnade under programmet efter, Shetland, som ju är bra. Det bar sig inte bättre än att jag gick och la mig och släckte före klockan 23. Då hade jag ont i de flesta av kroppens muskler. Tur att det stod Linnex i ett av badrumsskåpen…

Klockan 22 o 56

Jag släckte före klockan 23 på lördagskvällen.

∼ ♦ ∼

Lätta ditt hjjäta och kaffe på sängen söndag

Söndagsstart.

Idag vaknade jag med huvudvärk, men kaffe och läsning på sängen blev det samt en Ipren. Värken vill inte riktigt släppa och antagligen beror det på att jag hade mina gamla glasögon hela dagen igår i stället för linser och läsglasögon. Vi åt frukost medan E sov och sen har vi grejat med lite var för sig. Jag är nyss nerkommen från… vinden där jag hämtat en säck med Tiffanytaklampor. Anna ska försöka få en av dem på plats i vårt kök. Jag håller mig undan. I övrigt står storhandling på dagens agenda. E har skrivit ner önskemål på mat och sen behöver vi fylla på alla tomma burkar i skafferiet, som också det skulle behöva… röjelse…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 2 mars 2018: Samboskap för magiska händer och tretton tummar i en hand

 



Kära dagbok…

Ensam hos mäklaren

Idag var jag ensam hos mäklaren.

Dagens stora händelse har förstås varit att jag har träffat mäklaren och min köpare, lämnat nycklarna till mitt gamla hem och löst några bolån. Jag har också betalat in preliminär skatt på mitt skattekonto, så jag var inte miljonär särskilt länge den här gången heller. Det här var nog trots det mitt livs stora affär. Andra kanske rycker på axlarna och tycker att det är småsummor. Inte jag. Sen känns det självklart konstigt att det är över nu. Borta. Det som var mitt hem i nästan 24 år ska bli nån annans hem. Sånt sker inte… lättvindigt i min värld. Därför känner jag lite sorg, för hade det inte varit för rökande, grillande grannar som älskar att ha +20 pers på middag/fest i lägenheten/på uteplatsen, då hade jag nog inte flyttat så här snabbt.

Malmkronan i taket i bokrummet

Anna har fixat så att malmkronan lyser ner på våra böcker. Jag har bytt en glödlampa som hade pajat.

Den som har följt min flytt tänker säkert att inte heller flytten var nån stor grej som skedde snabbt – den tog tid. Ja, tid tog den, men vi bestämde oss snabbt. Och ja, det finns stunder när jag känner att vi kanske bestämde oss alltför snabbt. Dessa stunder och tankar får jag knuffa åt sidan, för nu är det som det är. Vi måste göra det bästa vi kan för att det ska bli ett bra och lyckligt hem.

I kväll har yngste bonussonen kommit för att bo hos oss i två veckor. Det ska bli roligt att inte bara vara katter och gamla tanter. Och min sambo har gjort mig väldigt, väldigt lycklig idag på förmiddagen genom att fixa malmkronan så att den sprider sitt ljus från taket ner i bokrummet. Kronan har ett ekonomiskt värde, men främst är den ett kärt minne som har följt mig från barndomen. Den var nämligen mina föräldrars vardagsrumslampa från deras första, gemensamma hem på Sjögatan 18 i Motala till mammas sista hem på Timmermansgatan 7, något kvarter därifrån. Tack älskling!!!

Antikintresserad i Alvesta 1 mars 2018

Inget fel på intresset, men kunskaperna fattades när jag amatörvärderade från Alvesta.

Igår kväll var hemmet allt annat än lyckligt, dessvärre. Diskmaskinen fick spel och började pipa och varna. Jag hade satt på den. Det är som om allt jag tar i vad gäller tekniska prylar går sönder. Det började med knoppen till kaffebryggaren (en reservknopp funkar inte heller att ta till eftersom den trasiga inte går att skruva ur), fortsatte med kolsyremaskinen, gick vidare över stereon som jag inte lyckas koppla ihop på rätt sätt med Annas TV och igår var det alltså diskmaskinen. Suck… Anna lyckades så småningom få igång den igen, medan jag försökte fokusera på att fly verkligheten genom att amatörvärdera på Antikrundan från Alvesta. (Det gick inget vidare.) Men Anna medgav att hon inte visste vad hon hade gjort för att få tyst på pipandet och få igång maskinen igen. Hon har verkligen magiska händer, medan jag har tretton tummar i varje hand. Minst. Och jag ska klara av att deklarera… Maj gadd…

∼ ♦ ∼

Skrivbordslunch

Idag blev det jobb samtidigt som jag åt lunch.

Eftersom besöket hos mäklaren skedde kring lunch fick det bli en arbetslunch/skrivbordslunch för mig. Jag åt ostsmörgås som jag köpt nere hos Fazer och drack varm choklad gratis från kaffemaskinen. På väg till maskinen träffade jag en gammal bekanting från ett annat universitet. Det var roligt att språkas vid en stund. Utöver det har jag jobbat på med diverse prylar, till exempel intranätet, nyhetsbrevet med mera. Eftermiddagen gick fort och det kändes konstigt att ta bilen hem när jag har så nära. I kväll har det beställts tacos och det var jag förstås inte emot. För mig blir det en vegetarisk sort. Gissningsvis hjälps vi åt med matlagningen. Jag ska försöka att inte ha sönder nån maskin med mina otekniska händer. En kniv att skära grönsaker med kan jag nog hantera. Sen ska jag vila och ladda för morgondagens kamp med vinden.

Citrus på sidenkudden

Jag ska vila och ladda inför morgondagens kamp med vinden – fast inte på sidenkudde som lilla Citrus.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagen den 1 mars 2018: Lättare göranden än fyller-i

 



Kära dagbok…

17 grader kallt och sol i Uppsala

Kylan är envis i Uppsala, men vi har i alla fall sol.

Det har blivit mars. Redan. Vi borde se vårtecken. Men kylan är envis och i morse var det 17 grader kallt igen. Nu sägs det emellertid att det ska bli varmare i morgon. Jag promenerar till och från jobbet. Inlindad i mammas sjal och med min svarta dunjacka ser jag nog ut som en blandning av en ökenfarare och Tove Janssons Mårran. Men det skiter jag i, jag vill inte förfrysa någon del av ansiktet eller öronen. Vi har sol i alla fall, vilket alltid är något. Kylan räcker det med, tycker jag. I morgon bitti får jag sitta i en varm bil och puttra upp till jobbet. Jag behöver bilen för att avsluta mina bostadsaffärer hos mäklaren i en annan del av Uppsala. Det är svindlande att tänka på att det snart ligger bakom mig. Sen återstår bara skatten att betalas in och deklarationen. Den senare har jag nämnt ett antal gånger och det har jag gjort för att jag gruvar mig. Blanketter och jag är sällan kompatibla. Lite lustigt i sammanhanget är att vi på jobbet har letat efter vem som har skapat en viss blankett och lagt ut på vårt intranät på jobbet. Jag har både behörighet och kunskap – i vart fall mjukvara! – att göra ändringar i blanketten och när vi väl lokaliserade den lyckades jag. Det är alltså lättare att göra blanketter än att fylla i dem…

∼ ♦ ∼

Pannkakor med sylt och grädde

Torsdagslunch: pannkakor med sylt och grädde.

Torsdag betyder att jag köper och äter pannkakor med sylt och grädde till lunch. I kväll ska min sambo och jag äta spenatfylld pasta med sås. Jag brukar inte äta två mål lagad mat per dag, men om jag minskar portionerna märker jag att jag mår ganska bra av att äta regelbundet. Anna tycker att min kosthållning är under all kritik. I morgon kommer yngste bonussonen för att bo hos oss i två veckor och då måste jag skärpa till mig. Igår bestämde vi att vi ska göra en meny på söndag för den kommande veckan tillsammans med bonussonen och dessutom storhandla så vi får hem det mesta. Det underlättar logistiken för oss alla. Bonussonens rädsla för att inte få mat är nästan befogad, eftersom jag inte bara kämpar med matlagningen som sådan, jag kämpar med att lära mig utföra den på induktionshäll. Men prövningar vi möta få och det är bara att komma över hinder i tillvaron och försöka lära sig. En stor prövning som vi också ska tampas med i helgen är vinden. Jag bävar, men det måste göras. Jag har flyttkartonger där inne som måste tömmas så att min flyttfirma kan hämta dem.

∼ ♦ ∼

Torsdag betyder också Antikrundan. Nu har jag missat att amatörvärdera två veckor i rad, men i kväll tänkte jag försöka. Jag ska bara tvätta håret och plocka iordning papper och nycklar som jag ska ha med mig i morgon till mäklaren. Igår kväll tittade vi på två bra program på TV. Dels såg vi Uppdrag granskning, som naturligtvis handlade om mordet på Olof Palme – det var ju årsdagen, dels såg vi säsongsstarten av Anja Kontors När livet vänder. (Inspelningen på DVD-hårddisken funkade! Hurra!) Anja mötte Natascha Kampusch, som kidnappades som tioåring av en galning och hölls inspärrad i nio år hos honom innan hon lyckades fly. Kvalitets-TV med oerhört bra program.

När livet vänder 2018

Igår var det säsongsstart för När livet vänder, riktig kvalitets-TV!

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Mitt bokår 2018: Kort läslista i årets kortaste månad februari

Ett inlägg om de böcker jag läste i februari.



Årets andra månad är passerad.
Jag har flyttat in till stan och faktiskt packat upp alla våra böcker i vårt gemensamma bokrum. Bokrummet är inte riktigt färdiginrett än, men jag kan meddela att lyfta bokkartonger ger viss… träningsvärk… Så mycket tid för läsning blev det därför inte i februari, endast fem böcker. Men det är bra så, tycker jag, som packade upp över 70 bokkartonger.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Februariböcker 2018:

F Scott Fitzgeralds bok Den store GatsbyLiane Moriartys bok Stora små lögner

Amos Oz bok JudasMajvor Müllers bok Alla resor är en omväg hem

Åsa Hellbergs bok En liten värld


Bara fem böcker på en hel månad… 
Men dels är ju februari årets kortaste månad, dels flyttade jag. Ingen av böckerna var någon tegelsten, även om vissa av dem var tyngre än andra. Två av böckerna fick jag, den ena i julklapp av Annas snälla mamma och hennes L (Judas), den andra av Katarina i Norr (Alla resor är en omväg hem). Tack! Två av böckerna är köpta second hand (Den store Gatsby och Stora små lögner). En av böckerna var min mammas (En liten värld). Så summa summarum var februari också årets billigaste månad när det gäller böcker.

Trots det ringa antalet var blandningen det bästa med februariläsningen. Endast en bok var åt det psykologiska thriller-hållet (Stora små lögner), men den var ännu mer en relationsroman. Relationsromaner med kvinnors vänskap i centrum tycks ha varit månadens litterära tema för mig (Stora små lögner, Alla resor är en omväg hem och En liten värld). En bok är en så kallad klassiker (Den store Gatsby).

Tre av februariböcker fick högt omdöme, det vill säga fyra tofflor (Den store Gatsby, Alla resor är en omväg hem och En liten värld) två böcker fick medelomdöme (Stora små lögner och Judas).

Det var ingen bok som jag tyckte var helt fantastisk, men bästa februaribok är ändå Alla resor är en omväg hem.

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sista dagen i februari 2018: Bland bako och rosa blåsor

 



Kära dagbok…

Godispapper på golvet

Bako eller godispapper? Vad tror du om du bara kollar snabbt?

Det är sista dagen i februari och kylan hänger kvar. Igår när jag gick hem från jobbet var jag väldigt tacksam att jag hade några ärenden att utföra i S:t Per så att jag fick gå inomhus och värma mig en stund. Vinden var nordlig och trots att den inte var jättekraftig gjorde den sitt till att få mig att tro att det var -24 grader ute och inte -16. Katterna och jag var ensamma igår kväll eftersom min sambo jobbade. Citrus och Lucifer var ute en sväng på balkongen. Den är visserligen inglasad, men det är ju ingen värme där ute. Ändå var de intresserade. Sen fick det vara nog med upptåg. Tre slöare tissar än familjen Katt finns nog inte. Enda gången de piggnade till igår kväll var när de fick mat. Sen gick de på pottan och så la de sig och sov igen på respektive favoritställe. Fast jag ska erkänna att jag trodde att en av dem hade gått på pottan bakom min bästefåtölj. Det visade sig att jag nog behöver kontakta min optiker, för det var ett godispapper. Det kom ju fram en påse Twist från Tanten till Pojken (insatta fattar, andra får leva i ovisshet) härom kvällen och uppenbarligen var vi slarviga med att slänga skräpet. Men håll med om att godispappret, vid en hastig titt, påminner lite om en bako*..?

Jag försökte telefonera med en av mina sysslingar igår kväll, men h*n kunde inte prata, så vi ska höras vid annat tillfälle. Därför blev det lite läsning och större delen av sista avsnittet av Auktionssommar. Klockan 21 åkte jag och hämtade Anna. Vi for till Fänriken för att inspektera flyttstäden, som fick godkänt. Dessutom hittade vi två sillfat i glas – vi som inga har!.. (<== jag skojar lite)

∼ ♦ ∼

Rosa klänning i träd utanför Walmstedtska gården

En rosa blåsa hängde i ett träd utanför Walmstedtska gården i morse.

I morse var det ännu kallare här än igår, neråt 17 grader. Jag lindar mammas sjal runt ansiktet när jag stretar i snålblåsten till och från jobbet. Det funkar rätt bra. Min dunjacka är jag också evigt tacksam för att jag har, eftersom jag inte äger några överdragsbyxor eller liknande och dunjackan går ner över arslet och låren. I morse hade nån hängt upp en rosa blåsa i ett av träden utanför Walmstedtska gården. Och det var nog lika så bra att den hängde där, för det är ju ett alldeles för tunt plagg att bära för tillfället. Men lustigt var det och jag kunde naturligtvis inte låta bli att stanna och fota.

På min väg till jobbet fick jag strax efter Carolina Rediviva sällskap av en kollega. Det var riktigt trevligt att småprata lite den sista biten. Sen hann jag knappt in på jobbet förrän det blev full fart där. Jag uppdaterade några sidor på intranätet och förberedde en del saker inför ett eftermiddagsmöte på förmiddagen. Mötet tog en del av eftermiddagen i anspråk, men sen kunde jag fortsätta jobba med diverse som jag låg lite efter med.

∼ ♦ ∼

Jag har läst ut en av mammas böcker och bytte den mot en bok av de två som vännen FEM skickade mig och Anna i inflyttningspresent i förra veckan. Det blev ett byte från en liten värld till sjukhusvärlden. Jag har läst de tidigare böckerna i Karin Wahlbergs sjukhusserie och jag tycker att de är riktigt bra. Nu ser jag fram emot att läsa den senaste boken i serien, en bok som kom ut i januari i år. Tack FEM!

Böckerna En liten värld och Lätta ditt hjärta

Bokbyte från En liten värld till sjukhusvärlden.

 

Grön telefon med nummerskiva

Mammas telefon tystnade i oktober 2016.

När jag läste boken till vänster på bilden ovan tänkte jag självklart på mamma och att det var den sista Åsa Hellberg-boken hon läste. Sen jag flyttade har jag också tänkt extra mycket på mamma och på hur sorgligt det är att jag inte kan ringa till henne och berätta om ”allt”. Men i bokrummet tronar hennes gröna telefon på pelarbordet bredvid farfars öronlappsfåtölj. Bara det att telefonen har tystnat för alltid. Lilla mamma, jag saknar dig!

 

∼ ♦ ∼

*bako = bajskorv


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En liten värld

Ett inlägg om en bok.



Åsa Hellbergs bok En liten världNär jag gick igenom mammas böcker
efter att hon gått bort hösten 2016 tog jag med mig en del litteratur hem. Mycket var sånt som funnits i mina föräldrars bibliotek sen jag var barn, men en del var modernare litteratur. Till det senare hör definitivt Åsa Hellbergs bok En liten värld. Åsa Hellbergs böcker blev jag tipsad om och vidarebefordrade tipset till mamma. Mamma blev mycket förtjust i böckerna och den här var nog den sista Åsa Hellberg-boken hon läste. Nu har även jag läst boken.

I den här boken är vänskap mellan kvinnor som så ofta i Åsa Hellbergs böcker ett centralt tema. Denna gång är det vännerna Carina och Isabella. Carina är gift och bor i England. När hennes man lämnar henne för en yngre kvinna drar hon in Isabella, före detta filmstjärna, i sina planer att driva ett Bed & Breakfast. Elsa, en änka i 70-årsåldern, har för vana att följa efter nån som ska ut och resa. Självklart korsas Elsas vägar med Carinas och Isabellas. Detta möte för med sig stora förändringar för dem alla tre. Och världen ska ibland visa sig vara mindre än en tror…

Den som vill läsa nåt lättsamt kryddat med heterosexuell erotik gör rätt i att läsa den här boken. Det är ingen djup historia, men den har sina poänger. Jag skulle kanske klassa den lite som en fars med vissa förvecklingar. Välskrivet, som alltid när det gäller Åsa Hellberg, och underhållande. Kanske inte en bok jag själv skulle ha valt, men för den som gillar kvinnor som vet vad de vill, framför allt sexuellt, och en och annan he-man (DET var länge sen jag såg det uttrycket!) passar boken finfint.

Toffelomdömet blir högt. Åsa Hellberg lyckas nämligen knyta ihop alla trådarna i slutet så att det blir trovärdigt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 27 februari 2018: Vinter i Sverige

 



Kära dagbok…

14 grader kallt i Uppsala

Vinter och skitkallt.

Det är vinter i Sverige. Skitkall vinter. Men det är bara att gilla läget och klä sig efter väderleken, köra bil därefter också. I morse gick jag till jobbet i alla fall. Dunjackan är varm och två storlekar för stor. Runt ansiktet hade jag lindat en av mammas sjalar och på händerna hade jag de varma vantarna jag gav henne. Så jag frös inte så mycket, var mest irriterad på att det var halt, särskilt på kullerstenarna vid S:t Eriks torg. Det var två steg fram och ett steg bak. Men fram kom jag med hela lårbenshalsar och inte särskilt frusen eftersom jag hade rört på mig. Det är verkligen underbart att kunna promenera till jobbet! Kylan kan jag däremot klara mig utan. Dessvärre håller den i sig och med den nordliga vinden blåser snön omkring. Fast det ska väl bli vår framöver. Så småningom… Dock inte inom överskådlig framtid, vad jag förstår. Det gäller alltså att fortsätta klä sig varmt.

∼ ♦ ∼

Det känns skönt att det mest börjar falla på plats kring hembytet. Min gamla lägenhet är både tömd och städad, vissa nycklar är inlämnade och på fredag ska jag träffa min köpare och lämna lägenhetsnycklarna och få lite pengar. I samma veva löser jag tre lån, varav två har varit tillfälliga. Slanten som blir över efter att skatten är insatt på skattekontot är inte så stor, men den räcker till att lösa ytterligare lån. Jag tycker att det är skönt att ha koll på ekonomin och nu känns det snart som om jag har det, mycket tack vare mäklarens uträkningar som jag inte hade klarat mig utan. Sen återstår deklarationen, nåt jag bävar för, och vinden, som vi ska röja i helgen. Vinden klarar jag inte ensam eftersom det är tunga möbler som står ytterst. Men sen… sen ska jag lägga mig som lilla Citrus och sova och slöa. En stund. Tills det är dags för nästa projekt. Fast i min sambos ena Bruno Mathsson-fåtölj får jag förstås inte plats att ligga, det får bli sedvanlig bästefåtölj.

Citrus sussar i Bruno Mathssonstol

När allt är över ska jag sova och slöa som lilla Citrus – en stund.

∼ ♦ ∼

På jobbet har jag fortsatt med språkgranskningen av ett antal texter, men jag har också hunnit med ett par möten och att skriva lite annat. På förmiddagen knackade Zeta på med sin gullige man, så jag fick sluta den frusne mannen i min varma famn och ge honom en kram. Såna är vi på jobbet.

∼ ♦ ∼

Bokhyllor

Bokrummet är rätt fullt…

Det stod inte på förrän arbetsdagen var slut. På hemvägen handlade jag lite smått. Sen försökte jag värma mig med soppa och smörgås – kylan håller i sig. Katterna och jag är ensamma till klockan 21, men då ska jag hämta Anna från jobbet. Vi ska ta en tur till Fänriken för att kolla flyttstädningen där så att Anna kan lämna in sina nycklar under morgondagen – med skjutshjälp av sin snälla mamma.

Idag startade  årets bokrea. Jag har varken haft tid eller lust att kolla katalogerna i år, men kanske tittar jag in nån gång i nån bokhandel på vägen hem från jobbet senare i veckan. Vi har liksom en hel del böcker hemma…

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en bild från morgonen. I morse var jag inte jagad av nån sopbil utan kunde ta ett hyfsat foto på Dômen sedd från S:t Eriks torg.

Domkyrkan sedd från St Eriks torg

Domkyrkan sedd från S:t Eriks torg. Den är så ståtlig!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Måndagen den 26 februari 2018: Cirkusakter i köket och andra lustigheter

 



Kära dagbok…

Anna vid middagsbordet

Efter cirkus vid spisen kunde vi slå oss ner och äta söndagsmiddag.

Innan jag går in på den här måndagen vill jag prata lite kök och mat. Jag har fått ett betydligt mindre kök än jag hade tidigare. Matplatsen är mindre, bänkytorna är mindre, kyl och frys är mindre. Men jag ska inte klaga, det borde räcka åt oss eftersom vi i vanliga fall är två eller tre. Det blir värre när vi är allihopa som ska äta tillsammans. För detta (= stort sällskap) finns ingen plan B för tillfället. Vidare är jag ju sen tidigare novisen vid spisen. Nu är jag ännu mer novis, för jag håller på att lära om för matlagning på induktionshäll. Igår kväll röjde vi det sista i min sambos förra hem. Klockan var närmare 18.30 när vi kom hem. Anna hade jobbat och jag skulle då ha maten. Som tur var fanns färsk fylld pasta i kylen. Bara att koka den och värma tomatsås till. Fast… det är inte så bara på en induktionshäll… Pastavattnet kokade över eller kokade inte alls och den röda tomatsåsen sprutade hej vilt över spisen efter en halv minut. Det finns varken bild eller film på detta – mina händer var upptagna med att minimera skadorna. Men det såg nog väldigt roligt ut, riktig underhållning på cirkusnivå (pajaserier, akrobatik och lustiga ljud). Anna sa att hon hörde hur spisen pep typ hela tiden. Den piper bland annat när en ändrar värme. Till sist blev det i alla fall middag och Anna tog det sista från lördagskvällens vinflaska medan jag höll mig till bubbelvatten. Ljuva toner i form av klassisk musik fyllde vårt kök och friden sänkte sig. Vi avslutade sen kvällen med var sin kaffe och en titt på premiäravsnittet av norska Gränsland.

∼ ♦ ∼

Lyxfrukost med blåbär i yoghurten

I morse blev det lyxfrukost med blåbär i yoghurten. Härligt med C-vitamin!

I morse var det sant: jag skulle upp klockan 5.30 för idag var det dags för verkstadsbesök, denna gång för att byta sensor med mera. De tre håriga vildbasarna fick frukost först innan jag tvättade och klädde mig och intog min frukost. Idag var den av lyxvarianten, för Anna hade köpt blåbär att hälla i yoghurten. För en gångs skull är C-vitamin rätt mumsigt.

Utanför bilverkstan, som ligger en bra bit söder om stan, väntade Annas snälla mamma och hennes L i sin bil. De hade klivit upp i svinottan och kylan för att skjutsa mig till jobbet när jag hade lämnat in Clark Kent*. L hade blivit förkyld, så jag fick riktigt dåligt samvete, men som alltid klagade de inte alls utan var bara glada och positiva. Själv blev jag lite… mindre glad när det först visade sig att verkstadsbesöket skulle kosta närmare 6 000 kronor än     5 000 som jag hade fått uppgift om. När jag påpekade detta var det det lägre priset som gällde, tack och lov.

Snö utanför bokrumsfönstret

Det är snökaos på riktigt i Uppsala idag.

Det har varit/är snökaos på riktigt här idag och när jag hade fått skjuts av Annas snälla mamma och hennes L till bilverkstan andra gången, då för att hämta bilen, körde jag hem till Main Street för att jobba på distans – med Tjifens godkännande. Jag har språkgranskat en bunt intranättexter och det går lika bra att göra analogt, med papper och rödpenna.

På bilden här intill syns det inte hur mycket det snöar periodvis eller hur det yr snö, men den som anstränger sig och kikar mellan krukväxterna ser hur vitt det är utanför fönstret till vårt bokrum.

Dagens utmaning var att försöka koppla in DVD-hårddisken och stereon till TV:n. DVD-hårddisken gick kanonbra, stereon fungerar – fast inte ihop med TV:n, dårå, som var syftet med att ha stereon i vardagsrummet… MORR!

Före middagen stack jag iväg med Lill-Skotten till New Village för att se om städfirman återbördat min kökslucka samt lämnat nycklarna där vi kommit överens. Allt var iordning och, som sagt, städningen var mycket väl utförd. När jag skulle gå mötte jag Lucille och vi kramades en sista gång som grannar – den enda granne jag ska sakna. Men granne eller inte, vänner är vi och nu gäller det att hålla vänskapen vid liv. Innan jag lämnade New Village lämnade jag in garagenycklarna och nycklarna till motorvärmarstolpen. Det högg till i hjärtat en kort stund – jag har trots allt bott där sen 1994, såklart det känns konstigt. Men sen åkte jag hem till Main Street där Anna hade fixat lax och potatis. Och på den tredje köksstolen poppade ett gulligt litet huvud upp. Nu ska jag ta kväll och hoppas att vi inte blir insnöade alldeles i morgon bitti när jag ska promenera till jobbet igen.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Trams, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer