Kära dagbok…
En väldigt givande och god helg är snart slut. Fredagskvällens ensamhet blev till familjemiddag på söndagskvällen. Jag har nyligen kommit hem och ska sammanfatta mina tankar i några ord, för jag vill skriva ner och visa upp hur lyckligt lottad jag är. Men vi tar det i ordning, som vanligt.
∼ ♦ ∼
Fredag kväll den 15 september
Oj så trött jag var efter arbetsveckan! Jag gick hem tidigare från jobbet efter att ha sett till att nya jobbdatorn funkade och var installerad som den skulle samt att jag fick göra det absolut viktigaste på jobbet. När det knasiga bokpaketet från Bokus var hämtat och öppnat sprättade jag en öl och satte mig vid hemmadatorn för att sammanfatta dagen. Jag tycker att det är så himla skönt att rensa skallen genom att fästa ner mina tankar och ord här på bloggen som dagboksinlägg!
Så småningom flyttade jag över till bästefåtöljen där jag mumsade ost och kex och druvor och drack både sydafrikanskt och italienskt vin till. Jag var så trött att jag kunde hoppa i säng redan vid 21-tiden, men självklart ville jag inte slösa bort en ledig kväll med att sova. Jag tog ett par bitar choklad och försökte kolla på filmen Gone Girl på TV. Chokladen var god, men mäktig och filmen skruvad, så jag gav upp vid 22-tiden, borstade tanden och gick och la mig.
En till skrivandet…
…och både sydafrikanskt och italienskt till ostarna.
∼ ♦ ∼
Lördagen den 16 september
Det blev en sedvanlig start på veckans första lediga dag – kaffe och läsning på sängen. Jag vaknade redan strax efter sju, men fick vara nöjd med den sovmorgonen – jag hade ju faktiskt sovit i nästan nio timmar. Efter en stadig frukost ringde jag Fästmön och planerade dagen. Det blev bestämt att åka till Stormarknaden där jag hade ett par ärenden utöver att vi behövde handla mat och dryck.
En lugn start på veckans första lediga dag.
Sen blev det en rejäl frukost.
Jag kände för att dricka upp en hel box Anna efter alla strulputtar.
Första besöket blev hos Kronans apotek. Jag fattar inte varför jag går dit, för de är antingen otrevliga eller struliga där! Igår höll jag på att inte få ut min medicin som var slut trots att jag hade ett gällande e-recept. Det gamla receptet skulle jag nämligen inte kunna hämta ut medicin på förrän i oktober – och två dagar efter att receptet hade gått ut. Men det nya receptet var alldeles nytt. Det kändes jobbigt att behöva vara påstridig, pinsamt. Nån ursäkt fick jag inte heller. Nu är det definitivt slut med det apoteket. Därefter styrdes kosan till optikern som min arbetsgivare har avtal med. Där fick jag ett nytt och helt glasögonfodral i utbyte med mitt nya och trasiga som jag fick i tisdags. Nä, kvalitet är det inte på grejorna. Sen gick vi till Systemet och jag kände för att hälla i mig en hel box vin efter alla strulputtar.
Självklart drack jag inte vin inne på Systemet, men jag försökte botanisera bland de italienska vinerna. Det var lite svårt eftersom en personal, som uppenbarligen tyckte mycket om sig själv, hade en föreläsning för en kund. Eftersom jag hade tackat nej till hjälp vände h*n mig ryggen – och ställde sig för hyllorna jag försökte titta på! Jag trodde jag skulle bli tokig. Till sist hittade jag i alla fall fyra italienare som fick följa med hem. Och det var inte tack vare nån personal.
Fyra italienare fick följa med hem. Notan slutade på 721 kronor.
Vi handlade mat på ICA Kvantum och en och annan godsak slank ner i varuvagnen. Hemma hos Anna grundade vi med pecanwienerbröd och knäckcookies till kaffet innan vi satte igång med sökande och kalkyleringar. Det tog faktiskt hela eftermiddagen… Och några svar fick vi inte mer än att en av oss fick en sorts bekräftelse.
Pecanwienerbröd och knäckcookies.
Sockerchock behövdes inför kalkyleringarna.
Anna lagade mat till grabbarna. De fick lax. Familjen Katt fick också mat. Sen var det vår tur. Vi gjorde mumsiga räkmackor. Vi satt vid mammas före detta köksbord, numera Annas, och skalade och åt och njöt. Bara det vita vinet var sisådär.
Mumsiga räkmackor.
Surt, snudd på bittert.
Lördagskvällen avslutades med choklad och splatterfilm. Vi gjorde allt för att hålla oss vakna och lyckades faktiskt ända till halv tolv!
∼ ♦ ∼
Söndagen den 17 september
Klockan fem i morse hade familjen Katt party eller nåt. Jag tror att de var alldeles galna. Citrus krafsade så högt och länge på yngsts bonussonens dörr att Anna till sist blev tvungen att gå upp och öppna den. Sen jagade Lucifer och Citrus varandra och mamma Mini var säkert med på ett hörn. Vid sjutiden fick de mat och först då lugnade de ner sig. Fast då hade vi nästan vaknat till ordentligt. De är väldigt söta alla tre. Lucifer verkar fortfarande lite deprimerad understundom, men se jaga sin syster tidigt på morgonen var kul. Citrus är en liten gosfia som gillar att bli kliad på halsen. Mini tror att hon är människa och tränger sig alltid emellan oss på kökssoffan vid matbordet.
Här kommer helgens kattbilder:
Citrus är lång…
… och söt…
…och nyfiken.
Lucifer gillar att softa.
Ibland verkar Lucifer lite deprimerad.
Mamma Mini spanar som herreman på täppan.
Lilla Cittran på kudden.
Lille Lucen på kudden.
Mini tog en selfie vid frukostbordet i morse.
Söndagsförmiddagen avlöpte med kaffe och läsning i sängen innan vi intog frukost. Jag läste ut en självbiografisk bok om en kvinna i en sekt och bytte den mot en bok om en mystiker som författaren själv sände mig i somras.
Söndagsstart.
Bokbyte från sekt till mystik.
Mitt på dan gav vi oss iväg på en utflykt där vi bland annat såg Shakespeares kompletta arbeten, en kakelugn, en gammal skomakarverkstad och en vit katt. Den sistnämnda lyckades jag inte fånga på bild.
Shakespeares kompletta arbeten…
…och en kakelugn…
På seneftermiddagen fick jag så äntligen bjuda Annas snälla mamma och hennes L på middag. Jag tog med mig Anna och yngste bonussonen också. Middagen var ett tack för den hjälp jag fick av dem när de körde en tom flyttbil från Uppsala till Motala i mitten av november förra året – och körde den fullpackad med mammas saker tillbaka till Uppsala. Bilhyran och bensinen betalade jag då, men jag ville ändå visa min tacksamhet för hjälpen med att köra. Jag hade inte mäktat med det också mitt i sorgen. Och bara det att de erbjöd sig själva, det var inte så att jag frågade, gör att jag ju vet att jag har rätt när jag kallar dem snälla och och omtänksamma.
L, Annas snälla mamma, yngste bonussonen och Anna studerar menyerna.
Eftersom det hade uttryckts ett intresse för indisk mat blev valet av restaurang självklart Taste of India, Svartbäckens lilla pärla. Personalen är trevlig och varm – och väldigt rar – maten är otroligt vällagad och smakrik. De flesta som köper mat där verkar ta med sig hem precis som vi gjorde förra lördagen. Men vi har också ätit där två gånger nu. Det var så roligt att samtliga uppskattade maten lika mycket som jag. Att våga testa nåt en inte har testat tidigare kan vara läskigt, men också spännande och givande. Yngste bonussonen tyckte till exempel att han och jag ska åka dit igen nästa helg och äta lunch när hans mamma jobbar… L blev särskilt förtjust i myntasåsen och naan – han är en brödman.
Alla provade papadam och chutney till förrätt.
Jag valde Chicken Vindaloo till huvudrätt.
Alla åt naan också.
Min huvudrätt.
Annas snälla mamma och L trampade hem på cyklar, medan Anna, yngste bonussonen och jag steppade in på ICA där Anna behövde handla lite. På vägen dit hejade och vinkade en förbifarande NK* på cykel – ja, han bor i krokarna.
Jag har röstat, fast inte på det parti som har en kränkare som förstanamn.
Efter att ha skjutsat hem Anna och sonen till Fänriken for jag vidare till Kaplansgården i Gamlis för att rösta i kyrkovalet. Det parti jag hade tänkt ge min röst fick den inte – av det skälet att det har en kränkare som förstanamn. Men jag tror jag hittade ett parti som ändå passade mig bra.
Hemma i Slummen i New Village leker somliga amerikaner och Nouveau riche och det är så löjligt, så löjligt att jag nästan skrattar högt, falskt och galet och vill repa saker. Men jag tiger och är tyst och normal, packar min jobbväska, hänger fram rena kläder och vattnar mina krukväxter som den rätt vanliga tant jag är. I morrn efter jobbet ska hon till frissan. I morrn efter lunch ska yngste bonussonen förhoppningsvis ta första steget mot att bli mindre rädd för en företeelse. Jag skickar varma tankar!
∼ ♦ ∼
*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
Livet är kort.
En flukt i TV-tablån igår gav vid handen att det inte fanns nåt värt att se. Vi valde en film från 
Bland böckerna i hyllorna i lunchrummet på gamla jobbstället hittade jag en lite udda fågel. 
Den lilla boken 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 