Viktoria-dagen 2018 (det är därför bussarna har flaggor): Att sätta färg på en gråbrun dag

 



Kära dagbok…

Det var både halt och slafsigt i morse när E och jag travade iväg. Pojken behöver helt klart nya skor, för dem han har står inte mot vätan. Vi kanske borde ha tittat på det igår i stället för på böcker… Men jag tyckte att det var så roligt att notera att E faktiskt har ett visst litterärt intresse – och ett för historia. Litteratur och historia intresserar nämligen även mig – och min farfar. Ryktet säger att farfar hellre köpte böcker än mat och kläder. Han var ju förresten pastor och som sådan gick han omkring i nån sorts kaftanskrud. Det han hade under behövde gissningsvis inte vara finkläder. Märkligt nog bor jag idag bara ett stenkast från S:t Johannis där farfar var pastor nån gång på 1960-talet. Jag passerar emellertid inte kyrkan på väg till jobbet, så du får glo på Saluhallen i stället. Byggnaden har en fasad som matchar vädret och snön just nu.

Saluhallen i Uppsala

Saluhallen matchar väder och snö just nu.


Jag avtvingade Fästmön ett löfte om att skicka sms 
när hon kommit fram till jobbet. Det är faktiskt inte klokt att män håller på och överfaller kvinnor och vill våldta dem. Vi vill ju kunna röra oss fritt utomhus utan att vara rädda. Att män gör detta på Annas väg till jobbet gör mig dessutom inte bara förbannad utan oroad. Eftersom jag själv inte åker bil till jobbet numera kan jag ju inte skjutsa henne, men jag försöker att hämta henne så ofta jag kan när hon jobbar kväll.

∼ ♦ ∼

Bok och penna som har skrivit ett hjärta

Jag blir inspirerad av medarbetare som duktiga och engagerade.

På mitt jobb verkar många arbeta helger, kvällar och tidiga morgnar. Det blev två akututryckningar i morse där jag på ett håll fick sätta ner foten (det känns gott att ha stöd från en mig närstående inblandad). Samtidigt signalerade kollegan Miss Moneypenny att hon var redo att publicera ett antal nya sidor på vårt intranät, sidor som vi har jobbat med i samverkan. Jag gjorde urprungssidorna. När projektet nu går mot förvaltning har kollegan gjort om struktur och innehållet delvis och jag har textgranskat de nya sidorna på svenska och engelska. Det har varit roligt att jobba tillsammans med nån som är duktig och engagerad. Då blir jag själv så inspirerad.

∼ ♦ ∼

Nyklippt

Nyklippt, mycket kort.

En sån här gråbrun dag gäller det att sätta egen färg på tillvaron. Min tillvaro fick färg av den där kramen jag fick av min älskade i morse, av den inspirerande Miss Moneypenny som gjort ett bra jobb och av att jag fick håret klippt hos duktiga M efter jobbet. Att sen veta att det finns nån där hemma när jag kliver innanför dörren är förstås guld. Sen kan elaka och troligen avundsjuka människor få säga hur många gånger som helst att jag inte har egna barn – hur ont det gör tänker jag inte tala om. De vet ingenting om mina känslor för de barn som finns i familjen, för det är inget jag skriver djupare om på en blogg. Jag noterar bara att dessa elakingar och avundsjuka troligen är mycket, mycket ensamma personer. Stackars dem. De kan inte ha mycket kärlek i sina liv.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Söndag eftermiddag och kväll den 11 mars 2018: Böcker, söta katter och mera kaffe

 



Kära dagbok…

Kaffe med kex på engelsk bricka

Söndagsfika med kex och kolakaka som Anna bakade igår.

Det är söndag kväll och pizzan ligger tung i magen. Jag har haft en bra andra ledig dag den här veckan och ägnat mig åt både nytta och nöje. Lite rädd har jag varit att E har haft det tråkigt här, men det är svårt att hitta på nåt när vädret mest är slafs och plask. Vi har fått massor av snö som nu smälter. Vi tog i alla fall en fika på eftermiddagen med kex och var sin kolakaka som Fästmön hade bakat igår. Sen bestämde jag enväldigt att vi skulle åka och kika på böcker och köpa super-lim så att jag kan laga ett uppläggningsfat som gick sönder i flytten.

På Stormarknaden var det inte alltför mycket folk. Vi gick direkt till Akademibokhandeln och kikade. Jag hittade en bok på rea, Pastor Viveka och hundraårsjubileet, samt två böcker – Louise och Den fjärde pakten till fullpris. Det blev alltså tre deckare och böcker som jag var riktigt sugen på. E botaniserade i historiska hyllan. Eftersom han hittade en intressant bok tyckte jag att han skulle få den. Det blev Atlas över andra världskriget. Bokläsning och historia ska uppmuntras – även om det handlar om krig…

Böckerna Den fjärde pakten, Louise, Pastor Viveka och hundraårsjubileet och Atlas över andra världskrigen

Dagens litterära inköp.

∼ ♦ ∼

Lucifer på köksbänken

Extra söt Lucifer.

Vi åkte och hämtade Anna först och pizza sen. Det blev en tur in på ICA Heidan för att köpa blåbär till frukostyoghurten medan pizzorna blev bakade. Jag kom på att ICA Torgkassen hade lurat mig att betala för en extra yoghurt igår, nåt jag inte såg förrän jag kommit hem och satt och registrerade varor (jag är med i en studie). Det gjorde mig irriterad. Ska en behöva stå och kolla kvittot i affären varenda jävla gång???

Pizza blev det till söndagsmiddag och jag visste inte att Lucifer gillade det också. Han har en förmåga att göra sig extra söt när det är nåt ätbart han vill ha.

Mammakusinen B har hört av sig och kaffet har puttrat klart i perkolatorn. Det blir var sin mugg java innan veckan avslutas med Gränsland. I morgon är det jobb igen och dessutom ska jag klippa mig på kvällen. Det behövs! Alltså, både jobb och hårklippning.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 10 mars och söndag förmiddag den 11 mars 2018: Ugglan var bäst och husmor slår till

 



Kära dagbok…

Vinterträd genom balkongglaset

Ett träd på parkeringen utanför, fotat genom vår inglasade balkong.

Vintern är uppenbarligen här för att stanna. Och jag gillar det inte. Det enda positiva är att en kan ta ganska läckra foton. Den här bilden intill tog jag igår eftermiddag/kväll genom glaset på balkongen. Det har kommit mycket snö och det är snorhalt.

Det snorhala fick jag erfara när jag skulle åka och hämta hem Fästmön från jobbet igår kväll och fjärrkan och garageporten inte ville samarbeta. Jag fick rulla bilen neråt och trycka ett antal gånger innan porten åkte upp. Sen höll jag själv på att inte kunna åka upp utan ner – jag bara slirade trots antispinn på bilen. Till sist tog vi oss emellertid upp, jag och Clark Kent*. Vi är båda två rätt envisa, nämligen.

Kycklingspett med coleselaw bröd o grönsaker

Lördagsmiddag.

E hade önskat kycklingspett till lördagsmiddag. Dessa var vi och handlade tidigare på dagen, en stund lyckligt ovetande om att det var tumult på stan när en person gjorde sig illa. Som grädde på moset var det ett våldtäktsförsök i morse i en gångtunnel ganska nära där vi bor. Överfallet skedde cirka två timmar innan Anna gick (där?) till jobbet… Vart fan är vi på väg??? Självklart vågar jag inte säga nåt till E om det här, bara vara glad så länge han inte är ute om nätterna och småtimmarna. Och Anna får jag försöka skjutsa så ofta jag bara kan.

Anna kom i vart fall oskadd hem i bil och vi bänkade oss för att se finalen i Melodifestivalen. Det var ingen höjdare tyckte nån av oss och vi var alla tre eniga om att fel låt vann. Jag tyckte att pausunderhållningen för en gångs skull var bäst – det var ju Caroline af Ugglas. Vi tröstade oss med snacks och choklad och Lucifer, som älskar ostbågar, skenade vilt mellan mig och Anna. E klarade sig, han hade chips. Anna och jag avslutade kvällen med Shetland för att få lite fiktiv spänning i våra liv.

∼ ♦ ∼

Söndagsmorgon och jag vaknade rejält först vid 8.30-tiden. Fixade kaffe och tog med in i sovrummet där jag läste ut en både sorglig och underbar bok och bytte till en mera tokrolig. Efter bokbytet intog jag frukost och sen slog husmor till. Jag har bäddat rent, tagit reda på kattskit, samlat ihop sopor, utfodrat tonåring, sopat golv och tjafsat med diskmaskinen som bara piper. Ja den senare piper, jag svär och startar om. Nån gång blir väl disken ren, hoppas jag.


Tänderna är borstade med normal tandkräm, inte blå. 
Jag ska blaska av mig och ta hissen ner med sopor och därefter upp till vinden med fler gardinstänger som plötsligt poppade upp (jag var upp med en bunt ostyriga stänger igår). Dagens övriga projekt är att fika med E och sen försöka få med honom på en tur till Akademibokhandeln på Stormarknaden för att kolla slutklämmen av bokrean innan vi åker och hämtar min sambo/hans mamma. Söndagsmiddag blir köpepizza idag. Så skönt att slippa fixa käk känner jag efter att ändå faktiskt ha klarat av att laga mat några gånger den här veckan. Klara av, inte tycka att det är sköj.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Musik, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Och bergen svarade

Ett inlägg om en bok.


Khaled Hosseinis bok Och bergen svaradeI slutet av sommaren 2017 gallrade före detta vännen Jerry ut sitt bokbestånd. Av böckerna han skulle skänka bort snodde jag åt mig Khaled Hosseini bok Och bergen svarade. Jag hade tidigare läst en av författarens andra böcker, Tusen strålande solar, och tyckt mycket om den. I morse läste jag ut Och bergen svarade. Levde den upp till mina förväntningar och fick den lika högt omdöme som den tidigare boken?

Bokens huvudpersoner är syskonen Abdullah och Pari. Paris första levnadstid tar Abdullah hand om henne, eftersom modern dör vid födseln. Familjen är mycket fattig. Fadern gifter om sig och får ytterligare barn, men har svårt att försörja familjen. Då öppnar sig en möjlighet att lämna bort Pari till ett barnlöst par i Kabul. Syskonen skiljs åt – för att mötas igen många, många år senare.

Berättelsen förs framåt genom att olika inblandade personer kommer till tals. Det är inte en eller ett par utan ganska många röster som hörs, vilket gör att jag stundtals under läsningen är orolig för att författaren inte ska ro detta i land. Men det gör han och det är förstås oerhört skickligt. Gissningsvis beror detta delvis på en annan berättartradition än den västerländska. Det är en både sorglig och underbar historia som spelas upp. Den läsare som inte berörs av dessa människoöden har nog ett hjärta av sten.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lördagen den 10 mars 2018: Städat och hemhandlat till Main Street

 



Kära dagbok…

Lucifer sussar

Lucifer är nog också tonåring för han kan sussa jämt.

Veckans första lediga dag för min del och trött var jag. Vid sjutiden gick jag upp som en zombie och utfordade De Håriga Hungrigas Skara. Sen knoppade jag ett tag till. Fästmön började inte jobba förrän klockan 13 idag, så även hon kunde ta sovmorgon. Familjen Katt åt, sket och gick också och la sig. E vaknade alldeles av sig själv och inte alltför sent. (Men jag minns hur det var när en var tonåring och trött jämt…)

När jag så smått vaknade till ordentligt fixade jag kaffe på sängen åt oss och ägnade en stund åt min bok på gång. Efter frukosten dammsög jag. Det var skönt att ha torkat av badrummet och gästtoan samt att jag dammade igår kväll, för då var det bara dammsugning och golvtorkning på schemat idag. Jag var trött i morse, men kände mig rätt utvilad efter att fått sova till cirka 8.30. Och att få ligga kvar i sängen och läsa och dricka nyperkolerat kaffe och veta att en inte ska iväg genast på nåt… det är det bästa med en ledig dag, tycker jag!

Kaffe och boken Och bergen svarade på sängen

Den bästa starten på en ledig dag.

∼ ♦ ∼

När Anna traskade iväg till jobbet tog E och jag den limegröna Dramaten som Anna har fått av Inna och gick till Kvarnen för att handla. Det är ju Melodifestivalsfinal i kväll och även om det är urusla bidrag som ska visas och lika urusel programledning kan vi inte låta bli att glo. Till det behövde vi förstås snacks och godis, läsk och öl, men jag köpte även mat. Och en ny tandkräm. Jag kan inte gå omkring med blå tunga och blåa tänder…


Det var stor hjälp att ha Dramaten med, men också E. 
Och innan vi lämnade gallerian tvingade jag in gossebarnet på bokhandeln. Där hittade jag en bok till mig själv, jag har ju inga böcker sen tidigare… Det var ingen reabok, men den kostade bara 89 spänn och liksom ropade på mig.

 

Kex på TVtidningen

Eftermiddagsfika serverat på TV-tidningen för min del.

Hemma på Main Street torkade jag några golv innan jag serverade E och mig eftermiddagsfika. Nästa gång ska E få hjälpa till med städningen, lovade jag. Efter fikat telefonerade jag numera före detta vännen Jerry, en väldigt multitaskande person.

Nu är frågan om jag inte ska hoppa in i duschen innan jag häller ner mig en stund i bästefåtöljen för att läsa. Middagen går snabbt att laga i afton och Anna ska hämtas först klockan 20.

 

 

To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Musik, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredagen den 9 mars 2018: Gråbrun dag med blåa tänder och tunga och ett stort, rött hjärta

 



Kära dagbok…

Fredag-t-shirt

Det är fredag.

Så var vi där igen. Fredag. Som vanligt undrar jag vart veckan har tagit vägen. I kväll är det bara E och jag hemma eftersom Fästmön jobbar. Jag hoppas att det går bra för henne. Lite fundersam är jag med tanke på att viss sjukvårdande utrustning bestämde sig för att börja krångla igår. Nu har hon en provisorisk lösning medan hon väntar på ytterligare ett provisorium till dess att permanent utrustning levereras. Det är lätt att glömma att Anna har en kronisk sjukdom, för hon gör inte särskilt stor affär av det. Inte som vissa människor som liksom är sina sjukdomar. Lite orolig är jag i alla fall, så när hon slutar klockan 21.15 i kväll åker Clark Kent* och jag och hämtar hem henne. Sen hoppas vi att det går bra att jobba resten av helgen också.

∼ ♦ ∼

Antikintresserad i Orsa

Intresset är det inget fel på, men kunskaperna räckte inte långt igår.

Om det är fredag idag var det torsdag igår. Anna och E låtsades att det var lite helg och åt kött. Till mig stekte Anna en kycklingfilé. Jag äter visserligen mat två gånger om dagen nu, men jag äter mindre portioner. Och så rör jag ju på mig cirka 40 – 50 minuter varje vardag. Jag mår bra och jag känner att jag börjar orka mer rent generellt. Fast mina amatörvärderingar av Antikrundan från Orsa igår kväll var ganska usla. Jag fick flera nollpoängare och ett antal fullpoängare, men nästan inga poäng där emellan. Det blev till att trösta sig med en go-fika, nåt jag kan göra med gott (!) samvete nu. Anna hade varit nere på brödbutiken på hörnet och inhandlat tre underbara kardemummabullar… Det är så lustigt, för en gång på typ vikingatiden, jobbade jag mycket med/anlitade som kund en av Trillrarna som vid den tidspunkten försökte starta en konferens- och cateringverksamhet. Uppenbarligen har det gått bra…

Kardemummabulle

Tröstbulle från Trillers!

∼ ♦ ∼

Korsningen St Eriks torg Gustavianum

Gråbrunt på väg till jobbet.

I morse föll tung blötsnö ner på mig och E när vi traskade iväg mot jobb respektive skolbuss. Det är visserligen varmare ute, men jag kan inte ha min fina skinnjacka när det snöar så här blött, då blir den alldeles förstörd. Därför fick jag svettas i min dunjacka. Samtidigt står den emot väta bra och jag kan ju faktiskt använda luvan om jag inte vill bli blöt i håret. Tillvaron blir rätt gråbrun när det är sånt här väder. För att inte tala om hallgolvet hemmet… Där har vi svarta klinkers, men för tillfället är de mest grå. Vi ska helt klart skaffa en större dörrmatta. Och så ska jag dra av golvet med en mopp i helgen. Jag tänkte städa lite. Eftersom vi har tre katter behöver vi dammsuga varannan dag. Det är verkligen min tur nu, Anna har dragit omkring flera gånger på snabeldraken, medan jag bara har gjort det nån gång samt torkat av i badrummet och på gästtoan. Men jag vill också ägna lite tid åt E i helgen. Det blev inte så mycket sånt den förra eftersom vi höll på med vinden på lördagen och storhandlade i ett par timmar i söndags. Det är i alla fall väldigt skönt att mina flyttkartonger är borta – och det går lättare att dammsuga i Mellanrummet. Men jag är förföljd av flyttlådor, till och med på jobbet…

Flyttkartonger på jobbet

Till och med på jobbet finns de, flyttlådorna…

∼ ♦ ∼

 Mini i skrivbordsstolen

Konkurrensen om skrivbordsstolen hemma är hård.

Idag har det varit gott och blandat på jobbet. Jag har haft dåligt samvete för att jag inte gjorde nåt nyhetsbrev idag, när jag inte lämnade rapport från ett möte igår. Rapporten brukar nämligen utesluta nyhetsbrevet. Men eftersom flyttkartongerna skulle hämtas fick jag ta ledigt. Visserligen jobbade jag lite hemifrån igår – trots att konkurrensen om skrivbordsstolen hemma är hård. På jobbet idag har jag har i stället för nyhetsbrev och rapport fortsatt textgranskningen av ett antal sidor på engelska samt gjort en uppföljning och en revidering av en kommunikationsplan. Textgranskningen av såväl de svenska som de engelska sidorna blev klar och kan nu börja publiceras på vårt intranät. Hurra vad vi är bra, J och jag!

∼ ♦ ∼

E äter hamburgare

E godkände min matlagning i kväll igen. Det känns bra.

Fredagskvällen sänker sig över Main Street. E har fått hamburgare och pommes, jag har ätit kycklingburgare. Det var extra roligt att prata med E i kväll, för jag märker på de frågor han ställer att jag faktiskt kan prata lite mer vuxet med honom. Och så fick min mat godkänt i kväll igen. Nu ska jag påbörja städningen innan jag softar en stund i bästefåtöljen. Det kan ju vara skönt att börja lite smått med det mindre roliga, så att jag kan ägna mer tid åt E i morgon. Igår kväll klarade jag av all strykning, förresten, medan Anna lagade mat. På agendan i morgon står att vi ska handla kycklingspett till middag och lördagsgodis. Vidare måste jag bara köpa en ny tandkräm. Jag vet inte vad det är för fel på den tub Pepsodent White Now Gold jag köpte, men jag blir alldeles blå på tänder och tunga av den, inte alls vit som det står. Känner mig som en riktig Belgian Blue…

∼ ♦ ∼

Jag avslutar med en bild som tydligt bevisar hur älskad en viss mormor på mitt jobb är… Det är härligt med röda hjärtan och kärlek.

 

Signe och Inez älskar sin mormor

Signe och Inez älskar uppenbarligen sin mormor mycket.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Internationella kvinnodagen 2018: Om livet hade en lista…

 



Kära dagbok…

Inga flyttkartonger i hörnet i mellanrummet

Tomt i hörnet i Mellanrummet där mina flyttkartonger stod tidigare.

I morse blev mina tomma flyttkartonger hämtade. Naturligtvis kom inte flyttkillarna den avtalade tiden utan en annan tid. Det är uppenbarligen svårt det där med tider. Att passa dem. Själv hade jag avstyrt min medverkan i ett möte på jobbet där jag har en viss roll och där jag gärna hade deltagit. Så när flyttkillarna kom – en annan tid – blev det lite… krångligt… Hur som helst, nu är tomkartongerna borta från ett av hörnen i Mellanrummet. Förhoppningsvis går rummet att inreda. Återstår gör bara tre kartonger med tavlor som jag inte vet var jag ska göra av. För även när det gäller tavlor har jag visst för många. Jag gillar konst, men nu bor jag ju inte ensam på Main Street.

Katterna blev förstås livrädda när flyttkillarna kom och jag försökte stänga in dem i vardagsrummet. Det gick inte så bra, men som tur var fick jag hjälp av Fästmön som är ledig idag. Ibland behöver en liksom flera armar.

Lucifer på leopardfilten

Rovdjuret Lucifer är ingen leopard när det kommer till kritan utan ganska rädd.

∼ ♦ ∼

Meny vecka 10 och 11 2018

Livet självt borde ha en lista att följa ibland.

Åter en grå dag. På förmiddagen började det snöa, men jag hade redan hunnit till jobbet då. Jag försöker få kläm på saker och ting. Har svårt att låta bli att klia på myggbettet. Att inte få några svar, att bara ha en känsla att gå på gör mig osäker och mycket illa till mods. Jag har efterfrågat ärlighet, för det är en grund, och jag hoppas att jag får det. Igår försökte jag sätta ner foten. Idag kör jag på samma linje, har jag bestämt. Jag lär bli varse hur det tas emot…

Jag önskar att livet hade en lista att gå efter, en lista som vår meny för vardagsmiddagarna som vi har gjort tillsammans med E. Det är så lätt att följa spåren då, ingen tvekan. Igår var det inte konstigt att jag ställde mig vid spisen medan Anna tog tvättstugan. Men livet har inte nån lista och osäkerheten ger mig ont och oro i magen.

Domkyrkan sedd från Ö Ågatan vinter

Morgonpromenaden blev en förmiddagspromenad. Domkyrkan stod emellertid kvar.

En sorts lista och plan som faktiskt går att skapa eller finns pratade jag om på eftermiddagen vid ett teamledarmöte. Listor och planer är bra arbetsverktyg till exempel vid förändringar. Sånt här är det alltid spännande att prata om. Det är dessutom väldigt lärorikt även för mig som ska lära ut.

Det blev en väldigt annorlunda arbetsdag för mig idag, kan jag sammanfatta. Bara det att morgonpromenaden blev mer en förmiddagspromenad gjorde… skillnad. Det är bra för mig att dagarna inte är lika varandra. Bra är också de här promenaderna för mig. Jag mår så gott av 40 – 50 minuters promenad varje vardag. Nu är vädret också lite mildare och temperaturen låg mellan fyra och sex minusgrader på förmiddagen.

∼ ♦ ∼

Idag är det internationella kvinnodagen. När jag var ung i Uppsala firade vi den ganska mycket. Numera går den tämligen obemärkt förbi. Jag tänker i stället på att det är torsdag och Antikrundan på TV. Det sägs att när Fan blir gammal blir han religiös. Kanske kan en säga att när Tofflan blir gammal får hon andra intressen. En livslista skulle därmed aldrig kunna vara statisk. En ändrar sig med tiden, åren, erfarenheterna…

Lucifer och Citrus smyger på en insekt

Bror och syster firar ingen kvinnodag utan gör gemensam sak gentemot en insekt.

 

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Camilla-dagen 2018: Kringelikrokigt oförskämt, renoverat husligt och ingen mer nätshopping från Apotek Hjärtat

 



Kära dagbok…

Orange tulpaner

Tulpanerna hemma på köksbordet är i alla fall raka.

Det kan inte alltid vara en rak väg i livet. Men ibland när vägen är för kringelikrokig flyr jag in i läsningen närhelst tillfälle ges. Det är svårt för mig att hantera vissa saker, vissa mänskliga beteenden, för jag förstår inte. Det känns som om jag straffas. Och lika snabbt kan den straffande handen bli smeksam. Sånt beteende gör mig misstänksam och orolig. Vad ligger bakom? Ligger problemet hos mig eller hos andra? Jag orkar inte alltid vara den som tar upp dessa jobbiga saker till ytan. Därför låter jag det vara den här gången – till dess att det löser sig. Eller jag exploderar. För jag är på väg att bli riktigt arg. Jag är för gammal för att bli behandlad på det här sättet. Det är oförskämt och inte respektfullt mot mig som person. Dessutom, om det bara är fel på mig och mitt, varför valdes jag ut? Varför ska jag behöva stå ut med att bli förlöjligad, smutskastad och mer eller mindre tillintetgjord?

Lyktor

∼ ♦ ∼

Taket i Universitetshuset

Taket i Universitetshuset.

I morse skulle jag inte direkt till jobbet i Segerstedthuset. Jag skulle till ett möte i Universitetshuset. Eftersom mötet inte började förrän 8.30 passade jag på att fota lite utanför och inuti den nyrenoverade byggnaden. Det är verkligen ett häftigt hus och jag beundrar dem som har lyckats göra renoveringen så bra. Mötet var av blandad art, däremot. Somligt var intressant och lärorikt, annat mindre intressant och snudd på sövande. Förutom fotograferingen var det roligaste med mötet att prata med nya och gamla bekantskaper i universitetsvärlden. Inte bara roligt, dessutom, utan nyttigt.

Jag rekommenderar varmt ett besök på Universitetshuset. Det öppnar klockan 8 på vardagar. Här är några fler bilder som jag tog idag:


Tillbaka på jobbet igen 
ägnade jag resten av dagen mest åt att textgranska intranätsidor översatta på engelska. Jag och en kollega bollar dessa sidor, först de svenska, sedan de engelska. Strukturen på sidorna och delvis innehållet behöver göras om när projektet de handlar om går över i förvaltning. Min kollega har gjort ett väldigt bra grundjobb och min roll är att vara lite petig.

∼ ♦ ∼

Gustavianum

Gustavianum – här var jag igår och härifrån halkade jag till Luthagens livs för att hämta ett paket. Aldrig mer nätshopping från Apotek Hjärtat!

I kväll var vi tre vid matbordet. Dessutom har vi tvättstugan och det behövs, för tvättkorgen är full. Jag fixade maten, medan Fästmön fixade tvätten. Det är både När livet vänder del två och säsongsstart av Modus i kväll, men det vet jag inte om det blir tillfälle att se att se. Ute är det grått och trist, men tack och lov varmare. Då blir det emellertid snorhalt i stället. Det känns verkligen skönt att flyttfirman kommer och hämtar tomkartongerna i morgon bitti, så jag slipper ge mig ut med dem. Igår fick jag, efter nätverksträffen i Gustavianum, halka iväg till Luthagens livs och hämta ett paket från Apotek Hjärtat. Det innebär att jag hädanefter inte nätshoppar från Apotek Hjärtat, för det hade varit enklare att köpa varorna i söndags på Stormarknaden… Aldrig är en nöjd… Jag bjuder på en avslutande bild på Gustavianum, för till och med mina ord tar slut ibland.

∼ ♦ ∼

PS För den som är intresserad av böcker och läsning var det bokbyte igår, från sjuksystrar till en syster som ges bort.

Böckerna Lätta ditt hjärta och Och bergen svarade

Bokbyte blev det igår. Båda böckerna handlar om systrar – fast av olika sort.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lätta ditt hjärta

Ett inlägg om en bok.



Karin Wahlbergs bok Lätta ditt hjärtaDen 23 februari anlände en inflyttningspresent 
till mig och Fästmön. Det var vännen FEM som hade skickat två böcker i ett blått paket. Jag satte så gott som genast tänderna i en av dem, Karin Wahlbergs bok Lätta ditt hjärta. Boken är den tredje delen i Lasarettet-serien som handlar om dem som jobbar på eller finns i närheten av lasarettet i Ekstad på 1950-talet. Jag har förstås läst de två första delarna, Än finns det hopp och Livet går vidare och gett båda böckerna högsta Toffelomdöme. Inte så konstigt då att jag kastade mig över del tre. TACK!

Nu är Stina klar med sin utbildning och hon börjar arbeta som barnmorska i Stockholm. Där möter hon Rödtoppen mitt i sorgen efter Gurli, som har träffat en man. (Ett litet HBTQ-tema, alltså.) Men i Ekstad är det brist på sjuksköterskor, vilket gör att det blir en och annan felanställning. Läkarfrun Nancy börjar skriva matkåserier, men bästa väninnan Sonja är cancersjuk. Och barnen…

Det här gillar jag! Det är nostaligiskt och påminner aningen om Kristina Sandbergs Maj-böcker, men här är lasarettet liksom seriens hjärta. Genom detta lär läsaren känna såväl anställda som deras familjer och patienter. Den tredje delen i serien är lika bra som de två första. Språket flyter på bra och jag ville ogärna släppa taget om boken när jag hade börjat läsa den. Människoöden är så intressanta. En av författarens styrkor är att kunna skildra just människor väldigt realistiskt.

Toffelomdömet blir det högsta även för del tre.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdagen den 6 mars 2018: Vi äter, jonglerar med kartonger och har det gott

 



Kära lilla mamma…

E äter lax och ris

Yngste bonussonen gav min laxmiddag godkänt.

Nu var det länge sen jag skrev till dig. Det betyder inte att jag har glömt dig, du är i mina tankar oftare än du kan tro. Men idag tänkte jag att du skulle få några rader som bara är till dig. Jag vet ju inte hur mycket du uppfattar av mitt nuvarande liv. Du skulle bara se mig i köket, till exempel. Jag förvånar inte bara mig själv utan även E, som trodde han skulle få svälta de dagar i mammaveckorna när mamma jobbar kväll. Igår stod det varmrökt lax med ris på menyn och gossebarnet hade önskat hollandaisesås till, precis så som vi brukade äta lax. Och vet du, mamma, jag fick godkänt! Dessutom påminde Fästmön mig om grönsaker. Jag gjorde var sin skål åt oss…

 

Lucifer smyger under soffbordet

Lucifer, en smygare…

Katterna får jag också utfodra. Jag undrar vad du skulle säga om du visste att de gärna skuttar över ditt köksbord när de är hungriga, du som inte gillade katter… Men mamma, de är faktiskt väldigt gulliga och söta och fint sällskap – även om de mest sover, äter och skiter – och busar och skriker när vi vill sova. Igår kväll, när jag vilade mig en stund efter maten, var det en kattkille som smög på mig under vardagsrumsbordet. Han fattar inte riktigt det där med glasbord och att hyllan under är liksom som ett nät med stora maskor som det inte riktigt går att promenera omkring på… Mamma Minis klara favoritplats är min skrivbordsstol med den där randiga, virkade filten på, du minns kanske att jag och FEM höll på med det när vi var i tonåren. Hon blir verkligen skitsur när jag kommer och behöver sitta där en stund, som igår, när jag skulle skriva lite och betala en räkning. Citrus gillar farfars öronlappsfåtölj, men igår kväll hittade jag henne uppflugen på min gamla leopardfilt som ligger ovanpå en kartong med tavlor. Sen är Annas Bruno Mathssonfåtöljer helt klart katternas. Där ligger de gärna. (Klicka på bilderna så blir de större!)

∼ ♦ ∼

Vi har ett rum, mamma, som inte är riktigt inrett ännu. Det beror på att vi har haft flyttkartonger där – både ouppackade och uppackade. Men nu är alla kartonger som ska tillbaka till flyttfirmorna tömda. Annas hämtades idag, mina på torsdag. Och ja, jag är min mors dotter, jag har mest grejor, det är helt tydligt. Min hög med tomma kartonger är cirka två meter. (Sen finns det tre stora, tömda flyttkartonger på balkongen och tre tavelkartonger som jag ska få behålla.)

∼ ♦ ∼

Det är gott, mamma, att inte vara ensam, även om jag hade räknat med att det skulle bli lite svårt – jag som är van vid ensamheten också. Men att ha nån vid sin sida och att veta att nån kommer hem känns väldigt skönt. Igår kväll hämtade jag Anna från jobbet när hon hade slutat klockan 20. Vi ställde till en liten måndagsfest på kvällen med ost och kex och var sitt glas appassionato. E fick rån med ost och inget vin, förstås. Och katterna får ju sin mat. Igår kväll fick de oxe, i morse fick de öring. Jag tycker att det mesta luktar illa, men Lucifer åt frukost två gånger i morse, så han gillar uppenbarligen maten.

∼ ♦ ∼

Gustavianum interiör

I eftermiddag var jag på Gustavianum.

Mamma, du frågade mig en gång om jag verkligen klarar av det här jobbet jag har. Ja, jag tror det. Det är i alla fall fortfarande roligt att gå till jobbet och nu har jag snart jobbat här i två år. Mina tjänster är efterfrågade och jag har alltid arbetsuppgifter och saker att göra. I eftermiddags var jag på nätverksträff och träffade andra kommunikatörer vid universitetet. Eftersom vi är så många höll vi till i Gustavianum. Det är en fantastisk byggnad!

Efter träffen var arbetsdagen slut och jag promenerade hem till E för att… laga mat. Idag var det emellertid safe för hans mamma hade förberett köttfärssås till honom. Bara att värma och koka pasta till. Det klarade jag också. Efter maten och när jag har skrivit klart det här inlägget ska jag ta en dusch och tvätta mitt skitiga hår. Sen är det snart dags att åka till Äldreboendet och hämta hem arbeterskan. I morgon kväll och på torsdag är vi hemma alla tre på kvällarna. Det blir mysigt, även om Anna och jag har tvättstugan i morgon kväll. Men det är vardag, mamma, och jag tycker om det. Det står inte på förrän det är helg igen. Anna jobbar och jag och E har inte planerat så väldigt mycket mer än att gå och köpa mat och lördagsgodis. På lördag är det final i Melodifestivalen och mamma, det har varit uslare än uselt i år – du har inte missat nånting.

Men jag… jag ”missar” dig, mamma, och önskar att jag åtminstone en gång till kunde få prata med dig, berätta… Det går naturligtvis inte, så därför skriver jag de här raderna till dig.

Jag glömmer dig aldrig, mamma, och jag saknar dig.

Din dotter

Jag och mamma 2015

Saknad, inte glömd är du, mamma!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Musik, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer