Ett recenserande inlägg om en bok.

I fredags hittade Anne-Marie Schjetleins debutdeckare Döden kvittar det lika ner i min postbox med en hälsning från författaren. Tack! Boken kom ut för nästan exakt tre år sen, pocketutgåvan, som jag fick kom förra året. Tanken är att jag ska läsa alla tre av författarens böcker. Och givetvis vill jag göra det i ordning, eftersom böckerna hänger ihop och kretsar runt kirurgen Andreas Nylund.

Andreas Nylund har ett bra liv med en vacker fru, två små pojkar, ett stort hus och en älskarinna. Han arbetar som kirurg och är ganska framgångsrik. Men han har ett problem: han kan inte fatta beslut. Det är hans fru Katrin som har fattat deras gemensamma beslut, alltifrån den dagen när hon bestämde att de blev ihop. Andreas är trots allt ganska nöjd med tillvaron, men så kallas han en kväll till akuten. Där finner han sin älskarinna Tess. Hon har blivit påkörd och den skyldige har smitit. Så växer berättelsen fram bland annat genom beskrivningar av personerna i Andreas närhet. Insprängda mellan de korta kapitlen finns också texterna om Flickan.

Det här är en ganska lättläst bok. Jag läste ut den på en dag och då gjorde jag annat emellan. Kapitlen är korta, i kortaste laget, i mitt tycke. Men hellre för korta än för långa – det ska gå att läsa lite grann i en bok och pausa. Personbeskrivningarna känns inledningsvis lite spretiga och inte så trovärdiga. De växer emellertid allt eftersom historien fortlöper. Läsarens sympatier flyttas dessutom – det är skickligt. Och även om jag delvis gissar rätt om Flickan och mördaren kan jag inte räkna ut helheten. För ja. Det sker mord i den här boken – det är en deckare/psykologisk thriller.

Jag tycker att Döden kvittar det lika är en stark debutdeckare. Det känns inte tråkigt att veta att det finns två delar till att läsa. Den senaste har jag fått från förlaget för recension och tvåan väntar jag på. Nu får jag lov att ge mig till tåls lite innan del två kommer. Men den som väntar på nåt gott… Anne-Marie Schjetleins förstling gav helt klart mersmak. Så skynda, skynda, förlaget!

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.