Kära dagbok…

Sura – eller rentav bittra? (Druvorna på bilden är oskyldiga och oprövade av mig. De bara illustrerar inlägget.)

Det är ingen bra dag idag. Det är ”nine-eleven”. Och lite annat som påverkar. Det känns som jag tuggar sura druvor just nu, så jag håller mig på min kant. Jag orkar inte med flams. Vissa skämt är inte ens roliga, utan lämnar en bitter eftersmak av sarkasm. Behåll dem – för tillfället.

Jag har ont i höger höft. Jag känner mig gammal. Jag slåss med demoner som inte vill släppa greppet. Som tur var hade jag en enormt späckad arbetsdag. Största delen av tiden la jag på textmaterial som ska publiceras på våra webbplatser angående ett projekt som går i utförandefas i morgon. Projektledaren har varit toppen att jobba med. Bara det att h*n har varit/är otroligt tillgänglig har gjort att vi snabbt har kunnat/kan rätta till felaktigheter eller gå ut med ny information. Utöver det har jag jobbat med diverse uppgifter av typen språkgranskning, statistikfunderingar och annat.

Surt och rentav bittert – kan det bli sött?

På eftermiddagen hade jag mitt sista möte med psykologen. Vi har klippt banden nu när det snart är elva månader sen min mamma gick bort. Jag känner att jag har accepterat faktum och att sorgen till viss del har mildrats. Men vissa dagar är sorgen och saknaden så påtagliga att jag inte vet vart jag ska ta vägen med dem. Igår kväll utnyttjade jag en livlina genom att ringa mammakusinen B. Och genast kändes det bättre. Bara det att få höra att hon också saknar mamma och blir irriterad över att det inte går att ringa mamma och berätta saker räckte för att jag skulle komma över ytan. Tack! 

Jag fick med mig några papper att läsa av psykologen, mycket för att jag tog upp en viss fråga själv. Den hjälp jag har fått av min psykolog var jag väldigt tacksam för. Det har nämligen varit rätt sorts hjälp för mig, en hjälp där jag själv har haft en aktiv del. I stället för att åka tillbaka och försöka jobba åkte jag hem, tog en dusch och läste. Tänkvärda saker. Kan surt – och kanske till och med bittert – bli sött? To be continued… 

∼ ♦ ∼

En bekräftelse på att min önskan om receptförnyelse har gått fram har kommit tillsammans med ett löfte om att medicinen ska finnas på e-recept inom en till tre dagar. Hoppas det är sant. Än så länge är det ingen panik, men…

Annars då? Tja, Fästmön och jag var ute och tittade i mer arrangerad form i kväll. Nu ska jag smälta intrycken genom att glo på Lita på mig klockan 21 i SvT1. Den som vill få annan input kan alltid kolla min recension av Döden kvittar det lika, den första delen av hittills tre som jag ska läsa och recensera. Igår bytte jag bok till en sorglig historia igen, denna gång handlar det inte bara om en sjuk mamma utan om en död. Surt? Nej, jag behöver läsa om andra som är drabbade av sorg och har en värre situation än jag.

Bokbyte från en deckare till en sorglig historia.

Och medan vi var på en titt tyckte datorn att det var dags att utföra en större uppdatering, trots att jag inte OK:at detta. Bäst att publicera det här inlägget och sen göra den där sista (?) omstarten som krävs – så får vi se vad det är som inte fungerar efter det.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.