Nationaldagen 2018: Borden och sånt

 



Kära dagbok…

Alice B Toklas självbiografi

Den här boken blev jag påmind om igår kväll.

Svenska flaggans dag blev plötsligt Sveriges nationaldag och därmed röd dag (ledig dag för kontorsråttor med flera) för ett antal år sen. Jag tog studenten den här dagen för 38 år sen, men då var den inte nån helgdag. Idag vet jag inte hur många som firar dagen, det verkar mest vara nyblivna svenskar och rassar. Jag är ingetdera och jag vet ingen i min bekantskapskrets som firar dagen.

Skitsamma, det är skönt med en ledig dag. E är också ledig och min sambo börjar jobba klockan 16, så vi fick alla tre sovmorgon. F, som skulle hälsa på oss, blev kvar hos sin kompis i natt, och kom hem medan jag satt här och skrev. Själv sitter jag och skriver, som sagt var. Tänker på gårdagskvällen när jag blev påmind av nån via Instagram om boken Alice B. Toklas självbiografi. Ja jisses, det är inte utan att jag känner mig som Gertrude Stein ibland. Därmed skulle Anna vara min Alice B. Toklas, alltså. Boken fick jag i alla fall 1983 av vännen Kerstin i Backen. Jag borde ta upp bekantskapstråden vi fann och jag släppte för några år sen.

∼ ♦ ∼

Det är mycket jag borde göra, men just nu känner jag mig sliten och vill bara vara. Jag tror att Anna känner lite likadant. Vi har pratat om tråkigheter som storstädning och det blir väl så att vi lägger ett par dar av semestern på det. Tar typ var sitt rum och betar av. Här är förskräckligt dammigt och hårigt, trots att vi dammsuger så ofta. Men i morse tog vi det bara lugnt. Jag läste ut den senaste boken i Morden i Sandhamn-serien och fortsatte med den senaste boken i Neshov-serien.


Jag har varit och köpt svindyr, men lättlagad middagsmat 
till mig och barna. Anna har nätshoppat mat både till jobbet och till hemmet. Vädret är sisådär och nån större lust att göra nåt storslaget har jag inte. Till och med familjen Katt tänker bort alla borden… En slö dag, den här lediga dan mitt i veckan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

I fel sällskap

Ett inlägg om en bok.



Viveca Stens bok I fel sällskapJag gillar att läsa böckerna först och se filmer/TV-serier
baserade på böckerna sen. Därför tvekade jag inte en sekund när jag köpte Viveca Stens senaste bok i Morden i Sandhamn-serien, I fel sällskap. Boken kom ut i maj månad, jag köpte den den i maj (den 24 maj). Men till min stora, stora besvikelse hade boken då nyligen visats som TV-serie i två delar på TV4. Nu följde tack och lov inte TV-serien boken helt och hållet, vilket är ett av skälen till att jag vill läsa böckerna först, se film/TV-serier sen. Men jag visste ju hur boken skulle sluta… Nej, händer det här en gång till tänker jag sluta köpa böckerna om Nora Linde. Det här var verkligen inte OK. På bokens prislapp stod det 249 kronor, men jag fick 20 procents rabatt vid köpet i den fysiska bokhandeln. Jag tänker att när jag trots allt betalar så mycket som nästan två hundralappar vill jag inte bli lurad. Lurad är inte det enda jag känner mig, jag känner mig rätt snopen också.

Den här gången är det en annorlunda kriminalroman författaren har skrivit. Här är inte mord i centrum utan kvinnomisshandel. Läsaren får följa Mina som tillsammans med sin späde son Lukas knappt lyckas ta sig levande från Andreis, make och far till barnet. Andreis kommer från Bosnien och hur han har skadats av inbördeskriget där får läsaren veta genom tillbakablickar i tiden. Andreis vill skapa sig ett bra liv i Sverige, men ett bra liv i hans mening innebär inte ett liv utan kriminalitet. Dessutom har Andreis väldigt kort stubin, nåt som inte bara Mina får erfara…

Boken skildrar på ett realistiskt sätt hur det är att leva i ett förhållande där våld har en stor plats. Och på sätt och vis är jag glad för att TV-serien inte följer boken fullt ut. Allting har inte tagits med i filmatiseringen och det som visas på TV stämmer inte helt med det som en kan läsa i böckerna. Jag tycker till exempel att Nora Linde och både hennes kärleksliv och yrkesliv skildras totalt olika. Samma gäller för polisen Thomas Andreasson. Karaktärerna skiljer sig också åt – ganska mycket.

Och ja. Boken är bättre, men jag är som sagt snopen, känner mig lurad och besviken. Därför kan jag inte ge högsta omdöme.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 5 juni 2018: Motigt i medvinden

 



Kära dagbok…

Lucifer på soffbordet

Bloggen speglar inte allt i mitt liv. På bilden speglar sig Lucifer i soffbordet av glas. Han fick vara där när han var sjuk och nu går det inte att lära om.

Dagbokskrivandet och bloggen… det är tur att jag har det. Jag skriver naturligtvis inte allt här. Bloggen är inte en exakt spegling av mitt liv. Men genom att skriva ner några rader varje dag kommer jag ofta ihåg även det jag inte skriver. Sånt som möjligen kan anas mellan raderna eller sånt jag bara tänker. Just nu snurrar ledighet i skallen. Jag ska ha fem veckors semester i sommar och av dessa är fem dagar inplanerade. Sen då? Fatta stressen! Paniken ligger på lur. Min sambo har bokat både en resa till dottern i England före semestern och en resa till Stockholm med yngste sonen. Då är jag hemma med katterna. De fem inplanerade dagarna åker vi, dvs Anna och jag, inte katterna och jag, till Stockholm och Pride. Igår tittade jag på hotell och stugor i Motala, för jag tänkte mig en tripp neråt rentav före semestern. Bara det att det är Vätternrundanhelvetet först och sen är alla ställen så bokade att en kan få som högst två nätter – mitt i en vecka. Det blir lite lite när jag tänker att jag vill åka bort från vardagen en stund, titta till graven och gå omkring i Barndomsland. Nog hade jag kunnat ordna nåt tidigare. Och visst har vännen Mia erbjudit logi. Men det här med Motala är inte odelat positivt och enkelt. Det omfattar mycket sorg också och en hel del svåra minnen från förr. Det sägs att när Fan blir gammal blir han religiös. Det kanske är så att jag vill sluta fred. Med mig själv. Uppnå frid.

Mamma på väg upp till stugan den 30 maj 2010

Den 30 maj 2010 besökte mamma och jag vår gamla stuga (klicka på länken och scrolla ner till Tallbacken).

∼ ♦ ∼

F och Lucifer

Lucifer tyckte att F var bra att vara hos.

I morse var det bara åtta grader och det blåste lika många sekundmeter nordlig vind. E fick ha jeans och långärmat på sig och tog en tröja. Jag önskade att jag hade tagit min jacka också, för den står nog mot blåsten bättre än en tröja. Men jag hade medvind till jobbet och var där på cirka 13 minuter bara idag, trots att det är uppför. Skänkte en tanke till alla lätt-/finklädda studentskor idag…

Igår kväll kom yngsta bonusdottern för att hälsa på igen innan hon far vidare hem. Så mycket hinner vi inte ses dock, eftersom vi jobbar/går i skolan idag och hon åker till Stockholm och blir där till sent, gissningsvis. Men i morgon på nationaldagen är vi kanske hemma. E och jag är i alla fall lediga, medan Anna jobbar kväll. Torsdag och fredag är vanliga skol- och arbetsdagar, men på måndag kväll är det skolavslutning för E. Jag pratade med en kollega igår om att gå ut och ta en öl. Det kanske blir på torsdag, för då har Anna och E annat för sig. (Maj gadd, det låter precis som om jag hänger upp tillvaron och fritiden på vad Anna/familjen gör. Är jag så osjälvständig?!)

∼ ♦ ∼

Datorskärm på jobbet

Jag jobbade inte precis ihjäl mig på jobbet idag.

Jag kan inte påstå att jag har jobbat ihjäl mig idag. Det blev ganska sen sänggång igår, men jag höll på att somna framför TV:n tidigare på kvällen. Rillington Place må handla om en seriemördare, men nån actionserie är det inte. Nåja, jag var trött och medvinden i morse till trots känns det mesta motigt just nu. Men det är bara att ta sig i kragen nu när jag har konstaterat det. Jobba på att förändra det som går att förändra i tillvaron, låta det som inte kan rubbas vara. Två korta möten blev det idag och mellan och efter dem en del skrivjobb. Jag träffade en trevlig nyanställd som jag pratade en stund med och fotade. På fredag ska jag på ett möte om struktur- och innehållsförändringar på intranätet. Jag veeet, det låter inte särskilt tjolahopp, men jag balanserar upp det med en lunch tillsammans med gänget som upphandlade översättningstjänster. Och hårklippning efter jobbet. Är det varmt tänker jag släcka törsten med en kall öl nånstans när jag är nyfriserad. Det vore kul att få sällskap av Anna.

Sällskap av Anna på vägen hem fick jag i alla fall idag eftersom hon hade ett ärende in till stan. Medan jag väntade på att hennes ärende utfördes tittade jag på böcker – och såg Gunnel och Maritta #2. Jag blev så… förstummad att inte en enda bok följde med hem, trots att jag såg många böcker jag
kunde ha tänkt mig att köpa.


I kväll är vi tre som ska äta tillsammans.
Vi 50+ ska äta sill och ta var sin snaps – det är ju nationaldagsafton i kväll. E får varmrökt lax och ingen snaps. Till dessert gör Anna just nu en rabarberpaj i min pajform (!) med rabarber från Slottsträdgården.

 

∼ ♦ ∼

I morrn viftar vi inte med några blågula flaggor, då blir vi nog kallade rasister. Möjligen viftar jag med en regnbågsflagga. Det gör nämligen inte så mycket om jag blir kallad homosexuell för det är jag ju.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, HBTQ, Jobb, Mat, Personligt, Trams, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 4 juni 2018: Vin och TV i kylan

 



Kära dagbok…

Vin ost oliver torkade päron

Söndagsfest igår kväll.

Nä i morse var det inte ett dugg svårt att klä på sig jeans och t-shirt i stället för shorts och linne. Och det handlar inte bara om att jag brände axlarna i solen igår, utan om att det faktiskt är kallare idag och blåsigt. Ett tag tänkte jag nästan ta tröja, men eftersom jag promenerar – och promenaden går uppför till jobbet – lät jag bli. Det var helt riktigt. Promenaden blev skön och behaglig och jag pinnade på snabbt eftersom jag var sen. När jag kom till jobbet var jag lagom svettig.

Det är skönt med ett par dagars svalare temperaturer. På onsdag kommer värmen tillbaka. När det är så där varmt blir det varken rödvin eller TV, det blir öl, GT, läsning och skugga. Men igår kväll korkade vi faktiskt upp en flaska Amicone 2015 och tog var sitt glas tillsammans med några bitar ost, fyllda oliver, torkade päron och kex. Vi vill ju helst inte slänga mat och ostarna sjöng på sista versen, tror jag.

Citrus tittar upp

Katterna var lite piggare i morse när det inte var så varmt. Här tittar Citrus upp.

E hade sovmorgon i morse, Fästmön gick först av oss till jobbet. Hon hade lyckats låsa in oss, dessutom. Katterna var lite piggare i morse och åt mer än de brukar när det är varmt, så jag fyllde på med några skedar mat innan jag gick.

Det var faktiskt ganska lugnt på jobbet idag. Jag tror veckan präglas lite av det på arbetet i alla fall. I morgon springer studenterna ut och på onsdag är det inte bara 38 år sen jag själv tog studenten, det är röd dag och ledigt för mig och E. Anna måste jobba som vanligt. E slutar skolan först nästa måndag – och vi får komma om vi vill på avslutningen. Det tyckte jag var roligt att han faktiskt sa – han slutar trots allt åttan… Jag själv hade dött om mina föräldrar och andra vuxna hade kommit till avslutningen i åttan. Den där som slutade i fyllan och villan – vännerna FEM och Mia minns kanske..?

∼ ♦ ∼

Det blir inte mycket vin när det är varmt, inte heller TV, men i kväll ska jag se första delen av tre av brittiska miniserien Rillington Place. Serien handlar om seriemördaren John Christie och hans fru Ethel och utspelar sig under 1940- och 1950-talen. Den är alltså baserad på verkliga händelser. Det låter ruggigt och läskigt och kanske får jag frysa och rysa en stund.

Rillington Place

Ruggigt och rysligt och frysligt på TV i kväll.

∼ ♦ ∼

Yngsta bonusdottern har kommit på besök och stannar nån natt innan hon åker hem. Idag kom hon och hennes pappa hem från England. E ska till pappan på fredag, kvällen innan ska han klippas. Jag ska också klippa mig, men det blir inte förrän på fredag. Jag har världens kalufs så det behövs verkligen. Anna är ledig nästa helg och vi har pratat lite löst om att göra vår årliga utflykt till Emmaus i Gryttby. Inte för att vi behöver grejor, precis, men det är roligt att titta.

∼ ♦ ∼

Jag badar i balja

Inte konstigt att jag är som jag är – jag käkade ju tvättlappar när jag var liten. Men var kommer jag ifrån i världen?

Idag såg jag reklam för ett DNA-test som en kan köpa via Ancestry för att ta reda på härkomst. Det är en sorts dagbok förd av Elaine Clark, som säger sig ha släktforskat länge. Jag har inte släktforskat alls, men min farfar gjorde det och mammakusinen B gör det. Men ibland känner jag mig så fattig på nära släktingar. Ett DNA-test ger mig nog inga nya nära och kära, fast i stället kanske jag får veta hur icke-svensk jag är och att jag kommer från flera håll i världen, håll som jag kanske inte känner till… Lite spännande vore det allt. Eller..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Lördag kväll den 2 juni och söndagen den 3 juni 2018: Läsrikt, solrikt, växtrikt och färgrikt

 



Kära dagbok…

Vit flicka bokstöd med prästkrage

Hon står på byrån i hallen och visar att här bor bokläsare.

Den vita tjejen här bredvid hade kunnat vara jag, men jag är ju inte lika söt som hon. Jag vill minnas att jag hittade henne på nån loppis nån gång. Ett tag stod hon i en av mina bokhyllor. Nu står hon på mammas byrå i hallen. Jag tycker att hon står rätt bra där, för hon visar för besökare till oss vilken sorts hem de har kommit till: ett hem där det läses rikligt med böcker. I helgen läste jag mycket och igår läste jag ut den sjunde delen i Three pines-serien och bytte till den nionde delen i Morden i Sandhamn-serien. Här går det undan! Det var också så att vi inte gav oss iväg nånstans igår på grund av E:s förkylning. Då blev det mycket balle-häng* och mycket läsning för min del. Och det var faktiskt ganska skönt – det var för varmt för att göra särskilt mycket.

E och jag åt middag lite senare, även det på ballen. Jag käkade kolgrillad chilikyckling med sallad och tzatziki och till E hade jag köpt grillade kamben och vitlöksbaguette. Gott och lätt i hettan. Nä det blev inte många knop gjorda igår eftermiddag och kväll – även om jag försökte sätta ännu lite mer färg på ballen med ytterligare några regnbågsflaggor.

 

Hörnet Tinmmermansgatan-Repslagargatan

Hörnet Tinmmermansgatan-Repslagargatan i Uppsala. I Motala bodde min mamma på Timmermansgatan de sista åren. En Repslagargata finns där också.

Framåt 20-tiden tog jag på mig gympadojorna och traskade mot Svartbäcken för att möta Fästmön när hon hade slutat jobba. Det är trivsamma gamla kvarter att gå i, tycker jag. Husen och området påminner mycket om Motala. Det finns till och med gatunamn som är desamma… Märkligt, för jag tänker mycket på mamma och hennes kusiner när jag går just den här vägen. Kanske är det för att mammakusinen K bodde i ett hus som liknar dem jag passerar eller för att mammakusinerna B:s och C:s föräldrar gjorde det. Ja, jag längtar neråt landet, men nej, det är inte helt enkelt att bara dra dit ner. Fast jag tror att jag tänker ta nån tur neråt en helg innan semestern, förslagsvis en helg när Anna jobbar.

 

Gordons gin en flaska

Gordon’s gin har en tydlig smak av enbär.

När vi kom hem var klockan inte så mycket. Den slog faktiskt Gin o’clock och jag öppnade en flaska Gordon’s gin. När jag började dricka gin var jag alldeles för ung för att göra det egentligen. Men det var i England och jag var väl en 14 år, så där. Då var flaskorna gröna och platta och hade vita etiketter. Idag, i Sverige, är flaskorna långa och genomskinliga och har färggranna etiketter. Gott var det i alla fall, för just Gordon’s gin har en tydlig smak av enbär och det tycker jag att ett gin ska smaka. Tillsammans med lime och tonic samt is blev det en mycket svalkande drink på lördagskvällen.

Vi gick och la oss ganska tidigt, men just som vi höll på att somna tyckte några snorungar att det var OK att spela musik väldigt högt på bilstereon på parkeringen utanför. Att såna ens får ha körkort…

∼ ♦ ∼

Boken I fel sällskap och kaffe på sängen

Det blev nästan två timmars läsning och kaffe på sängen i morse.

I morse på söndagen sov jag ända till klockan 8.15. Då hade Anna gått till jobbet för länge sen. Det blev knappt två timmar i sängen med min bok på gång och kaffe innan jag fixade mig iordning och ringde Annas snälla mamma. Vi kom överens om en tid när E och jag skulle hämta henne. E vaknade sent och ville inte ha nån frukost innan vi gav oss iväg. Då fick det vara, men jag visste att vi skulle få jordgubbar av mormor. Det blev en riktigt het dag och som tur var fanns det ett skuggigt ställe i Slottsträdgården. Där bjöds vi både på fika och lite senare jordgubbar och glass. Jag vattnade och kollade till våra odlingar. Jorå, där växer både potatis och grönsaker! Munstycket lossnade från slangen och jag lyckades spruta ner mig med vatten, men det var bara skönt. E och jag tog en promenad ner till bryggan för att kolla läget. Tyvärr låg det en och annan padda utfläkt utan bikiniöverdel just på bryggan. Det kändes inte så lockande att gå ner för trappan och klämma sig förbi för att känna på vattnet. Vi sprang några gånger genom vattenspridaren i Slottsträdgården i stället innan vi skjutsade hem mormor och åkte för att hämta Anna/mamma från jobbet.

 

 Chili Chicken Tikka Sizlar

Färgrikt och fräsande, men inte starkt.

Ingen hade lust att laga mat idag heller, så jag bjöd oss på söndagsmiddag hos Taste of India. För en gångs skull provade jag nåt nytt och tog inte Chicken vindaloo som vanligt. Det kändes lite för varmt för att äta sån het mat. Jag tog i stället Chili Chicken Tikka Sizlar. Den serverades i sizlar, en sorts gjutjärnspanna i miniformat, och fräste härligt vid bordet. Särskilt stark var inte maten och det var jag glad för. Däremot var maten väldigt färgrik – den innehöll bland annat gul, grön och röd paprika. Det var emellertid lite för mycket koriander för att rätten skulle bli nån ny favorit hos mig. Nästa gång ska jag prova nåt med
räkor, tänkte jag.

Vi åkte hem och turades om att hoppa in i duschen. En sån här dag önskar en att en hade fler än en dusch. Anna och jag tog var sin mugg kaffe på ballen, medan djuren betedde sig som… stollar, söta sådana. Lucifer busade med mattan utanför badrummet och Citrus solade sig en stund i den heta junisolen. Jag upptäckte att jag hade solbränt mig på axlarna och i nacken.


Katterna har fått mat 
och de har ätit lite grann. Minst av alla äter Mini, som mest ligger och sover i skrivbordsstolen. Så det ska hon få göra nu igen alldeles strax. Själv ska jag gå ut på ballen och gnabbas med Gunnel. By the way, det är jag som är Maritta, för min mamma hette ungefär det.

Gunnel och Maritta

Gunnel och Maritta – våra nya alter egon.

∼ ♦ ∼

*balle-häng = balkonghäng


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Musik, Personligt, Trams | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

En ljusets lek

Ett inlägg om en bok.


Louise Pennys bok En ljusets lekI förra veckan kunde jag äntligen köpa den sjunde och senaste delen (senast utgivna i Sverige, vill säga) i kanadensiska Louise Pennys Three Pines-serie om kommissarie Armand Gamache, En ljusets lek. Jag snappade åt mig boken häromdagen för att läsa. I eftermiddags slog jag ihop pärmarna efter en skön lässtund på ballen* med en golvfläkt i den trettiosexgradiga värmen.

Clara Morrow ska ha en stor utställning. ”Alla” är där, såväl vänner som konstkritiker. Clara gör verkligen succé. Dessvärre slutar det hela i katastrof. I Claras och Peters trädgård hittas nämligen en död kvinna. Det visar sig att Clara och kvinnan var gamla bästisar – tills kvinnan gjorde nåt riktigt oförlåtligt. Detta i sig gör Clara misstänkt för mordet. Riktigt så enkelt kan det förstås inte vara. Utöver detta kämpar Armand Gamache och hans närmaste med såväl gamla spöken som nya. Fallet leder dem dessutom till AA. Gabri och Oliviers närvaro i boken är något nedtonad den här gången, men de står annars för HBTQ-inslaget.

På skyddsomslaget till boken citeras en recensent vid nån amerikansk tidning. Enligt citatet är detta den hittills bästa boken i Three Pines-serien. Mina förväntningar var höga. Och sannerligen – jag håller med! I den här boken känner jag att författaren har hittat sina karaktärer på riktigt. De är så realistiskt skildrade – med sina fel och brister och lustigheter – att detta nästan är det bästa i boken, inte själva mordgåtan. En touch av Agatha Christie, men en smula spetsigare och rejält mycket modernare. Så skulle jag vilja klassa författaren. Boken är mycket spännande, för den mänskliga psykologin är fascinerande, inte tu tal om annat.

Toffelomdömet blir det högsta.Och så tycker jag att  Modernista bör skynda sig att ge ut de kvarvarande sex böckerna som ännu inte är utgivna i Sverige.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 1 juni och lördag förmiddag den 2 juni 2018: En piss i havet och mest läsning

 



Kära dagbok…

Två duvor en kväll i juni

Två duvor kuttrade tillsammans på min promenad igår kväll.

Det blev en kvällspromenad för min del igår kväll. Att E skulle följa med var uteslutet, han är sänkt av förkylningen och hostig.

Jag gick för att möta Fästmön efter jobbet. Det är en fin promenadväg, men alltför många dumma saker har hänt längs den vägen och även om det var ljust igår noterade jag att det var lite… låt oss säga livat.

Anna och jag har ett ställe i Svartbäcken där jag brukar stå och vänta på henne. Igår kväll orkade jag inte stå utan jag satte mig på en trappa till ett företag strax intill. Jag tror inte att nån misstyckte. Sen kom hon, den mest älskade, och vi gick hem i junikvällen som mörknade allt mer.

 

Mörka moln över träd

De mörka molnen aviserade regn igår kväll, men det spm kom var en piss i havet.

Men mörkret berodde inte enbart på att solen gick ner. När vi kom hem satte vi oss på ballen* och för att försöka svalka oss öppnade vi ett par sidoglas. Molnen hopade sig och efter en stund kom det faktiskt… lite regn! Fast ärligt talat var det en piss i havet. Idag är det lika torrt ute som på dan igår. Regnet gjorde ingen som helst skillnad.

Jag telefonerade med Annas snälla mamma idag på förmiddagen. Av olika skäl sköt vi fram slottsbesöket till i morgon, söndag, i stället. Om E följer med eller inte återstår att se, men jag ska få äran att skjutsa dit och hem hans mormor. Äntligen får jag göra nåt för henne! Hon hade vattnat igår och det håller sig ganska bra under duken, så odlingarna klarar sig tills i morgon.

I stället för att packa matsäck gick jag och handlade middagsmat och lördagsgodis till mig och E. Jag hann vinka av Anna innan hon gick till jobbet. Pottorna är tömda, men jag ska strax gå ett snabbvarv med helvetesmaskinen**. Inte för att reta katterna utan därför att det behövs. Men sen tänker jag sitta på ballen och läsa. Jag har lite mer än 100 sidor kvar i min bok på gång och min plan är att försöka läsa ut den i helgen. Vi får se hur det går. Vi blir i vart fall hemma idag. Ett tag hade jag en tanke på att släpa ut E på nån filt i skuggan, men han mår inte särskilt bra. Själv har jag känning i en venvägg på vänsterbenet. Vi avvaktar och hoppas att det blir bättre till i morgon. Jag tänker utnyttja min lediga dag till att läsa, mest. Jag har också lovat en kollega att få låna boken, som är den sjunde och i Sverige ganska nyutkomna (slutet på förra året) delen i den kanadensiska serien om kommissarie Armand Gamache. Rekommenderas!


Nu måste jag tyvärr väcka den tissling – Lucifer – 
som ligger under skrivbordet i tron att där är lugnt och rofullt och tyst…

Lucifer under skrivbordet

Han trodde att han funnit en plats för en stunds ro…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**helvetesmaskinen = dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Krämpor, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 1 juni 2018: Balkonghäng på Main Street

 



Kära dagbok…

Citrus med huvudet mellan spjälorna

Citrus, a k a Så jävla gullig, är fjättrad i sin päls. Hon satt dock inte fast i stolen, trots att det kan se ut så på bilden.

Så har det blivit den första sommarmånaden, juni. Men sommaren kom hit till Uppsala redan i maj. Igår sa min sambo att det minsann var lite svalare. Märkte jag inget av. När jag klev in i lägenheten efter promenaden hem från jobbet hade jag ett mål – shorts och linne. På jobbet på dagtid är jag fjättrad i kläder som täcker mina fula ben och överarmar, hemma slafsar jag omkring i ett skitigt, oformligt linne och ett par tunna, smutsiga jeansshorts. Jag fattar inte hur katterna pallar att gå omkring i päls… Men de är inte jättepigga i värmen och de släpper mycket hår. Anna hade städat hemma igår, förresten, hur hon nu hann det. När E hade fått sin middag av henne svidade jag om igen till t-shirt och så gick vi tanter till Korgtassen för att köpa oss nåt lättare och svalare än pasta med köttfärssås.

Räkbomb öl och Lucifer på balkongen

Öl och räkor intresserade visst även Lucifer.

Anna och jag hade tänkt oss sallad. Det blev räkbomb i stället, nåt som väckte den björn katt som sov, det vill säga Lucifer. Fast här på bilden intill verkar han mest vara intresserad av min öl. Jaa, jag har börjat dricka en kall öl till varje måltid och det skäms jag inte för. Eftersom jag har slutat att dricka mjölk, i princip, måste jag ju ersätta en last med en annan – för summan av lasterna ska som bekant vara konstant. Det finns ingen egentlig anledning till att jag slutade dricka mjölk. Ingen i familjen är nån stor mjölkdrickare och när det inte är så här varmt dricker jag hellre vatten – med eller utan bubblor – som ”alla andra” hemma. Öl är emellertid också en fantastisk törstsläckare, men i vanliga fall dricker jag mest nån enstaka under helgen.

Glass kaffe och digestive på balkongen

Prefekt medicin för sjuka och dito dessert för friska.

E har varit hemma från skolan även idag. Han är mest förkyld, men jag tycker att han hostar lite också. Och så är han rätt hängig. Perfekt medicin i det läget att ta till är förstås glass. Anna och jag köpte en rejäl bytta igår. Det kanske finns nåt kvar till helgen. Gammeldags vaniljglass med krossad choklad, ett par digestive (McVities, förstås, ingen jävla kopia) och starkt kaffe… Det blev perfekt dessert igår kväll för mig som är frisk.

Vi hänger på ballen* om kvällarna. Där är först ganska varmt, men när solen har sjunkit bakom träden blir det behagligt. Inte störs jag av varken tåg eller bomfällningar, inte heller trafiken och larm från stan. Men bäst av allt: här finns inga otrevliga grannar som grillar och röker i flera timmar precis under. Grannarna på Main Street är trevliga utan att vara påträngande. De som, precis som vi, hänger på sina ballar** gör det utan att störa andra. Detta är ett stort plus med flytten, att kunna vistas på sin balle utan att må dåligt av rök eller bli störd av partaj.

Trötta Anna och Mini på balkongen

De två tröttnötterna Anna och Mini tog var sin liten tupplur på ballen igår – så lugnt är det här!


Att ha en inglasad balle är nytt för mig.
I New Village kunde jag inte tänka mig det, för det hade blivit som ett växthus. Här är det bara lite som ett växthus och mest skönt. Det stänger ute en del ljud, men det går också att öppna och släppa in luft. En får dock passa katterna som ibland inte tänker sig för utan kastar sig efter insekter och annat som rör sig. Igår fick vi två plantor av Zeta, trodde jag. I själva verket var plantorna från Zetas make. Eftersom katterna, mest Citrus, gillar att tugga på växter, hängde vi upp chiliplantan så att den inte kan nås. Tomatplantan fick stå på ett av borden en stund, men till natten ställde Anna upp den i balkonglådan som vi har på ena kortsidan. Vi får hoppas att de överlever eventuella kärleksbett från våra lurviga familjemedlemmar.

∼ ♦ ∼

Trätroll med en tand

Om dummingarna är så dumma att de har ihjäl varandra, fine. Men mörda fan inte oskyldiga eller poliser, som försöker utföra sitt arbete.

En kan tro att vi lever lite i vår egen värld. På sätt och vis gör vi det, men det betyder inte att vi inte noterar att det händer ruskigheter i omvärlden, ibland nära oss. Igår hittades en gammal granat i floden, häromdan var det en skjutning i ett område inte långt från oss. Sen är det olyckor och bränder och fan och hans moster. Varför är folk så jävla dumma mot varandra? And fine, jag kan väl skita i om dummingarna har ihjäl varandra, men de ska fan inte mörda eller skada oskyldiga som råkar befinna sig i närheten eller poliser, som försöker utföra sitt arbete.

∼ ♦ ∼

Min arbetsvecka avslutades idag med möten och nyhetsbrev. Jag hade ett väldigt bra avstämningsmöte på förmiddagen och ett intressant arbetsmöte på eftermiddagen som klarades av på en kvart. Med detta kunde jag ta helg och gå hem nöjd. Anna jobbar i helgen och om E orkar tar vi oss till Slottet i morgon för att se till odlingarna i Slottsträdgården och vistas ute i friska luften. Om E inte pallar åker jag dit själv. Hade han varit kurant kunde vi ha pipit iväg på museinatt på lördag, men jag tror att vi får nöja oss med en lugn utflykt dagtid.


E och jag har just ätit middag – på ballen, förstås. 
Jag lyckades göra lax (som inte var för salt) i ugn med kokt potatis och en fantastisk hollandaisesås – från Blå band till. Men han har inte riktigt samma aptit som vanligt, tycker jag.

E äter lax

E åt min lax och den var inte för salt.


Kattpottorna är tömda 
och jag har lyckats ta bort en glasring från en träbänk i köket med ett gammalt(?) husmorsknep. Det är dags att utfodra de fyrbenta, håriga innan somliga äter upp… äggkartongen…

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**ballar = balkonger


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2018: Åtta i majhettan

Ett inlägg om de åtta böcker jag läste i värmerekordets maj 2018.



Maj månad och värmerekord. En kan undra om det blir nån mer sommar efter detta. Jag orkade inte läsa riktigt så många böcker som i april. Dessutom har en del av min fritid gått åt till odlingar och familjen. Men det blir alltid en stunds läsning vid frukosten och lunchen och på kvällen, före och efter läggdags. I maj månad läste jag åtta böcker.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Majböcker 2018:

Louise Boije af Gennäs bok BlodlokanAnna Janssons bok Kvinnan på bänkenRebecka Edgren Aldéns bok Den åttonde dödssynden

Karen Clevelands bok Hon som inte vetJojo Moyes bok En andra chansMons Kallentofts och Markus Luttemans bok Heroine

Majgull Axelssons bok Ditt liv och mittSamuel Karlssons bok Den som dödar


Sex av böckerna fick jag i födelsedagspresent 
(Blodlokan, Kvinnan på bänken, Den åttonde dödssynden, En andra chans, Heroine och Ditt liv och mitt). Tack till Anna, Linn och Jordan, vännen Jerry och vännen FEM! Även de övriga två böckerna fick jag, den ena som förhandsexemplar av Norstedts (Hon som inte vet), den andra för recension av författaren och Lind & co (Den som dödar). Tack även till er!

Liksom förra månaden läste jag mest spänningslitteratur (Blodlokan, Kvinnan på bänken, Den åttonde dödssynden, Hon som inte vet, Heroine och Den som dödar). Två böcker var inte deckare, men väl så spännande att läsa ändå (En andra chans och Mitt liv och ditt). De flesta av böckerna ingår i serier (Blodlokan, Kvinnan på bänken, Den åttonde dödssynden, En andra chans, Heroine och Den som dödar). Tre av dessa var första delen i respektive serie (Blodlokan, Den åttonde dödssynden och Den som dödar), medan tre var uppföljare (Kvinnan på bänken, En andra chans och Heroine).

Maj månad blev det inte så många böcker lästa, men däremot fick de flesta högsta omdöme – hela sex stycken (Kvinnan på bänken, Den åttonde dödssynden, Hon som inte vet, En andra chans, Heroine och Ditt liv och mitt). En bok fick högt omdöme (Blodlokan) och en bok fick medelomdöme (Den som dödar).

Månadens bästa bok blev förstås ännu svårare än vanligt att utse. Jag väljer därför två ur olika genrer. Det blir Den åttonde dödssynden och Ditt liv och mitt.

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Den sista dagen i maj 2018: Snälla kamrater och konfunderande källor

 



Kära dagbok…

Träd mot blå himmel och hus

Träd och blå himmel den sista morgonen i maj på väg till jobbet.

Tänk att det är den sista dagen i maj idag! Maj har vädermässigt sett varit en fantastisk het månad. Det här ”mellan hägg och syren”* som vi med något fler årsringar innanför barken brukar nämna i maj månad passerade liksom utan något ”mellan”. Vi har verkligen fått högsommar tidigt och direkt. Och det verkar hålla i sig. I år klarar jag hettan förvånansvärt bra. Det kanske beror på att jag har en sval arbetsplats. Hemma är det olidligt hett i vissa rum, medan andra är OK. Min stackars sambo höll på att tuppa av i köket igår när hon lagade mat. På kvällarna, när vi är lediga, hänger vi på ballen** i vår hårda kökssoffa. När solen har sjunkit ner bakom träden är det ganska behagligt där. Katterna hänger på ballen mest på morgnarna när där är svalt. På dagarna kryper de in och lägger sig på sina favoritställen för att undvika ljus och hetta. Själv njuter jag rätt bra, framför allt av promenaderna till och från jobbet. Sen njuter jag inte av att jag inte orkar städa och framför allt dammsuga så mycket som jag borde hemma på Main Street. Det är för varmt, men katthåren flyger i luften när de inte ligger i tussar på golvet. Inte najs, fast det är bara att antingen suga eller bita ihop och stå ut. Igår kväll dammsög jag det värsta på alla ställen utom i vardagsrummet, sovrummet och E:s rum. En får nog ta lite i taget så en inte tuppar av. Anna har tagit resten idag, på sin lediga dag.

∼ ♦ ∼

I morse kom jag till jobbet och insåg att jag kände mig dåligt förberedd för den kommunikationsövning jag skulle ha på förmiddagen med IT-staben. Jag har träffat dem tidigare lite grann i samma ärende och även jobbat med kommunikationsplanering med ett par av teammedlemmarna, så jag kände mig ändå ganska trygg och säker. Ingen övning har blivit den andra lik. Dagens övning karakteriserades av mycket prat och många diskussioner med ett härligt gäng som behöver tydliggöra sin roll lite mer och kommunicera ut detta. Men de är på god väg!

IT-staben kommunikationsövar

IT-staben kommunikationsövar med Tofflan bakom ryggarna. (EH fotade och bilden är utlagd med samtycke från de avporträtterade.)


I min kommunikationsturné på avdelningen 
återstår nu ett stort team som jag måste dela upp på två samt en övning med folk som av olika anledningar inte kunde delta när deras team hade övning med mig. Jag skickade ut förfrågningar till det stora teamet som återstår och i morgon går det ut en inbjudan till dem som missade sitt teams övning i det nyhetsbrev jag slängde ihop (!) i eftermiddags. I höst ska jag prata om min turné på en nätverksträff – det ska bli riktigt spännande.

Men det är inte bara jobb på jobbet. Igår efter enhetsmötet var det en liten grillfest som jag inte deltog i. Det var annat på min agenda. Det är gott att känna att min existens inte är bortglömd på jobbet – trots att jag är frifräsare på avdelningen i den bemärkelsen att jag inte tillhör nåt team. Ja, det blir lite ensamt ibland, men det passar också mig och mitt sätt att jobba på för det mesta. Att bli sedd är oerhört viktigt och sedd har jag minsann blivit idag. Först hittade jag en hel hög med litteratur på engelska på mitt skrivbord och lite senare fick jag välja plantor från Zeta. Det blev en planta med gula tomater och en chiliplanta.

∼ ♦ ∼

I kväll ska jag umgås med familjen. E var hemma från skolan idag också. Jag tyckte att han började hosta igår också. Anna har varit ledig, men som så många av hennes lediga dar var även denna inbokad med flera måsten, somligt som jag nu ska inhämta rapport om innan vi traskar iväg och handlar. Och så ska jag gosa med katterna, vem kan motstå den här sötnosen?

Citrus på pinnstolen

Jag vill ha nåt gott att tugga på! Citrus gör sig extra söt inför kocken.

∼ ♦ ∼

Uppsalatidningen om kommunens nya logga

Vilken tidning är artikeln skriven för, egentligen, och varför har bara en enda ”expert” fått tycka till?

Avslutningsvis en bild från dagens UppsalaTidningen. Alla i Uppsala torde väl veta att stans lokalblaska Upsala Nya Tidning (jag länkar inte dit eftersom det kräver prenumeration) även äger UppsalaTidningen. Men frågan är om journalisterna vet i vilken tidning de skriver – trots samma ägare är det ju ändå två olika tidningar… Dessutom förundras jag lite över den övertro eller vad jag ska kalla det som artikelförfattaren som skrivit om Uppsala kommuns nya logga uppenbarligen har till en enda person, den så kallade ”experten”, på en av stans många reklambyråer. Nä, mindre ensidig vinkling (måste journalisten göra det så lätt för sig att intervjua dem h*n känner?) och lite mer nyans på artikeln hade jag önskat. Dessutom borde det ha funnits en redigerare på tidningen, för en sån hade tagit bort det förargliga UNT – det var ju i UppsalaTidningen artikeln

∼ ♦ ∼

*Uttrycket mellan hägg och syren sägs första gången ha använts av en skomakare som tog semester på försommaren och satte upp en skylt med texten ”Stängt mellan hägg och syren”.
**ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Media, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer