Kära dagbok…

Idag är det min allra äldsta väns födelsedag. Visst är det helt fantastiskt att vänskapen håller i sig, jag som är så dum och elak och knäpp? För den som inte har hört historien träffades vännen FEM och jag första gången när jag hade hoppat över andra klass i lågstadiet och kom till en helt ny klass där alla var ett år äldre. Fast riktigt så mycket som ett år äldre var inte alla, även om det fanns några som var nästan två år äldre också i klassen (dessa har jag till stor del förträngt, tack och lov – jag har mina skäl). Numera är det emellertid lite roligt att nämna att vännen FEM är ett år äldre – för att retas. I själva verket är hon ungefär fyra månader och tre veckor äldre, bara. Stor skillnad från min näst äldsta vän, vännen Mia, som är ett år och en dag äldre än jag. Tack till er båda för att ni fortfarande finns kvar i mitt liv och grattis till FEM på födelsedagen!

Vännen FEM kommer i maj!!!

Vännen Mia var och kikade på min nya arbetsplats innan jag hade börjat där. Till vänster i bild tittar Zeta fram också.

∼ ♦ ∼

Igår kväll var en mycket skön och vilsam kväll. Dels fick jag en lång och behövlig pratstund med Fästmön eftersom vi möttes vid ICA Heidan, dels röjde jag ingenting hemma. Jag hade bestämt mig för att ha en liten torsdagsfest på kvällen i stället. Det blev läsning, skumtomtar och en Trisslott – som jag faktiskt vann på!

Festtillbehör.

Jag vann – 30 spänn (eller en ny lott, dårå).

Inte så inspirerande decemberväder. Den här bilden tog jag genom ett av mina kontorsfönster igår.

Boken jag läser just nu är den näst sista deckaren av Elizabeth George som jag fick av vännen Agneta efter hennes föräldrars bortgång. Det är en riktig tegelsten på över 700 sidor (jag är på sidan 400nånting). För tillfället har jag svårt att få tid till läsning. Jag har också svårt med koncentrationen. Men det finns stunder när jag kan sitta hyfsat stilla och bara läsa. Dessa stunder inträffar vid frukosten på vardagar och igår kväll, faktiskt. Häromdagen tackade jag nej till ytterligare en förfrågan om jag ville recensera en bok. Bokrecenserandet tänker jag ta upp först i mars nån gång.

Det regnade och var trist hela dan igår. Den här fredagen härmar gårdagen. Jag handlade nåt att smaska på till tröst innan jag åkte hem.

∼ ♦ ∼

Enhetsmötet började lite flummigt med en bildövning, men slutade med bra diskussioner.

När jag inte röjer, vinner på Triss, läser eller ramlar över säckar arbetar jag – i alla fall på vardagarna. Idag publicerade jag årets sista nyhetsbrev för min avdelning innan jag sprang iväg på enhetsmöte på förmiddagen. Det var ett möte som enligt min mening började lite flummigt, men slutade med bra diskussioner. Tyvärr började ryggen ge sig tillkänna mot slutet av de två timmarna, allra helst. Det gjorde att jag hade svårt att koncentrera mig och dessutom kände jag mig irriterad – ryggen värkte. På lunchen höll irritationen i sig. Jag förstår verkligen inte att det ska vara så svårt att respektera ordet

”tyst

∼ ♦ ∼

Eftermiddagen ägnade jag åt bland annat en anbudsinbjudan samt funderade över ett nytt uppdrag kring en kommunikationsplanering där vi ska ha ett möte nästa vecka. Eftersom jag vaknade redan strax före klockan fem i morse blev jag förstås övermäktigt trött på eftermiddagen, så några storverk utförde jag inte.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det soffläge. På lördag, det vill säga i morgon, åker Anna och jag med grejor till återvinning. I morse höll jag på att falla huvudstupa över en av säckarna med grejor som ska återvinnas dit, men som just nu står i min hall (en måste gå genom hallen för att komma till toaletten). Allt gick bra, lårbenshalsarna höll liksom innehållet i säcken.

Och äntligen… nu har jag fixat de sex första julklapparna till Annas familj. Det är jag mycket nöjd med även om det är sent för att vara jag…

Idag har jag fixat de sex  första julklapparna 2017 till Annas familj.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.