Kära dagbok…

Det blev en lugn lördagskväll i New Village. I alla fall för mig. Jag åt enkelt, drack ett gott vin till, smaskade på goda ostar och mer vin lite senare – för att inte tala om de färskostfyllda paprikorna… Yummy! Middagen intog jag vid köksbordet, det bord som eventuellt ska flytta till Morgonen nästa år. Ostarna intog jag i soffan. Jag höll nämligen löftet i föregående inlägg om att det var soffläge som gällde på kvällen. På TV såg jag nog deckare och sen fastnade jag i en bra film om Stephen Hawking. Runt en halvtimma efter midnatt släpade jag mig i säng och somnade som en sten. Det tar på att rensa förråd…

Enkel middag.

Syrligt och kryddigt och väldigt prisvärt.

Goda ostar.

Helt klart mums!

I morse på första advent vaknade jag alldeles för tidigt. Jag har haft ont i nacke och axlar ett par dagar, troligen för att jag har burit saker, men också för att min anpassade datorarbetsplats inte längre finns kvar här hemma. Datorutrustningen står på skrivbordet och jag kan inte höja skrivbordsstolen tillräckligt så att jag tittar ner i skärmen. I morse låg jag och läste en stund i sängen. Inte heller där hittade jag nåt bra läge för nacken. Rastlösheten for som en virvelvind i kroppen och jag klev upp och intog en adventsfrukost enklare än gårdagens middag.

Lite läsning i morse.

Det första adventsljuset är tänt.

Snällaste slottsparet!

Klockan 10.30 hade jag en tid att passa, så jag hade gott om tid att göra mig klar, skriva och förbereda saker och ting. Annas snälla mamma och hennes L hjälpte mig att forsla balkongmöbler och spadar från kallförrådet till Slottet. L var intresserad av min cykel som hängde i kallförrådet. Jag delar inte cykelintresset med L, så han fick titta på cykeln och ska nu prova om den fungerar för honom. Den behöver förstås putsas upp och göras iordning. Lustigt nog var däcken inte helt tomma. Cykeln ställdes i cykelställ i väntan på hemforsling. Men resten av grejorna fick gott och väl plats i deras bil – den lilla Opeln tycks svälja hur mycket som helst! Jag hade burit ner bord och stolar i trapphuset här och de kunde köra fram till porten eftersom jag har bomnyckel. Även vid kallförrådet kunde de köra helt intill. Lite värre var det vid Slottet, där de stora slottsgrindarna är låsta så här års. Annas snälla mamma hade tillgång till en bra kärra. Den lastade vi full och körde två vändor till Slottet med mina grejor. Nu står somligt i deras förråd och somligt inne i Slottet. Till våren kanske vi försöker sälja det – om inte slottsparet vill ha möblerna, förstås.

∼ ♦ ∼

Det tog bara en och en halv timme att fixa över grejorna. Annas snälla mamma och hennes L skulle på evenemang på eftermiddagen och nu hann de vila en stund innan den skulle börja. Jag åkte hem och värmde på en mugg morgonkaffe, för jag hade ont i huvudet. Det kändes lite trist att sitta ensam första advent. Jag tog på mig ytterkläderna och hasade över till Tokerian för att köpa nåt gott till eftermiddagskaffet. Idag var det varmare och på eftermiddagen tittade solen fram en kort stund. Jag beslutade mig för att inte fortsätta röjningen av lägenhetsförrådet utan bara slappa resten av dagen. Det har ändå blivit mycket gjort den här helgen. Jag måste spara lite krafter till den kommande arbetsveckan också.

Även den som är ensam ska ha nåt gott på första advent.

Adventsfika i skymningen.

När jag tog den där lilla promenaden över rondellen till Tokerian kände jag hur dåligt jag passar in här numera. Jag har blivit minoritet – igen. Därför kan jag inte annat än att längta till flytten. Det ska bli så skönt att slippa ha kontakt med såna en bara vill… slippa. Sen finns det andra som jag vet att jag lär sakna. Men jag flyttar ju verkligen inte till världens ände utan in till Uppsala centrum.

∼ ♦ ∼

Kalkonmiddag första advent 2017. Och hästastaken är tänd för tredje gången idag.

Det blev ytterligare en utflykt på seneftermiddagen. Den gick förstås till Äldreboendet där jag hämtade och skjutsade hem Fästmön. En får ta tillvara på alla stunder för att träffa henne. Jag har strukit lite och tvättat och hängt en maskin tjockis-svart, men annars har jag varit väldigt slapp idag. Eller nja, jag har ju röjt lite i kallförrådet och även rensat lådan med verktyg – i linneskåpet. (Jag har inte vad vad vanliga människor har i sina linneskåp, det är konstaterat.)

Middagen grävde jag ut ur frysen. För att sätta lite piff på den blev det ett glas rött till, gårdagens flaska var inte tom. Nu tänker jag tillbringa resten av kvällen i soffan med min deckare på gång. Minoriteten ska slappa lite till, med andra ord.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.