Lördag kväll den 5 maj till söndag eftermiddag den 6 maj 2018: Sofflock, solkatter och slökatter

 



Kära dagbok…

Läsning på balkongen

Att ligga på sofflocket och läsa…

Den blev en varm dag igår. Jag hade helst av allt bara legat på sofflocket och läst, men det blev först på tidiga kvällen jag unnade mig en stunds ro. För inte gick det att låta bli att snabbdammsuga det värsta vad gäller dammråttor, katthår och tussar från kattpäls. Nä, jag kan verkligen inte låta bli när det ser för jäkligt ut. Och ändå dammsög min sambo häromdan, jättenoga. Men det gror igen fort och genom att försöka hålla efter det värsta hittar vi nån sorts balans mellan ledighet-vila-återhämtning och arbete. Sen blir det förstås också lite annorlunda när E är hos oss. Nej, bara så du inte får för dig nåt, jag tycker inte att det är jobbigt med vare sig katterna eller E. Men det blir mer att göra här hemma. Det blir också bättre… ordning, framför allt, och det är sannerligen inte negativt för min del. Däremot blir den egna tiden – att göra sånt en enbart tycker är lustfyllt – mindre. Och det kommer ingen av oss ifrån trots att vi är två som kan dela på de mindre roliga måste-sakerna hemma.

Kolgrillad chilikyckling med tzatziki och grönsaker

Lördagsmiddag.

Efter den lilla stunden jag ändå tog mig på sofflocket slängde jag ihop en sallad till mig. Sen dukade jag åt oss i köket, för på ballen* var det alldeles för varmt att sitta och äta. E åt sina kycklingspett med grönsaker, baguette, smör och ost, jag åt min kolgrillade chilikyckling med tzatziki och salladen. Det var en alldeles lagom måltid den här varma lördagen. Jag längtade efter att Anna skulle sluta så att vi fick svalka oss med var sin GT, men som bekant väntar den som väntar på på nåt gott alltid för länge.

Katterna tyckte också att det var alldeles för varmt på ballen. Mini är den som mest gillar sol och hon låg där ute, förstås. Lucifer och Citrus delade på Annas bästefåtölj inomhus där det var svalt, tills solen började sjunka. Då kom Lucifer ut och la sig under stolen där Mini låg. Till och med vattnet smakade gott också. De brukar annars rata det. För övrigt mördade jag insekter som kan vara skadliga för katterna, men de små odjuren spolade jag ner i en av toaletterna.


När Anna sen var hämtad 
kunde vi äntligen slå oss ner på ballen, som nu hade behaglig temperatur, och njuta av lördagsgodis i form av GT, ostringar och lösgodis. Det senare var inte planerat och jag har inte mått så bra av det, men va 17… Det var ju lördag… Mini tittade på sitt lördagsgodis, det vill säga fågelskådade. Hon fick dessvärre ingen smakbit, för vår balle är ju inglasad.

∼ ♦ ∼

Kvinnan på bänken och kaffe på sängen

Kvinnan in sängen läser Kvinnan på bämken medan kvinnorna på väggen bara hänger där.

I morse vaknade jag inte förrän strax före klockan nio. Så skönt att äntligen få en rejäl sovmorgon. Jag har i många år haft olika sorters sömnproblem. Att unna mig ett par timmars längre sömn en dag ingår i detta. Det är som om jag inte riktigt får det ibland – för mig själv. Men nu blev det kvinnan i sängen som läste Kvinnan på bänken medan kvinnorna på väggen betraktade henne. Eller… de senare verkade faktiskt rätt ointresserade av mig. Boken är spännande och går snabbt att läsa. Jag har färre än 100 sidor kvar, så läser jag inte ut den idag, gör jag det nog kanske i morgon.

Idag har jag städat lite mer. Dammat och dammsugit. Dammsugaren står nu inne hos E, för jag tycker att när en är nästan 16 år kan en ”hjälpa till” genom att dammsuga sitt eget rum. Samtidigt vet jag att det är roligare att spela datorspel med kompisar, det är ju inte E den enda i familjen som föredrar. Vi får se om rummet blir dammsuget eller inte. Matbelöning och matbestraffning har aldrig varit min grej gentemot andra, fast en utebliven pizza till kvällsmat kanske tar skruv..? Anna och jag har tänkt oss sallad när hon har arbetat färdigt för dan.

Katterna tycker att dammsugaren är en helvetesmaskin,Citrus har jag knappt sett till idag. Mini la sig i solen på ballegolvet**, Lucifer la sig i stolen. Han tittade upp lite, tyckte väl att jag störde med monstret, men la sig sen ner och sov igen. En riktig slökatt, den killen. Den som ändå vore katt ibland… Men jag har tagit en uppiggande (?) dusch och blivit renhårig. Nu är det dags att tömma diskmaskinen. Tjolahopp!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**ballegolvet = balkonggolvet


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fredag kväll den 4 maj och lördagen den 5 maj 2018: Kul och korv och trädgårdsjobb

 



Kära dagbok…

Fredagen var ganska ruggig. Och jag ska villigt erkänna att jag inte var särskilt sugen på trädgårdsarbete i fyra timmar med start på lördagsförmiddagen i bostadsrättsföreningen där jag bor. Sovmorgon är rätt kul, i vart fall att ligga och dra sig ett par, tre timmar och läsa och dricka kaffe i sängen…

Pepskulor

Sovmorgon är rätt KUL, Pepskulor är rätt goda…

Men fredagskvällen blev ganska soft. Jag utfodrade De Hungrigas Skara, först fick katterna mat…

Katterna får mat i köket

Katterna utfodrades…


Sen var det min och E:s tur. 
Jag stekte kycklingburgare till oss som vi åt med jumbopommes och tillbehör – även grönsaker.


Lite frusen på kvällskvisten var jag, 
så att stryka var en perfekt sysselsättning. Sen läste jag ut Blodlokan och bytte till nästa födelsedagsbok innan jag åkte och hämtade hem min sambo från jobbet. En stund satt vi uppe, men eftersom hon skulle jobba idag och jag skulle upp tidigt blev det också tidig sänggång. Roliga familjen, liksom.

∼ ♦ ∼

Boken Kvinnan på bänken och kaffe

Kvinnan på bänken och kaffe för kvinnan i bästefåtöljen, det vill säga jag.

Lördagsmorgon och jag visste att jag inte skulle få ta det lugnt. Jag var på dåligt humör, helt enkelt. Men så tänkte jag att jag ju faktiskt bara ska jobba tre dar nästa vecka igen, så… Jag tog en slapparmorgon light, det vill säga fixade kaffe och satt en stund i bästefåtöljen och läste innan jag rostade ett par mackor till frukost. Lät Anna sova, men vi hann ses innan jag åkte ner till gården. Vi pratade eget trädgårdsarbete också och diskuterade fram och tillbaka hur och när. Det är svårt att få tiden att räcka till ibland.

En god stund före det klockslag en skulle infinna sig hade en man börjat ställa ut krukor med växter. Efter ett tag fick han sällskap av en kvinna. På bordet låg en vit duk och strax kom det ovanpå detta kaffe och munkar, noterade jag från köksfönstret. Strax fick de sällskap av en hel klunga folk. Jag åkte ner och gjorde mig redo att skaka tass med övriga boende i föreningen. Mitt dåliga humör försvann snabbt – det är verkligen trevliga människor av olika sorter som bor här. En kaffeskvätt på det samt ett väder på topp gjorde det lätt att ägna sig åt att rensa ogräs, nåt som en engelsktalande kvinna och jag åtog oss raskt. Männen fick gräva och sätta ner nya kantlister, kratta och grilla korv. Jorå, det fanns kalkonkorv till mig och den engelsktalande kvinnan. Plötsligt hade några timmar förflutit och jag hann skjutsa Anna till jobbet. Riktigt fint blir det på vår lilla gård. Vi har fri tillgång till den murade grillen, det vill säga den behöver inte bokas. Och ingen jävel grillar eller röker i flera timmar direkt under vår balle*, det är det bästa. En liten köksträdgård planterades och därifrån får vi förse oss.

 

Chips och annat i Dramaten

Lite gott följde med i vagnen, det är ju trots allt lördag.

Medan E duschade ringde jag hans mormor/Annas snälla mamma för att prata potatis och annat. Det blev överenskommet att det nog är lagom att stoppa pärera i jorden nästa helg. Det passar ju bra eftersom Anna är ledig. Och båda två är vi lediga på fredagen så att vi kan åka och skaffa sättpotatis.

E och jag tog Dramaten och rollade till Korgtassen för att proviantera. Det blir kycklingspett och baguette respektive kolgrillad kyckling med chili och tzatziki till middag för oss två. Till Anna och mig köpte jag ett par goda ostar också ifall vi blir sugna. Sen är det förstås lördag och då följde det med lite annat gott i vagnen samt var sin glass i händerna.

 

Men nu ska jag joina familjen Katt på ballen och ta med mig Kvinnan på bänken ditut. Måste ju vila efter allt trädgårdsjobb och korvätande, menar jag.

∼ ♦ ∼

*balle = balkong


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Blodlokan

Ett inlägg om en bok.


Louise Boije af Gennäs bok BlodlokanSju böcker fick jag i födelsedagspresent. Tre av dem var från min sambo. Tack! Nu har jag slukat två av böckerna, en feelgood-roman och en psykologisk thriller. Blodlokan, som titeln är på den senare, är första delen i Louise Boije af Gennäs planerade Motståndstrilogi. Föredömligt nog var del ett på ”bara” cirka 450 sidor. Alldeles lagom.

Bokens huvudperson är den unga Sara som kommer till Stockholm från Örebro. Sara har fått jobb på ett kafé och bor inneboende i Sumpan. Varken jobb eller boende är toppen när allting plötsligt ändras genom mötet med den annorlunda, vackra och varma Bella som bor i en våning på Östermalm. Saras pappa har dött i en eldsvåda och hon plågas av sorgen. Stockholm skulle bli en nystart för henne och det blir det – på sätt och vis. Ganska snart händer konstiga saker runt Sara. Det är som om nån tror att hon vet nåt eller har nåt… som nån annan vill ha. Sara blir allt mer luttrad – eller sjuk. Vem kan hon lita på? Utöver Saras historia innehåller boken utdrag om autentiska rättsfall, en stor dos samhällskritik och så… trafficking och barnprostition.

Ja det är rätt mycket i den här boken och ändå stannar omfånget på, som jag nämnde inledningsvis, cirka 450 sidor. Författaren är annars känd för att skriva böcker på minst 600 sidor. Men mycket behöver inte betyda bra även om jag verkligen älskar Louise Boije af Gennäs sätt att skriva. Den här gången tycker jag emellertid att hon inte helt lyckas med sina karaktärer. Det är som att de skrivs ut ur handlingen när hon tröttnar på dem. Vissa händelser i boken känns inte heller riktigt trovärdiga. Men, men, kanske får allt sin förklaring i de kommande två delarna. Jag väntar förstås med spänning!

Toffelomdömet blir högt, men inte det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Fredagen den 4 maj 2018: Referensramar och sånt som blev… annat

 



Kära dagbok…

Apelsiner

Mina referensramar ger mig både trevliga och otrevliga associationer när det gäller apelsiner.

Referensramar… Det är såna vi alla har och som håller oss till de tolkningar vi gör av olika saker. Som bilden här intill. Mina referensramar gör att jag skapar associationer till annat samtidigt som jag njuter av den underbara färgen dessa frukter har. I övrigt får jag rysningar, eftersom jag inte gillar att skala apelsiner och få saft under mina naglar. Det har hänt att min sambo har undrat: ”Vilka naglar?”. Ja, jag gillar inte att ha långa naglar och när den yttersta kanten är två millimeter är mina naglar två millimeter för långa och måste klippas omedelbart. Så… anblicken av apelsiner får mig inte bara att se frukten som sådan, den ger mig både trevliga associationer och lätt otrevliga. Mina referensramar, skapade av det jag har varit med om.

På jobbet pratar jag en del om just referensramar. Det handlar om att det är viktigt att se, förstå och acceptera att andra människor har andra referensramar än du själv. Det är bland annat därför det är… lite svårt med kommunikation…

∼ ♦ ∼

När vi flyttade till Main Street hade vi en plan om att ha ett bokrum. Ett rum för alla våra böcker, med var sin skön fåtölj, och en eller två arbetsplatser. Det visade sig att det som blev Bokrummet var mindre än vi trodde. I dagsläget är det knökat med hyllor och böcker, ett skrivbord och en fåtölj med tillhörande fotpall. E brukar säga att det är mitt rum och det har jag lite dåligt samvete för. Förhoppningsvis kan vi få till ett bättre bokrum när Mellanrummet/Djungelrummet blir färdiginrett. Fast först måste ett antal saker och en säng hitta ett nytt hem, nåt som inte är alldeles lätt här i Uppsala.

Men det är inte bara böcker i Bokrummet. Min tanke var att sitta där och recensera böcker vid datorn och skriva andra saker, men som bekant är min skrivbordsstol ofta upptagen av Queen Mini, som kvider irriterat om jag försöker flytta på henne. Ibland måste jag flytta på henne och då blir hon sur och går omkring och blänger på mig eller hittar på bus för att locka mig därifrån. Nu har också hennes barn hittat dit. I morse lyfte jag för fyrahundrafyrtiofjärde gången ner Lucifer från skrivbordet där han låg ovanpå min laptop. Jag är inte så säker på min dator gillar sex kilo katt. Även Citrus har hittat till Bokrummet. Därför måste jag från och med nu kalla det för Bokrummet/Kattrummet. Suck…

∼ ♦ ∼

Grön dramaten

Dramaten är en god följeslagare på handlingsresor till Korgtassen.

Det blev en solig, men lite kylig start på fredagen. E var trött i morse, jag kände mig hyfsat pigg. Jag publicerade nyhetsbrevet på förmiddagen, tog tag i ord som märktes och ägnade mig sen åt sånt som blivit lite liggande. När jag gick hem var jag fortfarande hyfsat pigg. Fast… jag ser ju inte direkt fram emot att ägna fyra timmar, med start klockan tio, i morgon lördag, åt att städa gården och fixa fint. Men inbjudan från bostadsrättsföreningen känns rätt obligatorisk, så jag får gå dit och göra en insats. Anna börjar jobba klockan 13 och borde därför slippa infinna sig. Att tvinga en femtonåring till att städa en lördagsförmiddag med ett gäng tanter och farbröder går förstås inte, trots att den efterföljande korvgrillningen tände en glimt i grabbögat. Nä, men efter städningen har E lovat att hänga med och handla ihop med vår illgröna Dramaten. Sagda Dramaten är en god följeslagare på handlingsresor till Korgtassen Torgkassen. I kväll stekte jag kycklingburgare och bjöd på jumbopommes till, men i morgon tänkte jag att vi ska köpa nåt gott över disk att värma – eller ej.

I kväll kanske jag stryker en stund efter Annas megatvätt i onsdags kväll. Och/eller läser ut Blodlokan. Det är inte mycket kvar… Klockan 21.15 sitter jag i Clark Kent* utanför Äldreboendet och väntar på att få skjutsa hem arbeterskan.

∼ ♦ ∼

Det delas inte ut nåt Nobelpris i litteratur i år (men nästa år, parallellt med 2019 års pristagare) och en man är anhållen misstänkt för att ha planerat ett terrorbrott mot Åhlénshuset här i Uppsala… Tillvaron är full av kaos och katastrofer. Jag vet inte vad jag ska säga om alla eländen. Sinsemellan olika, men… Jag tar mig för min panna och undrar

Varför måste ni vara så dumma mot varandra..?

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Morfars födelsedag 2018: Gosiga djur och busiga – med flera

 



Kära dagbok…

Jag och Mini trängs i skrivbordsstolen

En av mina stjärthalvor fick på nåder plats i Minis min skrivbordsstol igår kväll…

Main Street i Uppsala bor i ett hus, på tredje våningen, familjen Katt. Familjen består av mor Mini, dottern Citrus och sonen Lucifer. De tre djuren är jääättegosiga. Eller ja. Mini har temperament och är envis som synden. Hon har en förkärlek för min skrivbordsstol, dessutom. Igår kväll fick på nåder en (1) stjärthalva av mig plats på stolen.

Lucifer är störst av dem till omfånget, fast inte tjock, enligt hans fostermormor. Han är nyfiken och gillar att spana på fåglar. Inte alltid så smidig, dock, men väldigt söt och har därför extranamnet Snuffe. Ganska genomskinligt är också hans strykande kring benen och sättet att lägga huvudet på sned – när han vill ha nåt ätbart. Ibland tar han lilla tassen till hjälp också.

Lucifer i solen i fåtöljen

Snuffe är onekligen söt.

 

Citrus under farfarsfåtöljen

När somliga vet att somliga har gjort nåt de inte får, men är lite nyfikna.

Citrus är äldst av syskonen, men minst. Hon kallas också Så jävla gullig. Igår fick hon ett nytt smeknamn av mig: Så jävla busig. Och nog visste hon att hon hade gjort bus när hon och de andra i familjen Katt betar av våra krukväxter en efter en. Igår kväll rev SnufLucifer ner en av krukorna med penséer på ballen*. Det var bara att kasta resterna – allt var tuggat på. I morse noterade jag ytterligare en söndertuggad blomma i minirosbusken jag fick av Annas snälla mamma och hennes L i söndags. Växten var tuggad på sen förut och igår kväll var Citrus mest ettrig på den. Jag skrek och hon gömde sig, men kikade fram då och då. Även hon är nämligen väldigt nyfiken och hon avskyr till exempel stängda dörrar. I morse ville hon bli insläppt till sitt rum, det vill säga klädkammaren. När jag inte gjorde henne till viljes klättrade hon upp på skoputsarkorgen och började bita och riva i min nya orange jacka som kostade en miljon! Jädra katt! Men… oavsett allt bus – jag bara älskar dem, gosedjuren!

∼ ♦ ∼

Det var lite soligt idag, om än inte riktigt klart väder. På eftermiddagen började det regna. E och jag kom iväg i tid trots att han hade sovit över mobillarmet och jag hade skuttat i fel jeans på morgonen. Nej, jag är inte helt tillräknelig klockan halv sju. Idag blev det en del efterarbete genom kommunikationsövningen igår, jag fortsatte att uppdatera en extern webbsida och resten av tiden blev det nyhetsbrev för hela slanten – kolla av texter, jaga underlag, leta och fixa bild, lay outa, korrekturläsa. Kort sagt: förberedelser för publicering klockan tio i morgon förmiddag. Inte mycket mer att säga om det än att jag som vanligt bröt av mitt på dagen med pannkakor, grädde och sylt. Precis lagom tidigt tog jag lunch – så att jag skulle orka äta Annas kycklingköttbullar i kväll! Och det behövdes nåt stärkande, för min nya jacka fick kvalitetsprövas på vägen hem i regnet – den höll bra mot vätan. Nej, jag har aldrig påstått att jag är vacker. Medan matlagningen pågick var Nån utestängd från köket – av förståeliga skäl. Det var inte jag, mitt utseende till trots.

∼ ♦ ∼

Igår hann Anna precis slå ner rumpan i sin bästefåtölj efter maratontvätten (jag är tacksam!) för att se första delen av Morden i Sandhamn. Ganska spännande, men sisådär skådespelarinsatser var det, tyckte jag. Oavsett vilket, i kväll kommer den andra och avslutande delen av gårdagens film och det vill jag förstås inte missa.

Morden i Sandhamn 2018

Sisådär skådespelarinsatser, men jag vill ändå inte missa.

∼ ♦ ∼

Morfar och jag i Motala hamn

Två glädjestrålande filurer i Motala hamn. Den till vänster är min morfar, den i vagnen är jag.

Och ja. Det är min käre morfars födelsedag idag. 114 år hade han varit om han hade levat. Han blev 86. Bakom sig hade han ett liv med hårt arbete redan som barn, undernäring och TBC, men också ett liv med många syskon, min mormor och min mamma. Jag saknar dem alla, men glömda är de inte!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen

 

 

 

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kvällen den 1 maj och onsdagen den 2 maj 2018: På menyn och utanför…

 



Kära dagbok…

Lyckokaka You have a strong desire for a home

Lyckokakans budskap stämde precis.

Jorå, nog stämmer orden på lyckokakan in! Jag älskar hem och familj och skulle helst vilja vara hemma jämt just nu och läsa och umgås, men… när det kommer till mat… Det är svårt, för jag avskyr verkligen såväl matlagning som disk – och älskar att äta god mat. Fantasin är dålig, fast trots att det fanns en meny som angav att E och jag skulle äta chicken nuggets på kvällen den 1 maj, så… Nää, jag var inte ett dugg sugen. Och E var inte svåriväglurad till China Garden där vi vältrade oss i buffémat och glass med frukt till dessert.

Glass och konserverad frukt

Vi åt till och med dessert…

Jag skämdes när vi hade satt oss så jag skickade iväg ett skamset sms till min sambo tillika E:s mamma och berättade vad vi skulle göra. Sen utlovade jag en Kina-middag för bara henne framöver. Den stackarn, som fick hålla tillgodo med diverse rester ur kylskåpet innan hon skulle iväg och jobba kvällspass. Ja, jag hade riktigt dåligt samvete. Men gott var det och jag slapp att laga mat, plocka undan och diska kastruller.

De enda jag serverade mat var familjen Katt – och dess medlemmar åt med varierande aptit: Citrus var fram till matskålen och vände, Lucifer och Mini glufsade en kort stund, men gick sen.

 

 

Citrus med vattenkannan

Min lilla hjälpreda!

Gårdagskvällen gick ganska fort. När vi var ute var det mulet och lite kallt. Sen kom solen och jag satt en liten stund på ballen* och läste. Louise Boije af Gennäs visar att hon är en driven författare och klarar av att skriva psykologiska thrillrar. Boken Blodlokan, som är den andra födelsedagsboken jag läser, är riktigt spännande – och otäck! – från starten.

Citrus och jag gick och vattnade krukväxter sen. Hon var mycket nyfiken på vattenkannan och ville gärna hjälpa till. Jag har insett att hon föredrar tysta hushållsprylar framför helvetesmonster som dammsugaren. Så ofta som vi dammsuger skulle en kunna tro att den lilla vande sig vid monstret. Men icke! Vattenkannan är bättre, dammsugaren är ett monster.

 

Det blev mer drama på kvällen igår här – som om det inte räckte med getingdramat. Somliga låg mest och sov…

Lucifer ligger på rygg i farfarsfåtöljen

Somliga sov, om än i sin speciella stil…

Och sov och sov och sov och märkte först ingenting…

Sovande Lucifer

Den som sover syndar icke…

Sen blev det catfight mellan mor och dotter i vardagsrummet. Mini var säkert uppretad för att hon varken fick ligga i skrivbordsstolen eller följa med E in i duschen.

Catfight Citrus och Mini

Catfight! Strax före och efter bilden flög mor och dotter på varandra och fräste och klöstes.

Då vaknade Snuffe a k a Lucifer och blev lite… rädd…

Lucifer med tassen över ansiktet

Hjälp, slåss ni, tjejer???

∼ ♦ ∼

Efter fyra dars ledighet var det en smula tufft att komma igång och jobba. Men min onsdag började med en kommunikationsövning med ett av avdelningens team och det är alltid stimulerande och roligt. Framför allt gillar jag ifrågasättande, men också högt i tak för diskussioner på de här övningarna. Det var det i dagens team och jag gick energipåfylld därifrån. Utöver det hade jag lite intranätsaker att fixa, uppdatering av extranätsida samt kommunikationsrådgivning i ett visst ärende. Med en tre dagar kort vecka blev det också jobb med nyhetsbrevet som ska ut på fredag. Nästa vecka är även den kort. Då är jag ledig torsdag – söndag. Det är skönt, samtidigt som jag har mycket att göra före sommaren.

Team e-lärande kommunikationsövar

Idag tränade jag kommunikation – och gruppfotografering – med Team e-lärande. Det är mitt ena öga som står ut till vänster i bild.

∼ ♦ ∼

Hemma stod det korv med bröd på menyn och det blev det. Anna skenade upp och ner i tvättstugan, och själv smet jag iväg för att hämta ett paket, så hon fixade matlagningen också. Men innan jag kom hem träffade jag på bekantingar, den ena syns nedan till höger om korven, den andra var Rippe, minsann!

∼ ♦ ∼

Deklarerat

Deklarera gjorde jag redan i mars.

Idag är det sista deklarationsdagen. Jag deklarerade helt elektroniskt i år, för det hade min mäklare rått mig att göra. Med vännen Agnetas glada tillrop i luren gick det bra, men jag var så nervös. Jag tycker att det är krångligt med siffror och blanketter avskyr jag. Varför ska det vara så svårt att deklarera? Dessutom var det ändringar i min deklaration och jag skulle också skicka med en blankett om försäljning av bostadsrätt. Nu har jag ingen aning om jag får tillbaka pengar eller om det blir kvarskatt, men jag satte in en nätt summa på mitt skattekonto så snart min lägenhet i New Village var såld. Hoppas det räcker… I år är det första året som brevinkasten för deklarationer är stängda hos Skatteverket. Detta har, enligt media, orsakat deklarationskaos (!) och Skatteverket har därför förlängt möjligheten att lämna in pappersdeklarationen med en dag. En stilla undran: varför lämna deklarationen i sista minuten..?

∼ ♦ ∼

I kväll bänkar jag mig framför TV:n klockan 21. Då visar nämligen TV4 det första av ett gäng nya Morden i Sandhamn. Totalt är det fyra böcker som har filmatiserats och varje bok består av två entimmeslånga avsnitt inklusive reklam. Del två visas redan i morgon. Morden i Sandhamn-filmerna brukar vara lagom spännande – men böckerna är förstås bäst.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Jobb, Mat, Media, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Valborgsmässoafton och den 1 maj 2018: Läslusta, lite nytta och drama på ballen

 



Kära dagbok…

Gofika på Valborg

Gofika på Valborg.

Ensam eftermiddag och en bit kväll på Valborg. Nej, jag klagar inte. Det var skönt. Det var länge sen jag var ensam och nu fick jag vara det i knappa sju timmar medan E var hos sin pappa och min sambo jobbade. Jag fixade pressokaffe på fransk kontinentalkaffe från Bönor & Blad och åt halva biten tårta, en bulle och ett par havrekakor som var kvar från söndagens kaffekalas. Det blev kaffekalas igen, alltså, denna gång ensam, dock. Eller nej. I sällskap av en bok, givetvis.

Men jag säger som mamma:
”Jag kan inte läsa hela tiden.”
Jag tog tag i ett par saker som har irriterat mig här hemma. Eller irriterat och irriterat… Jag klippte ner och slängde fikusen, det vill säga den fikusen som följt mig i livet i typ 40 år. När den kom till Main Street ville den inte vara med längre utan dog. När jag ändå var igång slängde jag vårt alternativa påskris som stod, torrt som fnöske, i solrosvasen i vardagsrummet. Lite andra sopor hittade jag också. Och sen trollade jag upp veckoplanerartavlan på skafferidörren i köket. Jag vet inte om Anna blev så nöjd med det, men jag blev det i alla fall. Kände mig riktigt händig en stund.


Anna slutade jobba klockan 20, 
så jag förberedde lite inför vår sillmiddag. Potatisen kokade jag strax innan jag hämtade henne. Sen fick den stå i sitt vatten för att hålla sig varm. Ägg kokade jag också, men de fick stå i kallvatten så de inte blev gröna. Jag öppnade sillburkar och en ädelost, skar upp saltgurka och hällde för säkerhets skull ut lite spad från matjessillen på paketet med pulled turkey som vi inte åt på söndagskvällen.

När Anna var hämtad tryckte jag ner henne i en köksstol och dukade fram maten. Lucifer behövde jag inte trycka ner i nån stol, han intog pallen och låtsades fågelskåda. Vi tog några snapsar också till sillen – det måste en ju ha. Och så sjöng vi snapsvisor, bland annat den där om taxen som E tycker är så pinsam. Men E var ju inte här, så vi passade på. Moa-ha-ha-ha-haaaa!..


Efter maten blev Anna (och Lucifer) trött i mössan. 
Skit var det på TV, som vanligt, så vi satt och läste tills ögonlocken mest ville stanna nere. Då borstades tänder och därefter skuttade vi i säng. Vi hörde några enstaka Valborgsfirare på natten, men det var förvånansvärt lugnt trots att vi bor så centralt.

Lucifer sover med huvudet i pälsen

Lucifer sov i soffan medan vi läste.

∼ ♦ ∼

Kaffe och boken Blodlokan på sängen

Rätt start på en ledig dag!

Min fjärde lediga dag på raken ägnade jag inte åt att demonstrera. Men jag tänkte på hur mamma och jag skrattade när Gamla Gamar och inte Unga Örnar marscherade sjungandes förbi utanför hennes köksfönster. Här på Main Street varken demonstrerade eller marscherade nån. Det blev därför sedvanlig start på den lediga dagen, det vill säga läsning och kaffe på sängen.

Igår blev bytte jag förresten bok igen, till min andra födelsedagsbok av de tre jag fick av Anna. Det är Louise Boije af Gennäs första bok i en planerad trilogi i genren psykologisk thriller. Louise Boije af Gennäs är en alldeles förträfflig författare, men hon skriver ofta lite för tjocka böcker för mitt tycke, typ upp mot 600 sidor och fler. Den jag läser nu är på drygt 45o sidor. Boken började läskigt och bra och jag har läst en knapp fjärdedel.

Böckerna Bokhandeln på Riverside Drive och Blodlokan

Bokbyte blev det igår kväll från en bokhandelsbok som utspelar sig i London till en psykologisk thriller i Stockholmsmiljö.


Jag har gjort nytta idag också, 
inte bara slöat och läst. Kattpottorna är tömda, lägenheten dammsugen och sängen renbäddad. Anna börjar jobba klockan 16 så jag ska skjutsa henne till Äldreboendet. E dyker upp nån gång när som helst, gissar jag och jag ska trolla fram nån typ av middag åt oss lite senare.

Dagens drama stod en geting på ballen* för. Vi har dörren ditut öppen och Lucifer låg och snusade på en kudde i en stol där. Katterna är galna i insekter, men vi vill ju inte att de ska bli stuckna i sina små munnar. Jag fick därför mörda odjuret – och skrämde Lucifer på köpet så daaant att han kröp in och la sig under skrivbordet på pappa C-E:s ryamatta…

Lucifer sover under skrivbordet

Rädd Snuffe, a k a Lucifer, la sig under skrivbordet på pappa C-E:s ryamatta.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Mitt bokår 2018: April, april, läsningen stod INTE still!

Ett inlägg om böckerna jag läste i april.


 

Födelsedagsmånaden är över. Det känns som om jag har börjat hitta till en vardag, en ny vardag. Men liksom den gamla vardagen – och helgerna, förstås! – inrymmer den läsning. Jag har hittat läsformen igen och är nu uppe i normala värden. Extra roligt är det att hitta bra, olästa böcker i hyllorna i Bokrummet. Jag har faktiskt inte läst min sambos alla böcker, till exempel. Även Anna har kommit igång med läsningen. Nu sitter vi ofta om kvällarna i var sin fåtölj med en bok. Att läsa på balkongen går förstås också bra. Och vid köksbordet. I april läste jag tio böcker – back to business, alltså.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Aprilböcker 2018:

Ninni Schulmans bok Välkommen hemAnnika Estassys bok Gröna fingrar sökes

Berömda svenska böckerKristina Ohlssons bok Lotus blues

Kristina Ohlssons bok Mios bluesKristina Ohlssons bok Sjuka själar

Russ Harris bok LyckofällanAnna Bågströms bok Ögonvittnet

Olséni o Hansens bok Ester Karlsson med KFrida skybäcks bok Bokhandeln på Riverside Drive


Fyra av böckerna lånade jag av Anna 
(Välkommen hem, Lotus blues, Mios blues och Sjuka själar). En bok köpte jag ny (Berömda svenska böcker) och en bok hade jag köpt second hand (Lyckofällan). Två böcker fick jag för recension från Norstedts förlag (Gröna fingrar sökes och Ögonvittnet) och en bok fick jag i födelsedagspresent av Anna (Bokhandeln på Riverside Drive) – TACK!

Det var mest spänningslitteratur jag läste i april (Välkommen hem, Lotus blues, Mios blues, Sjuka själar, Ögonvittnet och Ester Karlsson med K), men det blev också en fackbok (Lyckofällan), en uppslagsbok (Berömda svenska böcker) och två romaner (Gröna fingrar sökes och Bokhandeln på Riverside Drive). Två böcker bildade en serie tillsammans (Lotus blues och Mios blues), medan en bok var en fortsättning på en serie (Välkommen hem) och en bok den första i en blivande serie (Ögonvittnet) – eller kanske två (Ester Karlsson med K).

Av aprilböckerna fick fem böcker högsta Toffelomdöme (Välkommen hem, Gröna fingrar sökes, Sjuka själar, Ögonvittnet och Bokhandeln på Riverside Drive), tre böcker fick högt omdöme (Berömda svenska böcker, Lotus blues och Mios blues) och två fick medelomdöme (Lyckofällan och Ester Karlsson med K).

Månadens bästa bok… oj så svårt att välja bara en… blir två, dårå, i var sin genre. Icke helt oväntat blev det Gröna fingrar sökes och Ögonvittnet.

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Bokhandeln på Riverside Drive

Ett inlägg om en bok.



Frida skybäcks bok Bokhandeln på Riverside DriveDen allra första av mina födelsedagsböcker
att bli läst var en bok som passar en riktig boktok. Jag hade noterat titeln nånstans, blivit nyfiken och satt upp Frida Skybäcks bok Bokhandeln på Riverside Drivemin inköpslista. Sen fick jag den – plus två böcker till – i födelsedagspresent av min sambo. Det var inte svårt att välja den här boken som premiärbok av presenterna. Tack älskling!

Charlotte Rydberg har förlorat sin man i en olycka, hennes mamma är död och hennes pappa har en ny familj. Det finns inget mer än det egna företaget som binder henne till Sverige. Och företaget kan hon sköta på distans med viss hjälp. Därför blir valet inte så svårt att dra till London. Charlotte har fått ärva en bokhandel och ett hus av sin moster Sara, en släkting hon aldrig har träffat. Det är en märklig samling folk i och kring bokhandeln och rörelsen i sig står på ruinens brant. Av nån anledning bestämmer sig ändå Charlotte för att försöka rädda verksamheten. Samtidigt vill hon veta mer om sin moster – och sin pappa.

Det här är en sån där bok som jag helst ville sträckläsa. Och det kunde jag nästan göra, eftersom jag var ledig i så många dar. Några avbrott blev det visserligen – det finns ju nåt som heter verkliga livet. Jag gillar stämningen i boken, jag gillar språket, jag gillar människornas kärlek till litteraturen. Lite mindre gillar jag den i den här typen av böcker obligatoriska kärlekshistorien mellan man och kvinna, men okejrå, här finns även en lesbisk – eller bisexuell(?) – tjej som är promiskuös. Två berätteler i en bok blir det också eftersom Charlotte söker efter familjehemligheter. Det funkar alldeles utmärkt och det är inte utan att jag tänker på min egen Englandsvistelse, ett par år innan Charlottes mamma och moster bodde där på 1980-talet…

Toffelomdömet blir det högsta. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Familj, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Ett vin: Borgi Nero d’Avola Organico 2016

Ett inlägg om ett rödvin.


 

Borgi Nero d'Avola 2016

Ett robust vin till ett lågt pris.

Jag hade ju läst om vinet Borgi Nero d’Avola Organico 2016 i ett nyhetsbrev från vinklubben där jag är medlem och blivit väldigt nyfiken. Ett vin för bara 99 kronor som hade fått sån bra kritik gjorde att jag raskt inhandlade det samma dag jag hade läst om det.

Detta italienska (förstås!) vin skulle inte vara jättetungt, men medelfylligt och, som namnet avslöjar, gjort på druvan Nero d’avola. Denna druva är Siciliens stolthet och den finns ingen annanstans än på just Sicilien. (Inte riktigt sant, för den finns även i USA och i Australien.) Druvan trivs i det heta klimatet, den är tålig. mörk och har rött fruktkött. Vinerna blir robusta och det är ett ord som passar perfekt på just det här vinet.

 

 

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Fruktig smak med liten sötma, inslag av fat, drottningsylt, mintchoklad och vanilj. […] Fruktig doft med inslag av fat, drottningsylt, mintchoklad och vanilj.

Systembolaget tycker att vinet passar till grillade rätter av lamm- eller nötkött. Vi åt kallskuret – jag kyckling och kalkon, Fästmön skinka. Vidare hade vi kallrökt lax och romsås (!), grönsaker, oliver, salta kex, vitlökskex, en Brieost och en Gorgonzola. Det passade hur bra som helst!

Vinet är väldigt lättdrucket och inte särskilt tungt. Det är säkert därför det passade till vår ganska lätta middag. Jag är inte så säker på att kött är det bästa till vinet, möjligen grillat. Oavsett mat, hos oss slank hela flaskan(s innehåll) ner på två personer, men då tog vi med var sitt glas till vardagsrummet efter maten.

Toffelomdömet blir det högsta. Låt dig inte luras av det låga priset. Det här vinet är riktigt bra.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar