Kära dagbok…
Nej, det blev ingen tur ner till Motala igår. Jag kände mig ledsen eftersom det var dagen när pappa dog, men jag lät inte ledsenheten ta över. För samtidigt hörde jag en och annan sucka att jag bara ältar mina föräldrars död och den glädjen vill jag inte ge dem som tänker så om mig. Vi drabbas alla av förluster av nära och kära nån gång i livet – även den som hittills inte gjort det och som därför inte kan förstå. Den som inte är utan blodsfamilj förstår inte heller hur just det kan kännas. Den… tomheten är totalt förlamande – om en låter det bli det. Det gjorde jag inte. Jag läste och ringde ett par personer som jag gillar. Först pratade jag med Annas snälla mamma för att höra hur det var med vissa datum framöver. Och nåt konstigt var det, så hon skulle kolla upp det hela. Även Annas snälla mamma och hennes L plågas av hettan. L hade varit i Slottsträdgården och vattnat medan Annas snälla mamma hade varit i närheten av Main Street på ett ärende och tänkte höra av sig. Men de 32 graderna satte stopp för det. Jag ringde också en mycket god vän och sen läste jag och åt choklad. Lät den sydliga vinden skicka litterära saltstänk på min näsa från Brighton där det var behagliga 25 grader.
Att göra nästan ingenting är ostimulerande, men vad orkar nån göra när det är så här hett? Jag tog faktiskt en tupplur på eftermiddagen – ja va fan, jag har ju semester och att göra så här lite i värmen är sövande. Sviterna efter söndagens ångestattack hänger också kvar i form av en kraftig trötthet. Ångestattacken innebar även att jag förlorade ett helt kilo i vikt. Ja, jag nämner inte det för att du ska tro att jag plötsligt har blivit mager, kära dagbok, utan för att du ska få en uppfattning om hur mycket en sån ångestattack tar, hur mycket den ”kostar” i kraft och energi. Ångest är alltså en bra bantningsmetod, men jag rekommenderar den inte.
I sällskap av en Mythos öl.
Så… även igår åt jag middag på lokal. Dumt nog tog jag inte med min bok. Med boken känner jag mig aldrig ensam. Jag fick helt enkelt söka mig sällskap av en öl. Först gick jag till Phil’s burger, men där hade jag fått vänta till frukost på middag. Personen i baren kunde inte få upp en flaska prosecco/mousserande och en av de tre gästerna, som tycktes ha all tid i världen, fick rycka in. Till sist tröttnade jag och reste till Grekland gick till Akropolis. Där fanns inga andra gäster först, men sen kom en person med systemkassar med öl(!) och köpte… en öl. Därefter anlände en äldre herre och ung dam med megafonröst, en röst som ömsom pratade felfri svenska, ömsom Rinkebysvenska, tror jag det kallades en gång i tiden. Medan jag åt kycklingspett, strips, grönsaker och tzatziki fick jag veta det mesta om den unga damens familj. Efter trekvart gick jag hem igen. Katterna fick kattmjölk först och mat sen, jag läste lite och såg slutligen på Morden i Midsomer. Kattmjölken dissades i princip av familjen Katt, men lite hade de faktiskt druckit i natt såg jag i morse. Det som var kvar hällde jag ut – jag vågar inte lämna mjölk framme så den blir dålig och katterna sjuka.
∼ ♦ ∼
Onsdag och redan halva veckan har passerat. Jag har haft en och en halv veckas semester och jag har gjort mindre om dagarna än vad jag gjorde när jag var arbetssökande. Då sökte jag åtminstone jobb, det gör jag inte nu. Men jag läser. Läser och läser och läser. I morse reste jag feelgoodlitterärt från Brighton till de hårdkokta poliserna i 87:e distriktet i en fiktiv storstad i USA. Det är alltså dags för en kriminalroman igen, denna gång på engelska.
Idag har jag i alla fall bestämt mig för att lämna mitt fängelse och ge mig ut. Nej, jag gillar inte hettan, men det är också tämligen olidligt och ostimulerande att sitta inne i en minst lika het lägenhet. Efter frukost och tillfräschning beger jag mig ut i Den Verkliga Världen Utanför och ser var jag hamnar. Men… NOTE TO SELF: Ta med en bok!
Avslutningsvis en liten stilstudie av Citrus. Så Jävla Gullig är den piggaste och mest sociala i familjen Katt just nu. Mini sover nästan hela tiden i skrivbordsstolen eller stolen i hallen och Lucifer verkar sakna Anna, Den Snälla Mamman. Fast han låter sig klappas och gosas med av Den Onda Mamman – när han är hungrig…
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Många somrar (i alla fall fyra, nästan fem) har jag haft i Brighton. Därför var det självklart för mig att åtminstone av nostalgiskäl köpa 
I min mammas bokhyllor hittade jag en del böcker av 
En serie böcker som jag har sneglat intresserat på ett tag är 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 