Kära dagbok…

Birra Moretti ska helst konsumeras i gott sällskap.
Varje gång jag gör nåt ensam som man vanligen gör i sällskap blir jag stärkt. Jag försöker lära mig att tycka om mig själv. Det är inte lätt och det tar tid. En liten bit i taget framåt – och sen kan det rusa bakåt sju mil. Men jag försöker och det är det viktigtaste. I kväll hade jag bestämt mig för att inta middag hos Alessandro – i sällskap med min bok. Så nej, ensam var jag ju inte riktigt. Den Trevlige Servitören var där, Alex själv ganska sur som vanligt trots att jag la mig vinn om att hälsa på honom. Nåja, jag gick inte dit för att träffa vare sig servitörer eller ägare, utan för att äta gott i sällskap av min bok. Och studera folk. Nu har jag så mycket material att det skulle räcka till en romantrilogi. Om jag bara hade tron på mig själv. Det har jag inte. Jag har fortfarande ett outgivet manus som jag verkligen skulle vilja få utgivet. Ett riktigt manus om ett verkligt liv och en verklig händelse, inte nån fiktiv där karaktärerna är restauranggäster. Men så blir det inte. Fem förlag tackade nej 2013 och sen har jag bara låtit det vara. I en mapp. I dåligt sällskap hemma.
Jag åt trerättersmiddag och det skäms jag inte för. Det blev gamberi med chili och en Birra Moretti till förrätt, pizza Quattro formaggi till huvudrätt och tre sorters glass samt kaffe och likör till dessert. I två och en halv timme var jag hemifrån och bara njöt av att vara bland andra vuxna – och ändå ensam.
∼ ♦ ∼
Hemma på Main Street har jag gett familjen Katt mat. De tycker nog att det är tomt hemma, alla tre ser lite molokna ut. Det kan också bero på hettan, som ändå har varit något bättre idag. I vart fall har familjen ätit bra.
Semester i Brighton, Italien och Uppsala. Så kan en sammanfatta det. Oavsett fiktion eller verklighet – sällskapet är gott.

Semester i Brighton, Italien eller Uppsala… Sällskapet är i vart fall gott.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.