Kära dagbok…

Mini tog en selfie – och fick med ett spöke?

Jag knaprar värktabletter som andra knaprar kakor, eller nåt. Men faktum är att tandvärken inte ger med sig. Innan  jag gick från jobbet igår blev jag tvungen att svälja en tablett. Den värkade verkade fram till i natt nån gång. Tandjäveln värker visst ännu mera nattetid, så pass mycket att jag måste gå upp – och ta värktablett(er). I natt var inget undantag. Jag var uppe nån gång mellan klockan två och tre. Jag tycker att det är lustigt att värken inte ger med sig eftersom jag med egna ögon såg hur tandläkare Reza drog ut nervtrådarna i mina tre rotkanaler. Hur kan en tand utan nerver värka? Beats me. Kanske är det spöket på Canterville som slår mig på käften då och då? Fast det spöket är ju snällt… Jag läser just nu en nyöversättning av några av Oscar Wildes kortare texter, däribland denna. Därför flaxade tankarna dit. Och igår kväll, när Mini låg på armstödet till bästefåtöljen och kollade på säsongsstarten av Vår tid är nu på SvT1 tillsammans med mig, tog hon en selfie. Bakom henne syns en märklig skugga… Spöket eller..?

∼ ♦ ∼

Säsongens första minusgrader som jag har noterat.

I morse noterade jag minusgrader för första gången i höst. Minusgrader… och det är bara början av oktober… Jag hade tänkt vira en av mammas sjalar runt halsen, men det blev så knöligt med jackan och luvatröjans luva, så det fick bli vanlig snusnäsduk när jag traskade iväg till jobbet. På järnvägsspåret var det snorhalt, så nu måste en se upp med lårbenshalsarna också. Igår kväll tog jag fram mina nya skor och provade dem. Jag tycker att de klämmer vid tårna. Förhoppningsvis blir de uttöjda om jag börjar använda dem. Fast än så länge kör jag väl på mina höst-adidas, de tråkiga gråsvarta. Skorna med sniggorange detaljer sjunger nu på sista versen. Det är hål i sulorna både på utsidan och
insidan. Möjligen kan jag ha dem som inneskor på jobbet.

Medan jag arbetade på jobbet arbetade (?!) somliga hemma… (Dra musen över bilderna för att se bildtexterna!)

Datorkatterna Citrus och Mini har lagt beslag på min hemarbetsplats.

Lucifer verkar mest tycka att arbete är… skit.

Det som mest fick mig att gå iväg idag – jag hade gärna stannat hemma i sängen och ätit värktabletter – var min lunchdejt med NK*. Jag fick ju ställa in torsdagslunchen eftersom jag skulle till tandläkaren. Som vanligt blev det en trevlig lunch, en hel timme, förresten. Trots att det var nyss vi sågs fanns massor att avhandla. Vi träffades på Feiroz där jag valde dagens vegetariska, en het höstgryta som dessutom var ”tandvänlig”.

NK och jag åt lunch hos Feiroz. Jag tog det vegetariska alternativet som dessutom var ”tandvänligt”.

Hösten ÄR min tid!

Arbetsdagen gick i flygande fläng. Det var två möten bara idag för min del, men mycket skrivande samt flera diversesaker på vårt intranät. Och så jobbade jag med nyhetsbrevet, förstås. Den här veckan är det lite glest med notiser än så länge, så i morgon lär jag få trolla om jag ska uppnå de tio som jag behöver.

På hemvägen stannade jag till i S:t Per för att handla en del smått, men jag glömde förstås hälften. Annars har vi en hemkörning av tunga varor och basvaror i veckan. Det är väldigt skönt att slippa bära, varorna levereras innanför ytterdörren och kostnaden för hemkörningen är försumbar. Kvällen tillbringade jag med familjen Katt och min bok på gång å ena sidan, tandvärken å den andra, däremellan Helvetesmaskinen**. Anna tillbringade sin kväll på jobbet till dess hon blev hämtad i bil.

Jag strosar bland fallna löv och höstfärger och även om jag fryser kan jag inte låta bli att njuta. Hösten ÄR min tid!

∼ ♦ ∼

PS Det finns fortfarande möjlighet att följa med mig till författarträff kl. 19 med Stina Wollter och Maria Ernestam på Akademibokhandeln på Stora torget. Är någon i Uppsala intresserad av att hänga med? Skriv några rader i en kommentar till det här inlägget eller hör av dig till mig på annat sätt. Först till kvarn gäller!

∼ ♦ ∼

*NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
**Helvetesmaskinen = dammsugaren, enligt familjen Katt

Livet är kort.