Kära dagbok…

Kompakt mörker vid Fyrisån, fotad från S:t Olofsbron.

Mörkret är rätt kompakt. Den vita skiten från himlen har fallit lite som småspik. I morse piskade det mitt ansikte, men det var inte kallt utan faktiskt ganska skönt. En blir lite varm när en rör på sig. Jag älskar mina promenader till och från jobbet! Det är en sån fin gratismotion om cirka 30 – 40 minuter varje dag. Fast jag älskar förstås promenaderna lite mindre om det ösregnar eller toksnöar och är halt. I morse var det slask och det vita började ersättas av det gråbruna. Men det ska bli kallare – och halare. Kanske blir det en vit jul. Vårt största problem hemma är att vi använder ballen* som extra kylskåp. Om det blir så kallt som det aviseras i väderappen, neråt elva minusgrader, blir det en frys där ute. I morgon, fredag, kommer en hemleverans med julmat. Det blir inte skojigt för Anna, som är ledig och ska ta emot den, att försöka pussla in saker i vår minimala kyl. Nä, nu står inte bara tvättmaskin (som vi har fått en generös peng till av Annas snälla mamma och hennes L) och ny diskmaskin på önskelistan – även ett högt kylskåp gör det. Vi blir åtta på julafton som ska äta tillsammans. Ja, det krävs inga större matematikkunskaper eller matkunskaper för att förstå dilemmat.

∼ ♦ ∼

Redan i morse…

Två gånger i veckan kommer det fruktleveranser till mitt jobb. Igår på onsdagen var det dags. Jag plockade på mig ett äpple, ett päron och en banan. Men vad hjälper det när det ställs ut chokladaskar, godiskorgar och säckar med kolor vid kaffeautomaterna? Jag har ingen karaktär alls. Det enda som hindrar mig från att bulimiskt kasta i mig är att jag nånstans skulle känna mig fräck gentemot kollegorna. Och så är det det här med tänderna… Det blev ju lite dyrt sist jag smaskade karameller på jobbet, typ 5 000 spänn eller mer. För att inte tala om smärtan. Tandvärk är nog en av de värsta värkarna. I morse plockade jag, detta till trots, på mig, tre kolor. Nä, tugga på dem vågade jag inte, det blev till att suga.

”Min” lunchrestaurang har nu stängt för julledighet och jag tvingades gå försiktigt nerför trappan till Fazer. Nu uppskattade jag deras inlagda sill väldigt mycket i fredags, men sill åt jag inte idag. Jag tycker ofta att de har så tillkrånglad mat, konstiga rätter och ingredienser jag aldrig hört talas om. Och sen jag åt deras vidriga blomkålssoppa – hur man nu kan misslyckas med nåt som är så gott?! – har jag undvikit stället så mycket jag kan. Idag hade jag inget val, om jag inte ville hasa ner på stan förstås. Lagom hungrig valde jag pannkakor till lunch. Det kan man inte misslyckas med. Men maj gadd, 90 spänn för fem rätt smaklösa pannkakor, grädde och sylt – det tycker jag är hutlöst! Inte blev jag mätt heller, utan tiggde till mig några extra godisbitar av tjejerna i Servicecenter. Efteråt ångrade jag att jag tackade nej till salladen som erbjöds till lunchen. Visserligen passar inte sallad ihop med pannkakor, tycker jag, dårå, men jag kanske hade sluppit gå hungrig från Restaurang Segerstedt… Det enda roliga med dagens lunch var att jag träffade NK** som hade en lunchdejt med en annan kompis här i huset. Jag tänker att det blir medtagen och kort lunch i morgon så att jag kan gå hem tidigare. Där är ju en del att fixa. På lördag kommer besökare som ska stanna okänt hur länge, men minst en vecka.

Världens dyraste (?) pannkakor hos Restaurang Segerstedt som drivs av Fazer. I vart fall hutlöst att ta 90 spänn för det en ser på bilden. Utom boken, förstås. Den är min!

De här sista två dagarna på jobbet har jag främst ägnat åt att göra årets sista nyhetsbrev samt greja lite med uppdateringar på intranätet. Jag har kunnat ta det hyfsat lugnt arbetsmässigt sett. Det är oron som orsakar stress i stället. Sen bannar jag mig själv och försöker tänka på att inte ta ut nåt elände i förskott. Lättare sagt än gjort med det jag har i bagaget.

∼ ♦ ∼

Plötsligt låg Lucifer i skrivbordsstolen.

Familjen Katt är en källa till glädje och underhållning, även om jag uppskattar Lucifers jam-sessions klockan fem på morgnarna lite mindre än hans övriga förehavanden. Han verkar vara lite extra ängslig och ”mammig” just nu. Hans biologiska mamma Mini bryr sig inte särskilt. De två brukar mest lappa till varandra när de möts. Sen sover Mini största delen av tiden. Hon är ju cirka tio människor och det blir i kattår lika många år som jag är. Och jag är också trött och vill mest sova bort jul och hela faderullan. Bara vara ledig och läsa böcker, dricka vin, äta sill och dricka snaps, moffa godis, softa…

Igår kväll när jag och mitt sällskap åt mackor respektive kvällsmat hovrade Lucifer vid köksbordet. Så snart köksstolen blev tom hoppade han upp där och la sig och tittade på mig så vädjande. Mitt kalkonpålägg var visst smaskigare än kattmatsoxen i skålarna…

Finns det nåt smaskigare än kalkon?

Jag som är så söt, GE MIG!

Citrus sov i Annas fåtölj igår när jag kom hem.

Citrus har fått en ny favoritplats. Eftersom hon och Mini mest brukar turas om i min skrivbordsstol – jag som äger den nyttjar den visst minst av alla – hamnar Citrus allt oftare på diskbänken. Där jagar hon osynliga småflugor. Men igår när jag kom hem från jobbet var det underlig ordning. Citrus låg i Annas fåtölj, medan Lucifer låg i skrivbordsstolen. Mini låg lite här och var.

I kväll blir jag ensam med familjen Katt och min tvåveckorssambo. Anna ska ut och äta julbord med sitt jobb. Jag tömde pottor för andra gången idag, fyllde på sand och gav katterna mat innan jag knatade till Systembolaget och köpte dryck till morgondagens juldelikatesskasse. Öl, förstås. Var sin liten knapp kan vi unna oss ur en redan öppnad flaska Östgöta sädes. Sen passade jag på att äta lite kvällsmat på Phil’s burger och ta en öl till maten. Ensam, förstås, inte ens en bok till sällskap, och i kväll trött på att inte räknas. Igen. Det måste vara nåt fel på mig. Ibland är jag bra att ha, ibland är jag inte vatten värd. Jag tror bestämt att det får bli ett varv med Helvetesmonstret*** när jag har gjort månadens räkenskaper. Städning brukar få mig i balans igen. Jag orkar inte bli sårad.

Kvällsmat ensam, förstås.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis nåt att skratta gott åt. Mig, förstås. Har du sett hur lik jag är en ananas???

Selfie.

Ananas.

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**NK = Närmaste Kollegan på mitt förra jobb
***Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren

Livet är kort.