Mitt hjärta är ditt

Ett inlägg om en bok.



Anna Janssons bok Mitt hjärta är dittAnna Jansson är en av mina klara favoriter
bland deckarförfattare. Jag tycker att hon skriver spännande bladvändare, att hon skildrar sina karaktärer realistiskt och att hon har ett tilltalande skriftspråk. Det var ingen tvekan alls om att jag skulle köpa även hennes senaste bok om polisen Maria Wern på Gotland. Jag passade på att nätshoppa när Bokus hade ett rabatterat pris på den tjugonde boken i serien. Mitt hjärta är ditt låg därför i det bokpaket jag hämtade i måndags och blev den första boken av de fyra jag köpt mig som jag började läsa.

Ett medelålders par, främst mannen, spanar med kikare på en kille som tältar på stranden. Till det minimala tältet har killen med sig tjejer. Olika tjejer varje gång. Och det är uppenbart att det försiggår sexuella akter inne i tältet. Så försvinner en sjuk kvinna och Maria Wern och hennes kollegor får fallet på sina bord. Men så inträffar ett mord – och ännu ett. Kan fallen höra ihop på nåt sätt? Polisernas privatliv är samtidigt turbulenta. Bland annat har en kollega till Maria en svårt hjärtsjuk dotter. Hjärtsjuk, precis som den försvunna kvinnan…

I den här boken blir det åter tydligt att författaren har en bakgrund inom medicinen (läs: sjuksköterska). Det blir lite för tydligt. Det är nästan så att hjärtsjukdom och andra sjukdomar tar överhanden. Men å andra sidan, en lämpligare titel på den här boken finns inte! Polisernas privatliv får också lite för stor plats i handlingen, inte bara genom sjuka barn utan även genom bonusbarn. Igenkänningsfaktorn är hög. Ett HBTQ-tema finns också invävt. Utöver det levererar författaren som vanligt en spännande bok. De delar av handlingen som cirkulerar om behovet av organtransplantation vävs in i berättelsen och snabbar upp tempot. Och som vanligt är det välskrivet och välformulerat, inte ett stavfel eller nåt grammatiskt fel så långt ögat kan se – fast ett par korrekturfel hittar jag dock. Det är först i de sista scenerna, strax innan avslöjandet, som jag kommer på vem mördaren är. Innan dess har jag, liksom kanske andra läsare, bollat med möjliga skyldiga i tanken.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredagen den 5 april 2019: Ibland blir det bättre

 



Kära dagbok…

Lucifer på köksgolvet fotad genom en köksstol

Gubbis a k a Lucifer är den som sjunger högst i De Uthungrades Skara numera.

Nej, det här livet blir ju inte alltid som en har tänkt sig. Ibland blir det inte bra alls. Men andra gånger blir det bättre. Idag är en sån gång, för både jag och vår tvåveckorssambo kan glädja oss åt att ha Anna hemma i kväll i stället för på jobbet. I tisdags fick hon ju gå in och jobba fyra timmar tidigare än hon skulle. Det har gett henne ett kortare dagpass idag i stället för ett kvällspass. Härligt att få en kväll tillsammans och en sovmorgon i morgon. Eller ja, vi får väl se. I morse började Lucifer ”sjunga” vid fyratiden. Ungefär en timme senare gav jag upp, klev ur sängen och slevade upp mat till De Uthungrades Skara. Förr om åren bestod den skaran av människor. Numera består den av familjen Katt. Anna drog iväg tidigare än jag i morse, men vi hann i alla fall ses helt kort och prata just… mat, allt medan jag slevade upp innehållet i kattpottorna i en plastpåse och Anna slevade i sig frukost. Här är vi inte kackelmagade och det är ju fortfarande så att vi behöver äta. Kul att vi kan göra det tillsammans i kväll. I alla matsällskap är jag inte välkommen, men jag väljer att inte se det som nåt straff, för det handlar i grunden inte om mig. Dessutom är jag vuxen nog att klara av att äta på egen hand och med en bok är en aldrig ensam.

Domkyrkotornen sedda från sovrumsfönstret

Utsikten i morse från vårt sovrumsfönster. Domkyrkotornen som skymtar passerar jag sen på min morgonpromenad till jobbet.

Regnet såg ut att hänga i luften i morse, men det kom faktiskt inget på mig. Det blev en skön morgonpromenad. Innan jag gick hemifrån bäddade jag. Jag stod en stund vid sovrumsfönstret och tittade ut mot domkyrkotornen som syns så länge träden inte är gröna. Tornen syns även från balkongen. Utsikten och eftermiddagssolen var nog det jag föll först för med den här lägenheten. Jag trivs mycket bra här, även om det är jobbigt med alla katthår och allt damm. Igår kväll var vi så trötta båda två, att vi turades om att släpa runt på dammsugaren. Sen vet jag att jag i alla fall måste dammsuga på lördag igen. Det är ett ändlöst arbete och jag skulle gärna slippa det. Men jag vill ha hyfsat rent omkring mig och då gäller att göra rent, inte gnälla om att det är skitigt. Gnäll är inte städning.

Diplom som Antikkunnig i Solna 4 april 2019

Fin säsongsavslutning av Antikrundan i Solna. Och antikkunnig är jag visst, enligt diplomet jag fick.

Det blev inte bara dammsugning igår. Jag hade en halvtimmes marginal tills säsongens sista Antikrundan började. Den ägnade jag åt min bok på gång, en bok som är mycket spännande och som jag läser så snart tillfälle ges. Under Antikrundan amatörvärderade jag de fina sakerna från Solna. Först gick det åt pipsvängen, men sen hämtade jag upp mig poängmässigt. Diplomet visade att jag är Antikkunnig! Men… ärligt talat är det att ta i. Särskilt kunnig är jag inte, jag är mycket intresserad. Och det är roligt att amatörvärdera via appen i mobilen. Lärorikt också. Nu dröjer det väl till våren 2020 innan nästa säsong drar igång. Då hoppas jag kunna vara redo igen. Fast numera har jag börjat tänka och säga som mamma gjorde, ”Om jag lever så länge…”

Himmel över Brighton och Engelska kanalen

Jag återsåg himlen över Brighton och havet, Engelska kanalen en dag i juni 2017.

Innan jag dör skulle jag vilja resa lite mer, men jag är inte säker på att det blir så. Nån people person är jag inte – det syns framför allt i mina foton där människor nästan aldrig är motiv.  Jag tycker att det är svårt att fota människor, trots att jag tycker att det är roligt att göra nya bekantskaper.

Resa… det skulle jag vilja göra med Anna, ingen annan, för att uppleva nya ställen – och gamla. Än så länge får jag drömma om andra miljöer eller läsa om dem. Snart blir jag dessutom för gammal för att resa, det är lika bra att vänja sig vid att resa i tanken. Och minnas resan till London 2017 under vilken vi också gjorde en avstickare söderut så att jag fick återse Brighton. Havet, det vill säga Engelska kanalen, var fortfarande där och färgerna var lika fantastiska som dem jag bevarat i mitt minne, inte så mycket i fotografier.

∼ ♦ ∼

Veckans sista arbetsdag gick ganska fort. När mitt nyhetsbrev väl var producerat tog jag itu med diverse smått och gott, gammalt och nytt, som blivit liggande eller som kom in under dagen. Jag hade varit smart nog att köpa pannkakor redan igår till lunch idag. En ganska lätt lunch eftersom vi ju ska äta tillsammans alla tre i kväll. Köttätarna får hamburgare och jag ska få halloumidito. Inhandlingen av ingredienser och fredagsgodis sköter köttätarna. Jag skrev upp två chokladbitar på handlingslappen. Det tyckte jag att jag kan smocka i mig när vågen visade att jag har gått ner ett kilo, nästan ett och ett halvt, den här veckan.

Pannkaka med grädde och sylt

En av lunchens pannkakor med grädde och sylt.

∼ ♦ ∼

Dagens tankar har gått till min allra äldsta vän. En tung dag med avslut och hur allt nu än har varit finns sorgen kvar ett tag till. Jag önskar att jag hade varit närmare!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 4 april 2019: Allt väl..?

 



Kära dagbok…

I morse ljög jag igen. Faktum är att jag ljuger nästan varje gång vi möts. Han ställer frågan:

”Allt väl?

och jag ler och svarar:

”Allt väl!

samtidigt som jag givetvis frågar honom detsamma. Jodå, jag är väluppfostrad.

Mannen som frågar skulle jag inte kalla vän, möjligen bekant. Han är någon jag en gång mötte på krogen, jag som gäst, han som personal. Vän, bekant… det spelar ingen roll. Han har en speciell plats i mitt hjärta – som medmänniska. För även om jag ljuger honom rätt upp i ansiktet – vem skulle väl förklara hur djupt deprimerad man är och avslöja sina mycket konkreta självmordsplaner för någon man möter på gatan? – gör hans fråga att jag känner mig sedd. Jag orkar leva en dag till. En dag till.

Livet har fått kortare framförhållning. En dag i sänder har fått en ny mening för mig. Men genom att sänka kraven och hitta dessa krokar i tillvaron att hänga upp livet på gör att jag än så länge lever. En dag till.

∼ ♦ ∼

Inledningen till det här inlägget, kära dagbok, är en del av det manus jag just nu jobbar på. Jag skriver på en fiktiv historia, men jag är givetvis inspirerad av verkligheten – som så många andra som skriver. Så jag passade på att tacka F i morse, för F är en av dem som har kommit att betyda mycket för mig av olika skäl och på olika sätt genom att delge mig saker ur sitt liv – därför att jag inte nöjde mig med h*ns svar ”Allt väl!”

Bok och penna som har skrivit ett hjärta

Tack F för det du delger mig!

∼ ♦ ∼

Ros vissen

Extra saknad och extra tankar till min vän.

Lite extra skör och känslig är jag väl just nu. Som jag skrev i gårdagens inlägg saknar jag mina föräldrar extra mycket för tillfället. I natt när jag vaknade vid ett-halvtvå-tiden var min kudde alldeles våt. Stenfågeln grät. I sömnen.

Flera saker orsakar den extra saknaden, en är att min allra äldsta vän ska begrava sin mamma i morgon – och jag kan inte vara där. Vi har följt varandra genom livet i snart 50 år. Vissa perioder har vi inte följt varandra så nära, medan andra perioder, som när min mamma gick bort, var vännen en av dem som ställde upp, stöttade och hjälpte till allra mest. Mina tankar går till dig!

∼ ♦ ∼

Lucifer närbild köksbordet

Ledsen Lucifer som ändå purrade när jag klappade honom och pratade med honom.

Som så ofta de senaste månaderna var jag inte den enda som grät innan det blev dag. Lucifer började tidigt. Anna och jag hade kvällen innan beslutat att försöka stå ut så länge som möjligt. Det var Anna som gav upp. Jag är ledsen för det också, för hon behövde så väl sin sovmorgon. Hoppas att hon kunde somna om. (Tyvärr råkade hon ut för nåt riktigt otrevligt när hon klev upp, fick jag veta per sms och Instagram.) Själv skulle jag upp kvart över sex. Lucifer låg på köksbordet och halvsov och såg jätteledsen ut, men purrade när jag klappade honom och pratade lite med honom. Strax innan min tvåveckorssambo kom ut för att äta frukost hoppade katten upp i fönstret. Precis som om han anade att han inte fick ligga på bordet längre. Lucifer vet att han egentligen inte får ligga där alls för mig. Men han är ju så ynklig och ledsen just nu. En deprimerad katt? Eller är han sjuk på annat sätt? Förutom nätter och tidiga morgnar är han ganska glad och tillfreds. Svårt att veta, en får ju inte direkt några svar när en frågar, inte ens ett förljuget ”Allt väl!..

∼ ♦ ∼

Illamåendet låg på lur hela dan. Det brukar göra det när jag är trött. Vi gick till sängs ganska tidigt igår, men det blir ju si och så med sömnen när en gråter i sömnen och en katt gråter så att vi väcks vid halv fem-tiden eller före det.

I förrgår var det en stressig dag på jobbet, igår var det lite lugnare men ändå fart och fläkt. Idag låg mitt fokus på att göra färdigt nyhetsbrevet som ska publiceras i morgon bitti. Jag hade god framförhållning och hade påbörjat jobbet en stund innan jag gick hem igår. Under tiden passade jag på att systemuppdatera mina mobiler. God framförhållning och planering underlättar. Jag tycker att jag är rätt bra på att planera – planera så att jag får luckor för brandkårsutryckningar dessutom. Kanske borde jag klappa mig själv på axeln och ge mig en skylt som den jag såg hos projektledaren H igår när vi skulle prata kommunikationsplan för en e-funktion. Visst är den helt underbart ironisk?!

Skylt I must be important to have my own sign

Helt underbar skylt hos projektledaren jag hade möte med igår.

∼ ♦ ∼

I förra veckan beställde julklappen (!) från min arbetsgivare. Idag kom sms om att varor hade levererats till mitt favorit(NOT!)utlämningsställe Kvarnens spel & tobak. Det passade ju bra med tanke på att det är min födelsedag senare i månaden. Julklappen blir en födelsedagspresent, helt enkelt. Nu har jag två paket att öppna på min dag! Eller… hade. Jag kunde ju förstås inte hålla mig, utan öppnade den svarta påsen med arbetsgivarens julklapp. Och när jag ändå var på Kvarnen tittade jag in till Systemet och köpte tre röda italienare.

∼ ♦ ∼

I kväll är det säsongsavslutning av AntikrundanDet blir till att återvända till Koppartälten i Hagaparken och självaste kronprinsessan igen. Jag amatörvärderar givetvis från bästefåtöljen.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis en bild till Mösstanten med vänlig hälsning från Citrus!

Citrus i en låda

Hej Mösstanten!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Familj, Ironi, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 2 april och onsdagen den 3 april 2019: En dag bra att jämföra med

 



Kära dagbok…

What a day bitmoji TofflanFy fan på ren svenska vilken dag det var igår!  Jag kände mig som en bläckfisk på jobbet. Så snart jag började jobba med en sak trillade en annan in. Och allt var bråttom och krävde antingen åtgärder eller synpunkter från min sida. Jag skällde lite i all välmening mejlledes på Tjifen igår för att hon stod vid skrivbordet och åt sin lunch. I morse fick jag skäll tillbaka – vänligt, förstås! – för att jag själv inte hade tagit ordentlig och tillräckligt lång lunch. Nåja, jag väljer att se gårdagen som en sån där dag det är bra att jämföra med. Sen gillar jag fullt ös – ibland. Då och då. Inte alltid. Hur som helst, en kommunikationsplan blev färdig, en annan la jag sista handen vid idag. Jag hann skriva en nyhet till avdelningen och fick ihop sju underlag till fredagens nyhetsbrev. Det ska vara tio. Övriga tre fick jag i morse. Nu ska underlagen göras begripliga och kollas av diverse. Det tar sin lilla tid, även om det bara är ett väldigt enkelt nyhetsbrev.

Läsning i väntrummet hos tandläkaren

Jag fick varva ner med en stunds läsning i väntrummet.

Det var tur att jag fick mellanlanda hos tandläkaren. Där hade datorerna fått lite spel, så jag kunde sitta i väntrummet nästan tio minuter och läsa och varva ner. Sen trodde jag att jag skulle på min årliga kontroll, men det var ju bara en tand som skulle kollas. Utöver det fick jag kostnadsförslag på ett par åtgärder som tandläkaren rekommenderar. Men 30 000 spänn… Nej, det tänker jag inte ”unna” mig! Blev dessutom rätt putt när han påstod att han kände röklukt från mig. Jag protesterade hetsigt och tandsköterskan sa att det ju kom från det öppna fönstret.

Hemma såg det ut som ett smärre bombnedslag. Anna hade tänkt göra en del, men fick ju ge sig iväg för att jobba fyra timmar tidigare än planerat. Jag dammsög och tvättade eftersom det behövdes en ren gympatröja till idag. Nog hade vissa golv behövts torkas rena från ”fötter”, men jag orkade fan inte det.

Böckerna 80 grader från Varmvattnet och Mitt hjärta är ditt

Bokbyte från thriller (nåja…) i Afrika till dito på Gotland.

Klockan var nånstans mellan 19 och 20 när jag satte mig ner med en mugg kaffe och en bit choklad för att läsa ut en bok. Jag bytte från en thriller som utspelar sig i Afrika till en som utspelar sig på Gotland. Thriller skulle jag inte kalla boken jag läste ut, men det var vad som stod på omslaget. Jag blev besviken. Anna Janssons nya bok har jag större förhoppningar om att jag ska gilla. Det var en av de fyra böcker som låg i måndagens bokpaket. I övrigt låg det ytterligare två spännande böcker i paketet. De tre deckarna är skrivna av tre av mina favoritförfattare, så det här bokpaketet är extra kul. Den fjärde boken är en mer seriös historia, även om den klassas som genren feelgood av förlaget.

∼ ♦ ∼

När jag dammsög igår försvann alla tre katterna som svartvita streck. Nä, de gillar inte dammsugaren, eller Helvetesmonstret, som jag låtsas att de kallar den. Lucifer gömde sig under farfarsfåtöljen, på pappas ryamatta, under leopardfilten. Svansen avslöjade emellertid hans gömställe. Nä, dammsugaren gillar de inte. Däremot tycker de att sopkvasten är lite rolig. När jag sopar kattsand med den får de ibland för sig att jag busar med dem. Citrus är mest på kvasten. Hon ville för övrigt hjälpa till med tvätten igår, men det fick hon faktiskt inte, lilla fröken Nyfiken.

 

Lucifer i köksfönstret

Lucifer i köksfönstret – men inte spanar han på fåglar, han spanar på mina mackor.

Anna hade gjort lite plats i köksfönstret för katterna gillar att sitta på fönsterbrädor och titta ut. Där satt Lucifer igår kväll medan jag åt mina kvällsmackor. Men inte tittade han ut, han tittade på mina mackor… I morse satt han inte i nåt fönster utan hade parkerat sig på köksbordet. Det var knappt jag, min bok och frukosten fick plats. Jag filmade den sällskapssjuka katten, som helt oberörd njuter på bordet. Den som finns på Instagram kan se den hos @tofflisen där.

I kväll kanske vi kan umgås lite, jag och min sambo, om det finns tid och ork för det. Vissa veckor känns det som om vi bara sover ihop. Eller städar. Det var inte riktigt min föreställning om samboskapet, men nu är det som det är. Varje stund med Anna är värdefull för mig.

∼ ♦ ∼

I kväll känns det lite extra tungt att vara föräldralös. Jag vet exakt varför, men jag ska fundera lite innan jag sätter ner mina tankar på pränt, kära dagbok. När jag kom hem lugnade jag det ledsna och oroliga med att sopa lite och i kväll ska jag beta av strykhögen – innan det kommer en ny.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Film, Jobb, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

80 grader från Varmvattnet

Ett inlägg om en bok.



Karin Alfredssons bok 80 grader från varmvattnetAv nån anledning kom jag på
att jag inte hade läst en enda bok av Karin Alfredsson. Med Anna som sambo har ett gäng böcker av sagda författare dykt upp i våra bokhyllor. Jag plockade åt mig 80 grader från Varmvattnet för att läsa.

Det tog ganska lång tid innan jag insåg att Varmvattnet var en ort och skulle skrivas med stor bokstav. Det tog också ganska lång tid innan jag kom in i boken. Bokens huvudperson är läkaren Ellen Elg, men handlingen drivs framåt av flera olika biberättelser. En del av dem förstår jag inte vitsen med förrän en bra bit in i boken. Ellen Elg befinner sig i Zambia där hennes uppdrag är tämligen oklart. Läsaren förstår snart att det har med kvinnohälsa att göra och att det Ellen Elg gör inte är helt lagligt.

På bokens omslag står att det är en thriller. Den har även prisats som årets debut 2006 av Svenska deckarakademin. Jag tycker inte att det här är nån thriller. Boken är förvisso spännande, men miljön är så långt ifrån min vardag att jag har svårt att hitta rätt i den. Boken är visserligen välskriven rent tekniskt, det vill säga i bemärkelsen att den inte har nåt konstigt språk, en massa stavfel eller grammatiska fel etc. Men jag vet ärligt talat inte om jag ska fortsätta att läsa fler böcker i Ellen Elg-serien. Det här passade helt enkelt inte riktigt mig. Jag överraskas inte ens av slutet.

Toffelomdömet blir lågt.

Rosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndag kväll den 1 april och tisdagen den 2 april 2019: En konstig, jävla dag

 



Kära dagbok…

Igår kväll hade jag en del att fixa med som jag inte kan skriva om här. Men en sak kan jag berätta och det är att jag var och hämtade ett härligt bokpaket. Tyvärr är de inte lika härliga på utlämningsstället Kvarnens spel & tobak. Igår fick jag visserligen köpa en TV-tidning i samma kassa som jag hämtade mitt paket – förra gången fick jag ställa mig i en ny kö – men jag fick betala nio kronor för mycket. Snål som jag är gick jag tillbaka till kassan bredvid paketutlämningen. Killen där sa att hans kollega trodde att jag hade köpt nån annan tidning – jag hade då viftat med TV-tidningen framför tjejen i postkassan – beklagade och gav mig några mynt tillbaka. Utan glasögon såg jag inte att det var för lite pengar, det upptäckte jag först hemma. Skit samma. Det är inte första gången Kvarnens spel & tobak ”krånglar” och ofta är de allmänt otrevliga mot kunder. Jag ska nog kontakta Bokus kundservice och framföra mina synpunkter. Servicen och bemötandet på utlämningsstället är jag inte nöjd med, men innehållet i bokpaketet gillar jag desto mer. Nu har jag fyra ganska nyutkomna böcker att läsa!

∼ ♦ ∼

Ledsen

Orolig. Katastrofberedd. 

Idag blev det en konstig, jävla dag. På förmiddagen på jobbet pratade vi rutiner och ny organisation. Jag har fått veta att det pågår MBL-förhandlingar just nu och den här månaden och nästa får de medarbetare som ska övergå till den nya avdelningen information om detta. Självklart är jag orolig eftersom jag ju inte är en ren IT-anställd utan kommunikatör. Att en gång till i livet förlora jobbet klarar jag inte av. Det finns gränser för min styrka. Skulle det värsta inträffa har vi ju heller ingen möjlighet att bo kvar där vi bor. En katastrof kommer som bekant sällan ensam. Inte heller den här gången har jag gjort nåt fel, men fel eller inte tycks inte spela nån roll. Det är märkligt hur vissa arbetsgivare håller arbetstagare som felar gång på gång – och som inte ens är nyckelpersoner – under armarna. Allt blev plötsligt så påtagligt och svårt för mig på grund av mitt bagage. Ska mattan ryckas undan ännu en gång?

Jag sög på min oro en ganska kort stund innan jag agerade och bollade med en av cheferna. Samtalet gjorde mig mycket lugnare och jag kunde slappna av till 90 procent efter det. Tack, Duktiga Annika!

Mini sover hos mig i fåtöljen

Mini vill i alla fall umgås med mig och sover gärna hos mig i bästefåtöljen om kvällarna.

I övrigt har min arbetsdag bland annat handlat om texter som ska slipas innan de skickas ut samt texter till fredagens nyhetsbrev. På morgonen fick jag veta att jag behövdes till en brandkårsutryckning på förmiddagen. Underlaget fick jag först efter lunch. Samtidigt var folk på mig från två andra håll om kommunikationsplanering. Jag är inte helt nöjd med hur jag hanterade stressen och jag kände att vissa inte förstod att viktiga saker informerar en berörda om före beslut – för att undvika ryktesspridning. Men jag tror att slutet blev gott ändå och ytterligare information i frågan kommer på fredag.

Annas jobb är det också lite turbulent, men av andra skäl än på mitt. Idag innebar det att hon fick gå in och jobba fyra timmar för tidigt. Jag kan tänka mig att sånt ställer rätt hårda krav på flexibilitet. Att kunna ställa om kring det en haft i åtanke att göra när en är ledig, i privatlivet. Vissa saker kan jag gå in och hjälpa till med. Andra saker, som att vila och umgås med barn och föräldrar, kan jag ju av förklarliga skäl inte hjälpa till med – jag är ju varken Anna, mamma eller barn. (Om somliga läser det här stycket utgår jag från att det tolkas fel. Det jag menar är att jag tror/vet att Anna vill umgås med barn och föräldrar, men jobbet tar tiden till detta från henne. Jag vill också umgås med Annas barn och föräldrar och gör det där jag är välkommen. Men jag är inte Anna, jag är jag.) Jag ringde Annas snälla mamma och pratade bort tio minuter på eftermiddagen, för dem jag bryr mig om och som bryr sig tillbaka försöker jag alltid göra tid och rum för.

∼ ♦ ∼

I morse tog Anna utfodringen av familjen KattKvar till mig blev att tömma pottorna – och att torka kattkräk. Nån gång mellan dusch och frukost hade en av katterna spytt i hallen och på mattan i Bokrummet. Det var inga stora högar och jag hade inte hört några skrik. Då var det troligen Citrus. Hon skriker aldrig när hon kräks, medan Lucifer och Mini skriker hjärtskärande och i högan sky.

Citrus vid skorna

Citrus, den lilla kräklingen?


Spytt har jag inte gjort under dan, 
men jag har varit så stressad att jag mådde illa. Inte skulle jag direkt hem efter jobbet heller – jag skulle mellanlanda hos tandläkaren. Jag trodde att jag hade blivit kallad för min årliga koll, men det var bara en uppföljning av tanden som rotfylldes i höstas. Det gick snabbt och blev billigt – men bäst av allt: tanden såg bra ut! Snart ska jag sätta mig ner och ta en macka och kolla hur familjen Katt har fördrivit dagen. Självklart hämtar jag Anna – i bil, förstås – från jobbet klockan 21. Och om jag orkar ska jag ta en promenad med Helvetesmonstret* innan dess.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Måndagen den 1 april 2019: Inget aprilskämtande kring livskvalitet

 



Kära dagbok…

Segerstedthuset interiör trappa våningarna

Nya Högsta Tjifen sitter i husets översta våning, nånstans.

Det är första april idag, men jag kan väl säga att nåt skämtsamt skojsligt finns inte i det här inlägget. Fast i morse, på vårt möte i Operation Center som vi har 8.30 varje morgon, trodde folk att jag skämtade när jag påminde dem om att vi har en ny chef från och med idag. Ryktet säger att den nya Högsta Tjifen ska sitta i de övre regionerna i huset tillsammans med rektorn et consortes. Gissningsvis tittar hon ner till avdelningen hon ska basa över nån gång ibland också. Det vore ju lite praktiskt. Faktum är att hon gjorde det på förmiddagen och jag tog tillfället i akt att handhälsa och önska välkommen. I fredags träffade jag för övrigt gamla Högsta Tjifen. Det är lätt att sakna henne. Många hade åsikter om henne, min åsikt är att hon är/var en bra chef och ledare. Såna växer inte på trän, så ja. Jag är lite orolig. (= understatement of the year) Förutom nytt i ledningen pågår en omorganisation sen ett år tillbaka och resten av året. Självklart funderar jag mycket över om jag har nåt jobb den 1 januari 2020. Men det behöver ju ingen mer än jag själv oroa mig över.

∼ ♦ ∼

Det gick bra att komma upp i morse, för såväl gammal som ung trots att det är en timma tidigare än vanligt. Lucifer startade sin jam-session 5.30 och jag klev ur sängen och pytsade upp mat. Hade nästan somnat om när jag vaknade till en minut innan larmet skulle tillra igång, så jag stängde av och försökte smyga upp igen utan att väcka min sambo. Jag lämnade pottorna och diskmaskinen otömda, för jag hann inte med dem. Katterna var lugna under frukosten och visade sig inte i köket. De betraktade mig med en viss… distans i blickarna. Vi människor är nämligen rätt ointressanta när det inte handlar om mat. Fast Mini är förstås ganska kärvänlig ändå och gillar att sitta/ligga nära utan att tigga nåt ätbart. Citrus hade parkerat sig i en av Bruno Mathsson-stolarna i Pojkrummet och jag kände verkligen att jag störde henne när jag kollade att alla i rummet var vakna.

 

Blå himmel träd gult hus

Det var inte mörkt i morse.

Jag trodde att det skulle vara mörkt i morse, men det var ljust och soligt. Ett par minusgrader gjorde att jag fick gräva fram handskarna igen ur byrån i hallen. Det blev en frisk promenad till jobbet. Till kroppen känner jag mig dessvärre  inte så väldans frisk. Magen har varit OK i helgen – jag har ju inte varit på jobbet och druckit kaffe. Jag misstänker att jobbkaffet är magskurken, för på förmiddagen fick magen spel igen. Annars har jag idag mest ont i muskler och leder i framför allt armar, ben och fötter samt ryggen. Tja, det är väl Gammeln som har slagit klorna i mig. I morrn efter jobbet ska jag till tandläkaren på min årliga kontroll. Då får jag säkert som förslag att dra ut varenda tand för att det är nåt fel på dem. Nej, jag skojar! Min tandläkare är bra. Om jag nu bara får henne och inte nån annan, vilket händer då och då. Min mottagning har  blivit en del av ett annat tandvårdsföretag. Bra eller dåligt? Det vet jag inte. Som patient önskar jag att jag hade blivit informerad innan i stället för att läsa om det på webben.

∼ ♦ ∼

I kväll jobbar Annamen vi är två människor och tre katter som håller ställningarna på Main Street. Igår åt vi tre människor lax tillsammans. Anna och jag åt sparris. Det är gott, men fy 17 så illa kisset luktar efteråt! Fisk äter jag mycket, ofta och gärna, flera gånger i veckan till lunch.

Lax med ris citron o dillsås och grönsaker

Laxmiddag igår. Nyttigt och gott, men fy så illa kisset luktar efter sparrisintag!


När jag var barn sades det att en blir smart av fisk.
Kanske avsåg den som sa det att fisk är nyttigt? Vi har pratat på jobbet om nyttiga livsmedel. Jag har gjort en liten lista över bra och näringsrika livsmedel, skapad genom efterforskningar att jag har sökt lite grann på nätet. Det vore intressant att få kommentarer på innehållet, inte bara snokande i mina dagboksanteckningar!

  • avokado – mycket omättat fett och kalium
  • blåbär – antioxidanter, C-vitamin, flavonoider som är bra mot sjukdomar som Parkinson, diabetes och Alzheimer
  • sötpotatis – A-vitamin, betakaroten mot till exempel uppkomst av vissa ögonsjukdomar, kalium, magnesium, kalcium, B6, C-vitamin, koppar, järn, folat
  • spenat – järn, K-vitamin, betakaroten, antioxidanter, A-vitamin, lutein som sänker kolesterol
  • citron – C-vitamin, kalcium
  • valnötter – omega 3, sänker kolesterol, skyddar huden mot solskador, skydd mot blodproppar, förebygger diabetes, hjälper dig att somna genom melatonin som gör en sömnig
  • broccoli – K-vitamin, C-vitamin, innehåller sulforofan som bland annat sänker blodsockret
  • ägg – omega 3, protein, D-vitamin, E-vitamin
  • lax – omega 3, motverkar depressioner och hjärtsjukdomar, D-vitamin
  • mörk choklad – viktminskning, förebygger av hjärtsjukdomar, sänker blodtryck och kolesterol
  • vitlök – hämmar utvecklingen av vissa bakterier, antiinflammatorisk, sänker kolesterol och blodtryck

I kväll kan det hända att jag tar mig en bit VIT choklad och ett glas vin. Bara för att det är gott. Livskvalitet kan vara olika. Det vara att äta bra och näringsriktig mat, men det kan också vara att få uppleva soluppgången varje morgon. Jag läste nånstans att även en dålig dag har bra stunder. Det är ord jag tar tillvara på – även om min dag idag inte har varit nån särskilt dålig dag.

Solen går upp bakom slottet

Livskvalitet kan vara många olika saker. Att få uppleva solens uppgång varje morgon, till exempel. Även en dålig dag har bra stunder.

∼ ♦ ∼

Jag har varit några ärenden efter jobbet. Bland annat har jag hämtat böckerna jag nätshoppade hos Bokus. Idag hade Bokus skickat rätt böcker. Jag är mycket, mycket nöjd.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Mitt bokår 2019: Mars med mystik och mys

Ett inlägg om böcker.


 

Mars månad har kommit och gått och så har vintern, hoppas jag. Det kan ju fortfarande bli bakslag. Läsflödet håller i sig hyfsat, men nu med vårens antågande och som bliven arrendator av stuga och trädgård finns en stor chans för lägre hastighet i sagda flöde… Nåja, sluta läsa gör jag bara när jag inte längre ser.

Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

Marsböcker 2019:

CJ Vallgrens bok Kunzelmann och KunzelmannUlla Jones bok Red carpet blues insidan hos en outsider

Sofia Lundbergs bok Den röda adressbokenDaniel Coles bok Trasdockan

Mattias Edvarssons bok En helt vanlig familjCarl-Johan Vallgrens bok Havsmannen

Pontus Ljunghills bok En osynlig


Påbörjad i mars:

Karin Alfredssons bok 80 grader från varmvattnet


Starten på årets tredje läsmånad blev en skälmroman
(Kunzelmann & Kunzelmann). Totalt läste jag tre böcker i genren spänningsroman/deckare (Trasdockan, En helt vanlig familj, En osynlig). En av böckerna är självbiografiska (Red Carpet Blues: Insidan av en outsider). En av böckerna hör till genren feelgood (Den röda adressboken). En av böckerna klassar jag som genren feelbad (Havsmannen). Två av böckerna köpte jag nya (Trasdockan, En helt vanlig familj). En av böckerna köpte jag ny i pocket (En helt vanlig familj). Två av böckerna köpte jag second hand (Den röda adressboken, En osynlig). En av böckerna köpte jag på årets bokrea (Trasdockan). Tre av böckerna lånade jag (Kunzelmann & Kunzelmann, Red Carpet Blues: Insidan av en outsider, Havsmannen).

Det blev ganska många nya författarbekantskaper i mars (Carl-Johan Vallgren, Ulla Jones och Katta Nordenfalk, Sofia Lundberg, Daniel Cole, Mattias Edvardsson och Pontus Ljunghill). Det blev inte lika många bra böcker lästa den här månaden, enligt mitt tycke. Bara två böcker fick högsta omdöme (Den röda adressboken och Havsmannen). Tre böcker fick högt omdöme (Trasdockan, En helt vanlig familj, En osynlig). En bok fick medelomdöme (Kunzelmann & Kunzelmann). En bok fick lågt omdöme (Red Carpet Blues: Insidan av en outsider).

Totalt läste jag sju böcker i mars. 

Mars månads bästa bok är utan tvivel
Den
röda adressboken!

 

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Lördag kväll den 30 mars och söndagen den 31 mars 2019: Spel och vårtecken, enligt Tofflan

 



Kära dagbok…

Asså… jag hade inte tänkt skriva mer om lördagskvällen, men… De där spelen vi spelade igår var bara helt fantastiskt roliga. I alla fall för en som har kiss-och-bajs-humorn i behåll. Det har varit ett internt skämt mellan två parter att den ena ger den andra nånting som har med kiss och bajs att göra till jul och/eller födelsedag. Vissa växer sen upp och slutar tycka att kiss och bajs är roligt. Andra… fastnar i den sortens skoj. Äckliga familjerna är ett kortspel med helt underbara teckningar av Pernilla Stalfelt, hon som gjorde Bajsboken. Det gav jag bort för många år sen, men igår kväll gjorde det dundersuccé igen. Spelet är helt underbart, namnen skit(!)roliga och bilderna hysteriska. Det andra spelet var ett oöppnat Bajsmemory som faktiskt lärde mig ett och annat om skit. GISSA VEM SOM VANN – sin höga ålder till trots…

(Som vanligt gäller att klicka på bilderna för att se hela bildtexterna, bilderna i större format, bilderna i bildspel och för att kommentera en enskild bild.)


Lucifer och Citrus undrade vad vill höll på med 
och varför vi skrek och skrattade så daaant. De är nog mognare än vi…


Avslutningen på lördagskvällen blev ost och kex och vin. 
Jag var optimistisk nog att öppna en ny flaska, det hade inte behövts. Men… när den nu var öppnad tog vi var sitt glas ripasso också innan vi gick och la oss. Vi somnade till normaltid och vaknade till sommartid. Lucifer började skråla vid halvsextiden, tror jag. Det var Anna som klev upp och pytsade upp mat. Jag tömde pottorna vid ett senare tillfälle i gengäld samt fyllde på sand och sopade. Anna har skickat efter en matta som förhoppningsvis behåller kattsanden bättre när katterna hoppar ur pottorna. Hoppas den kommer snart. Jag fixade i alla fall kaffe och det blev en stunds läsning i sängen. Jag har lite svårt att komma in i boken jag läser nu. Den är rörig och har för många ingångar, tycker jag, men Anna säger att det blir bättre och att allt knyts ihop. Vi åt frukost som Anna fixade. Jag duschade och tvättade mitt überskitiga hår och skrev en stund innan vi gav oss ut på dagens utflykt – efter vårtecken, på sätt och vis…


Ett vårtecken för mig är att köpa nya gympadojor. 
Under många år hade jag inte råd att köpa nya skor alls, men jag hade däremot turen att hitta två par som har varit av väldigt bra kvalitet och som jag fortfarande, efter fem till sju år, använder. Nu ville jag emellertid ha nånting nytt. Nya skor var det även fler som behövde och med lite rabatt fick jag två par kalsonger gratis. Eftersom jag inte nyttjar kalsonger gav jag bort dem till nån som använder den typen av underkläder. Det känns bra att vi har fyllt på även i strumplådan för ett par veckor sen. Idag hade vi tur att hitta skor till oss alla tre också.

Mindre sköj, men behövligt, var det förstås att handla mat till oss och familjen Katt. Det tog runt en och en halv timme och vi var fullastade när vi kom hem. Eftersom grindarna nu är påmonterade till gården igen efter vintern var det lite mankemang med att köra in med bil. Tur då att vi var sex armar som kunde hjälpas åt att bära.

∼ ♦ ∼

Söndagen börjar gå mot kväll. Vi ska äta lax till middag. I kväll ska jag säkerhetskopiera lite filer och rensa bilder. Det gäller att hålla efter så mobilen inte blir full igen. Vi får se hur det går att komma upp i morgon bitti. Två av oss ska upp i ottan, en får sova lite längre… Sommartid är ett vårtecken jag inte gillar, ifall du har missat det, kära dagbok.

Citrus på rygg på vardagsrumsmattan

Citrus får sova längst av oss alla i morgon bitti, men hon brukar inte vilja det. Kolla in den galna blicken…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Trams, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett vin: Monti Garbi Ripasso 2016

Ett inlägg om ett rött vin.


 

Monti Garbi Ripasso 2016

Italienskt och rött, men bara ett halvt glas var igår.

Häromdan på jobbet pratade vi om bra röda viner under 129 kronor. Inte vet jag varför det var just 129 kronor som var nån gräns, men jag tror att det handlade om att hitta bra viner till bra priser.

Igår kväll åt vi tacos till lördagsmiddag. Vin passar inte till det utan jag drack en öl. Lite senare skar Anna upp några ostbitar till salta kex och frönknäcke. Jag hällde upp det sista ur Copertino-flaskan. För säkerhets skull plockade jag fram en ny flaska vin ur vinskåpet, ifall vi ville ha mer än ett glas, och luftade det. Det blev ett ripasso-vin, Monti Garbi Ripasso 2016.

Men osten och kexen tog slut och nåt mer ville vi inte äta. Jag ville emellertid smaka ripassovinet och serverade oss var sitt halvt glas utan nåt till. Systembolaget rekommendrar vinet till rätter av lamm- eller nötkött. En flaska kostar just under gränsen vi pratade om på jobbet, 124 kronor. Var det ett bra och prisvärt vin? Jepp, mina smaklökar sa definitivt ja till vinet! Pluspoäng blir det också för glaskorken.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets smak och doft:

”Kryddig, något utvecklad smak med inslag av fat, körsbär, kryddnejlika, skogshallon, vanilj och kanel. […] Kryddig, utvecklad doft med inslag av fat, torkade körsbär, kryddnejlika, kanel, skogshallon och vanilj.

Naturellt, det vill säga utan nåt till, var vinet mycket kryddigt och smaken av kryddnejlika var tydlig. Kanel och vanilj anade mycket lite av i såväl smak som doft. Vinet kändes förvånansvärt fylligt och strävt. Eftersmaken var lång och ljuvlig. Självklart ska jag prova vinet till nåt ätbart vid tillfälle, men så här utan nåt till var det superbt.

Toffelomdömet blir det högsta. Det här vinet ska jag tipsa mina rödvinsälskande kollegor om.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar