Kära dagbok…

Fy fan på ren svenska vilken dag det var igår!  Jag kände mig som en bläckfisk på jobbet. Så snart jag började jobba med en sak trillade en annan in. Och allt var bråttom och krävde antingen åtgärder eller synpunkter från min sida. Jag skällde lite i all välmening mejlledes på Tjifen igår för att hon stod vid skrivbordet och åt sin lunch. I morse fick jag skäll tillbaka – vänligt, förstås! – för att jag själv inte hade tagit ordentlig och tillräckligt lång lunch. Nåja, jag väljer att se gårdagen som en sån där dag det är bra att jämföra med. Sen gillar jag fullt ös – ibland. Då och då. Inte alltid. Hur som helst, en kommunikationsplan blev färdig, en annan la jag sista handen vid idag. Jag hann skriva en nyhet till avdelningen och fick ihop sju underlag till fredagens nyhetsbrev. Det ska vara tio. Övriga tre fick jag i morse. Nu ska underlagen göras begripliga och kollas av diverse. Det tar sin lilla tid, även om det bara är ett väldigt enkelt nyhetsbrev.

Jag fick varva ner med en stunds läsning i väntrummet.

Det var tur att jag fick mellanlanda hos tandläkaren. Där hade datorerna fått lite spel, så jag kunde sitta i väntrummet nästan tio minuter och läsa och varva ner. Sen trodde jag att jag skulle på min årliga kontroll, men det var ju bara en tand som skulle kollas. Utöver det fick jag kostnadsförslag på ett par åtgärder som tandläkaren rekommenderar. Men 30 000 spänn… Nej, det tänker jag inte ”unna” mig! Blev dessutom rätt putt när han påstod att han kände röklukt från mig. Jag protesterade hetsigt och tandsköterskan sa att det ju kom från det öppna fönstret.

Hemma såg det ut som ett smärre bombnedslag. Anna hade tänkt göra en del, men fick ju ge sig iväg för att jobba fyra timmar tidigare än planerat. Jag dammsög och tvättade eftersom det behövdes en ren gympatröja till idag. Nog hade vissa golv behövts torkas rena från ”fötter”, men jag orkade fan inte det.

Bokbyte från thriller (nåja…) i Afrika till dito på Gotland.

Klockan var nånstans mellan 19 och 20 när jag satte mig ner med en mugg kaffe och en bit choklad för att läsa ut en bok. Jag bytte från en thriller som utspelar sig i Afrika till en som utspelar sig på Gotland. Thriller skulle jag inte kalla boken jag läste ut, men det var vad som stod på omslaget. Jag blev besviken. Anna Janssons nya bok har jag större förhoppningar om att jag ska gilla. Det var en av de fyra böcker som låg i måndagens bokpaket. I övrigt låg det ytterligare två spännande böcker i paketet. De tre deckarna är skrivna av tre av mina favoritförfattare, så det här bokpaketet är extra kul. Den fjärde boken är en mer seriös historia, även om den klassas som genren feelgood av förlaget.

∼ ♦ ∼

När jag dammsög igår försvann alla tre katterna som svartvita streck. Nä, de gillar inte dammsugaren, eller Helvetesmonstret, som jag låtsas att de kallar den. Lucifer gömde sig under farfarsfåtöljen, på pappas ryamatta, under leopardfilten. Svansen avslöjade emellertid hans gömställe. Nä, dammsugaren gillar de inte. Däremot tycker de att sopkvasten är lite rolig. När jag sopar kattsand med den får de ibland för sig att jag busar med dem. Citrus är mest på kvasten. Hon ville för övrigt hjälpa till med tvätten igår, men det fick hon faktiskt inte, lilla fröken Nyfiken.

Nån har gömt sig under filten…

Lucifers senaste Man Cave.

Fröken Nyfiken, a k a Citrus, ville gärna hjälpa till med tvätten igår.

Lucifer i köksfönstret – men inte spanar han på fåglar, han spanar på mina mackor.

Anna hade gjort lite plats i köksfönstret för katterna gillar att sitta på fönsterbrädor och titta ut. Där satt Lucifer igår kväll medan jag åt mina kvällsmackor. Men inte tittade han ut, han tittade på mina mackor… I morse satt han inte i nåt fönster utan hade parkerat sig på köksbordet. Det var knappt jag, min bok och frukosten fick plats. Jag filmade den sällskapssjuka katten, som helt oberörd njuter på bordet. Den som finns på Instagram kan se den hos @tofflisen där.

I kväll kanske vi kan umgås lite, jag och min sambo, om det finns tid och ork för det. Vissa veckor känns det som om vi bara sover ihop. Eller städar. Det var inte riktigt min föreställning om samboskapet, men nu är det som det är. Varje stund med Anna är värdefull för mig.

∼ ♦ ∼

I kväll känns det lite extra tungt att vara föräldralös. Jag vet exakt varför, men jag ska fundera lite innan jag sätter ner mina tankar på pränt, kära dagbok. När jag kom hem lugnade jag det ledsna och oroliga med att sopa lite och i kväll ska jag beta av strykhögen – innan det kommer en ny.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.