Lördag eftermiddag och kväll den 30 mars 2019: Föreningsliv och hemmaliv

 



Kära dagbok…

Årsstämma i Tunakolonin handlingar

På årsstämma i Tunakolonin. Som synes var min sambo passande klädd i blommigt.

Inte kan en säga att jag är nån föreningsmänniska. Jag uppfattar att Anna inte är det heller. Men med slotts- och slottsträdgårdsförvaltning kommer även en del plikter såsom årsstämma. Nu bar det sig inte bättre än att L hamnade på sjukhus igår, så Anna och jag fick gå på stämma på egen hand. Min sambo var passande nog för dagen klädd i blommigt.

Anna blev nog lite… fundersam över föreningslivet… Själv är jag van från årsstämmorna i min förra bostadsrättsförening. Fast dessa var nog värre än dagens där folk ändå var ganska hövliga mot varandra och civiliserade. Vi fick inte rösta, vilket jag hade räknat ut innan, men Anna sa att vi var där för att inhämta information för en närstående sjuklings räkning.

Toscabulle och kolacookie

Lördagsgofika med toscabulle och kolacookie.

Jag träffade M som visade sig vara mötesekreterare. Denna M är inte samma M jag fick lift av till jobbet härom morgonen utan en före detta kollega från ett annat universitet här i stan än det jag nu jobbar vid, vilket var lite roligt.

Vi stannade till mötets slut, men skippade att köa till kaffe och bulle och for iväg för att handla det för egna pengar. Vi köpte också ingredienser till middagen, som enligt önskemål blev tacos. Inte min favoritmiddag, men med goda tillbehör och definitivt utan tacokrydda på min mat blir det riktigt gott. Vi hade en fikasugen tonåring hemma, så lördagsgofika med toscabulle och kolacookie blev det på Main Street. Efter fikat traskade två tredjedelar av oss iväg för att handla lördagsgodis, medan en tredjedel stannade hemma för att tvätta och dammsuga. Det var förstås jag som stannade hemma. Eftersom jag inte står ut med att det är hur skitigt som helst – jag har en lägre toleransnivå än min sambo –  blev det jag som får promenera med Helvetesmonstret*.


Den yngste i rummet kom på att Earth Hour inträffade i kväll. 
Vi beslutade att släcka ner och stänga av det elektriska, tända levande ljus och spela spel. Det skiljer 40 år mellan oss, men jag har köpt båda spelen. Den yngste valde spelet till vänster, jag spelet till höger. Anna valde en legosats, lämpligt nog Lego City Police. Nåt legobyggande blev det inte, men de två skitspelen fick oss att vråla av skratt. I alla fall jag som ju vann.

I morgon behöver vi handla igen.  Vi tänkte emellertid inte bara köpa mat utan även kolla på gympadojor åt oss alla tre. Ja alltså var sitt par, inte ett par att dela på. Nu rundar vi myndiga av med lite ripasso före sänggång

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = familjen Katts namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 29 mars och lördag förmiddag den 30 mars 2019: Friday night dinner, busiga katter och färgglada ägg

 



Kära dagbok…

Det blev lite Friday night dinner igår, även om alla deltagarna vid middagsbordet inte har flyttat hemifrån. Och i stället för en pappa var det jag som satt med vid bordet. Anna lagade god kyckling och jag åt potatisgratäng till. Vi drack var sitt glas vin till maten och ett till lite senare eftersom Zensa-flaskan tog slut och jag öppnade en Copertino. Båda vinerna är lätta, men vi kämpade ändå med att hålla oss vakna – det var ju sista delen av Tyst vittne och den började inte förrän klockan 22.30.

Fredagsmiddag

Friday night dinner in Main Street.


Vi tvekade en stund,
men tittade sen på dokumentärfilmen om Josefin Nilsson. Det var flera skäl till att vi tvekade och jag kan bara redogöra för mitt: det kändes rätt tungt att se en sån här film en fredagskväll. Men trots att jag tyckte att filmen är tung gav den ett fint porträtt av en begåvad artist som alltför tidigt gick ur världen. Det borde vara förbjudet att dö när en fortfarande inte har levt färdigt. Jag plockade fram en gammal CD ur CD-skåpet för att ta med ut i bilen.

Katterna var förstås med och ganska slöa – förutom Citrus som hittade saker i köket att roa sig med. I morse var de inte slöa. De satte igång sin show klockan fyra redan. Vid femtiden gav jag upp och serverade dem mat. Lyckades halvt om halvt somna om när konserten upptogs igen runt halv åtta.

(Som alltid måste du klicka på bilderna för att se bildtexter, se bilderna i större format, se bilderna i bildspel och/eller kommentera en enskild bild.)


Det blev läsning och kaffe på sängen runt klockan åtta. 
Jag hade inte mycket ro att ligga kvar eftersom vi skulle iväg på årsstämma. Innan dess skulle vi båda duscha och äta frukost, pottorna och diskmaskinen tömmas etc… Nåja, jag läste ut den historiska Stockholmsdeckaren och bytte till en deckare som utspelar sig i Afrika.


Äggen var naturellt färgglada, 
men särskilt glada blev vi inte över telefonsamtalet som kom strax innan jag skulle in i duschen. Det blev så att vi fick ta oss till stämman på egen hand…

Ägg i olika färger

Naturellt färgglada ägg.


To be continued…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Mat, Musik, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En osynlig

Ett inlägg om en bok.


Pontus Ljunghills bok En osynligDet sägs att en inte ska döma en bok efter dess omslag, men jag blev faktiskt nyfiken på Pontus Ljunghills historiska deckare En osynlig på grund av hur boken såg ut på utsidan. En svart silhuett av en man i hatt mot en mörkblå bakgrund gjorde att jag plockade upp boken på Myrorna. Efter att ha läst baksidestexten slog jag till och fyndade pocketboken för en guldpeng.

Boken utspelar sig i två olika tider, men båda är historiska. Dels är det år 1928 och en liten flicka, Ingrid Bengtsson, hittas mördad i Stockholm. Den unge kommissarien John Stierna jagar mördaren. Dels är det år 1953. Den numera pensionerade John Stierna har rest till Visby. Mordet på flickan Ingrid blev aldrig uppklarat och när en journalist söker upp den gamle polisen för att skriva om fallet rullas allt upp igen. Mot slutet av boken hoppar tiden till några år mellan händelserna och bokens nutid 1953. På bara några har mycket hänt, men mördaren går fortfarande fri. Upplösningen är annorlunda, men den enda den kan bli i min mening. Ja, tyvärr gissade jag rätt.

Det är svårt att tro att det här är en debutdeckare, men författaren är såväl kriminolog som journalist och torde med andra ord både kunna ämnet och att skriva. Pontus Ljunghill bygger upp en kuslig stämning samtidigt som han tar läsaren runt Stockholm, framför allt i Vasastan. Jag får en del associationer till Per Anders Fogelström, faktiskt. Men än mer går mina tankar till Anna Lihammers böcker, som också är historiska deckare. En osynlig kom ut redan 2011 och uppföljaren, Lykttändaren, kom fem år senare. Författaren kan därmed inte alls vara inspirerad av Anna Lihammer som debuterade skönlitterärt 2014. Kanske är det tvärtom?

Oavsett vem som inspirerat vem gillar jag den här boken. Den är spännande och utredningen är knepig. Karaktärerna är ganska lätt skildrade och ändå känns de trovärdiga. Min enda invändning är att jag tycker att handlingen går lite för långsamt framåt. Men kanske är detta mera med verkligheten överensstämmande när det gäller vissa kriminalfall.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdag kväll den 28 mars och fredagen den 29 mars 2019: Morgonskrik, handskfritt och möten veckan lång

 



Kära dagbok…

I morse när jag vaknade kändes det som om tarmarna vred sig. Det tror jag inte att de gjorde, men jag hade jävligt ont i magen och mådde illa. Taskig mage var det uppenbarligen fler i hemmet som hade, noterade jag när jag tömde kattpottorna. Tror jag sopade sand tre eller fyra gånger i hallen. Gissningsvis var det mamma Mini som var missnöjd med toalettstädningen – hon brukar vara väldigt på när det gäller sånt. Trött var jag också när jag vaknade, jag känner mig liksom aldrig utsövd. Även detta är flera i hemmet. Ingen av oss tycker att det är särskilt kul att bli väckt vid fem-tiden varje morgon, men en av oss går till sist upp och ger katterna mat eftersom en inte orkar höra på gnäll och krafs hur länge som helst. Det senare övergår nästan i bankanden. Vi borde kanske kolla upp detta, vad det beror på. Kanske blir det bättre när vi går över till sommartid, för då måste ju jag gå upp runt klockan fem varje vardagsmorgon eftersom sommartiden  visar klockan sex. Det skulle väl vara nåt tillfälligt bra med sommartiden, det enda i mina ögon. Helgmorgnar ifall Anna är ledig och ibland när hon börjar senare än jag försöker jag gå upp och ge katterna mat så att hon ska få ligga kvar i sängen, men det vanliga är att ingen av oss somnar om ändå.

Mini sur

Mamma Mini var missnöjd med toalettstädningen i morse.


Detta med katternas morgonskrik
skulle kunna bli en issue mellan oss. Jag väljer att tycka att vi hjälps åt och att var och en drar sitt strå till stacken. Och du, kära dagbok, kanske tröttnar på mitt kattsnack. Vem vet, snart är det väl fölk som har åsikter om detta också och på olika sätt för miljonte gången försöker tvinga mig till att skriva om annat. Eller också är andra nöjda med att jag skriver om katter, väder och vind här. Jag är inte helt nöjd med att ”resten” tas på annat ställe, även om det sker utan censur, men så får det bli när Stenfågeln agerar. Fågeln som vägrar att låta sig bli satt på plats en enda gång till.

Lucifer sover på leopardfilten i farfarsfåtöljen

Den som sover syndar inte. Han (= Lucifer) skriker och krafsar inte heller.

 

Citrus och min gympasko

Citrus fick en härlig stund med mina skor igår när jag kom hem.

Katterna är ett otroligt sällskap. Jag är larvig och pratar med dem. Några svar får jag inte direkt, men jag får strykningar kring benen när nån är hungrig och vill ha mat (= Lucifer) och pip och ”Eh!”-utrop när andra är hungriga (= Mini). En enda av katterna, Citrus, brukar komma mig till mötes i hallen. Anna har sagt att Citrus brukar höra när jag kommer med hissen och redan då springer hon ut. Igår var inget undantag. Då hade de stackars (!) katterna varit ensamma hemma i cirka fyra timmar. Citrus är skofetischist och fick sig en härlig stund med mina gamla gympadojor. Ja de är väl cirka fem år gamla, men ack så sköna. Jag har ett par till som är ännu äldre och jag älskar dem ännu mer eftersom de har orange detaljer. Ena sulan är trasig, så de duger finfint som inneskor på jobbet. Men ja. Jag ska väl kosta på mig ett par nya skor.

Toms trädgård och skjul

Toms slott och trädgård.

Det blev knäckemackor och kaffe till kvällsmat igår. Efter det hade jag en del pappers- och skrivarbete vid datorn och så beställde jag, hoppas jag, en julklapp till mig själv från min arbetsgivare. Det fanns inte så mycket jag ville ha, men jag valde nåt praktiskt. Eftersom det aldrig kom nån bekräftelse via e-post är jag lite osäker på om beställningen har gått igenom. Jag fick också två mejl från Tom i England igår. Han tycker definitivt att vi ska ses om jag åker dit i år. Det braiga är att han bor norr om London och har jobbat många år inne i city, så han känner till bra matställen, till exempel. Tom berättade att hans fru just har fyllt 77 år och att de nyligen firat 53-årig bröllopsdag. De är bra på att fira saker, britterna. Det känns gott att ha lite blodssläktingar som faktiskt vill träffa en – även om släktskapet är på långt håll. Tom och min pappa var sysslingar. Tom påminner inte så lite om pappa. Liksom pappa är Tom en trädgårdsmupp, men han avslöjade igår att i det lilla trädgårdsskjulet, som han kallar sitt slott (!), drar han sig undan och lyssnar på radio, grejar med sina växter och välkomnar strykarkatter.

Diplom Antikintresserad i Umeå 28 mars 2019

Bara två stjärnor och omdömet Antikintresserad igår.

Det var också näst sista avsnittet av Antikrundan igår kväll. Anna fick promenera hem från jobbet, jag hade inte tid att hämta henne i bil för jag ville amatörvärdera via appen. Den här gången var det grejor från Umeå igen. Jag tyckte att det var svårbedömda saker och värderade åt skogen. Det blev nog bara två fullpoängare för min del. Diplomet blev därefter, men jag förtjänade inte mer än två stjärnor och omdömet Antikintresserad. Oavsett detta tycker jag att det är både kul och lärorikt. Det blir trista torsdagskvällar framöver när säsongen är slut. Och om jag inte hade min dröm om att skriva böcker skulle jag drömma om att jobba med antikviteter. Fast kanske inte i TV-rutan utan ha nån antikvitetsaffär i Gamla stan. ”Önska, önska runt i ring, önska kostar ingenting…”

∼ ♦ ∼

Min hand utan handske

Inga handskar idag!

Arbetsveckans sista dag startade blåsigt, men varmt. Jag tror att det var första gången i år som jag inte hade handskar på mig på morgonen. Nån lift fick jag inte i morse, men det var skönt att gå. Det är inte bara magen som krånglar, även ryggen bråkar lite. Då är det bra att promenera. Jag la sista handen vid mitt nyhetsbrev och publicerade det exakt klockan tio som jag ska. Därefter blev det lite diverse småjobb innan lunch. På eftermiddagen deltog jag i en webbaserad kurs som det har tagit ganska lång tid att bli ansluten till. Men kursen måste göras och nu är den gjord. Veckans sista möte började klockan 15. Det borde inte vara tillåtet att lägga möten så sent den sista arbetsdagen i veckan, fast ibland finns det väl ingen annan möjlighet. Efter jobbet hade jag mest lust att gå och dricka många öl. I stället tog jag mig hem för att delta i en middag där vi var fyra vid bordet. Det var förstås också mysigt, även om jag kände mig ap-trött.

∼ ♦ ∼

Katterna var nog lite trötta också. Lucifer har fågelskådat, medan lilla Citrus hellre är inomhus och sträcker ut sig på nån matta som mammisen sen måste dammsuga bort en massa hår ifrån. Kärt besvär, tro inget annat! I morgon väntar årsstämma. Ska det bli veckans sista möte..?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Krämpor, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdag kväll den 27 mars och torsdagen den 28 mars 2019: De(t) poppar upp, vårflickor och gamla vänner

 



Kära dagbok…

Popcorn

Vi poppade upp till stan och in på O’Leary’s.

Igår när jag kom hem från jobbet poppade ”min” vårflicka upp på balkongen såg jag när jag gick över järnvägen. Ja, även om det var länge sen nån av oss var flickor och vi blir ett år äldre nästa månad tänker jag på Anna som ”min” vårflicka. Ganska ofta önskar jag att jag hade lärt känna henne tidigare, kanske redan när hon var flicka. Så blev det inte. Hur som helst, det var vår i luften igår och jag lyckades övertala min sambo att vi skulle promenera ner/poppa upp på stan och leta på nåt ställe där vi kunde äta. På så vis skulle vi få lite mer ljus på oss – och middag. Jag hade ätit kycklingfilé till lunch, men portionen var liten och jag blev inte mätt. Bröd skulle jag ha handlat på hemvägen – och det glömde jag. Anna hade mat i kylen att laga till. Lust till detta hade hon mindre av. Så… vi traskade iväg strax innan solen sjönk bakom hustaken. Och vi poppade upp på O’Leary’s.

På denna sportbar – nej, vi är inte intresserade av sport! – var vi inte ensamma. Jag kom senare på att det ju var löneutbetalning för vissa. Själv får jag lön en annan dag än den 27:e. Popcornen på bilden ovan bjöd restaurangen på och det var tur. Vi fick vänta bra länge på maten. Vi hade båda två lite svårt att hitta mat som passade, men till sist valde jag, för omväxlings skull, kycklingfilé och strips. (Se ovan om lunchen!) Jag beställde en Staropramen och fick nånting som inte var det. Jag drack ölen ändå, för det var svårt att få kontakt med den upptagna serveringspersonalen. När maten kom in fick jag helt enkelt beställa in en öl till – och då bad jag om en riktig Staropramen. Serveringspersonalen påstod att jag hade fått det. Notan visade annat – jag hade fått en Hof. Den smakade mest parfymerat vatten, men slank ner ändå. Oavsett detta var maten god, portionen riklig och jag orkade inte äta upp stripsen.

Kycklingfilé med strips och öl

Riklig portion, men det var inte Staropramen i det första glaset.

 

Kaffe och choklad tog vi hemma. Mini och de andra i familjen Katt tyckte att vi hade varit borta för mycket igår, så hon hoppade upp och lät sig bli kliad en stund. Sänggång blev det i sedvanlig tid och uppgång blev det strax efter klockan fem för min del.

Jag tyckte att det var min tur att kliva upp i morse och utfodra katterna, så fick Anna, som inte började jobba förrän kring lunchtid, lite sovmorgon. Pottorna tömdes och hallen sopades. Jag hann busa lite tyst med Lucifer, men släppte sen ut honom på balkongen. Där låg han och spanade även när jag hade gått. I stället för ”min” vårflicka såg jag hennes fyrbente, hårige son i morse, alltså, när jag vände mig om och tittade uppåt Main Street.

∼ ♦ ∼

Men det är inte bara vi och katter som poppar upp. Gamla bekantingar gör det också, till exempel i söndags. Och i morse. Jag stånkade förbi Carolina Rediviva när en Peugeot tutade på mig. Inne i bilen sitter en annan av mina allra äldsta Uppsalavänner M. Jag slet upp passagerardörren och tilltvingade mig lift till jobbet. Bonusen var förstås en trevlig pratstund. Fasen så kul att ses! Nu när vi bor i stan båda två är det ju inte otänkbart att det blir oftare.

Carolina Rediviva

I morse blev jag upplockad i bil utanför Carolina Rediviva. (Bilden är från maj förra året.)

∼ ♦ ∼

Bitmoji Tofflan konfunderad

Indragen alldeles försent…

Arbetsdagen har varit ganska OK. Det krånglar lite med en kurs som jag ska informera om och det har tagit lite mer tid än beräknat att greja med. Den sista texten till morgondagens nyhetsbrev blev klar under förmiddagen. Eftersom det gjordes en del uppdateringar i vårt intranät då kunde jag inte jobba med lay outen förrän på eftermiddagen, men det var OK. Sen fick jag en kallelse till ett möte i morgon klockan 15. Inte bästa tiden för mig, varken i slutet av dan eller slutet av arbetsveckan. Mötet är bara en halvtimme långt och jag går dit främst för att lyssna. Jag har varit tydlig med att jag tycker att det är anmärkningsvärt att kommunikatören dras in så sent i arbetet, när förändringen liksom ska genomföras. Det hjälper förstås inte att jag säger det, men jag vill ändå ha det framfört.

∼ ♦ ∼

Igår tog jag upp sommartid och att vi ska få en enda tid från och med 2021, om EU får bestämma. Idag läste jag att engångsplast ska förbjudas samma år. Det handlar om till exempel bestick, bomullspinnar, snabbmatsförpackningar etc. Europaparlamentet godkände beslutet igår. Beslutet kommer efter flera månaders förhandlingar mellan EU-kommissionen, EU-parlamentet och medlemsländerna som blev överens om detaljerna kring detta i december förra året. Det är förstås bra för miljön, men vilka är alternativen? Väldigt mycket EU just nu, men så har vi val till Europaparlamentet här i Sverige söndagen den 26 maj. Det valet tycker jag att det är ovanligt tyst om…

Två plastknivar

Snart är det förbjudet med såna här.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det Antikrundan och amatörvärdering, så ett diplom kanske poppar upp här i morgon ifall tekniken funkar. En av mina bloggvänner hade problem förra gången, men för mig har appen fungerat som den ska. På fredag kväll poppar en och annan son till Anna upp hemma. Lördagen ska vi tillbringa med L på årsstämma. Söndagen är ännu ett opoppat majskorn. Jag och alla andra i Sverige förlorar en timme i helgen, så ledigheten blir extra kort.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis… I vår Botaniska trädgård poppar det upp ur jorden nu. Jag tog en tur där och i Tropiska växthuset på eftermiddagen eftersom det var lite för stökigt utanför kontoret. Efteråt kände jag… frid, bara frid…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 26 mars och onsdagen den 27 mars 2019: Allting har en ände, även tiden (men korven har två)

 



Kära dagbok…

”Dä ä gött mä körv!

Kalkonkorv med bröd o tillbehör

Tisdagskvällsmat.

Så talade vi i Barndomsland. Jag hör fortfarande dialekten ringande i öronen och jag har ganska mycket kvar av den – framför allt när jag blir upprörd. Nu var jag inte särskilt upprörd igår kväll. Jag frös på hempromenaden, men när vi behövde saker från affären erbjöd jag mig att traska till Korgtassen. Anna hade ju tvättstugan och nån i familjen Katt hade lägligt släppt en liten plutt på sin toalettmatta. Bara att tvätta på, alltså. Märkligt nog frös jag inte alls när jag gick till affären.

Medan jag fixade maten – kors i taket! – gjorde Anna klart med tvätten. Nu äter jag ju inte korv av gris, utan det blev korv på kalkon som Anna hade köpt hem till mig tidigare. Medan korven puttrade och sprack i ugnen fick katterna kvällsmat och våra krukväxter vatten. Efter maten gick jag en snabb tur med Helvetesmonstret* eftersom det knastrade obehagligt under Tofflans toffla. Till sist blev det en stunds ro i bästefåtöljen med kaffe, Paddy**, min bok på gång och svensk underhållnings-TV som inte krävde större engagemang eller tankeverksamhet. Ja alltså trädgårdsprogrammet var intressant förstås även om jag tyckte att en del saker som visades upp var lite galna. Det andra programmets huvudpersoner inklusive programledaren ser likadana ut. Ja, ja, ensamma mammor sökte och fann i alla fall kärlek. Jag kunde inte låta bli att undra om kärleken överlever vardagen… Stupade i säng vid 22-tiden och sov nästan hela natten – som vanligt några korta uppvaknanden – ända tills mobillarmet tillrade igång klockan 6.15 i morse. Jag brukar alltid vakna tidigare, så jag var rätt förvånad och lite stressad.

∼ ♦ ∼

Gustavianum sett från St Eriks torg

Sommartid?

Idag skulle det bli inte så mycket sol, men en varm dag. Det var faktiskt ganska soligt när jag gick till jobbet. Under förmiddagen mulnade det på och morgonens blåa himmel blev grå.

 

Och i helgen blir det sommartid! Vi flyttar alltså fram klockan en timme. Jag tycker det här är trams och jag vet att det har diskuterats en ändring. Därför blev jag så glad när jag googlade på detta och fann att det kanske snart är slut med detta fram-och-tillbakavridande av våra klockor.

Så här ligger det till:

Förslaget om att sluta ställa om tiden två gånger om året har röstats igenom i EU-parlamentet i Strasbourg. Men innan det slår igenom måste Marita Ulvskog, som har lett arbetet med lagändringen, förhandla med medlemsländerna i Europarådet. Om det blir det som EU-parlamentet har beslutat får länderna snart en och samma tid året runt.

Sverige och de andra länderna får själva välja vilken tid det ska bli. De länder som väljer sommartid året runt har sin slutgiltiga tidsomställning i mars 2021. De länder som väljer vintertid ställer om sina klockor en sista gång i oktober 2021. Besluten om tidsomställningen ska ha fattats minst sex månader före den sista omställningen, så det är därför ”det tar lite tid”.

∼ ♦ ∼

Min arbetsdag igår var rolig och omväxlande. Arbetsdagen idag innebar i princip enbart jobb med veckans nyhetsbrev. Även om det inte är nåt stort nyhetsbrev tar det också sin lilla tid att ställa samman. Jag skrev texter och jagade underlag. Det blev lite halvpanik när det visade sig att en notis fick utgå. Jakten på en nyhet är emellertid riktigt spännande. Sen ska jag hitta en lämplig bild till det hela och sist men inte minst skriva en lockande ingress och en trevlig avslutning.

Bok och penna som har skrivit ett hjärta

Att göra nyhetsbrev är både halvpanikskapande och spännande. Jag gillar det!

∼ ♦ ∼

Familjen Katt består, som jag nog har förmedlat, av tre väldigt olika individer. Lucifer leker herre på täppan och sitter gärna högst upp på klätterställningen på balkongen och spanar på fåglar. Mini ligger mest ihoprullad i min skrivbordsstol och halv- eller helsover. Citrus gillar farfarsfåtöljen och på den ligger numera en rentvättad leopardfilt. Såväl katt som filt passar utmärkt i vårt Djungelrum.

∼ ♦ ∼

Idag kände jag för att belöna mig. Därför beställde jag fyra böcker från Bokus, där jag fick tio procents rabatt efter att ha besvarat en enkät för lite sedan. Den här fyrklövern blev det:

Anna Janssons bok Mitt hjärta är dittEmelie Schepps bok Broder JakobLouise Pennys bok Det vackra mysterietMary Adkins bok När du läser det här


Sen var det ju vår idag
och vi firade det genom att… poppa. Mer om det kommer i morgon!

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren
**Paddy = min surfplatta


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Tisdagen den 26 mars 2019: Kristallkronesvingande dag i Stenfågelns liv

 



Kära dagbok…

Bitmoji Tofflan gungar i kristallkronan

Jag den här dagen…

Idag har det känts som om jag har svingat mig i kristallkronor – eller lianer. Jag har knappt hunnit tänka, det har varit saker hela tiden. Och det är ju bra för Stenfågeln att slippa tänka, bara vara och jaga på. Glad i hjärtat blev jag ändå av två personer redan i morse, så vissa känslor tillåter jag mig att ha. Den ena har jag jobbat med tidigare, den andra är min kollega just nu. Människor som är glada redan på morgonen delar med sig av sin positivism och fyller en sån som mig med energi.

∼ ♦ ∼

Bakelittelefon

Varför har ett sånt stort företag som Telia ingen telefonsupport på helger?

Morgonen var kall och det var snö i luften. Hela dan har varit grå, så det har passat bra att jobba, jobba, jobba. Innan jag gick hemifrån tömde jag kattpottorna och diskmaskinen så att min sambo, som slutade två timmar tidigare än jag, slapp göra det när hon kom hem. Hon har i gengäld tvättstugan för det är dags för tvätt av sånt som behöver torktumlas.

Routern från Telia fungerar sen Anna ringde om den igår. Men det är anmärkningsvärt att ett sånt stort företag som Telia inte har nån öppen telefonsupport på helger. Hur ska en kunna gå in på deras webbplats om det är internetuppkopplingen som krånglar? Och varför ska användare tvinga skapa konton i sociala medier för att få kontakt? Telia kanske borde anställa folk som jobbar med support på helger i stället för folk som ”dammsuger” sociala medier efter texter som handlar om Telia… Eftersom jag själv jobbar på en IT-avdelning vet jag hur viktigt det är att sätta användarna främst, inte omvärldsbevakning.

Arbetsdagen har inneburit två möten, minnesantecknande och jobb med diverse olika texter, kommunikationsplanering och översättningsbeställning. Jag har som sagt svingat mig i kristallkronan mellan synnerligen divergerande arbetsuppgifter. Och det är just det jag gillar mest med mitt jobb.

∼ ♦ ∼

Lucifer i skafferiet

I skafferiet trivs han, Katten Överallt Lucifer.

Med katterna är det bra. Anna lyckades borsta och klippa bort en tova på Lucifer igår. Han är fortfarande Katten Överallt. I morse låg han på vakt utanför badrummet. Detta medförde att jag inte kunde komma in i skåpet i smatten där jag förvarar mina boxar med linser förrän katten hade bytt ställe.

Lucifer har blivit väldigt kvick på att hoppa in i skafferiet när vi öppnar dörren. Om vi då stänger dörren verkar han inte vilja komma ut. Där inne är det ju fullt av mat, men han tycks också ha snöat in lite på att ha Man Cave. Igår kväll hade han till exempel lagt sig under filten i skrivbordsstolen. Det gällde att känna efter innan en satte sig.

 

Citrus och gunghästen

Citrus vill leka med gunghästen. Jag vet inte om den vill leka med henne.

Mini, som nu har passerat mig i ålder eftersom ett kattår är mer än ett människoår, sover mest hela tiden. Hon kommer fortfarande gärna och lägger sig tätt intill när jag sitter i bästefåtöljen och hon får då och då sina galoppryck. Men, som sagt, hon sover mest. Citrus har varit mycket busig både igår kväll och i morse. Framför allt är den katten så himla nyfiken. Hon är mer som en liten hundvalp som vill vara med på allt en gör. I morse tyckte hon att min gamla gunghäst, snart 55 år gammal, var spännande. Min morfar gjorde den till mig när jag var liten. Tänk att den fortfarande är hel! Ja jag har så mycket saker, det kan jag inte argumentera bort, men jag har inga föräldrar, barn, syskon eller andra nära blodssläktingar i livet. Det har inte Stenfåglar.

∼ ♦ ∼

Stenfåglar har heller ingen lust eller önskan att vara syndabock eller den för tillfället trackade. Jag biter ifrån rätt så bra, utan stöd, och det går faktiskt över förväntan. Det tycks som om mitt nya jag chockar somliga, medan andra ännu inte har förstått. Men visst är Stenfågeln en alldeles utmärkt titel på en roman..? Kra, kra, kraaaa….

∼ ♦ ∼

Och för övrigt… Vi tittade på säsongsstarten av Vem bor här? igår. Ytlighets-TV, tycker säkert somliga. Andra tycker att det är rätt kul att kika in i okända människors spännande hem (det är liksom inga normala hem som visas utan de är tämligen exceptionella), men är rätt nöjda med sin ”nya” gäst-toa.

Röd matta på gästtoan

OBS! Vi har en ”ny” gäst-toa och den är jag nöjd med.

∼ ♦ ∼

Jag har varit och handlat och snart ska jag grilla korv (kalkon till mig, gris till Anna) till oss till kvällsmat medan Anna gör det sista i tvättstugan. Sen väntar en snabb promenad med Helvetesmonstret* och vattning av törstiga krukväxter.

∼ ♦ ∼

*Helvetesmonstret = katternas namn på dammsugaren


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Sociala medier, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndagen den 24 mars och våffeldagen 2019: Varmt och gott

 



Kära dagbok…

Söndagen flöt på bättre än den började, med tanke på gårdagens inlägg. Jag grejade lite hemma och hann även sitta en stund på ballen* med katterna. Lucifer och Mini är riktiga soldyrkare. Lilla Citrus, som enligt Anna tidigare älskade att vara på balkongen, är inte längre lika intresserad. Kanske saknar hon Fänrikens stora balkongyta. Vi har ju en ganska liten och ordinär balkong. Skönt nog är den inglasad. Det gör att där är riktigt varmt och gott i solen redan så här års.


Jag läste ut den ångestframkallande boken.
Den fick mig att må mycket dåligt, men den gav mig också en hel del insikter som var bra för mig. Boken fick mig att tänka till om sammanhang. Jag insåg plötsligt att människor inte förstår hur jag tänker, men också att jag är väldigt hård mot mig själv. Teflonet måste underhållas och jag kan inte ta åt mig av världens alla elakheter. Stenfågeln är fortfarande mjuk på insidan. Men jag kan säga ifrån och ifrågasätta när jag tycker att saker inte är OK.

Citat ur Havsmannen om sammanhang

Citat ur Havsmannen.

 

Böckerna Havsmannen och En osynlig

Bokbyte från en ångestframkallande bok till en historisk deckare om ett barnamord.

Nu har jag börjat läsa en historisk deckare (utspelar sig i dåtid) som jag fyndade i pocket för en tia på Myrorna för en månad sen. Det är ganska sjukt egentligen att jag gillar att läsa så mycket om mord och otäcksheter. Men det handlar om att jag är intresserad av gåtans lösning och hur det kan komma sig att vissa människor inte har de spärrar som jag själv har, inte att jag har några hemliga lustar att ta folk av daga.

Tiden går så fort och jag börjar inse att det snart blir mindre tid för läsning – och mer tid för uteliv och trädgårdsskötsel. Vi pratade om det igår kväll och vi är nog båda lite spända Anna och jag. Den här säsongen ska vi ju mera ”hjälpa till”. Hur det blir i framtiden vet vi inte. Jag vet ingenting om framtiden, jag vet bara att jag har varit naiv när det gäller vissa föreställningar och att det måste bli annorlunda. Annars hamnar jag bland de 1 199 andra i statistiken, för så här kan jag inte ha det.

När Anna hade slutat jobba igår eftermiddag åkte jag och Clark Kent** och hämtade henne. Sen for vi ut på landet för att träffa farbror Bosse (Annas pappa) som hade fyllt år. Annas syrra anslöt också. Vi blev bjudna på gott kokkaffe och jordgubbstårta. Det var en ganska blåsig dag, men inomhus var det varmt och gott på många sätt. Till skillnad från somliga föraktar jag inte den värmen. Vi blev sittande nästan ända till middagsdags. Då for vi tillbaka hemåt och Anna bjöd på söndagsmiddag på Phil’s burger. Och som av en händelse träffade vi en gemensam bekant tillika en av mina äldsta vänner från Uppsala (hon bor inte kvar här längre dock). Det var så himla roligt att ses igen och jag lämnade mitt mobilnummer eftersom vännen med sambo snart ska ha en hotellhelg här i stan. Sen hittade jag henne på Instagram så nu följer vi varandra där.


Vi avslutade vår söndagskväll 
med lite prat, lite TV och lite glass för min del, medan Syster och Bror Katt snusade i min skrivbordsstol. Teliaroutern var fortfarande paj, så det varinte så stor idé att jag satt vid skrivbordet nämligen. Idag har Anna ringt Telia och nu funkar routern.

Citrus och Lucifer i skrivbordsstolen

Syster och bror snusade tillsammans.

∼ ♦ ∼

Domkyrkotornen, sedda från St Eriks torg, mot grå himmel

Domkyrkotornen, här sedda från S:t Eriks torg på min väg till jobbet, stod kvar i morse.

I morse var det kyligare, men jag iklädde mig tröja och jacka och mina lättare gympadojor. Jag hann väl knappt in på jobbet så började det snöa. Tack och lov slutade det ganska snart och sen tittade solen fram. Det blev inte lika varmt som igår.

Vid mina först tre kontakter med människor på jobbet vinnlade jag mig om att hälsa och säga nånting positivt. Jag hade mött Stora farbrorn med Stora hunden på vägen och det är som sagt ett gott tecken. Stora farbrorn hälsar alltid och önskar mig en bra dag. Jag känner mig sedd, helt enkelt.

Jag hade jobb att ta tag i genast. Först ut gjorde jag en genomgång av några texter, ventilerade en del tankar om översättningar, gjorde en dagordning och jobbade med ett uppslag till nyhetsbrevet. Jag ringde ett samtal och fick inte kontakt. Inom rimlig tid ringde personen tillbaka till mig och jag blev glatt överraskad av den snabba återkopplingen på mitt ärende som avslutades med en kort mejlväxling. Efter lunch hade jag dagens andra möte där jag är såväl sammankallande som ordförande och protokollförare. Sen var det plötsligt dags att gå hem.

∼ ♦ ∼

Det är våffeldagen idag och även om vi ska dra ner på firandet av Dagar bestämde vi att äta våfflor tillsammans i kväll. Var sin smet, förstås. För min del blev det sex (6) våfflor med sylt och grädde. I skrivande stund mår jag rätt illa… Jag har också bokat påskbuffé på Odinsborg till Anna och mig en av påskdagarna. Ibland, ska jag erkänna, är det lite tradigt att äta sitt huvudmål ur en plast- eller pappbytta, med plastbestick.

Våffla med grädde och sylt

Den här och fem (5) till blev det.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis nåt som gör mig glad på riktigt: En person som betyder mycket för mig har kommit igång med sitt skrivande. Det gillar jag!

∼ ♦ ∼

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Havsmannen

Ett inlägg om en bok.



CJ Vallgrens bok HavsmannenJag vet att jag inte ska läsa böcker som framkallar ångest, men…
ibland vet en ju inte det i förväg. Anna har ett antal böcker av Carl-Johan Vallgren som jag har bestämt mig för att läsa. Havsmannen stod på tur. Det var en bok av lagom längd och lätt att ha med i jobbväskan, tänkte jag. Sen var den ändå så… tung

Huvudperson i den här boken är tjejen Nella. Hon lever ett tufft liv med en alkoholmissbrukande mamma och en pappa som sitter inne. Nella försöker dessutom skydda sin lillebror Robert från mobbarna i skolan, men det är inte det lättaste. Mobbarna får för sig att Nella har tjallat om en mycket obehaglig händelse. För att försöka klara sig och brodern ur mobbarnas våld erbjuder hon mobbarna pengar. Hon får en vecka på sig Nella försöker hitta stöd hos såväl kompisen Tommy som Professorn. Båda vill nog gärna hjälpa henne, men har ingen möjlighet. Tommy har för övrigt egna hemligheter. När Nella av en händelse upptäcker vad det handlar om blir hon både förfärad och fascinerad.

Det här är en sån jobbig bok. Det sker så många obehagliga saker i den att hälften hade räckt. Nej, det var inte rätt läge för mig att läsa den. Eller kanske var det just det? Nella tvingas bli vuxen alltför tidigt. Ingen i hennes närhet tycks vilja eller kunna hjälpa henne på nåt sätt. De verkliga vuxna blundar eller är som barn som själva behöver tas om hand. Ett fruktansvärt liv, helt enkelt. Att skydda Robert ger Nella en viss mening med livet dock. Det gör mig väldigt ont om Nella. Karaktärerna är så realistiskt skildrade att jag nästan vill gå in i handlingen och erbjuda mitt stöd. Ibland är fiktionen alltför nära verkligheten.

Den här boken har ingredienser som djurplågeri, människoplågeri, mobbning, barn som far illa, vuxna som inte tar ansvar, missbruk… Kort sagt, det är en rätt svart bok. Men jag tog mig igenom den och känner att jag har lärt mig nåt på kuppen: det är många av oss som är starkare och mer lösningsfokuserade än vi tror. Kanske med hjälp av lite fantasi och övernaturliga krafter.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Söndag förmiddag den 24 mars 2019: Fel och rätt och ge sig fan på att komma igenom svåra saker

 



Kära dagbok…

Jag hade fel när jag skrev om bandyn. Det visar vilken sportfåne jag inte är. Båda finalerna var visst igår. Det enda resultat jag har sett av detta är en nyhet om att 23 personer omhändertogs för fylleri. Trött en blir!

Bitmoji Tofflan får en smäll IMG_1928

Jag är jävligt trött på att vara slagpåse för att andra inte kan lösa sina egna problem.

Fel hade jag inte vad gäller en annan sak som jag blott tänkte. Men jag vet inte varför jag ”straffas” så barnsligt den här gången. Trots min svacka just nu – som jag hanterar med hjälp utifrån – tycker jag bara att det är rätt skrattretande eftersom jag inte har känt nåt som helst stöd där det normalt borde finnas på väldigt, väldigt länge. Jag har verkligen ingen aning om vad jag har gjort nu. Är det nåt som har tolkats så att det ska passa in i bilden av mig som den elaka eller dumma eller förskräckliga eller hemska syndabocken? Jag skriver en del om det jag känner här, dock inte allt. Det tar jag på annat ställe där jag får respons i form av kommunikation. Om det som dryftas där skulle lyftas fram på andra/alla håll och kanter – där det kanske borde!.. – kan jag tänka mig att ett och annat ögonbryn höjdes. Jag är jävligt trött på att vara slagpåse för att andra människor inte kan lösa sina egna problem och jag har betydligt större kamper att utkämpa än att ta andras skit. Det är en utmaning att varje dag passera ett ställe där en skulle kunna slippa ifrån eländet. Utmaningen är faktiskt enorm just nu. Men jag tänker komma igenom den. Den här gången gör jag det för min skull, inte för andras. Den sista ska sluta på ett värdigt sätt.

∼ ♦ ∼

Lucifer utanför skafferidörren

Lucifer försöker lura till sig mat.

Min söndagsmorgon, tillika min andra lediga dag den här veckan, inleddes som vanligt med tömning av kattpottor, sopning och kaffekokande. Det är så jävla många delar i Annas moccamaster, men jag har börjat vänja mig vid alla lock och knappar. Sen startade jag en maskin tvätt och kröp ner i bingen igen med kaffe och den ångestframkallande boken. Jag har gett mig fan på att komma igenom den också, även om den river upp så många gamla sår plus skapar nya. Med åren har jag blivit känsligare, men jag tränar som sagt just nu på att bli en stenfågel. Det går faktiskt över förväntan. Jag är starkare än jag tror.

Lucifer har varit busig hela morgonen. Bland annat har han försökt lura till sig mer mat trots att han fick tillräckligt av Anna i morse. I badrummet ville han hjälpa till med tvätten. När han väl tog sig upp på tvättmaskinen fick jag strax schasa ner honom eftersom han började tugga på skärpet till min morgonrock.

∼ ♦ ∼

Det är dags för mig att hänga tvätt innan jag duschar och äter frukost. I eftermiddag åker vi till farbror Bosse som fyllde de år min mamma aldrig hann fylla.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar