Kära dagbok…

Det är skönt att vara ledig. Mycket skönt, till och med. Jag är nog sliten så här mot slutet av terminen och ryggvärken gör mig trött och irriterad eftersom jag inte kan eller orkar göra allt jag vill. Ännu dröjer det en och en halv månad tills min fem veckor korta semester infaller. Då är jag glad och tacksam över vårens många röda dagar och för mig, som statsanställd, klämdagar. Genom detta slipper jag till exempel sjukskriva mig, för jag pallar att jobba tredagarsveckor. Nu ska jag emellertid rapportera att ryggen känns lite, lite bättre idag. Jag körde hårt med Linnex och vetekudde igår samtidigt som jag försökte att inte göra fel saker eller rörelser. Gårdagskvällen avslutade jag med att göra lite övningar på golvet i Djungelrummet till lilla Citrus stora förskräckelse. Hon satt på behörigt avstånd och stirrade på mig. Det har inte blivit så många bilder på katterna den sista tiden. Det beror på att jag inte har varit lika rörlig som vanligt. För katter är rörliga djur. Men jag bjuder här på ett par bilder av Lucifer på fönsterbrädan i köket, där han bevakade oss under frukosten i morse.

Ge mig nåt gott, annars…

Eller vänta! Insekter finns ju.

En spännande start på lördagen – efter en skön sovmorgon.

Sambon började sent idag och sovmorgonen blev lång. Vid åttatiden var jag uppe och satte på kaffe, men jag slumrade visst till en stund, för nästa gång jag tittade på klockradions röda digitalsiffror visade de 9:15. Det blev en och halv mugg kaffe på sängen samt läsning därtill innan vi steg upp för att frukostera. Anna fick fixa de flesta hushållsbestyren, men jag lyckades överleva att tömma diskmaskinen igår kväll och idag tog jag reda på den torra och rena tvätten. Bädda klarar jag också av tack vare att vi har en sån hög säng.

Boken jag läser just nu är till skillnad från boken innan inte nån debut utan den sjunde boken i en kriminalserie. Tidigare böcker av författaren Sofie Sarenbrant har jag tyckt varit varierande i sin kvalitet, men den här… Ja ja, jag berättar som vanligt mer i ett separat inlägg när jag har läst ut boken.

∼ ♦ ∼

Eftermiddagen förflöt ganska snabbt. Eftersom ryggen känns bättre satt jag vid datorn lite för länge, typ ett par timmar. Mini, som brukar tillbringa dagarna sovandes i min skrivbordsstol var mycket sur på mig eftersom stolen var upptagen. När jag sen satte mig i bästefåtöljen hoppade hon upp, men lät sig inte riktigt blidkas. I stället för att trycka sig mot mig som hon brukar hängde hon över armstödet.

Nja du, Mammisen, jag är rätt sur på dig.

Vi hängde lite i alla fall.

Vår tvåveckorssambo uppvisar tecken på halsont och hosta. Vi får hoppas att han håller sig tillräckligt kurant till balen på tisdag. Vi traskade i vart fall iväg i regnet och åt hamburgare respektive halloumiburgare hos Phil samt införskaffade lördagsgodis innan det var dags för mig att åka och hämta hem arbeterskan. Eftersom hon slutade redan klockan 20 idag hade jag förberett genom att lufta ett vin och plocka fram ostar.

Lördagsgodis för alla smaker.

Kvällens vin.

Lördagsmiddag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.