Fredag kväll den 26 juli och lördagen den 27 juli 2019: Lever om natten

Publicerat den 27 juli, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Solkatten Mini

Solkatten Mini. Att hon pallar…

Hettan tar på oss alla. Jag vet att jag klagar och gnäller, men… I Motala var det för kallt, nu är det för varmt. För egen del klarar jag hettan hyfsat även om jag känner mig kladdig och vill duscha minst två gånger om dan. Katterna är medtagna, framför allt Lucifer som har så tjock päls. Vi har fått stänga balkongdörren när solen är som värst och försöker vänja dem vid pelarfläkten. Sen får de soppa så att de får i sig vätska och som tur är gillar de det. Mini är emellertid en riktig solkatt och gnäller och vill ut på balkongen hettan till trots. Igår hittade hon en strimma sol som hittat in genom det fördragna fönstret i Bokrummet. Att hon pallar…


Vi människor äter kall mat och dricker kall dryck. Eller… kaffe behövs ju, förstås, men eftersom det är uttorkande får en fylla på med vatten och annan dryck. Igår åt vi kallskuret bestående av kalkon, kyckling, skinka och rostbiff. Jag åt förstås inte av de två senare. På kvällen kunde vi ha det hyfsat svalt på balkongen när Anna lyckades öppna upp nån ruta och jag hade blandat till var sin GT. Men då måste vi ha koll på katterna hela tiden, för inte förstår de att vi bor fyra trappor upp. Skulle de kasta sig ut efter en fågel, fjäril eller insekt skulle de inte överleva fallet.

Kall mat och dryck gäller.
Hyfsat svalt på balkongen igår kväll.

Slottsherrskapet orkar inte vara i Slottsträdgården och det gör inte vi heller. Jag tycker synd om dem, för de är ju inte lika rörliga som vi. Men det ska ju bli svalare på tisdag redan, så… Anna och jag tänker ta oss till Slottet i morgon för att se till trädgården lite och hämta bär till en tårta som ska tillverkas nästa vecka. Då hoppas vi att Slottsherrskapet orkar komma och mumsa i sig liksom Biografmaskinisten.

∼ ♦ ∼

Det är nästan så att jag inte orkar läsa heller, men lyckligtvis blir en ju inte genomsvettig av att vända blad. Igår läste jag ut en fin trädgårdsbok. När jag instagrammade en puff för mitt blogginlägg om boken kommenterade författaren, på Instagram enbart, tyvärr, och rekommenderade mig sin första bok, Odlarens handbok. Den kan med all säkerhet vara nåt, fast tyvärr skulle den vara slutsåld i handeln, menade han. En liten sökning visade emellertid att boken finns att nätshoppa på Adlibris, och på Byggfabriken och på Odla.nu.

Vidare läser jag förstås en deckare. Mari Jungstedts femtonde bok i serien om polisen Anders Knutas på Gotland började faktiskt i Uppsala. Min arbetsgivare har en ganska framstående plats i boken. Detta gör boken extra rolig att läsa. Synd att jag inte fick den för recension, nu blir det bara ett vanligt blogginlägg om boken när jag har läst ut den.

Den här läste jag ut igår kväll.
Den deckaren med stark Uppsalaanknytning här läser jag just nu.

∼ ♦ ∼

En borde kanske inte sitta inne en sån här dag, men jag har faktiskt varit ute. Två gånger. För att handla, kors i taket. Först hasade jag upp till stan och köpte ett par Levi’s jeanshorts på Carlings för halva priset (299:50 kr). Lite senare tog jag Dramaten och gick till Kvarnen för att handla dryck och mat till oss tre människor som för stunden mest lever om natten. Köket serverar skaldjur till de myndiga och kycklingspett till ungdomen. Familjen Katt får nåt på påse.

Levisshorts till halva priset.
Hettan kräver sådan dryck.

∼ ♦ ∼

Min sambo sitter och jobbar, faktiskt, och även jag ska kolla lite jobbmejl. Det handlar om överlevnad, inget annat.

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Trädgårdsmästarens anteckningar: en odlares framgångar och misslyckanden

Publicerat den 26 juli, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en trädgårdsbok.


André Strömqvists bok Trädgårdsmästarens anteckningarNär det blev aktuellt att sambon och jag skulle hjälpa till med Slottet och framför allt Slottsträdgården var vi villiga, men kanske inte så kunniga. Ja, Anna kanske var det, jag var det definitivt inte. I ett annat, tidigare liv hade jag en odlingslott. När den skulle börja brukas inhandlades en trädgårdsbok. Jag använde den boken som uppslagsverk och samlade tips och tricks på lappar i den. Så gick det livet om intet och boken fick en annan ägare. Men i februari i år hittade jag en annan och nyare trädgårdsbok på bokrean. André Strömqvists bok Trädgårdsmästarens anteckningar: en odlares framgångar och misslyckanden fick följa med hem. Under våren och sommaren har jag läst kapitel efter kapitel i den och tittat på de vackra illustrationerna. Nu har jag läst boken från pärm till pärm och slagit ihop den med en belåten suck.

Boken beskriver arbetet i en trädgård under ett år, med början i mars. Månad för månad får läsaren följa trädgårdsmästarens förehavanden med sina odlingar. Insprängda är inte bara teckningar och foton utan även just anteckningar – och små anekdoter och krönikor om högt och lågt som rör en trädgård.

Det här är en förtjusande och tilltalande bok som jag definitivt lär plocka upp då och då för att bläddra i. Jag hittar emellertid inte särskilt många råd i den och hade kanske snarare behövt en bok mera som en manual. Förklarande bildtexter hade också varit önskvärt. Men inspiration får jag och många stunders förströelse.

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdag kväll den 25 juli och fredagen den 26 juli 2019: Utökad krets, svalka och hetta

Publicerat den 26 juli, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Ginger Joe vid datorn

Medan jag skrev det här inlägget svalkade jag mig med en Ginger Joe.

Igår kväll gjorde jag nåt så ovanligt som träffade en kompis och tog en öl. Trots att jag har bott här i stan i många år har jag inte många vänner. En del försvann i samband med De Sju Svåra Åren, andra flyttade från stan därför att de bodde här tillfälligt, kanske. Några har dissat mig, jag har dissat några. En kan säga att jag har goda vänner, men de är få. Nu är den vänkretsen utökad med F. Vi sågs på Churchill Arms för att ta en öl. Nu visade det sig att jag var mera en ölperson än F, så hon tog vitt vin sen. Hett var det hela dan och kvällen, så det blev en liten pippi till middag, det vill säga en majskyckling. Inte mycket kött på den och inte värd att fotas. Fast igår kväll var inte maten viktigast utan sällskapet. Så fler gånger ska vi allt träffas så här utanför jobbet. Jag tog en bild på F, men eftersom jag inte har frågat om lov att få lägga ut den visar jag i stället delar av F när hon fotar en insekt som besökte vårt bord.

F fotade en insekt på vårt bord.
Jag är ölperson och dricker gärna Fuller’s London Pride.


Efter fyra timmar, ungefär, kom jag hem igen. Då tog jag reda på lite tvätt och satt en stund på balkongen. Sen blev det soffhäng både för katterna och oss och vi kikade ikapp ett par serier, det vill säga de två sista avsnitten av Sju sidor av sanningen och Wisting.

Mini gillade också bästefåtöljen.
Det var spännande att titta på TV!
Soffhäng för Citrus och Mini.
Lucifer låg på kudden på soffan i vardagsrummet.

∼ ♦ ∼

Blomskräp i sovrummet

En känner sig lite ofräsch.

I morse sov jag riktigt länge. Gissar att det beror på hettan och att jag är uppe längre om kvällarna för att få svalka. En kan ju faktiskt inte dricka öl och Ginger Joe dygnet runt. Duschar gör jag flera gånger om dygnet, men ändå känner jag mig varm och klibbig. Jag har svårt att koncentrera mig på läsning. I morse läste jag i alla fall ut boken om ensamhet och påbörjade en deckare om gotländska mord – som inleds här i Uppsala! Deckare kan jag alltid läsa, som bekant, men på sommaren känns det som om de flesta tycker att det är rätt OK med just spänningslitteratur.

Böckerna Den ensamma staden och Jag ser dig

Bokbyte från en bok om ensamhet i New York till en Gotlandsdeckare som inleds med mord i Uppsala.

 

På dagens agenda stod att införskaffa brickbord till balkongen samt middagsmat. Vi åkte till Rusta i Boländerna och vimsade runt där. Det är INTE att rekommendera, för där finns varken luftkonditionering i affären eller fläktar, men ulliga lampor. Efter några vändor hittade vi de brickbord vi ville ha. Det blev lite mer handling inne på Coop, kan en säga. Inte vet jag vad vi köpte, men på kvittot stod närmare tusen spänn. Katterna fick två små lådor soppa, för att de ska få i sig vätska. De är rätt medtagna i värmen, tror vi. Brickborden har min händiga sambo monterat ihop, men vi ställer inte ut dem förrän senare när det går att sitta på balkongen. Just nu sitter vi inne alla tre plus familjen Katt. Det är dags att ställa fram middag som blir av det kalla slaget i afton. Anna har redan påbörjat ”matlagningen”.

Familjen Katt fick fisksoppa.
De ulliga lamporna fick vara kvar på Rusta.
Vad har ni släpat hem nu? tycks Lucifer undra.
Min händiga sambo monterade brickbord.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Den ensamma staden: om konst, ensamhet och överlevnad

Publicerat den 26 juli, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.

Olivia Laings bok Den ensamma staden: om konst, ensamhet och överlevnadI maj nätshoppade jag en hög med böcker som jag ännu inte hade betat igenom. Nu på semestern plockade jag fram den sista av dem. Jag hade medvetet dragit mig för att läsa Olivia Laings bok Den ensamma staden: om konst, ensamhet och överlevnad eftersom den handlar om ensamhet. För även om det på baksidan av boken står att det är en ljus bok, står det också att den är skriven nära ett mörker.

Ensamhet kan vara mycket, mycket svårt. Det finns olika sorters ensamhet och självvald ensamhet är kanske inte svår. Men ändå. Varför väljer man ensamhet? För Olivia Laings del handlade det om att finna sig vara ensam, dumpad, i princip, i New York. Hon hade kommit dit i tron och förhoppningen om att bli sambo. I stället blev hon lämnad ensam, i en storstad, i ett främmande land. Den här boken handlar om konsten som verktyg att överleva, men även om konsten som andningshål. Läsaren får följa några olika sorters konstnärer och jag ska väl erkänna att jag känner till en eller två.

Men ändå. Jag läser den här boken med blyertspenna. Särskilt i början av boken får jag så många både aha-upplevelser och jaha-upplevelser. Det boken främst ger mig är att den får mig att känna mig mindre konstig. För om det var några som var konstiga, märkliga och udda var det konstnärerna som Olivia Laing skriver om. Notera dock att jag skriver detta utan att vara sarkastisk eller raljerande. Som så ofta är jag konstaterande (även om det alltid finns folk som vill tolka in en felaktig ”röst” av mig i mina texter).

Jag får ut mycket av den här boken, men hade kanske önskat att jag känt till mer om de omskrivna. Visserligen googlade jag en hel del under läsningen, fast det är ju inte samma som att redan veta. Nåja, jag har strukit under många passager och det är svårt att välja bara en att citera här. Här kommer den det blev, slumpmässigt utvald, ska tilläggas:

”[…] När människor är på väg in i ett tillstånd av ensamhet triggas vad psykologer kallar en överdriven vaksamhet för sociala hot. […] I detta tillstånd […] tenderar personen att uppleva världen som alltmer negativ och både förväntar sig och kommer ihåg oförskämdheter, avvisningar och aggressiva utspel och tillskriver dem större vikt och betydelse än trevligare och vänligare interaktioner. Detta skapar förstås en ond cirkel, där den ensamma personen blir alltmer isolerad, misstänksam och tillbakadragen. […]
Det betyder att ju ensammare en person blir, desto sämre blir den på att navigera i sociala sammanhang. […]

Toffelomdömet blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Diskutabelt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Torsdagen den 25 juli 2019: Kung, nej hund, i baren – och kung av klädinköp?

Publicerat den 25 juli, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Den ensamma staden och kaffemugg

Samma bok och mugg som igår, men kaffet var nybryggt.

Ja jisses idag är det varmt i Uppsala! Kollade nyss (eftermiddagen) termometern i köksfönstret där det är skugga. Den visar över 32 grader. Så den här dagen inleddes med en påsättning i sovrummet – av pelarfläkten. Jag vred upp hastigheten och sen satte jag timern på två timmar. Det var underbart. Och för första gången på jag vet inte när tog jag sovmorgon – bara med ett litet avbrott för kattutfodring vid sjutiden. När jag sen hade vaknat för dan blev det en stunds kaffe och läsning i sängen fram till elvatiden, nånstans. Då blev det frukost och så fixade vi till oss innan vi traskade ut i värmeväggen för att gå upp till stan. Planen för dagen var nämligen att kolla lite klädreor. Vi lämnade tonåringen hemma och det var han nog glad för. Det var verkligen som att gå ut i värmevägg.

Inne i affärerna var det hyfsat med luftkonditionering. Det gick bra att prova förutom det att dagens kläder tycks vara tillverkade för pygméer och supersmala, inte för tjocka tanter som jag. Men… tro det eller ej… Jag hittade två snygga tischor och en röd– och svartrutig långärmad skjorta på Carlings. Skjortan blir perfekt i mitt kalla kontor i höst, tischorna invigs nog nästa vecka eller så. Kvittot visade endast 400 pix för detta.

Två tischor och en rödosvartrutig skjorta

Två tischor och en röd– och svartrutig skjorta blev dagens fynd.


Innan vi vände hemåt igen tittade vi in till Dog Bar. Där var det tomt, men skönt att sitta ute i skuggan under ett parasoll. Tyvärr hade de problem med Staropramen. Som kompensation fick jag ett billigare öl, Falcon, och ett glas jordnötter. Anna höll sig till alkoholfritt. Jag ska ju ut i kväll och dricka mer öl och tyckte att jag kunde unna mig en bira i stället för eftermiddagskaffe.

Inte Kung i baren men hund och kund.
Gott med salt och vått i hettan.


Mina mänskliga sambor har varit ute och inhandlat middagsmat. Själv ska jag hoppa in i duschen nu innan jag klär på mig det svalaste jag har som ser OK ut och traskar upp till Churchill Arms för att träffa F. Hoppa runt bland bloggarna jag läser tänker jag göra en annan dag än idag.

Ha en bra kväll och glöm inte att fylla på med vätska och salt!

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Onsdagen den 24 juli 2019: Saknar lilla pappa, men är inte ensam kvar i världen

Publicerat den 24 juli, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Pappa

Lilla pappa, saknad, älskad men aldrg glömd!

Idag har det gått 13 år. Det är 13 år sen min pappa drunknade. Det sägs att tiden går fort när det är roligt. Den tycks också gå fort när det är sorgliga saker som händer. För mig känns det som om det var igår jag fick telefonsamtalet. Vännen Mia hade just anlänt och skulle hälsa på några dar. I stället fick hon vända bilen och köra tillbaka ner med mig till Östergötland på eftermiddagen. Det var en hemsk dag. Jag glömmer den aldrig. Bland det värsta var sjukhuset i Jönköping som aldrig gav besked om pappas tillstånd eller ringde tillbaka. Ovissheten… Så det är inte konstigt om jag har känt mig rastlös, nervös och orolig hela dan idag. Taggig. Söker förståelse och omtanke på helt fel sätt. Känner mig lika ensam som… För jag vet att av min ursprungsfamilj finns bara jag kvar och det finns ingen som kommer efter mig. Jag har ingen bror, ingen syster, inga barn av mitt blod. Det tar slut med mig. Den ensamma tomheten kan jag mota bort när jag har vanliga och bra dar. Andra dar sätter den klorna i mig så hårt att tårarna kommer.

Just idag saknar jag min pappa och tycker att det är ofattbart att 13 år har gått. Saknad, älskad, men aldrig, aldrig glömd!

∼ ♦ ∼

Värmen tycks ha kommit för att stanna. Igår kväll kunde vi sitta länge ute på balkongen, så länge att det smakade gott med ett glas rött och kex och ost. Rött vin brukar jag annars inte vara så sugen på när det är varmt. Vi hade sällskap av kvinnorna i familjen Katt. Och för första gången den här sommaren tände vi några lyktor. Har jag sagt att vi har typ miljoner lyktor på balkongen..?

Vi har miljoner lyktor på balkongen och igår kväll tände vi tre.
Ost, kex och var sitt glas Barolo.
Mamma Mini tittar lystet på ostarna…
…dottern Citrus var mer ute efter insekter.

∼ ♦ ∼

Selfie vid Slottet

Svettig och rufsig selfie vid Slottet. Nej, nån skönhet är jag INTE men jag har stora näsborrar.

I morse klev sambon upp igen och gav katterna mat. Då blir det självklart att det faller på min lott att tömma kattpottorna. Sen fixade vi var för sig diverse som skulle följa med till Slottet idag, för idag hade vi bestämt att åka dit och grilla framåt kvällen. För egen del hade jag kunnat åka dit klockan åtta, men det är ju semester och då ska vi ta det lugnt. Slottsfrun hade dessutom en gäst. Men jag har svårt att ta det lugnt. Jag vill utnyttja min lediga tid till max, även om jag självklart inte vill ha alla timmar uppbokade med aktiviteter.

När jag skriver det här har dan passerat och det är kväll. Vi landade i Slottsträdgården nånstans mellan 14. och 14.30. Det har varit så varmt idag! Några av oss plockade bär, andra höll sig mest inne i Slottet. Vi hann även med en Ballerina-fest och en grillning, men nåt bad vågade vi oss inte på. Och det känns rätt OK för min del med tanke på dagen. Nu är den snart slut, som min sambo påminde mig om och jag har överlevt dan och inte ens brutit ihop. Att jag fick ett mejl från min släkting Tom, fifth cousin of my Dad’s, gav också en viss tröst och gjorde mig uppmärksam på att jag faktiskt inte är ensam kvar i världen med det här blodet.

Jag skördade tre rödlökar.
Ballerina till barnen (jag och E) och ost till mamman (Anna).
Ballerinafest!
Min älskade i Slottsträdgården.
Jag plockade lite röda vinbär…
…och en burk Rysk yoghurt.
Äh, jag bara skojar! Hallon, förstås!
Det blev en mugg hallon att äta direkt av också.
Kolla klematisen vid groggverandan!
Nån hängde mest inne i Slottet.
Färggrant på grillen med citron, paprika och rödlök.
Vi grillade kycklingfilé, kalkonkorv och halloumi också.
Grillat med grönt.

∼ ♦ ∼

Anna har redan gjort det, jag ska göra det: ta dagens andra dusch. Nån TV pallar vi inte med i kväll, så jag spelade in Sju sidor av sanningen. Det kan vi glo på nån regnig dag. Och det blir inte i morrn. Då ska det bli ännu varmare än idag… Det känns inte helt fel att träffa min jobbarkompis i morgon kväll och ta en öl…

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdagen den 23 juli 2019: Är min tid nu?

Publicerat den 23 juli, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Morgonläsning och morgonkaffe

Läste min ensamhets-bok och drack mitt morgonkaffe i sängen.

I morse vaknade jag alldeles för tidigt. Det är ju semester! Inte för att jag minns det, men det sägs mig jag trodde att jag var uppe och gav katterna mat i morse. Kanske det. I själva verket var det Anna. Jag tömde i alla fall kattpottorna och fixade morgonkaffet. Jag tittade bara på donutkartongen, men tog ingen. SANT! Sen läste jag ganska mycket i min ensamhets-bok. Den är intressant och bra på ett annorlunda sätt, för det är ingen lätt bok och den är inte skönlitterär. Asså, bara tänk att åka till New York och tro att du ska flytta ihop med nån som du är kär i – och så blir det inte så. I stället blir du ensam, inte bara i en främmande storstad utan också i ett främmande land. Jag vet inte om jag hade pallat det.

En låda donuts på brödburken

Jag lät bli att ta en donut, jag tittade bara på kartongen.

∼ ♦ ∼

Tischa med texten Your time is now

Är det så?

Frågan i rubriken fick jag senare bekräftad – på en t-shirt idag. Ja, fan, i värsta sommarvärmen blev det en shoppingtur. Det fanns flera mer seriösa syften med turen, syften som handlar om en förestående födelsedag och nödvändiga inköp till hushållet. Visst, jag får inte lön förrän på torsdag, men jag slog på stort idag och köpte semesterns första sak till mig själv, en sak som inte var nåt ät- eller drickbart: jag köpte en skjorta för typ 60 spänn. Säkert ingen vidare kvalitet, fast jag tyckte att den var både fin och mjuk och rätt snygg också, för den delen. Dessutom är skjortan hör och häpna mest vit – med svarta palmer, dock. Vi handlade så jävla mycket och så många tunga saker idag att vi fick köra in på gården. Sen vet jag inte om det bara blev vettiga saker som fick följa med hem, men min döa lobelia på balkongen byttes ut mot en levande, lila blomma. Sambon tror att det är en campanula. Nån blomma stod inte på lappen. Inte heller stod där flaggspel i regnbågens färger… Men ibland måste en pigga upp sig lite och det var faktiskt inga dyra grejor det heller.

Flaggspel stod inte på lappen.
Lila campanula stod inte på lappen.
Vit skjorta med svarta palmer stod inte på lappen.
Den tischan var frän, men den stämmer ju inte nu eftersom jag köpte mig en ny skjorta.

∼ ♦ ∼

Det har varit varmt idag, men inte helt soligt och klart. Jag har känt mig rastlös, vill liksom göra saker, gärna utomhus. Alla var inte lika pigga på det…

Lucifer på Bokrumsmattan

Alla var inte pigga på att göra saker.


Jag tvingade i alla fall ut mina mänskliga sambor. Vi gick till Linnéträdgården där bara en av oss fick betala en rätt hutlös entré. Men vi hann titta i museet som var bostad åt Carl von Linné. Det var lite läskigt, tyckte somliga, eftersom golvet på övervåningen sviktade. En del intressant att titta på, men värt 80 spänn vet jag inte. En fick ju inte röra nånting…

Carl von Linné i Carl Eldhs tappning.
En fin kakelugn.
Ett spännande skåp med en massa lådor.
Linnés säng såg inte så värst skön ut…


Nä, då var trädgården och dess växter mer magiska. Kanske inte vid första anblicken, men när en gick närmare med kameran… Vilken färgprakt, till exempel.

Gula skönheter.
En blek och pryd staty!
Granatäppelblom.
Små gula blommor.
Busy bee.
En enorm stubbe.
Lila…
Orange…
Mera gult…
Rosa…
En solros.
Taggigt!
Rött och hett.
Ludet.


Efter att ha varit både kulturella och botaniker blev det dags för kroppslig spis. Vi traskade ner till Koh Phangan och åt en god middag. Men desserten tog somliga av oss hemma i form av mini-Magnum-glass och kaffe. Jag känner att jag står mig bra till i morgon.

Vi fick inte det mysigaste bordet på Koh Phangan, men lampan var snygg…
…maten var god…
…och mitt middagssällskap livligt.
Desserten tog vi hemma på balkongen.


Ibland har jag svårt att förstå, men jag försöker kommunicera. Just nu väntar jag på svar från en kollega och vän om det passar att ta en öl på lokal i morgon kväll. På så vis slipper mina sambor mig några timmar så att de kan göra nåt tillsammans som de tycker är kul. Senare i veckan funderar vi på en grillkväll i Slottsträdgården. Vi har i vart fall köpt kalkonkorv och kyckling till det.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, HBTQ, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Andra semesterveckans första dag 2019: Om ensamhet och annat

Publicerat den 22 juli, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Du som är ensam det här är till dig

Ur min bok på gång, Den eensamma staden.

Den här dagen började molnigt och fuktigt. Vädret är konstigt, luftfuktigheten hög. Kvavt, liksom. Det blev min sista morgon i ensamhet, för mitt på dan kom mina mänskliga sambor hem från sin resa. Jag är inte ensam längre.

För ett tag sen köpte jag en bok (ovanligt, va?!) som skulle handla om just ensamhet och om att vara ensam i en storstad. Tanken med inköpet av Den ensamma staden var väl att jag skulle förstå en person som säger sig vara ensam. Förstå hur h*n tänker och förstå hur livet och tankarna går i onda cirklar. I mina ögon är den här personen inte ensam och jag tror inte andra människor uppfattar personen som det heller. Men personens egen uppfattning ska en inte ta ifrån den! Så jag började läsa om ensamhet – och konst – efter att ha avslutat den elfte Ruth Galloway-deckaren igår kväll. Olivia Laings bok är tung och jag inser att jag får läsa den med vissa pauser. Den berör mig mycket och efter att ha läst knappa 70 sidor har min bild av personen som säger sig vara ensam faktiskt förändrats en hel del. Redan…

Bokbyte från försvunna flickor i Norfolk till ensamhet i New York.
En bok som nog kan hjälpa mig att förstå.

∼ ♦ ∼

Vid lunchtid gick jag upp till stan för några ärenden. En del utfördes, andra blev oförrättade och måste därför utföras under morgondagen. Men jag köpte i alla fall två ex av en viktiga sak: läppsyl. På vägen hem fick jag sms om att mina sambor satt på tåget, så jag gick sen upp till centralen för att möta dem. Vår tvåveckorssambo bar på en liten låda. Jag trodde att det var en tårta först, men sen såg jag att det var en låda med munkar. Därför blev det förstås gofika när vi kom hem. Anna hade uppenbarligen varit lika… ekonomisk vad gäller shopping som jag. Hon hade köpt en sak och det var en luftballong. Den sitter mellan två fåglar på vår balkong nu och jag kan ligga och glo på den och drömma mig… upp.

Ett av mina ärenden utfördes, nämligen inköp av läppsyl.
Snart kommer de!
Gofika!
Anna hade köpt en luftballong.


Efter ett rådslag – och mellan regnskurar – for jag iväg för att hämta dill och gräslök i Slottsträdgården samt köpa middagsmat. Jag kunde inte låta bli att fota mina tomater, som ännu är gröna, men som ska bli plommontomater, busktomater och gula tomater.

Gröna tomater som ska bli plommontomater.
Gröna tomater som ska bli busktomater och gula tomater.


Middagen fixade vi tillsammans. Anna och jag åt sill och vår tvåveckorssambo varmrökt lax. Alla åt vi vår egen potatis. Jag tuggade på mina jätterädisor, men morötterna lämnade jag med varm hand över till nån annan.

Sillmiddag

Sillmiddag.


I kväll softar vi, för vi är alla rätt trötta. I morgon ska jag dra med mig Anna ut på en liten shoppingtur eftersom nån fyller år nästa vecka. På eftermiddagen tar vi kanske en promenad neråt stan, eventuellt Linnéträdgården, samt nåt matställe. Det väntas hetta och då orkar ingen av oss stå vid hällspisen.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Mat, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

En cirkel av sten

Publicerat den 21 juli, 2019 av Tofflan

Ett inlägg om en bok.


Elly Griffiths bok En cirkel av stenSom jag hade väntat! Ja, på översättningen av Elly Griffiths senaste bok om rättsarkeologen Ruth Galloway! En cirkel av sten heter den på svenska och den kom ut för cirka en månad sen här. Ett tag var jag inne på att nätshoppa boken på engelska, men så ville jag ha den på svenska eftersom jag har de tio tidigare delarna i serien på mitt modersmål. Detta blev den andra boken i mitt namnsdagspaket i juli med böcker till mig själv. Tack snälla mig!

Den senaste delen i Ruth Galloway-serien knyter an till det allra första fallet som Ruth var inblandad i. Kommissarie Harry Nelson, som Ruth har dottern Kate med, får hotbrev som påminner honom om ett fall med en försvunnen flicka, en flicka som han inte kunde rädda och som hittades mördad. Ruth jobbar med en utgrävning och hittar ben som inte är uråldriga. Benen visar sig härröra från en flicka som försvann 1981. Allt påminner om det gamla fallet, men den som skrev breven till Nelson då är ju död… I samma veva får Nelson barn med sin fru Michelle och hans förhållande, om nåt sånt nu existerar, med Ruth blir inte mindre komplicerat av detta och att han berättar för sina döttrar om Kates ursprung. Sen försvinner ett litet barn till…

Rörigt värre låter det som, men jag är med på tåget hela vägen. Det här är spännande om än inte så arkeologiskt längre utan mer fokus på relationer. Jag tycker att Ruth har tappat lite av sin tysta sarkasm, den jag verkligen älskar. Kanske blir det så när så många känslor är i farten. Ruth har en hel del att fundera över och i den här boken anar jag både sorg och vemod bland tankarna om framtid. Jag blir emellertid inte klok på vem mördaren är och varför det lilla barnet kidnappas förrän allt får sin förklaring i slutet. Det gillar jag, jag ska som läsare inte kunna lista ut saker och ting i förväg.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 21 juli 2019: Skit och rent och sommarens bästa

Publicerat den 21 juli, 2019 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Igår kväll när jag kom hem från middagen fick jag nån ping på datorn om att jag behövde göra en systemuppdatering före oktober. Det är juli. Jag startade uppdateringen – och kom sen att tänka på att min dator inte är så ung längre. Skulle det funka, tro? Eftersom jag jobbar där jag gör snappar jag upp en del och jag hade hört att uppdateringen kan ställa till det vad gäller viss mjukvara. Nu hade jag satt bollen i rullning så att säga på hemdatorn. Det tog sin lilla tid. Det tog… timmar. Och inte blev jag lugnare av meddelanden från Windows, typ…

”Vi tar hand om allt!

Eh??? Men… allt gick bra och jag tycker till och med att vissa program jobbar kvickare nu. TACK, trots allt…

Jordgubbar hallon och smultron i yoghurten

Sommarfrukost med tre sorters bär.

Datorn är emellertid alldeles nystartad för dagen. Medan solen sken utanför har jag gjort annat än att sitta vid datorn eller gå ut i solen. Jag har städat. Det hade jag bestämt igår att jag skulle göra idag – eftersom det skulle bli sämre väder. På eftermiddagen först mulnade det på, men förmiddagen var het. Jag började med att damma. Sen tog jag en liten paus för att äta frukost. Men kolla skålen, visst är den väl somrig?! Tre sorters bär stoppade jag i yoghurten: jordgubbar, hallon och smultron – de två senaste från Slottsträdgården. Snacka om sommarfrukost!

Efter frukosten fortsatte jag med dammsugning för att sen runda av med lite strykning och avtorkning i badrummet och på gästtoan.

Några av mina verktyg idag.
Jag har strukit tischor.


Klockan var närmare 13.30 när jag satte mig i ballesoffan* för att läsa lokalblaskan (<== ingen idé att jag länkar till UNT eftersom en måste vara prenumerant för att läsa den på nätet). Jag höll på att sätta bubbelvattnet i halsen när jag läste den här artikeln:

Artikel Man bajsade på Systembolaget

Skit-artikel.


Nu finns det säkert nån som tror att jag tänker skriva nåt raljerande eller tramsigt. Det tänker jag inte. Jag tycker att det här är så tragiskt och förnedrande och jag har mina misstankar om vem det kan vara. Det är så här det blir när samhället (läs: Uppsala kommun) inte gör vad samhället borde göra utan i stället ägnar sig åt att bygga för många lägenheter som ingen har råd att bo i och skriva undermåliga ansökningar som rör vår infrastruktur. Skämmes, Uppsala kommun!

∼ ♦ ∼

Katterna har varit slöa i värmen. De kryper gärna undan och lägger sig och sover när det är varmt. Fast Lucifer gillar förstås köksbordet på förmiddagen. Citrus gillar flugor och struntar i var de sitter – hon kastar sig handlöst efter dem. När jag stod och strök i Djungelrummet hördes ett brak från köket. Den lilla lampan och en sten hade trillat ner från fönsterbrädan på golvet. Lyckligtvis klarade sig katten helskinnad liksom lampan, till och med glödlampan. Stenen skvätte ut vatten ur katternas vattenskål, så Mammisen a k a Tofflan fick städa lite mer i köket.  (Jag tog tyvärr ingen bild på olyckan, så det blir en bild när den lilla ligger och sover i balkongsoffan. För den som sover synder ju inte.)

Köksbordet är en bra säng, tycker Lucifer.
Den som sover syndar inte. Och vem kan bli arg på den här sötnosen? Inte jag, i alla fall.

∼ ♦ ∼

Kapitel 18 i En cirkel av sten

Jag började på kapitel 18 i morse.

Det är söndag idag och vilodag. Katterna väckte mig inte förrän klockan var närmare halv åtta och det uppskattade jag. De fick mat och tömda pottor medan jag fixade kaffe som jag sen tog med in i sovrummet. Kapitel 18 i min bok på gång började jag läsa och jag har, hushållsarbete till trots, läst ganska mycket idag. (Igår läste jag för övrigt också ett kapitel ur en annan bok jag köpte på bokrean i våras och har haft på gång länge, Trädgårdsmästarens anteckningar.) Det är skönt att inte behöva stressa sig igenom städningen utan bara låta den ta den tid som behövs. Och ännu skönare är det förstås när en är färdig och vet att hemmet åtminstone är hyfsat rent – till i morgon… Att leva med tre pälsdjur innebär allt annat än ett rent helvete, så att säga. Men jag skulle inte vilja leva utan dem nu när de har blivit min nya familj som jag kan slösa min kärlek på. På tal om familj har Tom mejlat mig och jag ska skriva en liten rapport till honom i kväll om vår resa till Motala – han är ju engelsman, så han klarar inte av att läsa min blogg. Bloggen har visserligen en översättningsfunktion i högerspalten, men det blir inte riktigt detsamma.

∼ ♦ ∼

Jag överraskade ”min italienska familj” genom att dyka upp till middag i kväll igen. Det blev en Morettiöl, en quattro formaggipizza, ett glas ripasso, en dubbel espresso och Torrone semifreddo innan jag ”rullade” hem. Då hade himlen mörknat lite till och några droppar regn föll. Familjen Katt fick anka till söndagsmiddag och jag ska se vad kommissarie Banks hittar på i kväll klockan 21 på SvT1. Avsnittet är från 2016, så det finns ju en viss risk att jag har sett det förut.

En birra Moretti i sällskap med min bok på gång.
Fyra ostar-pizza och ett glas ripasso.
Torrone semifreddo och en dubbel espresso till dessert.
Det mulnade på när jag gick hem och några regndroppar föll.

∼ ♦ ∼

Sen säger vi god natt från Main Street.

Citrus sover med tassen över huvudet

Söta drömmar! önskar Citrus.

∼ ♦ ∼

*ballesoffan = balkongsoffan

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Diskutabelt, Familj, Jobb, Mat, Media, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar