Ett inlägg om en trädgårdsbok.

När det blev aktuellt att sambon och jag skulle hjälpa till med Slottet och framför allt Slottsträdgården var vi villiga, men kanske inte så kunniga. Ja, Anna kanske var det, jag var det definitivt inte. I ett annat, tidigare liv hade jag en odlingslott. När den skulle börja brukas inhandlades en trädgårdsbok. Jag använde den boken som uppslagsverk och samlade tips och tricks på lappar i den. Så gick det livet om intet och boken fick en annan ägare. Men i februari i år hittade jag en annan och nyare trädgårdsbok på bokrean. André Strömqvists bok Trädgårdsmästarens anteckningar: en odlares framgångar och misslyckanden fick följa med hem. Under våren och sommaren har jag läst kapitel efter kapitel i den och tittat på de vackra illustrationerna. Nu har jag läst boken från pärm till pärm och slagit ihop den med en belåten suck.

Boken beskriver arbetet i en trädgård under ett år, med början i mars. Månad för månad får läsaren följa trädgårdsmästarens förehavanden med sina odlingar. Insprängda är inte bara teckningar och foton utan även just anteckningar – och små anekdoter och krönikor om högt och lågt som rör en trädgård.

Det här är en förtjusande och tilltalande bok som jag definitivt lär plocka upp då och då för att bläddra i. Jag hittar emellertid inte särskilt många råd i den och hade kanske snarare behövt en bok mera som en manual. Förklarande bildtexter hade också varit önskvärt. Men inspiration får jag och många stunders förströelse.

Toffelomdömet blir högt.

Livet är kort.