Lördag kväll den 21 september och söndagen den 22 september 2019: Försökt ta det lugnt

 



Kära dagbok…

Lördagskvällen förflöt i sakta mak. Jag kände mig inte på topp, men den eventuella förkylningen har inte brutit ut. Även gymnasisten har nåt på gång. Vi nyser lite, har lite ont i halsen, men kan ändå inte kalla oss sjuka. Det blev några goda ostbitar, vin (ett separat inlägg kommer i morgon vid lunchtid!), snacks och choklad till Shetland. Sen somnade jag nog före arbeterskan.

I morse vaknade jag runt halv nio. Kände mig inte sämre, men heller inte bättre, så den här dan försökte jag ta det lugnt. Jag har bara tömt kattpottorna, tagit reda på gårdagens tvätt och strukit. Senare i kväll kör jag igång ytterligare en maskin tvätt.

Jag ägnade cirka tre kvart, en timme av morgonen åt att läsa och dricka kaffe på sängen. Boken tog slut och det blev byte från en bok om förälskelse och relationer till en bok om en försvunnen liten flicka. Jag skrev några rader om boken jag hade läst ut innan jag duschade och åt frukost.


När jag hade strukit en sex, sju tischor, 
två linnen, ett par jeans och två par jeansshorts blev jag helt slut. Orkade knappt sitta vid datorn och skriva, så jag kurade ihop mig så gott det gick och läste. Sambon hade dåligt med luft i cykeldäcken i morse och när jag fick veta att hon hade promenerat till jobbet i morse erbjöd jag hämtning i bil.

Sedan tidigare hade jag utlovat söndagsmiddagAkropolis och det löftet stod jag fast vid. I samband med middagen passade vi på att kompletteringshandla också.


Jag har hängt fram rena kläder
och plockat fram jobbväskan, för om jag inte mår sämre i morrn är det min tur igen att promenera till jobbet. Stegen är kanske inte så lätta som de har varit. Den som så sällan är sjuk som jag blir skitsjuk väldigt lätt när den bara blir lite sjuk. Gissningsvis har jag den svåra sjukdomen mancold, en variant på pesten.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis några bilder på familjen Katt. Jag känner att jag duger åt dem – i nödfall i alla fall.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Greklandssommaren

Ett inlägg om en bok.



Maria Hambergs bok GreklandssommarenEn kväll när jag var i Pride Park i somras 
fick jag välja en bok hos en organisation som hade ett tält i parken. Jag valde då Maria Hambergs bok Greklandssommaren. Ganska nyligen hade jag läst en annan bok av författaren, Allt under himmelens fäste, och blivit mycket glad åt såväl bok som den nya författarbekantskapen. Den fina, inbundna boken jag fick under Pride började jag läsa nu i september när tillvaron var ganska rörig. Det skiljer för övrigt tio år i utgivningen mellan de två Maria Hamberg-böckerna. Nu har jag även läst boken från 2008.

 

Betty kröker järnrör sen många år tillbaka. Bland jobbarkompisarna finns sen lika länge Junsele. Eller Axel, som han heter i förnamn. Under många år har Betty slitit för att få det att gå ihop. Som ensamstående mamma till tre barn har tillvaron varit tung. Exmannen har gått från att vara väldigt kontrollerande gentemot Betty till att strunta helt i sina barn. Nu har barnen sina egna familjer och Betty har flyttat till en mindre lägenhet. Plötsligt tillåter hon sig att drabbas av förälskelse den där heta sommaren. Men hennes nya självständighet hotas av både dåligt samvete och barn som inte vill bli vuxna. Resan till Grekland blir en sanndröm. Verkligheten, däremot, är en oberäknelig jävel.

Det här känns som en ärlig och realistisk berättelse och den här typen av relationsroman gillar jag mycket. Äkta och utan att försköna tecknar författaren porträtten av sina karaktärer så att de blir otroligt levande. Miljöerna skildras inte särskilt ingående. Här är det helt klart personer och relationer som det är fokus på. Visst hade jag önskat ett annat slut, men samtidigt är slutet så rätt för den här boken och dess persongalleri.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 20 september och lördagen den 21 september 2019: Friday feeling och lördagsliv

 



Kära dagbok…

Fredagskvällen blev seg. Eller jag var seg. Jag kände mig trött och frusen efter maten och satt och nästan sov i fåtöljen med boken oläst i knäet. Flera i familjen på Main Street var trötta. Lucen hade ju också varit uppe tidigt och ylat. Nu sov han sött på fällen på soffan.

Lucifer på fällen på soffan

Friday Feeling…


När Anna kom hem åt vi några bitar ost och kex.
Jag hittade ett halvt ätbart päron som jag skivade också och sen drack vi ett hyfsat vin till. Vinet gjorde att jag fick upp värmen, men piggare blev jag inte. Jag somnade som en sten och orkade inte ens läsa.

Inte förrän klockan var kvart över nio vaknade jag i morse. Jag känner mig nästan förkyld, seg och har ont i musklerna. Hurven, men inte tillräckligt risig för att vara sjuk och sängliggande. Dessutom hade jag ju lovat Slottsfrun att klippa gräset och gymnasisten skulle följa med för han ville träffa sin mormor. Men en liten stunds läsning och kaffe på sängen tog jag och sambon innan vi klev upp. Medan Anna fixade till sig tömde jag diskmaskinen och kattpottorna samt kokade frukostägg och dukade fram till frukost. Då var katten alert, minsann och hoppade upp i köksfönstret. Inte för att spana på fåglar utanför utan för att spana på det goda som fanns på frukostbordet.

 

Blommor

Det blommar fortfarande i Slottsträdgården.

Efter frukost och dusch sprang (nåja…) jag ner  till Butiken på hörnet för att införskaffa fikabröd och dricka. Det blev kardemummabullar och småkakor med chokladsmak och pärlsocker på. Jag vet att en blir bra sugen när en har grejat en stund i Slottsträdgården.

När vi kom fram till Slottet var Slottsfrun redan där. Hon hade också hunnit klippa gräset på framsidan. Medan jag klippte baksidan och kantklippte med trimmern hjälpte gymnasisten sin mormor att ställa undan stolar och bord som inte ska användas igen förrän nästa år. De två rev också ner äpplen, somliga rätt ruttna, några tillräckligt OK för att få följa med hem och kanske bli paj. Slottsfrun grävde ner Jakobs tårar (gräsiris). Vi skulle hjälpas åt, men se frun är stark och låg steget före. Efter utfört arbete var det gott att sitta ner och dricka kaffe och mumsa kakor och bullar. Var sin bulle och kaka sparades också till Anna och Slottsherrn, förstås.

 

Vi var ute ett par, tre timmar och det var alldeles lagom. Solen var varm och eftersom jag hade tagit en Ipren innan vi åkte klarade jag mig finfint. Effekten gick sen ur kroppen på seneftermiddagen så då började jag frysa och känna mig hurven igen. Även gymnasisten nyser och känner sig torr i halsen. Vi får se om vi har drabbats av pesten eller inte. Hemkomna softade alla hemmavarande en stund. Jag satt och skrev och gymnasisten gick ut och handlade.

Lucifer på Citrus mage på fällen i soffan

Tisslingarna softar, Lucifer vilar huvudet på storasyster Citrus mage.


Gymnasisten och jag planerade helgens mat tillsammans. Igår blev det ju burgare på Phil’s,
i kväll indisk hämtmat och i morgon äter vi grekiskt alla tre tillsammans på Akropolis. I kväll kanske jag orkar tugga i mig ostbollarna från OLW som jag köpte igår. Det finns vin och ost kvar också och det hyfsar nog Anna och jag. Gymnasisten köpte på mitt uppdrag en påse snacks till sin mamma. Livet en lördag på Main Street.

Indisk middag

I kväll åt vi indiskt.

Och precis när vi skulle börja äta tyckte Lucifer att det var läge att spy. Jag blev lika sur som han ser ut på bilden.

Lucifer i soffan ser sur ut

Vadå???

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Rött, bärigt, syrligt: Ecoltura Valpolicella 2018

Ett inlägg om ett rödvin.


 

Ecoltura Valpolicella 2018

Gott, men gav ingen wow-upplevelse.

Fredag kväll och nåt gott att tugga på – lite senare, när sambon kommit hem från jobbet. Jag hade köpt hem sedvanligt tugg, det vill säga ostar, och lagt fram dem i rumstemperatur en timme innan de skulle ätas. En brie, en krämig och doftrik ost, en gorgonzola och en fransk hårdost fick ligga och mogna till sig i köket.

Samtidigt öppnade jag en flaska Ecoltura Valpolicella 2018 för att luftas. Systembolaget rekommenderar annars lamm- eller nötkött till vinet.

Vinet är gjort på druvorna corvinone, rondinella och corvina. Corvinonedruvan är en druva som ofta blandas med rondinella, rondinella blandas vanligen med corvina och corvina är amaronedruvan. Alla tre druvsorterna odlas i Venetien som ligger i nordöstra Italien.

Sockerhalten i det här vinet ligger på under tre gram litern. Alkoholhalten är därför lite lägre, 12,5 procent. Priset för en flaska av detta ekologiska vin är 119 kronor.

På Systembolagets webbplats kan en läsa detta om vinets smak och doft:

”Kryddig smak med inslag fat, körsbär, örter, hallon och vanilj. […] Kryddig doft med inslag fat, körsbär, pinjenötter, hallon och vanilj.

Hallon var väldigt tydligt i såväl doft som smak, tycker jag. Vanilj slog igenom i smaken. Vinet var syrligt och kanske hade vunnit på att serveras aningen ljummare och kanske till nåt sött i stället för salta ostar.

Toffelomdömet blir högt. Vinet var gott, men inte så att det stack ut och gav nån häftig wow-upplevelse.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Det behövs så lite

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Personligt | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Torsdag kväll den 19 september och fredagen den 20 september 2019: Vin och litteratur = aldrig sur

 



Kära dagbok…

Torsdagskvällens – och septembers höjdpunkt vad mig anbelangar – var förstås vinprovningen jag köpt åt sambon och mig. Vi blev helt sålda när vi deltog i Vinklubben Tre Kronors vinprovning för första gången i maj. Då var det en födelsedagspresent till Anna. Nu var det en present till oss båda från mig. Nåt roligt att se fram emot för oss under en höst som har börjat mycket tungt och inte ser ut att bli lättare. Jag tycker att det är kul med presenter, att visa nån lite uppskattning och omtanke. Men innan vi skuttade bort några meter (vinprovningen sker alltid på ett hotell som ligger på samma gata som vi bor) kunde jag glädja mig (oss?) åt ett paket med böcker som jag hade nätshoppat. Totalt fem böcker kom och av dessa fick Anna två och jag tre. (Sen brukar vi låna och läsa av varandra, förstås.)

∼ ♦ ∼

Vinprovning Vinklubben Tre Kronor vin o recepthäfte

Septemberhäftet med viner och recept.

Jag hade nånstans fått uppfattningen att vi skulle prova åtta viner under tre timmar. Det kändes lite bättre med tanke på att dagen efter, det vill säga idag, var en arbetsdag för oss båda. I maj provade vi 13 viner och en konjak och jag ljuger inte om jag säger att vi inte gick rakt när vi gick hem. Men… jag hade fel om antalet (jag och siffror = dålig kombo). Vi provade elva viner igår kväll – vita viner, bubbliga vita viner och röda viner. Som sist fick vi röror/diper/såser till som i de flesta fall gjorde underverk med vinerna. Sonen föreläste om vinerna, fadern provade vinerna med deltagarna samt pratade mat. Det är en förträfflig blandning av allvar och skämt. Till varje vin får en recept på en maträtt och ofta är det rätter som även jag kan äta, jag som är lite matkrånglig. En vinprovning för två i Vinklubben Tre Kronors regi kostar ungefär 900 kronor. Den är värd varenda krona! Under hösten är det ytterligare två provningar i Uppsala, den 17 oktober samt den 21 november. Jag rekommenderar det varmt. Det är lärorikt, roligt och gott. En bra present, till exempel. Dessutom har vi haft turen att hamna bredvid trevliga människor, så lite lagom socialt umgänge inkluderas också.


Vinerna vi provar varierar i pris, denna gång från 79 kronor till 179. 
Alla går att köpa på Systembolaget, men ett av vinerna är beställningsvara.

Vinerna vi provade var:

  1. Rio Claro Sauvignon Blanc
  2. Chablis, La Chablisienne
  3. Pizzolato Spumante Pinot Grigio
  4. Michelle, Ste Michelle
  5. Rio Claro Carmenere
  6. Cline Zinfandel
  7. Campofiorin, Masi
  8. Montfort Passemont Grande Réserve
  9. Enzo Bartoli Langhe Nebbiolo
  10. Château Bouscassé, Alain Brumont
  11. Borgo dei Guidi (beställningsvara)

De viner jag tyckte bäst om är Borgo dei Guidi och Monfort Passemont Grande Réserve.

∼ ♦ ∼

T-shirt Rosa pantern

Jo men jag åt faktiskt sallad till lunch.

I morse hade kattkillen konsert med start 3.30. Det var inte kul. Jag gav upp nånstans runt halv fem och utfodrade familjen Katt. Slumrade sen till strax efter klockan sex. Jag tror att jag håller på att bli förkyld och känner mig hängig och frusen och har ont i muskler och leder. Vinprovningen igår satte också sina spår. Det var tur att jag hade planerat in bra saker på jobbet idag. Mitt nyhetsbrev kom ut klockan tio precis som det skulle. Var det månntro sista gången? Via e-post i morse hade jag dessförinnan fått besked av min nuvarande chef om vilken enhet jag ska placeras i. Jag var inte förvånad, men jag är ändå ödmjuk. Att ha ett jobb är miljoner gånger bättre än att inget ha. Sen är sista ordet inte sagt och med det jag har i bagaget vet jag att det inte finns nåt som heter ”fast anställning” oavsett vad som står på anställningsbeviset. Jag jobbade i alla fall på och den roligaste aktiviteten var mitt på dan när jag besökte Studenthälsan. Kommunikatörskollegan och jag slank även ut på lunch. T-shirten på bilden till trots åt jag faktiskt sallad. På eftermiddagen hade jag ett par möten. Bland annat ett med min nuvarande chef, en person jag tycker är utmärkt som chef. Och så var det äntligen dags att gå hem. Men jag vill säga… tack M och P för att ni finns!!!!

I kväll är gymnasisten och jag ensamma hemma. Jag tycker att det är roligt att han vill stanna hos oss på Main Street trots att mamma jobbar. Vi tog en tur till Kvarnen där vi handlade diverse till helgen och så åt vi hos Phil. I morgon, lördag, ser det ut att bli bättre väder än på söndag. Nån tur på stan blir det inte för mig då, för jag och gymnasisten ska åka till Slottet. Jag ska klippa gräset och gymnasisten vill träffa sin mormor. Och mormor vill förstås träffa gymnasisten, ska jag tillägga.

Middagsrester från Phils

Vi åt middag hos Phils i kväll.

∼ ♦ ∼

Och Dômen… hon stod där i morse också. Dessutom fick jag möjlighet att fota henne lite från ovan i samband med mitt besök på Studenthälsan.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Lösenordsskyddad: Leverpastej

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Personligt | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Onsdag kväll den 18 september och torsdagen den 19 september 2019: I vargtimmarna

 



Kära dagbok…

Lucifer ser galen ut

Galna katten, i alla fall i vargtimmen.

Jag är så jävla trött och dränerad på energi och kraft att jag faktiskt måste göra nånting konkret. Om detta skriver jag i mina lösenskyddade inlägg. Det är bara jag själv som kan läsa dessa inlägg. Det är av flera skäl. Ett är att ingen behöver veta vissa saker, andra skäl är att jag inte vill att vem som helst ska få informationen. Här på bloggen snokas rätt friskt och ibland är det svårt att skilja sann vän från falsk. Alla vill mig inte väl som läser här, om jag skriver så. Det jag inte fattar är varför den som till exempel inte gillar mig läser här. Det tycker jag bara är korkat.

Sambon är också trött och slut. Borta är den energi vi fick i somras. En orsak till detta är att Lucifer nu har börjat gnälla och krafsa på sovrumsdörren allt tidigare om morgnarna. Vi får liksom aldrig tillräckligt med sömn. Även om en av oss till sist går upp och häller upp mat i skålarna – det känns som det enda vi kan erbjuda katten i vargtimmen när han är som galnast – vaknar den andra också till oftast. Sömnen blir sönderhackad. Att ha sovrumsdörren öppen är inget alternativ, jag måste få ha en katthårsfri zon.

Lucifer i skrivbordsstolen

På dagarna och tidiga kvällarna sover kissen så gott, gärna i min skrivbordsstol.

Övriga tidpunkter på dygnet kan jag hitta Lucifer härligt uträckt i min skrivbordsstol. Jag har alltså klara svårigheter att jobba hemifrån, så det jag förväntas göra måste jag göra på jobbet, mellan klockan 8 och 16.30, min ordinarie arbetstid. (Jag är oftast på jobbet tidigare, men sällan mycket senare.) Min stol hemma är upptagen och katten sover så gott, så gott. Han är väl helt slut efter sin tidiga jamsession. Jag ska erkänna att jag understundom har lust att dra honom i svansen. Men det gör jag förstås inte. Jag talar mjukt till honom och kliar honom på magen.

Igår kväll såg vi sista delen av Kapten Klänning. Tänk att karln redan är frisläppt! Det är så märkligt att en blir förbannad när en får veta att han redan har avtjänat sitt straff och är fri. Klockan 20 hade vi tittat klart och då var jag så trött att jag helst ville gå och lägga mig. Våfflorna som sambon hade gräddat åt mig också (jag brukar ju inte äta middag hemma på vardagarna) låg tunga i magen. Jag fick stålsätta mig för att hålla mig vaken ett tag till genom att spela AnagrApp på mobilen. Sen var klockan plötsligt nästan 23…

∼ ♦ ∼

Abakus

Jag borde kanske ha kunnat räkna ut vissa saker.

På jobbet försökte jag jobba på som vanligt, vilket är oerhört svårt just nu. Jag jobbade med mitt nyhetsbrev på förmiddagen, eftersom eftermiddagen var vikt åt ett möte som jag redan i förväg hade räknat ut skulle ta mycket av min kraft ifrån mig.

Det är inte bara vargtimme på morgonen, det är vargtimme hela tiden på jobbet just nu. Jag är väldigt ledsen för att det har blivit så här, jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig detta. Men jag borde kanske ha räknat ut även det…

I kväll går vi på vinprovning i Vinklubben Tre Kronors regi. Minst tre timmar. Det ska bli skönt att kapa tankarna och få ägna sig åt nåt både trevligt och energigivande. Eller… jag lär ju bli trött av det, men som läget är just nu skiter jag i det. Livet är kort.

∼ ♦ ∼

Min trygghet i tillvaron stod där idag också. Tack!

Domkyrkan tors morgon 19 sep 2019

Min trygghet i tillvaron.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Jobb, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Lösenordsskyddad: Normalt fölk

Detta innehåll är lösenordsskyddat. För att visa det, ange lösenordet nedan.

Publicerat i Personligt | Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.

Tisdag kväll den 17 september och onsdagen den 18 september 2019: Tysta leken och andra roliga saker

 



Kära dagbok…

Murgröna i Djungelrumsfönstret

Sambon har gjort fint i Djungelrumsfönstret.

Det är bara att inse att jag inte direkt gillar Tysta lekenMen jag kan vara rätt bra på den om jag vill. Jag vill däremot inte så ofta. Min mamma var en pratare, min mormor likaså. Att jag bodde ensam i 15 år innan jag blev sambo minskade inte precis pratlustan. Nu är inte alla lika pratglada som jag, men jag pratar ändå, fast mest med dem som trots allt verkar uppskatta mitt prat. Ja det finns såna. Det kan vara krukväxterna och katterna eller en och annan god vän. På tal om krukväxt, se så fin murgrönan från balkongen blev i sambons nya uppsättning i Djungelrummet!

När jag kom hem igår, lite senare än vanligt eftersom jag bland annat behövde införskaffa rekvisita till en övning på jobbet idag, gällde Tysta leken. Krukväxterna sa inte så mycket, gymnasisten stängde sin dörr efter att jag hade varit där och talat om att jag hade kommit hem och katterna ville gärna vara i min närhet, men inte prata. Lucifer snodde min skrivbordsstol, Mini vände mig ryggen och Citrus låg på fällen i vardagsrumssoffan och undrade varför jag försökte konversera henne. Jag gav upp och ägnade mig också åt Tysta leken i form av antiktidningen och en Sportlunch som jag tyckte att jag hade gjort mig förtjänt av allt medan såväl tvättmaskinen som diskmaskinen arbetade.


I morse var det däremot livat när Cirkus Mini höll show. 
På en av bänkarna i köket hittade hon en bok som hon inte kände igen. Hon pratade och stod i och hoppade och gnussade kinderna mot allt på bänken och mig. För jag tog förstås chansen – här var ju nån som ville prata lite.

∼ ♦ ∼

På jobbet fick jag en hastig glimt av personen som ska vara min chef i knappt två veckor till. Jag hejade bara, pratade inte, eftersom chefen viskpratade med en annan chef. Men sen kom Lizbeth* och jag släppte in henne eftersom jag just när hon kom råkade passera dörren. Äntligen fick jag prata! Fast i ärlighetens namn lyssnade jag mest. Det är lite tufft för Lizbeth just nu på flera sätt. Det senaste är ett husdjur som inte alls mår bra.

Efter diverse jobb – möte och skrivande – blev det så dags för veckans roligaste: jag skulle presentera mitt arbete med kommunikationsövningarna i teamen förra våren för två institutionskommunikatörer. Två timmars show och pratande… Kan du fatta? Det blir nog Tysta leken även för mig i kväll.

Kakburk och pennor

Verktyg vid veckans roligaste.

∼ ♦ ∼

Nån som definitivt är tyst utom när hon ringer är förstås Dômen. Hon stod där som vanligt i morse och sträckte sig upp i himlen.

Domkyrkotornen och kran bakom hus

Hon sträckte sig mot himlen och var rätt tyst i morse, Dômen.

∼ ♦ ∼

*Lizbeth, en kollega i huset och som egentligen heter nånting heeelt annat.


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Jobb, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer