Vem fan är Tofflan?
En rätt tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med.
Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig.
Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till
mejlaulrika(snabel-a)gmail.com
Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte!Om du ser annonser här i högerspalten och mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry! Skaffar du ett WordPress-konto slipper du se dem.
Tofflan läser just nu
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Läsvärt hos andra!
RSS inlägg
RSS kommentarer
Twinglylänkare- Ett fel har uppstått, webbflödet är förmodligen nere. Försök igen senare.
-
-
-
Tofflan på LinkedIn
Senaste kommentarer
Lösenordsskyddad: Hur det ska vara
Publicerat i Personligt
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Måndag kväll den 16 september och tisdagen den 17 september 2019: Hänga med i svängarna
Kära dagbok…
Lillkillen på fällen.
Ibland är det svårt att hänga med i svängarna. Igår eftermiddag och kväll svängde det rätt rejält. Till det bättre. Även om ingenting egentligen har skett (ännu) fick jag känna att jag har ett värde. Sen får vi se om det värdet är högt nog.
Efter kräktorkning och instuvning av varor fick jag skriva ihop en text och mejla iväg. Jag hade flyt i orden, men men… Räcker de ända fram, tro? Även min tillförordnade chef fick ett mejl. Jag tror nämligen på att vara öppen och ärlig. Dolda agendor har jag drabbats av tidigare. Ryggsäcken är tung.
Klockan var nånstans mellan 19 och 19.30 innan jag fick sätta mig ner med lillkillen som låg på fällen i soffan. Gymnasisten och jag hade haft en pratstund, men sen ville han hålla på med sitt. Jag slöglodde en stund på TV. Det sitter i väggarna spelade jag däremot in så att sambon och jag kunde titta tillsammans när hon kom hem från jobbet. Innan vi började titta kom Biografmaskinisten för att hämta en låda. Och eftersom det regnade ville jag vara lite snäll och skjutsade hem arbetaren i bil.
Jag hann läsa ut den läskiga seriemördarboken igår kväll också. (Ett litet under av effektiviet?) Nu har jag grabbat tag i boken jag fick på Pride av en stor organisation. Hur som helst, Maria Hamberg har jag läst en bok tidigare av, en bok som berörde mig mycket. Därför valde jag just denna, trots att den har elva år på nacken.
Bokbyte från seriemördardeckare till nåt grekiskt..?
∼ ♦ ∼
Kylig morgon…
I morse blev jag väckt två gånger av lillkillen. Det vill säga Lucifer, fyra människoår men 32 år omräknat från kattår till människoår. Vid femtiden hällde jag upp mat åt hela familjen Katt. Lilla Prinsessan a k a Citrus vägrade äta Whiskas på påse, så det fick bli en fjärde skål med Latz på påse. Sen jag och la mig. En timme senare var det dags för gnäll igen. Jag gav upp och klev ur sängen. Mat fanns i skålarna, jag hade öppnat balkongdörren på glänt tidigare. Nä, jag tror att Lucen var sällskapssjuk helt enkelt.
Redan igår kväll började det bli kallt. Balkongdörren fick vara stängd i natt, men vi sov fortfarande med öppet fönster. När jag klev upp visade det sig att sambon hade haft rätt: det var knappt fyra grader, bara. Jag packade på mig tröja och höstjacka, men varmare än 13 grader blev det inte idag. På kontoret var det förstås iskallt.
Tre möten på raken hade jag på förmiddagen. Det tredje och sista var mest en genomgång, eftersom jag inget får röra eller göra. Vi hann inte färdigt, men det vi hann ska avrapporteras på torsdagens möte. Folk ställer frågor till mig, jag har inga svar, men får föra frågorna vidare till samordnaren. Kanske är enklare att jag gör det än att leta eller fråga själv. Vad vet jag. (Inte mycket.) Utöver det har jag jobbat med mitt nyhetsbrev samt förberett mig inför morgondagens presentation av kommunikationsövningarna jag gjorde förra året i teamen.
På hemvägen idag gick jag några ärenden. Sambon jobbar till klockan 21, så vi spelar in den avslutande delen av ruggiga Kapten Klänning-dokumentären på TV4.
∼ ♦ ∼
Dômen står där hon står, i alla fall i morse. (Jag gick ju en annan väg hem idag, hängderuntemä?!) Och jag har fått mejl från en präst idag. Det tackar jag för.
Hon stod där i morse.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, HBTQ, Jobb, Personligt, TV
Märkt Allt under himmelens fäste, avrapportera, ärende, öppen balkongdörr, öppen och ärlig, balkongdörr, beröra mig, bil, bli väckt två gånger, bokbyte, citrus, Det sitter i väggarna, dokumentär, dold agenda, Domkyrkan i Uppsala, enklare, ett litet under av effektivitet, fall, familjen Katt, får inget röra eller göra, flyt i orden, gå en annan väg hem, genomgång, gnäll, grekiskt, Greklandssommaren, ha ett värde, hänga med i svängarna, högt nog, höstjacka, instuvning av varor, iskallt, jag har inga svar, kallt, Kapten Klänning - polischef och våldtäktsman, katter, kattmat matskål, kommunikationsövningar, kontor, kräktorkning, Latz, läskig seriemördarbok, låda, lilla prinsessan, lillkille, litteratur, Lo, Lucifer, Maria Hamberg, möte, mejl, nyhetsbrev, Ole dole, präst, presentation, Pride, räcka ända fram, regna, samordnare, sällskapssjuk, ske, skjutsa, skriva en text, slöglo, snäll, soffa, sova med öppet fönster, spela in, ställa frågor, tacka, team, tillförordnad chef, tröja, tung ryggsäck, TV4, välja, Whiskas
Lämna en kommentar
Ole dole
Ett inlägg om en ny författarbekantskaps första bok i en serie.
Ibland lönar det sig att gå på secondhandaffärer och botanisera bland böcker. Sambon fyndade för ett tag sen M.J. Arlidges första bok i serien om Helen Grace , Ole dole. Efter att ha hört och sett Anna läsa boken blev jag så nyfiken och bad att få låna den. Det har jag inte ångrat.
Boken börjar med att ett ungt par vaknar upp i en tom bassäng. Det är mörkt och kallt och de får inte mat eller vatten. Det enda som finns i bassängen är en pistol och en mobiltelefon. När mobilen ringer får de veta att pistolen har en kula och den av dem som vill överleva ska skjuta ihjäl den andra. Då får skytten även sin frihet tillbaka… Flera liknande saker sker och Helen Grace är den polis som får i uppdrag att lösa fallen. Helen Grace, som själv tycks bära på många hemligheter.
Det här är inte bara första delen i en serie utan även författarens debutroman. M.J. Arlidge har dessutom jobbat med TV-produktioner, till exempel Eastenders och Tyst vittne. I Helen Grace-serien finns nu sex böcker utgivna på svenska. Och jag fattar inte att jag har lyckats missa den här serien!
Kapitlen är ganska korta, vilket gör att det känns som om handlingen springer framåt. Det är inte bara ett bra litterärt grepp i deckare, det är också väldigt praktiskt eftersom en ofta hinner läsa lite då och då och även korta stunder.
Ole dole är en bok som jag ogärna lägger ifrån mig. Jag slukar den och vill läsa närhelst tillfälle ges. Det är en riktigt ruggig bok om en seriemördare som inte tycks ha några som helst känslor. Inte heller ser en som läsare några mönster och motiv eller kopplingar mellan offren. Först. Sen kommer det. Och det blir boken inte sämre av. Nu ska vi jaga de övriga fem böckerna i serien.
Toffelomdömet blir det högsta.
Livet är kort.
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt
Märkt överleva, botanisera, debutroman, deckare, Eastenders, frihet, grepp, handling, Helen Grace, hemligheter, hinna läsa, inga känslor, inte ångrat, jaga, koppling, korta kapitel, korta stunder, kula, läsa, låna, litteratur, M.J. Arlidge, mönster, mobiltelefon, motiv, ny författarbekantskap, nyfiken, offer, Ole dole, omdöme, pistol, polis, ruggig, serie, seriemördare, skjuta, skjuta ihjäl, sluka, svenska, tom bassäng, TV-produktion, Tyst vittne, ungt par, vakna
2 kommentarer
Lösenordsskyddad: Underdog, overdog?
Publicerat i Personligt
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Söndagen den 15 september och måndagen den 16 september 2019: Söndagsmiddag och måndagsmingel
Kära dagbok…
Solgul men inte så god smak.
Det sägs att bollen är rund – och det är den. Runda och dessutom gula är vissa av mina tomater. Några av dem fick jag glufsa till söndagsfrukosten. Vackra att se på, men kanske inte lika ”vacker” smak.
Trött och håglös även på söndagen, den solgula tomaten till trots. Jag satt och skrev en god stund och sambon traskade iväg ensam för att kompletteringshandla. Sen behövde även jag handla och tog en nypa luft. Vädret var märkligt, ömsom sol, ömsom regn och väldigt blåsigt.
Sambon ägnade en stor del av eftermiddagen åt att laga söndagsmiddag. Det blev en sån där härlig söndagsmiddag som påminde om dem jag var med i som barn tillsammans med föräldrarna och min morfar. Morfar var änkling i 20 år och nästan varje söndag som mamma var hemma och inte på sjukhus kom han hem till oss och åt middag. Igår var det ingen morfar med, men väl grabbarna. Jag fick en go känsla i magen blandad med sorg och saknad. Inget är som det en gång var. Men det kan bli nya konstellationer. Och så länge jag får vara med på ett hörn trots att jag är den jag är får jag vara tacksam. Maten var för övrigt übergod och jag åt alldeles för mycket.
Grönsaker, potatisgratäng, sås och kyckling.
Äppelpaj och vaniljGLASS till dessert.
Vi var fyra vid bordet.
Det var en trevlig eftermiddag och kväll och så roligt med fina pratstunder med Biografmaskinisten. Fast somliga blev ju helt slut efteråt…
Lucifer Rosanos blev helt slut efter middagen.
Var ligger Citrus om inte på den rena duken?
∼ ♦ ∼
Förhoppningsvis går det framåt och uppåt, men det vet jag ju inte i förväg.
Den här måndagen startade i sedvanlig stil hemma. Kattkrafs på sovrumsdörren vid 5-tiden på morgonen gjorde att jag klev upp och i sömnen, nästan, serverade påsmat till familjen Katt. En timme senare var det definitivt min tur att kliva upp igen och avsluta den sönderhackade sömnen för att göra mig redo för en ny arbetsdag och en ny vecka. Den här måndagen på arbetet inleddes med ett personalmöte med efterföljande mingel (kaffe och bulle och prat) med de nya tillträdande enhetscheferna. En del i personalen var väldigt frispråkiga, men majoriteten satt förstås tyst på själva mötet. Efteråt tog jag chansen att prata med den som kanske blir min chef. Jag ställde en del frågor av generell art och fick svar som jag blev ganska nöjd med. Men eftersom jag inte vet var jag hamnar känner jag mig mest fundersam. Till viss del känner jag oro, till viss del förväntan för nu ska nya steg tas på mitt arbete. Förhoppningsvis framåt och uppåt. På torsdag ska placeringarna av personal vara klara, sen ska de MBL-förhandlas en vecka senare. Vi medarbetare får nån sorts besked av våra nuvarande chefer förhoppningsvis också nu på torsdag. På torsdag kväll ska sambon och jag på vinprovning. Åter igen är jag osäker på om det är gravöl eller champagnebubblor som gäller. Jag försöker hålla mig så neutral jag bara kan, men det är svårt. Precis som de flesta andra har jag åsikter och tankar. För det här är större än vad jag och ”alla andra” har trott.
Under de här premisserna är det svårt att orka göra sitt bästa på jobbet, men jag försöker. Jag jobbar på med mitt nyhetsbrev, jag går på de möten jag ska och jag ser till att boka in stimulerande arbetsmöten också. Den här veckan blir det två stycken av den senare arten där jag bland annat ska prata om kommunikationsövningarna jag hade med alla teamen på avdelningen förra året.
∼ ♦ ∼
Jag vet i alla fall att hon står kvar, Dômen. Trygghetspunkt i tillvaron. Och jag fick ett synnerligen intressant telefonsamtal på seneftermiddagen, ett samtal som gjorde mig mycket förväntansfull och spänd.
Trygghetspunkt.
∼ ♦ ∼
I kväll fick vi våra beställda varor hemkörda av ICA Maxi Stenhagen. Det tackar ryggarna för (även om vi förstås får betala). Jag hann knappt hem från jobbet så plingade det på dörren. En kattkräka fick torkas i en hast och därefter blev det ett fascinerande besök i soprummet. Sambon jobbar och nu när varorna är inplockade och jag har fått ett par mackor i mig ska jag läääsa. Boken är så spännande just nu! Igår kväll nätshoppade jag litteratur, men en del ska bli en överraskning så inget avslöjas här ännu.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Jobb, Mat, Personligt
Märkt alkohol, avdelning, änkling, äppelpaj, äta för mycket, åsikt, överraskning, übergod mat, barn, besked, blåsigt, bollen är rund, bulle, champagnebubblor, citrus, dessert, en go känsla i magen, en nypa luft, familjen Katt, fascinerande besök, få vara med på ett hörn, föräldrar, försöka, försöker hålla mig neutral, förväntan, förväntasfull, fina pratstunder, frågor av generell art, frispråkig, fundersam, ganska nöjd, glufsa, grabbar, gravöl, grönsaker, gul tomat, härlig, håglös, helt slut, hemkörning, hemma, hemtransport av varor, ICA Maxi Stenhagen, inget blir som det en gång var, kaffe, katter, kattkrafs, kattkräka, kliva upp i sömnen, kommunikationsövning, kompletteringshandla, kyckling, läsa, litteratur, Lucifer, majoriteten, mamma, måndag, möte, MBL-förhandlas, medarbetare, mingel, morfar, mycket, nätshopping, nuvarande chefer, ny arbetsdag, nya enhetschefer, nya konstellationer, nyhetsbrev, Ole dole, oro, påsmat, personal, personalmöte, placering, plinga på dörren, potatisgratäng, prata, premiss, regn, ren duk, rosa nos, rygg, saknad, sås, söndagsfrukost, söndagsmiddag, sönderhackad sömn, sjukhus, skriva, sol, soprum, sorg, sovrumsdörr, spänd, spännande, större än vad jag har trott, stimulerande arbetsmöten, svar, svart, svårt att orka göra sitt bästa, ta chansen, tacka, tacksam, tankar, team, telefonsamtal, tillträdande, torsdag, trött, trygghetspunkt, tyst, Uppsala Domkyrka, vaniljglass, vet inte var jag hamnar, vinprovning
Lämna en kommentar
Fredag kväll den 13 september och Kulturnatten 2019: Bubblor och kultur
Kära dagbok…
Ibland behöver en bubblor i livet. Nånting som sätter fart på tillvaron. Inte vet jag om vackra stränder och fantastiska rev väntar på mig, precis…
Jo, tjosan!
Ibland behöver en lite bubblor…
Vi handlade lite bubblor och annat gott på vår gemensamma shoppingtur på fredagseftermiddagen när jag kommit hem från jobbet. Ja jag fick ju gå till Kvarnen två gånger eftersom jag skulle hämta ett rekommenderat brev med mitt körkort – och tog med mig fel del av brevet till utlämningsstället. Anna skötte därför matinköpet till kvällen, jag dryckinköpet. Mina sambor åt först middag tillsammans. Lite senare skalade Anna och jag några räkor som vi doppade i chiliaioli och åt i vardagsrummet. Till dessert blev det några jordgubbar och en liten burk nutella för min del. Till räkorna och jordgubbarna drack vi den härliga proseccon som vi köpte förra helgen. Inte minns jag riktigt hur kvällen förflöt. Jag tror att jag läste en del. När klockan närmade sig 21 och det blev dags att se vad unge Morse hade för sig på TV skivade vi upp några goda ostar och ett päron och tog var sitt glas ripasso till. Vinet har vi druckit en tidigare årgång av. Den nya var minst lika bra.
Jordgubbar och nutella till dessert.
Kvällens ostvin.
∼ ♦ ∼
Lördagen vi vaknade till skulle det vara Kulturnatt här i Uppsala. Svårt att sova fortfarande, många tankar som snurrar fortfarande, men dagen började som en sedvanlig ledig dag på läsning och kaffe på sängen. Mycket kulturellt, eller hur?! Det är en ny författare jag håller på att bekanta mig med (fast han har bland annat jobbat med produktionen av Tyst vittne, så helt ny är han ju inte för mig!) och det är en riktigt ruggig bok. Den är faktiskt mer spännande än verkligheten och får mig att glömma bort vissa saker.
Ruggig bok som är mer spännande än verkligheten.
∼ ♦ ∼
Hjärtetacksam för att jag får vara i Slottsträdgården OCH för att jag får låna Annas snälla mamma lite.
Dagen var inte jättevarm, men den var solig. Därför beslöt vi att åka till Slottet och greja en stund innan vi stack ner på stan. Men först hade Anna gjort en hemkörningsbeställning på varor från ICA Maxi Stenhagen, medan jag hade tvättat några maskiner, tömt kattpottor och sopat miljoner gånger. Gymnasisten var iväg på spelmässa med kompisar och hade åkt tidigt på morgonen. I Slottsträdgården fann vi Slottsfrun som lekte motorsågsmassaker. Jag fick medverka i leken på de högsta topparna. Sen skördade vi tomater och sallad samt de sista morötterna. Av Slottsfrun fick vi en squash. Anna rensade upp bland vår dill, medan jag krafsade runt med skräpet efter massakern. Det verkar inte bli nåt äppelår i år. Anna och Slottsfrun smakade var sitt vackert äpple – rött på utsidan, alldeles vitt inuti. Det var nog vackrare än det såg ut.
Att greja i Slottsträdgården är ett nytt verktyg att ta till när jag behöver släppa tankarna på annat i verkligheten. Jag är hjärtetacksam att jag får vara där, men också att jag får låna Annas snälla mamma eftersom jag inte har nån förälder i livet.
Skörd.
Några tomater.
Vackert, men inte så gott ännu.
Höstblomma!
∼ ♦ ∼
Kultur bakom skitiga fönster…
Vi lämnade skörden och bilen hemma och traskade ner på stan. Vi var inte ensamma där, det var så mycket folk, som om folk gått man ur huse. Först kollade vi en fotoutställning på Stadsbiblioteket gjord av elever på gymnasistens skola. Vi gick sen gågatan fram. Bokbordet utanför bibblan var ganska ointressant för oss. Nere vid ån fanns boklådor med mer passande innehåll, men vi köpte faktiskt inget. Det blev en fika på Kafferummet Storken där vi på vägen upp beskådade en fin gravidmage. Efter energipåfyllningen strosade vi längs med ån. Tänkte ett slag gå på ölprovning, men där var så mycket folk att vi gav upp. Vi kikade i stället på metallskrot som fiskats upp ur Fyrisån, passerade en regnbågsflagga och kollade in ett par retrobutiker innan vi slank ner på toaletterna på Fyristorg för att se fler foton. Det är fantastiskt så häftigt att kolla bilder där det en gång var offentliga toaletter.
Fotoutställning på bibblan.
En favoritbild!
Energipåfyllning på Storken.
Metallskrot från Fyrisån.
Regnbågsflaggan vajade för vinden.
Rolig nyckelhållare i en retrobutik.
Nerför trappan…
…till det som en gång var offentliga toaletter.
Fönster ut mot Fyrisån.
Växtkraft och ???
Mer skrot från ån.
Vi var trötta och sega och jag hade inte ens lust att köpa godis hos Augusta Jansson. Ursprungstanken var att äta slaskmat ur nån foodtruck på stan la vi åt sidan. I stället blev det premiärmiddag för oss hos nya Sherlock’s. Gott, hett och underbar öl! Jag fick snabbt byta från en mindre öl till en större. En stunds vila hemma traskade vi till Missionskyrkan för att lyssna på Den skrivande prällen som läste ett stycke ur en av sina böcker.
Hett och gott hos Sherlock’s!
En liten öl…
…byttes snabbt mot…
…en större.
Den skrivande prällen läste på Missionskyrkan.
Kulturnattskvällen avslutade vi hemma med mer tvätt, Shetland, lite vin och några bitar ost. Jag somnade som en sten strax efter midnatt.
Sambon är iväg och handlar och jag ska fixa till mig lite. Sen ska ren tvätt vikas och läggas in och våra sängar bäddas rena. Till middag i afton blir vi fyra vid bordet.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Ironi, Mat, TV, Vin
Märkt alkohol, Annas snälla mamma, Apple, Augusta Janssons Karamellfabrik, äppelår, årgång, öl, ölprovning, bädda rent, bil, bokbord, boklådor, bubblor, chiliaioli, Den skrivande prällen, dill, dryckinköp, energipåfyllning, fantastiska rev, förälder, foodtruck, fotoutställning, fyra vid bordet, Fyrisån, Fyristorg, gågatan, glömma bort, gott, gravidmage, handla, högsta topparna, hemkörningsbeställning, hett, hjärtetacksam, i livet, ICA Maxi Stenhagen, inte ensam, inte lust, jordgubbar, kaffe på sängen, Kafferummet Storken, köpa godis, körkort, krafsa runt, kulturellt, Kulturnatt, Kvarnengallerian, läsa, läsning, låna, ledig dag, leka motorsågsmassaker, litteratur, lyssna, M.J. Arlidge, man ur huse, matinköp, Mattias Lönnebo, mer spännande än verkligheten, metallskrot, middag, midnatt, Missionskyrkan, morötter, Nutella, ny författarbekantskap, offentliga toaletter, Ole dole, ost, P. Lex Prosecco Brut, päron, premiärmiddag, Prosecco, rött, regnbågsflagga, rekommenderat brev, rensa, retrobutik, Ripasso, ruggig, sallad, säng, seg, Sherlock's, Shetland, shopping, skala räkor, skörda, skola, skräp, slottet, Slottsfrun, Slottsträdgården, snurrar, solig, somna som en sten, sopa, spelmässa, squash, Stadsbiblioteket, svårt att sova, tacksam, tankar, tömma kattpottor, toalett, tomater, Tommasi Palanca Ripasso 2015, Tommasi Palanca Ripasso 2016, trött, tvätt, tvätta, Tyst vittne, Uppsala, utlämningsställe, vackra stränder, vardagsrummet, verktyg, vika tvätt, vila, vitt
2 kommentarer
Lösenordsskyddad: Vi som inte
Publicerat i Personligt
Ange ditt lösenord för att visa kommentarerna.
Torsdag kväll den 12 september och fredagen den 13 september 2019: Städa är bra när fiktion och verklighet är läskiga
Kära dagbok…
Städning gör kroppen trött så att jag till slut slocknar ifrån allt.
Att städa är bra. Att städa är för mig ett verktyg att ta till när jag inte har möjlighet att ventilera i tal och skrift. Så igår kväll städade jag. Jag dammade först och dammsög sen. Det blev säkert inte mer än good enough, men det blev gjort och hemmet är nu uthärdligt att vara i vad gäller katthår, kattsand, människosmulor och damm.
De senaste veckorna har jag var så trött som jag inte trodde att jag kunde vara. Jag är trött jämt. Och trött på allt. Instagram är själsdödande, böckerna jag har läst den sista tiden har behandlat jobbiga ämnen och på TV ser jag bara program om brott och mord. Huvudet är fullt av tankar och funderingar. Sånt jag håller för mig själv.
Det är då det här med städningen kommer in. Genom att städa blir även kroppen trött. Till sist slocknar jag ifrån allt – för att vakna av en gråtande och krafsande kisse som inte nödvändigtvis vill ha mat utan sällskap. Jag stapplar upp och häller i ett par påsar mat i katternas skålar. Stapplar tillbaka till sängen. Tankarna och funderingarna kommer genast åter och att somna om den där sista timmen är inte att tänka på. Högvarv igen. (Till protokollet: sambon har stapplat upp tre morgnar den här veckan, jag har hittills stapplat upp bara två, så det var min ”tur”.)
Högvarv igen!
I morse hade jag dessutom ont i huvudet och mådde illa. Jag dricker vin lite för ofta för att stå ut, men sällan mer än ett glas. Det blev ett glas igår kväll. Jag vet att jag inte ska dricka alkohol när jag inte är glad, men det lindrar för stunden.
Och för den som har synpunkter på att jag lägger ut bitmojibilder på mig själv är det för att skona alla dagbokssnokare
från att se verkliga bilder av fula mig.
∼ ♦ ∼
När kroppen sen blev lite trött igår kväll kunde jag läsa. I morse blev det bokbyte från en bok som sambon valde vid vårt senaste/första/enda gemensamma bokinköp till en annan av sambons nyförvärv. Jag passade på att byta genre också, från relationsroman till deckare. Det är mitt liv i ett nötskal – relationer och läskiga brott – som sagt. Jag glodde också på både Efterlyst och Svenska fall på TV3 igår kväll. Jag vet inte vad som är otäckast – fiktion eller verkligheten.
Bokbyte från relationsroman till deckare, båda böckerna är sambons.
∼ ♦ ∼
Fredag i fåtöljen med Instagram? Själsdödade!
Fredag idag. Äntligen! Jag har lagt ut mitt nyhetsbrev på förmiddagen. Tanken var sen att jag skulle traska över till ett personalmöte eftersom jag är avdelningens kommunikatör. Kände väl att min närvaro inte var direkt önskad och att jag bör veta min plats – som är att komma på det möte som är måndag morgon. Ingen fara, jag hade andra saker att göra. Jag bokade ett informellt möte med en person i stället för ett formellt, för jag försöker göra mitt jobb. Göra mitt bästa när jag gör mitt jobb…
Sen visste jag inte riktigt vad det var jag längtade efter hela dan. Sitta i min fåtölj hemma och scrolla det idiotiska flödet i Instagram? Själsdödande, som sagt. Nu får jag upp bilder som är tre dar gamla och som jag verkligen inte har nåt mer intresse av.
Klockan 7.30 är han stillsam, Lucifer. Det är han inte vid fyra, fem.
I morgon är det Kulturnatt här i Uppsala. Kanske kan den ge mig lite energi, glädje och lust tillbaka. Vi ska väl ut och titta, tror jag. Sen får det gärna bli torsdag kväll, för då ska sambon och jag på Tre kronors första vinprovning i höst här i stan.
Jag hade hoppats att den här hösten skulle bli bättre än de senaste årens höstar. Min favoritårstid som har inneburit så mycket sorg och kamp. Men det verkar som om även denna fortsätter med tunga ting, precis som höstarna 2016, 2017 och 2018. Lucifer verkade i alla fall lyckligt ovetande om detta i morse när jag gick hemifrån. Tänk om kissen kunde vara lika stillsam och tyst klockan fyra, fem på morgonen som han är 7.30 när jag går till jobbet…
∼ ♦ ∼
Igår när jag gick hem mötte jag Den pigga brunögda. Jag har undrat så vad som har hänt, vi började ju till och med hälsa på varandra före semestrarna. Nu såg jag att hon cyklar och då blir våra till-och-från-tider kanske inte samma. Men hon log och hälsade som vanligt. Mötet vill jag i alla fall se som ett gott tecken. Men nu undrar jag vad som har hänt med Stora farbrorn med Stora hunden. Den gåtan är ännu inte löst.
Domkyrkan står i alla fall där hon står. För att inte abstinensen ska bli för svår över helgen bjuder jag på tre bilder tagna i morse när himlen var rätt blå.
Bakom huset.
Tornet och kranen mot en blå himmel.
Tänk att vara där uppe…
∼ ♦ ∼
Jag har varit och fyllt på vinförrådet i vinskåpet och hämtat mitt nya körkort. Kul i brevlådan var också biobiljetterna jag fått som premie för att jag är med i en undersökning. Men nu ska jag avsäga mig en fortsättning.
Påfyllt i vinskåpet.
Nytt körkort.
Två biobiljetter ger oss underhållning framöver.
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Personligt, Sociala medier, TV, Vin
Märkt abstinens, alkohol, avsäga mig, äntligen, bör veta min plats, bild, biobiljett, blå himmel, boka, byta genre, cykla, damm, damma, dammsuga, deckare, Den pigga brunögda, Efterlyst, energi, ett gott tecken, favoritårstid, fåtölj, fiktion, formellt möte, fortsättning, foto, fredag, funderingar, fylla på vinförrrådet, gå till jobbet, gåta, göra mitt bästa, glas, glädje, good enough, gråta, hälsa, hålla för mig själv, högvarv, höst, huvud, i ett nötskal, idiotiskt flöde, informellt möte, ingen far, Instagram, inte glad, intresse, jobbiga ämnen, kamp, katt, katthår, kattsande, kisse, kommunikatör, krafsa, kropp, kul i brevlåda, Kulturnatten i Uppsala, längta efter, läskiga brott, lindra för stunden, litteratur, livet, Lucifer, lust, matskål, människosmulor, må illa, måndag, möte, min närvaro var inte direkt önskad, mitt liv, nyförvärv, nyhetsbrev, nytt körkort, ont i huvudet, otäckast, påse, personalmöte, premie, program om brott och mord, relation, relationsroman, sällskap, säng, scrolla, semester, själsdödande, skrift, slockna ifrån allt, somna om, sorg, stappla upp, städa, stå ut, stillsam, Stora Farbrorn med Stora Hunden, Svenska fall, tal, tankar, till-och-från-tider, trött, tunga ting, TV3, tyst, underhållning, undersökning, Uppsala Domkyrka, ventilera, verkligheten, verktyg, Vinklubben Tre Kronor, vinprovning, vinskåp
2 kommentarer
En apa i Rågsved
Ett inlägg om en annorlunda bok.
Så har jag slagit ihop pärmarna för sista gången till den fjärde och sista pocketboken som sambon och jag köpte tillsammans i augusti. Boken En apa i Rågsved av Anna Suvanna Davidsson var ett av Annas val. Det är alltid spännande att börja läsa en bok som jag kanske själv inte hade valt. Och relationsromaner är ju, som bekant, inte riktigt min grej. Men… jag försöker ha ett öppet sinne.
I bokens centrum står trebarnsmamman Tess som till att börja med lever i en märklig relation med Rikard. Utåt sett verkar allt bra, men läsaren får små glimtar av familjelivet, ett liv som inte alltid är så trevligt. Rikard har ett sätt att mästra Tess, gärna förminska henne inför barn och släkt. Till sist gör Tess det som hon känner är oundvikligt: lämnar Rikard. Det är inte helt enkelt, förstås. Många saker spelar in – logistiken hemma, ekonomin, boendet – och så Rikards beteende och fula knep när han inte vill släppa Tess. Rikard gör allt för att fortsätta leka familj trots att Tess har lämnat honom. Han kan verkligen konsten att spela på Tess dåliga samvete gentemot barnen, till exempel.
Det här är en ganska hemsk bok. Hemsk för att de människor den skildrar känns så verkliga. Fokus ligger inte på miljöer utan på personer. Jag kan förstås inte låta bli att undra hur mycket av karaktärerna som har verkliga förebilder. Det är mänskliga karaktärer, trovärdiga, men inte särskilt sympatiska. Rikard gör och säger saker som får mig själv att tänka över mitt eget beteende, tyvärr – fast samtidigt… jag kanske lär mig nåt..? Tess skildras som en mer konstaterande person, inte så tillkrånglad. Hon gör saker för att Rikard ska bli nöjd – och för att hon ska slippa en konflikt. Ett sånt beteende är förstås ohållbart i längden. Men nåt händer med Tess. Hon är inte bara knepigt konflikträdd, hon är utvecklingsbar. Frågan är bara om hon hade orkat lämna mannen utan sitt nätverk av främst vänner – och framför allt den egna kraften som hon trots allt har inom sig.
Det är en hel del sex i boken – naturligtvis läser jag dessa kapitel när jag sitter i lunchrummet. Jag hade nog föredragit att läsa vissa delar privat. Fast jag vet att jag är pryd och att kvinnor självklart har en sexualitet.
”Apan” är lätt att ha med sig i väskan – pocketutgåvan är på mindre än 300 sidor. Kapitlen är korta, vissa nästan som krönikor. Det är bra, för den här boken ger mig nåt mer än jag hade vågat hoppas på. Samtidigt var det kanske inte rätt tidpunkt i livet och tillvaron för mig att läsa den just nu. Men det är en annan historia!
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Publicerat i Böcker, Personligt
Märkt Anna Suvanna Davidsson, augusti, öppet sinne, barn, beteende, boende, dåligt samvete gentemot barnen, egen kraft, ekonomi, En apa i Rågsved, familjeliv, förminska, fula knep, ge mig nåt, glimt, hemma, hemsk, hoppas, inte helt enkelt, inte rätt tidpunkt, inte särskilt sympatisk, kapitel, karaktär, knepig, konflikträdd, konstaterande, krönika, kvinnors sexualitet, lämna, lära mig nåt, läsa, lätt att ha med sig, leka familj, litteratur, livet, logistik, lunchrum, mästra, miljö, mitt eget beteende, nätverk av vänner, nöjd, ohållbart beteende, omdöme, oundvikligt, person, pocketbok, privat, pryd, relationsroman, Rikard, sex, shopping, släkt, slippa konflikt, spännande, tänka över, Tess, trebarnsmamma, utvecklingsbar, val, väska, verklig förebild
Lämna en kommentar
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 