Lördag kväll den 21 september och söndagen den 22 september 2019: Försökt ta det lugnt


 



Kära dagbok…

Lördagskvällen förflöt i sakta mak. Jag kände mig inte på topp, men den eventuella förkylningen har inte brutit ut. Även gymnasisten har nåt på gång. Vi nyser lite, har lite ont i halsen, men kan ändå inte kalla oss sjuka. Det blev några goda ostbitar, vin (ett separat inlägg kommer i morgon vid lunchtid!), snacks och choklad till Shetland. Sen somnade jag nog före arbeterskan.

I morse vaknade jag runt halv nio. Kände mig inte sämre, men heller inte bättre, så den här dan försökte jag ta det lugnt. Jag har bara tömt kattpottorna, tagit reda på gårdagens tvätt och strukit. Senare i kväll kör jag igång ytterligare en maskin tvätt.

Jag ägnade cirka tre kvart, en timme av morgonen åt att läsa och dricka kaffe på sängen. Boken tog slut och det blev byte från en bok om förälskelse och relationer till en bok om en försvunnen liten flicka. Jag skrev några rader om boken jag hade läst ut innan jag duschade och åt frukost.


När jag hade strukit en sex, sju tischor, 
två linnen, ett par jeans och två par jeansshorts blev jag helt slut. Orkade knappt sitta vid datorn och skriva, så jag kurade ihop mig så gott det gick och läste. Sambon hade dåligt med luft i cykeldäcken i morse och när jag fick veta att hon hade promenerat till jobbet i morse erbjöd jag hämtning i bil.

Sedan tidigare hade jag utlovat söndagsmiddagAkropolis och det löftet stod jag fast vid. I samband med middagen passade vi på att kompletteringshandla också.


Jag har hängt fram rena kläder
och plockat fram jobbväskan, för om jag inte mår sämre i morrn är det min tur igen att promenera till jobbet. Stegen är kanske inte så lätta som de har varit. Den som så sällan är sjuk som jag blir skitsjuk väldigt lätt när den bara blir lite sjuk. Gissningsvis har jag den svåra sjukdomen mancold, en variant på pesten.

∼ ♦ ∼

Avslutningsvis några bilder på familjen Katt. Jag känner att jag duger åt dem – i nödfall i alla fall.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Om Tofflan

En lite mindre tjock tant (?) som är evigt ung och som vid första anblicken kan verka bitsk, elak och hård. I själva verket är tanten from som ett lamm - mot dem som förtjänar det. Hjärtat är det sämre med. Böcker, viner, blommor, träd, himlar och regn är några av livets goda ting, enligt mig. Vill du kontakta mig? Mejla mig genom att skriva till mejlaulrika(snabel-a)gmail.com Som på gamla bloggen tofflan.wordpress.com gäller att du gärna får citera mig, men ange då källa. Och vill du låna/köpa en bild, mejla mig först. Knyck inte! Om du ser annonser här mellan inläggen är det inget som jag har hittat på eller godkänt utan WordPress.com som lägger ut utan mitt medgivande. Sorry!
Detta inlägg publicerades i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin och märktes , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Lördag kväll den 21 september och söndagen den 22 september 2019: Försökt ta det lugnt

  1. Det där när det känns som om en förkylning är på gång, men det vacklar, man hoppas liksom att det skall gå över, annars kan man få bli förkyld på en gång.. så går det fortare över igen ju !

    Jag umgicks med Colin igår, han var lite snorig, med det kan bero på tänder också, vi hoppas så..

    Gilla

    • Tofflan skriver:

      Jag vill bara att det bryter ut – om det nu ska bli nåt. Kände mig rätt OK idag – tills jag kom till jobbet och började frysa på kontoret. Sitter med tröja och sjal på. Det kanske inte blir nån förkylning, jag är bara sliten och mår inte på topp av olika skäl.

      Gilla

Kommentera gärna inlägget, men håll dig till ämnet! Kommentarer från anonyma och falska avsändare och från lånade identiteter publiceras inte!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.