Åttonde semesterdagen 2020: Engelsk start, italienskt avslut och ganska slipat däremellan

 



Kära dagbok…

Idag var det bestämt att vi skulle till Slottet för att börja med fönstren. Fästmön hade emellertid en dejt med en man först vid lunchtid, så vi kunde börja min åttonde semesterdag ganska lugnt. Det är mycket som händer just nu, men allt berör ju inte mig. Vi vaknade förstås supertidigt bara för att vi hade möjlighet till sovmorgon. Det blev läsning och kaffe på sängen och sen snodde Anna ihop var sin English cooked breakfast. Det blev en riktigt bra grund för det kommande arbetet.

För övrigt är boken jag läser just nu mycket speciell. Jag trodde att den skulle handla om en hemsk svärmor, men nu har jag läst ungefär en tredjedel och mina sympatier ligger inte hos svärdottern som är ett av berättarjagen, utan snarare hos svärmodern. Det blir intressant att se om det svänger.


Vi anlände till Slottet nånstans runt tolvtiden. Slottsfrun
satt och åt lunch, men efter en pratstund tog Anna och jag itu med fönstrens utsidor. Uppdelningen blev att Slottsfrun slipar och laserar insidorna, medan vi skrapar, slipar, grundmålar och målar utsidorna. Den som vill se Anna slipa kan kolla min lilla film på Instagram. Själv hade jag aldrig slipat med maskin tidigare, så det var spännande att få prova på idag. Vi skrapade och slipade, tejpade, sopade och grundmålade. Vi hann grundmåla tre fönster och slipa ytterligare tre. I morrn blir det grundmålning av dessa tre samt slipning och grundmålning av de fyra sista fönstren och målning av dagens tre. Grundfärgen hade en torktid på ett dygn, så vi räknar inte med att bli klara i morgon. Men jäklar vilka hejare vi blev på att haka på fönster! Nån lunch hade vi inte tänkt på. Slottsfrun, däremot, hade fixat en Margareta-tårta i efterskott (både hon och Anna heter ju det). Nyplockade hallon låg ovanpå… Mums!


Det var ganska kyligt idag,
så vid 16-tiden åkte vi hem och jag värmde mig med en dusch samtidigt som jag spolade av mig allt slipdamm. Anna utfordrade familjen Katt, men ingen middag var planerad för oss människor. Jag föreslog pizza hos Alex och så blev det. Vi fick gott vitlöksbröd av Giovanni och var sin kaffe och dessert efter maten, men själva maten, pizzan, glömde jag att fota! Det är visst annat än desserter som är ”mycket mera bra”, fotografer, till exempel. Men gott var det och mätta blev vi.

∼ ♦ ∼

Hemma blev det lite mer kaffe och jag har skrivit lite i boken om Slottet samt här på bloggen i väntan på Fearless. Det finns nog de som tror att jag skriver ”allt” här, men det gör jag inte. Att vi har bokat en hotellvistelse i slutet på semestern, förutsatt att bilverkstan lagar bilen som utlovat, har jag till exempel inte skrivit om. Det handlar om att vi blir jättebesvikna om vi inte kan åka, för det är verkligen sista chansen. Ja, jag har ledigt en vecka mer än Anna, men hon har lyckats få igenom en extra semesterdag så att den tillsammans med schemalagda lediga dar kan ägnas åt en tripp neråt landet. Hoppas vi, som sagt. Jag vill klappa på mammas och pappas sten, för två årsdagar passeras i juli: mammas födelsedag och pappas dödsdag. Det är ledsamt att inte kunna sätta blommor till dem, men jag satsar på att kunna göra det i augusti. Till dess får ängeln hålla vakt vid graven-

Ängeln vid graven

Ängeln håller vakt vid graven tills jag kan sätta blommor där i augusti, hoppas jag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Mat, Personligt, Sociala medier, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Morden i Midsomer: Sålla agn från vete (With Baited Breath)

Ett inlägg om den fjärde och sista delen i säsong 21 av Morden i Midsomer.



En sommar är kort. Den tjugoförsta säsongen av Morden i Midsomer
är ännu kortare – bara fyra avsnitt. Det fjärde och sista avsnittet gick den 21 juli 2020. Självklart hällde jag ner mig i fåtöljen för att se säsongsavslutningen av Morden i Midsomer med titeln Sålla agn från vete (With Baited Breath).

Midsomer Murders säsong 21


I säsongens sista långfilmslånga avsnitt
samlas ett gäng proffsfiskare för att försöka fånga en gigantisk fisk som finns i sjön Solomon Gorge. Men detta hotas av en löptävling med hundratals deltagare i närheten. Fiske och löptävling kommer dock strax i skymundan. Efter ett första sabotage mot tävlingen dyker det första liket upp, mördad av el. Ytterligare ett par, tre lik blir det i det här sista avsnittet. Maskar, slangbella och vatten har med offren att göra.

Inte för att jag gillar ond bråd död, men faktum är att detta sista avsnitt är säsongens bästa. Det är spännande och slutet är lite oväntat. Men… jag tycker fortfarande att det ska mördas i inledningen och jag kräver att sågen återvänder till ledmotivet.

Toffelomdömet för säsongens sista Midsomer mord blir i alla fall högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Sjunde semesterdagen 2020: Nytta, nöje, nytta, nöje

 



Kära dagbok…

Jag är en sån där som måste blanda nytta och nöje. Det vill säga, trots att det är semester vill jag inte bara slappa och göra roliga saker utan även nytta. Men… det jag inte gör avkall på är starten av en ledig dag. Det blev läsning och kaffe på sängen precis som vanligt. I morse läste jag dessutom ut den riktigt spännande boken om kvinnoöverfall. Nu har jag bytt till boken jag köpte på English Bookshop i förra veckan, The Mother-in-Law. Den ska visst handla om en riktig skata till svärmor och såna har jag haft i min dar. Dock inte nu. Nu har jag den bästa svärmodern jag nånsin har haft – trots att jag och Fästmön inte är gifta. Hon är snäll, klok och lägger sig inte i, men har hjälpt även mig med en del saker genom åren. Jag tror inte att boken jag ska läsa nu handlar om den typen av goa svärmor.

 

Sen blev det dags för lite nytta. Efter dusch och frukost tuffade vi iväg till återvinningscentralen i Boländerna för att kasta skräp, bland annat mina gamla kuddar. Därefter var det dags för nöje igen. Vi åkte först till Erikshjälpen och sen till Röda korset för att kolla på second hand-grejor. På Erikshjälpen var det alldeles för mycket folk, betydligt fler än 50 pers, vilket jag påtalade för personalen utan att få nån direkt respons på det. Jag kände mig inte bekväm alls där, men träffade på en bekanting, vilket i och för sig var roligt. Jag såg en röd Fugaskål, mindre än den jag har efter mamma, men Erikshjälpen ville ha 300 spänn för den och det var för mycket, tyckte jag. Chipsskålen, som matchar våra andra skålar (godis, nötter och dip) som vi köpt seceond hand, fick också vara kvar, för jag tror att Gymnasisten föredrar sin gamla plastbunke. Det är närmast han som äter chips, väldigt sällan vi. En lustig bok såg jag, en annan bok köpte jag liksom en gardinkappa. Gardinen hade samma äppelmönster som en löpare jag sparade efter mamma. Det blir perfekt och fint i köket nästa gång vi putsar fönster och byter gardiner. Bok och gardinkappa gav jag 50 pix för tillsammans. På Röda korset såg jag en kaffeburk som kunde ha passat i Slottet, men den kändes lite för liten så den fick stå kvar.

 

På eftermiddagen gjorde vi mer nytta. Men först tog vi en energigivande fika med god kaka från Butiken på hörnet. Jag dammsög och torkade golven i köket och hallen samt strök och tvättade två korta program på tvättmaskinen. Anna tvättade lakan, handdukar och filtar i tvättstugan i källaren. Så himla effektiva var vi att tvättkorgen nästan är tom nu. Det känns väldigt bra inför de kommande dagarna när vi bland annat ska skrapa och måla fönster på Slottet.

Till middag åt vi pulled turkey med tillbehör och nu laddar vi för säsongens sista avsnitt av Morden i Midsomer.

∼ ♦ ∼

Och ja just det… Familjen Katt lever och mår bra. De tar semestern med ro, som synes.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Spåren vi lämnar efter oss

Ett inlägg om en realistisk polisroman.



Pernilla Ericsons bok Spåren vi lämnar efter ossDet var en rätt tung vår 
och många planer och drömmar gick om intet. En god tröst i det sammanhanget är för mig litteraturen. I mitten av maj nätshoppade jag några böcker från Bokus. En av böckerna i majpaketet var Pernilla Ericsons polisroman Spåren vi lämnar efter oss. Boken är den första i serien om Erlagruppen och kom ut i maj 2016. Pocketutgåvan kom i november samma år. Sen dess har ytterligare två delar i serien getts ut, Jag ska hitta dig och När du vänder dig om.

Polisen Liv Kaspi blir överfallen av en man som försöker våldta henne, men hon slår sig fri. Mannen grips, men Livs arbetsgivare tycker att hon har använt övervåld mot mannen och suspenderar tvingar henne att ta ut semester. I den vevan rekryteras hon av Edith, en äldre rullstolsburen dam med engelskt påbrå. Rekryterade blir även Rickard och Ahmina. De tre och Edith bildar Erlagruppen med mål att ta fast Gröna linjen-männen, som överfaller kvinnor. Edith, Liv, Rickard och Ahmina bär alla fyra på hemligheter. De har också olika kunskaper och deras skilda kompetenser kompletterar varandra. Det visar sig vara nödvändigt när våldet ökar och kvinnor inte bara blir överfallna, de försvinner.

Det här är väldigt realistiskt skildrat och spännande. Samtidigt ramas berättelsen in av det lite mysiga huset i engelsk stil med tillhörande äldre dam med skarpt intellekt och hög auktoritet. Ett och annat HBTQ-tema finns också i den här deckaren. Jag dras med i handlingen redan från början. Karaktärerna är aningen stereotypa så tillvida att Liv påminner om många litterära kvinnliga poliser, Rickard är den snygge, med icke helt lagliga affärer och Ahmina en sorts Lisbeth Salander. Men skit samma, det här är spännande och jag läser boken i ett rasande tempo. De två uppföljande delarna hamnade genast på min inköpslista.

Toffelomdömet blir högt. 

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, HBTQ, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Sjätte semesterdagen 2020: Juliklappar och julklappar

 



Kära dagbok…

Åska och regn sa väderappen om idag och det har faktiskt stämt. Men det har också varit väldigt kvavt och hett. Till kvällen blev det soligt igen. Vi rev ut lakan ur sängen för att bädda rent, för jag hade siktet inställt på inköp av nya huvudkuddar. (Och inte vill man bädda med använda örngott då!) Tänk att jag unnade mig det. Och inte bara en kudde utan två. Det blev min lilla juliklapp till mig själv. De gamla ska kastas, det vill säga åkas till återvinningscentral med tillsammans med lite andra grejor som vi också ska avyttra. Kuddarna hittade jag på Jysk. Fästmön köpte en persienn till Djungelrummet. Vi får se om/när den händiga får upp den. Hon har gjort det förr…

Två nya kuddar

Två nya huvudkuddar, min juliklapp till mig själv.

När vi ändå var ute på vift besökte vi Helping Hand och nya Återbruket som har flyttat igen. Senaste flytten gick 2014. Nu håller Återbruket till nånstans i närheten av Röda korset och Erikshjälpen i Boländerna. De två hade tyvärr stängt idag, men kanske blir det ett besök där i morrn. Jag hittade två trekantiga Höganästallrikar, men blev osäker på om de var i celadonfärg eller inte. Den färgen tycks vara omöjlig att få tag i på second hand. Några trekantiga tallrikar har jag inte, men det hade varit kul. Nu fick de vara kvar på Återbruket trots att de bara kostade 20 spänn styck. Men Anna handlade för hela fem spänn – och stod på sig när det var hennes tur och en knäppis försökte tränga sig trots nummerlappar!

 

Jag hade fått en påminnelse om ett paket att hämta ut, så när vi kom hem gick jag till Kvarnen för att göra det. I samma veva passade jag på att kompletteringshandla till middagen samt köpa nåt gott att tugga på till eftermiddagskaffet. Nog hade jag förväntat mig att julklappen 2019 från arbetsgivaren skulle komma i en låda, men se den kom i en påse – som såg ut som en kudde. Innehållet var blått och prassligt, kanske inte den finaste kvaliteten av vindjacka, men nåt att ha i höst med en tröja under.

 

 

Eftermiddagen förflöt med tvätt och läsning. Två maskiner har jag kört och hängt. Krukväxerna har fått vatten, katterna mat och deras pottor är tömda. Jag satt lite mer vid datorn och skrev idag, vi hade ju ändå inget annat för oss. Såna dar behövs också på semestern!

Till middag åt vi en av mina paradrätter, sill och potatis, men idag var det Anna som kokade potatisen. Det var gott och vi blev lika mätta som alla andra dar.

Sillmiddag

Sillmiddag.

∼ ♦ ∼

I kväll ser vi sista delen av 22 juliDet har varit en riktigt bra norsk serie, baserad på verkliga händelser.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Söndagen den 19 juli och måndag förmiddag den sjätte semesterdagen 2020: Sommarsöndag i Slottsträdgården och på Akropolis

 



Kära dagbok…

Sommarsöndag… Juli… Varmt och soligt… På eftermiddagen igår drog vi till Slottet och Slottsträdgården för att bara vara. Inte ett dugg stod på agendan mer än att försöka koppla av och bara vara. Det kan vara nog så svårt, kan jag meddela, för två personer som är ganska aktiva i vanliga fall. Men jag njöt av alla blommor och att kunna läsa i en solstol i skuggan under äppelträdet. Fästmön ville ha lite mer sol och satt en stund vid bordet och löste korsord. Vi fikade. Jag plockade upp några nedfallna äpplekart och vattnade. Potatis, gräslök, dill och sallad plockade vi med oss hem för kommande middagar.

∼ ♦ ∼

Mellanlandning hemma för dusch och klädbyte samt utfodring av kissar innan vi fortsatte till Akropolis. Det ligger typ sju minuter hemifrån, så det krävdes ingen jätteansträngning att gå dit. God mat, god och grekisk öl och vin, men tyvärr ett sällskap som tog över showen genom att skvallra högt och ljudligt om ”allt och alla”. Inte särskilt trevligt alls.

∼ ♦ ∼

Hemma busade vi med katterna. Anna hittade en rolig hatt och Citrus hittade ner i min fotpall. Vi slöglodde en stund på Poirot, men gav upp tidigt eftersom vi båda hade sett avsnittet.

∼ ♦ ∼

Att börja en måndagsmorgon med läsning och kaffe på sängen är riktig lyx och semester för mig. Anna har varit på ett besök i vården och nu ska jag försöka ta mig samman och fixa till mig för en shoppingtur. Jag har siktet inställt på kuddar, sill och att hämta ut ett paket (nej, inte böcker utan en julklapp från min arbetsgivare).

Boken Spåren vi lämnar efter oss och kaffe på sängen bara ben

Lyxstart en måndag.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rött grekiskt vin: Epilinios Cabernet Sauvignon 2015

Ett inlägg om ett rött grekiskt vin.


 

Epilinios Cabernet Sauvignon 2015

Kryddigt, jordigt och lättdrucket grekiskt.

Söndagsmiddag på Akropolis – fast här i Uppsala, dårå förstås. Alltid god mat och dryck, men igår fanns det vissa störningsmoment som tyvärr verkar ha blivit mer eller mindre permanenta. Nåja, vi åt spett, Fästmön med lammkött, jag med kyckling. Till det valde vi ett grekiskt vin, passande nog. Epilinios Cabernet Sauvignon 2915. Det här är ett vin som inte finns på Systembolaget, men som går att beställa därifrån för 139 kronor flaskan.

Alkoholhalten på det här vinet ligger på 13 procent. Som namnet avslöjar är det gjort på druvan cabernet sauvignon. Druvorna till det här vinet har växt på vingårdar mellan Attica och Boeotia i centrala Grekland, vingårdar som sägs vara rika på kalk och sten.

Enligt Wicked Wine, som är vinimportören i Sverige, passar vinet till grillat kött, såväl ljust som mörkt, och till matiga sallader. Så här skriver importören om vinets smak:

”Medelfyllig med rikt fruktig smak, inslag av mörka bär, cassis och mörka körsbär och ekfat med en lätt kryddighet. Balanserade tanniner och frisk syra

Medelfylligt stämmer bra, men jag tyckte också att vinet var mycket kryddigt. Det hade en jordig smak. Färgen var lite annorlunda, svår att beskriva, doften gick åt jord och kork. Det var ett trevligt och lättdrucket vin som funkade utmärkt till maten.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Fredag kväll den 17 juli, lördagen den 18 juli 2020 och söndag förmiddag den 19 juli: Trädgårdnjutning och en kväll hos Churchill

 



Kära dagbok…

Fredagsmiddagen blev till lördagslunch också. Det vill säga vi köpte som vanligt för mycket. Men fyra fiskar – rökt makrill – utfodrade oss så till vida pass att vi nästan inte orkade äta middag igår. Fast det gjorde vi, förstås.


Men vi började förstås lördagen med läsning och kaffe på sängen.
Det är en härlig (o)vana som det blir svårt att lägga bort när en ska börja jobba igen. För nån gång kommer en ju tillbaka dit, till den ångestladdade jobbstarten. Just nu försöker jag att inte tänka på jobbet alls, utan vila och samla kraft och energi så att jag orkar möta och hantera alla motgångar i höst, prövningar som jag tyvärr ser framför mig redan nu. Det är perfekt att fly in i böckernas värld då. Extra perfekt blir känslan när jag delar upplevelsen att läsa med Fästmön.

 

Bokbyte har det blivit och jag har nu övergett månadens andra roman baserad på verkliga händelser till förmån för en klassisk polisroman. Fast jag vet inte om den senare är så klassisk. Det börjar väldigt realistiskt och otäckt – och, framför allt, med ett ständigt aktuellt ämne: kvinnoöverfall.

Böckerna Knutby och Spåren vi lämnar efter oss

Bokbyte från roman baserad på verkliga händelser till en klassisk polisroman med ett ständigt aktuellt ämne.

∼ ♦ ∼

Cerise blomma

En av alla fantastiska färger i Slottsträdgården.

Väderappen lovade hyfsat väder igår så vi hastade faktiskt till Slottet och Slottsträdgården. Vi skulle bland annat klippa gräs och vattna, men också njuta av sol, värme och frisk luft.

Trädgården är väldigt grön nu tack vare regn och sol. Där finns också rent fantastiska färger som den blomman här intill har. Vår potatis växer till sig och våra grönsaker frodas. Vi har skördat alla rädisor som Anna sådde och jag har sått nya.

Mina tomatplantor växer och frodas och det är nog mest tack vare Slottsfruns omsorg. Jag har ställt krukorna intill väggen för att eventuell blåst inte skulle ha sönder dem. De trivs där, men får då inte så mycket gratis vattning från himlen. Slottsfrun har därför skött om dem – och givetvis även jag och Anna när vi har varit där. Och det börjar sent om sider ge resultat – i alla tre krukor…

Det är så underbart härligt att ha tillgång till Slottet och Slottsträdgården. Vi hade en sån skön dag där igår. Dels gjorde vi nytta, dels slappade vi. Och så njöt vi av att se hur prydligt det blev med gräset klippt och kantklippt, nedfallna äpplen uppkrattade och en hängränna rensad från gucka av min händiga sambo. Vi plockade hallon och smultron, jag smakade ett surt vinbär, vi åt lunch utomhus och till eftermiddagskaffet behövdes ingen annan godsak än en god bok.

 

Men vi har ju tre kissar hemma som behöver omsorg. Till kvällen åkte vi hem och gav dem mat. De var ganska slöa alla tre, så när vi hade fräschat till oss traskade vi iväg till Churchill Arms för en drink. Sen blev vi kvar och åt middag, för hur det än är så var lunchens rökta makrill ganska långt borta. Jag åt en vegetarisk Bookmaker, Anna fish ‘n chips. Min dessert var helt ljuvlig och bestod av glass, pecannötter, digestivekex och bananskivor. Jag bjöd på drinkarna, Anna på middagen.

Mätta och belåtna traskade vi hem i solnedgången till familjen Katt och Dublin Murders på TV. Vi började titta på filmen Carol (2015), men insåg att vi inte skulle orka se den, så vi spelade in den på DVD-hårddisken.

∼ ♦ ∼

Idag började vi söndagen på vanligt sätt. Vi har också kört en diskmaskin och en tvättmaskin. Det börjar bli dags att fräscha till sig och ge sig ut på nya äventyr innan solen går i moln.

Boken Spåren vi lämnar efter oss och kaffe på sängen

Söndagsstart.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Knutby

Ett inlägg om en roman baserad på verkliga händelser.



Jonas Bonniers bok KnutbyDet händer att vi åker till ICA Maxi Gnista och (stor)handlar. 
I början av juli gjorde vi det. Då hittade även några böcker ner i varuvagnen. Pocketboken jag köpte till mig var Jonas Bonniers Knutby. Det är en roman baserad på verkliga händelser i Filadelfiaförsamlingen i Knutby, med kulmen 2004. Här skriver författaren om hur det kan ha varit före, under och efter mordet/morden.

Familjen Forsman flyttar till Knutby sommaren 1997 för att börja ett nytt liv i Filadelfiaförsamlingen. Församligen leds av Eva Skoog. Under sju år, fram till gripandet av Anna Andersson, får läsaren följa hur församlingens pastorer interagerar med varandra och med andra, inte minst sexuellt. Här hittar vi kanske svaret på hur Anna Andersson kunde mörda en kvinna och nästan ha ihjäl en man.

Jag roar mig tidigt med att gissa vilka verkliga personer som är förebilder för den här romanens persongalleri. Att Sindre Forsman är Helge Fossmo, Eva Skoog är Åsa Waldau (tyska Wald = skog) och Anna Andersson Sara Svensson (Barnflickan med bebisröst) är ganska givet. Men hur mycket annat som är givet eller sant går inte att säga. Givetvis kan författaren omöjligt känna till dialoger etc. Får jag gissa, skulle jag emellertid säga att den här romanen ligger mycket nära sanningen. Författaren pekar inte finger men visar hur saker och ting kan ha gått till.

Boken är lättläst och eftersom jag har sett mycket av de verkliga personerna i lokalmedia, framför allt, känns Jonas Bonniers karaktärer kusligt porträttlika.

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Torsdag kväll den 16 juli och femte semesterdagen 2020 (fredag): Läskigt, grönt och färgstarkt

 



Kära dagbok…

Det blev en läskig avslutning på torsdagskvällen. Vi såg två spännande TV-serier på raken och mumsade i godan ro på smakrika ostar med tillbehör samt var sitt glas ripasso… (Vi drack en nyare årgång, 2018.)

Plötsligt kände jag mig iakttagen utifrån… Den visade sig vara en liten kattflicka som smög på mig på andra sidan fönstret i vardagsrummet (hon på balkongen, jag i vardagsrummet). Vilka ögon!

∼ ♦ ∼

Knutby och kaffe på sängen

Vad är sant och vad är hittepå i boken, tro?

Runt åttatiden vaknade jag i morse. Det skulle bli lite soligare idag, enligt väderappen, och den hade rätt. Både soligare och varmare blev det, samtidigt som en svalkande vind blåste. Perfekt väder för en liten utflykt. Men först måste jag göra det jag alltid gör varje morgon numera – och då menar jag inte tömma kattpottor och sopa upp kattsand i hallen – jag läser och dricker kaffe i sängen tillsammans med Fästmön. Boken är bra och jag läser den snabbt. Jag ojar mig faktiskt en hel del under läsningen. Givetvis undrar jag vad som är sant och vad som är hittepå. Knutbyboken är ju en fiktiv roman baserad på verkliga händelser…

Så blev det uppstigning, dusch och frukost. Som så ofta bildades en matkö utanför skafferiet. Nog blev den tilldelad en och annan bit ost och kalkon.

Lucifer ligger i matkö

Lucifer ligger i matkö.

∼ ♦ ∼

Bricka av Zahra

Färgstarkt av Zahra.

Vi packade in oss i Clark Kent* och tuffade iväg vid lunchtid. Jag tog med nycklarna till Slottet samt en kasse böcker till Slottsfrun, men vi bestämde oss för att hoppa över ett besök där idag och i stället vara där hela morgondagen. Vi behövde nämligen åka och handla lite tunga saker som kattsand och kattmat och det är inte alltid en har lust att göra det om en har solat och trädgårdsarbetat och är svettig.

Därför styrde vi först kosan till Ulva kvarn för att få lite sol och ljus och även titta på fina grejor i glasblåseriet och diversehandeln. Det var inte så mycket folk där. Skönt eftersom vi slapp trängas. I halvtid åt vi glass på en hård bänk och kollade på folk och fä. Sen kikade vi på silversmide och en del annat hantverk. I en affär fastnade vi båda för en färgstark kattbricka av konstnären Zahra. Och den köpte vi faktiskt med oss hem. Nu står den mitt på vardagsrumsbordet – med en del grejor på, visserligen, men fullt synlig så att vi kan beundra vårt inköp.

Annars var timmarna ute i Ulva mest gröna och fyllda av vattenfall samt doften av grill (tändvätska).

 

Toffla 129 kr par

Lite väl billigt för en toffla.

Med glass i magen och sol i sinnet tuffade vi tillbaka till stan igen för att handla på ICA Maxi Gnista. Rymligt och bra och fräscht. Vi skulle inte ha så mycket, mest till katterna och mat till oss. Som vanligt slutade det med en mindre storhandling. Vi handlade faktiskt så mycket att vi inte orkade bära upp allt ur bilen. En låda kattsand står kvar där över natten.

Men om jag ska ha en synpunkt på nåt så är det att en toffla är väldigt billig på ICA Maxi Gnista. Och så billig är inte jag. Fast å andra sidan är jag varken rosa eller av plast.

Vi packade in allt och Lucifer blev utjagad ur skafferiet en gång. Sen la han sig i matkö, igen

Lucifer i matkö igen

Lucifer i matkö igen.


Efter en svalkande GT och salta chips 
– en sån här dag kan klockan inte slå annat än gin o’clock – satte jag mig en stund vid datorn för att skriva och kolla lite jobbgrejor. Och nu är det dags att fixa käk: makrill, vår egen potatis och romsås.

Gin oclock

En sån här dag kan det inte bli annat än gin o’clock.


Gårdagens spruta fick jag först i morse
– jag glömde helt bort den – så i kväll blir det inget stick. Hurra!

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer