Näst sista sommarsemesterdagen 2020: Skriva och städa, i morrn är det fräääda´…

Publicerat den 13 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kvällspromenad i Svartbäcken

Gymnasisten och jag tog en kvällspromenad genom Svartbäcken igår i duggregnet. I kväll ska jag gå igen!

I natt hade jag lite svårare att sova. Oron mal, ångesten tuggar sönder sömnen. Gulliga vännen FEM har hört av sig via sms och sånt lugnar mig. Men jag har ännu semester också, som tur är. Fästmön, däremot, jobbar sin andra dag idag. Hon började med två kvällspass. Hur det blir i morgon, när hon börjar klockan 7.15, kan jag inte ens föreställa mig. Ja… jag bävar för måndagen för min intention är att vara på jobbet då. Sen blir det nog varvat arbete på distans och på jobbet i höst, vilket jag och min chef diskuterade igår per telefon. 

Jag har sakta påbörjat mitt nya liv som innebär att jag rör mer på mig och äter mindre. Att åka hiss i hemmahuset är förbjudet för mig – om jag inte har massor av tung packning eller matkassar. Igår kväll gick Gymnasisten och jag i duggregnet genom Svartbäcken för att möta Anna när hon hade slutat jobba. Vanan med kvällspromenader föll inte i glömska direkt trots att vi är i Uppsala och att det inte finns nån härlig sjö här.

∼ ♦ ∼

Muminmugg på boken Söndagsvägen

Torsdagsstart. Nu har jag läst mer än halva boken Söndagsvägen.

En annan vana är att läsa och dricka kaffe på sängen varje ledig dag som det är möjligt. Så blev det även denna dag. Men först hade jag varit uppe och torkat kattspya och tömt kattpottor. Och ja. Boken är fortfarande bra och nu har jag läst mer än hälften.

Idag har inte varit lika varmt som igår, men ändå är det varmt. Jag tog reda på gårdagens tvätt och la in sånt som inte ska strykas. Efter frukosten startade jag diskmaskinen. Det luktar aldrig nyponros när en har ostassietter i den. (Anna och jag åt ost senare den kvällen vi kom hem .)

Vidare har jag skrivit tre inlägg idag för publicering lite spritt. Och så har jag dammat och dammsugit. Svetten fullkomligt rann om mig, så det fick bli en dusch på eftermiddagen.

Citrus i badrummet

Häftplåstret Citrus var med i badrummet också.

Gymnasisten städade Pojkrummet och efter det tog han en promme för att inhandla glass och dricka. Det innebär att jag kanske får gå ensam och möta Anna i kväll. Men det gör inget. Jag tycker att det är bra både att han städar sitt rum och går ut.

E dammsuger Pojkrummet

Dammsugning av Pojkrummet pågår.

∼ ♦ ∼

Med en mamma som jobbar får Gymnasisten ibland nöja sig med min matlagning. I afton serverade jag korv (kycklingkorv till mig) och klyftpotatis. Vi blev mätta. Och nu ska jag ta kvällskaffe och till det Antiktidningen nr 9/2020 som kom när vi var bortresta. I morrn har det önskats grekisk middag på lokal, så det får vi försöka ordna.

Middag.
Efter middag.

∼ ♦ ∼

Igår såg Anna och jag sista delen av Fearless. Det var riktigt spännande! I kväll ska vi se Efterlysta för mord. Och försöka bortse från den irriterande hälsningen från Com Hem i bildens överkant.

∼ ♦ ∼

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Motalaresan sommaren 2020: Del 3 Stöllestan och vänträff

Publicerat den 13 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Måndagen den 10 augusti 2020

Jag var orolig på måndagsmorgonen eftersom bilverkstan i Köping skulle ringa. När det inte kom nåt samtal från dem tyckte Fästmön att jag skulle ringa upp själv innan vi åkte till Stöllestan a k a Vadstena. (Det är inte jag själv som har kommit på benämningen Stöllestan utan en Vadstenabo.) Så jag ringde och förklarade läget. Andreas lovade att göra sitt bästa och försöka laga Clark Kent* så vi kunde åka hem med honom på tisdagen. Men Andreas skulle först återkomma på eftermiddagen med besked om det var möjligt. Jag var orolig hela dan samtidigt som jag försökte skärpa mig, slappna av och bara ha det bra.

∼ ♦ ∼

Skylt i Vadstena med bl a Körv

Vi köpte ingen KÖRV, men jag tyckte skylten, som var det första jag såg när jag klev ur vännen FEMs bil, var jätterolig.

Det är inte alla som turistar i sitt Barndomsland som har en privatchaufför. Det hade jag i måndags. Och Anna också, förstås. Vännen FEM kom och hämtade oss klockan elva utanför hotellet för en tripp till Stöllestan. Planerna för dagen var att gå i affärer, besöka Vadstena slott, träffa vännen Inna samt besöka en antikhandel på vägen mellan Motala och Stöllestan samt en second hand-affär i Motala när vi återvänt. Och allt detta hann vi med. Dessutom fikade vi två gånger.

Vi inledde med att gå i några affärer. Till och med jag shoppade – två tvålar i två olika affärer. Jag hade god lust att köpa roliga ko-kort också och kanske kläder, men insåg att jag behövde hålla i plånboken lite. Runt lunchtid var det dags för första fikan. Då besökte vi Gamla konditoriet på Storgatan. Det var härligt att kunna sitta utomhus på konditoriets gård.

Många jätteroliga ko-kort.
Tjurko-herde!
Anna tittar på fina saker.
Fika på Gamla konditoriet.

 

Fönster i Vadstena slott

I en av slottets salar lyste solen in genom fönstren.

Stärkta av fikat stegade Anna och jag iväg till slottet, medan vännen FEM tog med sig sin bok och satte sig på en bänk vid sjön för att läsa. Vi fotade massor och gick både längst ner i slottet och kollade kanoner och högst upp för att kolla in kapellet. Nån guidad visning hann vi inte med, tyvärr, men då har vi nåt på vår att göra-lista till nästa gång. Senast jag var på guidad visning var med min pappa när han fortfarande jobbade i Stöllestan. Vi läste om hertig Magnus och Vadstenabullret, om öl och personliga bestick. Nog hade vi kunnat stanna längre än den knappa timme vi var där, en timme som avslutades med sedvanligt toalettbesök.

Anna fotar utomhus.
En fönstersmyg inne i slottet.
På väg till kanonerna.
De stod ju lite långt från gluggarna, tyckte vi.
Hertig Magnus och Vadstenabullret.
Öl var viktigt redan då.
Och besticken var personliga.
Slottsfröken.
Vilken liten säng!


Efter att ha flåsat uppför och nerför trappor i Vadstena slott var det dags att plocka upp vännen FEM nere vid vattnet för att sen gå till Bagarberget. Där hade vi stämt träff med vännen Inna för dagens andra fika i Stöllestan. Jag hade inte träffat Inna sen mamma levde – och mamma gick bort 2016. Lustigt nog var mamma med mig en gång och hälsade på Inna i Aska. Tyvärr blev det inte mer än nån timmes fika på måndagen, men vi ska givetvis fortsätta hålla kontakten. Det händer att vi ringer varandra ibland, för det går ju också bra. Vännerna FEM och Inna har för övrigt en viss koppling, men det tänker jag inte gå in på här.

Vännen FEM satt vid vattnet och läste.
Sen gick vi upp till Bagarberget och fikade med Inna.


På hemvägen stannade vi till vid Figurinen och därefter Återvinningen. En helt sanslöst rolig kvinna jobbade på Figurinen. Hon svor som en borstbindare och var lika dålig på textilslöjd som jag. Andreas från Framtida bil ringde två gånger under besöket där för att avrapportera. Han trodde att bilen skulle vara klar för avhämtning tisdag eftermiddag. Tyvärr skulle det visa sig att det inte var så, men det visste varken han eller jag på måndagseftermiddagen. Jag blev bara glad.

Vi köpte gardiner till Slottsfrun och Slottet samt en Iittala istång till oss själva på Figurinen. På Återvinningen hade vi nog kunnat hitta ett helt bohag om vi ville ha haft det. Jag nöjde mig med två böcker, Pernilla Ericssons Jag ska hitta dig, som är del två i Erlagruppen-serien samt Per Anders Fogelströms Erövrarna, del tre i Kamrater-serien.

Kikki fanns på Figurinen…
…men vi köpte bara gardiner och en istång.
Bokavdelningen på Återvinningen är stor…
…fast jag nöjde mig med två böcker som stod på inköpslistan.

Vi var ganska trötta och varma när vännen FEM hade släppt av oss vid hotellet, men fräschade snabbt till oss efter en stunds vila. Vi gick till Berggrens Öltapp & Mat för att äta middag. Det var ljummet och vi satt förstås utomhus och drack öl och åt burgare, halloumiburgare för min del. Till dessert tog jag kaffe och tre chokladpraliner som såg ut som köttbullar. Mums!

Öl var gott i värmen!
Min halloumiburgare.
Mitt middagssällskap.
Kaffe på maten…
…och köttbullar, nej, chokladpraliner.

Efter maten gick vi en kvällspromenad och tittade bland annat på ett gammalt ödehus mitt i Motala. Jag mindes det som ett konditori där man kunde fika i trädgården, numera en grusparkering. Det stämde, fick jag veta dan därpå av vännen FEM. Givetvis gick vi längs vattnet och tog några bilder. Den gamla stenbänken stod kvar, men i hamnen låg världens lyxbåt. Och så var det fullt av spindlar. Anna fotade dem alla, nästan, jag förevigade bara en.

Ett ödehus mitt i centrum.
Intill ödehuset ett vinkelhus.
Den gamla stenbänken var kvar.
Lyxbåt i hamnen.
Motala = Spindelstan

∼ ♦ ∼

Kvällen avslutades med var sin skvätt vin och läsning på hotellrummet när vi hade packat. Jag hann med ett bokbyte och det blev från en psykologisk thriller till en true crime-bok. Sen försökte jag sova gott och drömma att bilen var lagad så att vi kunde hämta den som planerat.

Böckerna Just innan jag dog och Söndagsvägen

Bokbyte i Motala från psykologisk thriller till true crime.

∼ ♦ ∼

To be continued…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = älskade, döende bilmannen

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Motalaresan sommaren 2020: Del 2 Föräldrabesök, Varamobad och färgprakt i Stadsparken

Publicerat den 12 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Söndagen den 9 augusti 2020

Anna vid hotellfrukosten sön 9 aug 2020

Anna på bilden och jag grundade med frukost på hotellet.

Att vara utan bil i Motala är inte så stort problem egentligen eftersom där inte finns några direkta avstånd till saker och ting. Men ändå. Är det sommar, sol och 30 grader varmt bör en vara rustad. På söndagen rustade Fästmön och jag oss med en hotellfrukost som var… sisådär. Frukostpersonalen var inte särskilt trevlig och när jag bad om salt fick jag först ett saltkar som var i princip tomt (det var av glas så det syntes). Men… vi åt ordentligt innan vi gav oss iväg för att införskaffa blommor.

I stan fanns ingen blomsteraffär, än mindre nån öppen affär, men relativt nyöppnade Coop, som ligger där Park Hotell (tror jag det hette) låg, var det gångavstånd till. Där hade vi kollat med såväl vännen FEM som vännen Inna att det fanns buketter att köpa. Jag köpte gerbera och lite blandat i en fin, somrig bukett. Buketten var till mina föräldrar och morföräldrar. Eller till deras grav, rättare sagt.

Det var fina blommor, men ändå. Det kändes rätt torftigt. Och det blev bara ett enda besök till graven. Jo, jag vet. Det är gångavstånd till allt i Motala, men det är också väldigt mycket uppför till kyrkogården. En springer liksom inte i 30 graders värme. Jag fick i alla fall sätta ner min bukett hos mina kära och jag pratade en stund med dem, bland annat berättade jag om bilen. Min pappa hade blivit galen på Toyota Uppsala…

Graven 9 aug 2020

Mina käras grav.

 

Jag och Anna efter badet

Jag och Anna efter badet.

Sen började vi vår marsch ut till Varamon – vi var mycket badsugna båda två. Där jag en gång cyklade går nu en väg enbart för bilar och över den en gångbana. Sen var jag lite lost och såg till att vi fick ta en omväg runt Z-parken. Till sist kom vi fram till Brandbryggan efter att ha svidat om till badkläder under på en toalett. Och tro det eller ej – för det finns ingen bildbevis! – men jag var först i badet. Det var kallt och jag gick runt det som en gång var en flotte vid Brandbryggan och doppade mig bara innan jag sen klev upp igen. Anna var i en längre stund och simmade lite. Vi var förstås inte ensamma, så det var väl lite därför också som vi inte badade så länge eller la oss på stranden utan höll oss på bryggan. Men ändå. Nu har jag badat i Varamon och det var nog typ 30 år sen… Efter badet gick vi upp till Vättershall och tog vätske- och saltpaus i form av var sin öl och nötter.

Det går en väg där jag cyklade som barn. Vi fick ta en gångbro över.
Varamon vid Brandbryggan. Det ser glest ut med folk, men…
…den skarpögde ser att det är packat på hela stranden.
Anna simmar. Men är det ett spöke längst ut på bryggan???
Anna på vätske- och saltpaus efter badet.


Det är bara att inse att jag nog inte är nån bra Motalaguide. Jag tyckte att vi skulle gå en annan väg tillbaka hem, längs med Vätterpromenaden, eftersom jag trodde att det skulle fläkta där. Det var stekhett på vägen dit och det fläktade inte alls. Men vi passade på att titta på och fota Motalabron i dagsljus också. 

Motalabron är 600 meter lång.
Anna nedanför Motalabron.
Under Motalabron.


När vi kom fram till hamnen köpte vi laktritsglass från Götlunda samt bokade bord på Hamnkrogen innan vi gick hem, fräschade till oss och gick ner till hamnen igen för att äta middag på tukvinnahand.

Götlunda lakritsglass i hamnen

Götlunda lakritsglass i hamnen efter den långa marschen.

∼ ♦ ∼


Äntligen blev det middag i hamnen! Lustigt nog åt jag nästan likadan middag som kvällen innan, men jag tog pommes frites i stället för potatisgratäng till kycklingen och citrontartufon smakade mycket mera citron på Hamnkrogen än på Sjöglimten.

Reserverat för två på Hamnkrogen.
Anna med öl på Hamnkrogen.
Kyckling och pommes åt jag.
Och citrontartufo igen, med mer citronsmak denna gång.


Trots att vi hade gått bra långt på dan ville vi fortsätta lite till. Efter middagen gick vi till Stadsparken. Där hittade vi inga mördade flickor, men väl gröna, cyklande män och en fullkomligt underbar färgprakt av olika blommor. De gröna, cyklande männen samt blommorna låg där det tidigare varit en fontän.

En grön cyklist och blommande färgprakt i Motalas stadspark.
En grön, cyklande man. Snyggt!
Blomsterprakt i Stadsparken Motala.
Vilka färger!
En gul skönhet i stadsparken.

Innan vi gick hem till hotellet tog vi förstås några bilder av Motalabron vid solnedgången. En sån underbar kväll som ger en energi länge!

Det finns smidda cyklar vid Vätterpromenaden. Motalabron i bakgrunden.
Motalabron och vattnet i solnedgång.
Ett konstnärligt försök.

∼ ♦ ∼

På våra mobiler har vi såväl stegmätare som vägmätare. Lustigt nog gick vi inte bara olika många steg den här söndagen, vi gick olika långt – trots att vi var tillsammans hela tiden. För min del är i alla fall 18 929 steg och 11,8 kilometer rekord för mig. Mina proppiga ben tackar för detta och jag tänker faktiskt be Anna ge mig den sista sprutan blodförtunnande i morrn.

∼ ♦ ∼

To be continued…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Onsdagen den 12 augusti 2020: Bara hemma

Publicerat den 12 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Peter Englunds bok Söndagsvägen kaffe på sängen och min mage

Onsdagsstart med Söndagsvägen och kaffe på sängen.

Det har varit rätt OK dag idag, omständigheterna till trots. Jag har bara varit hemma, men ska ge mig ut till kvällen för att möta Fästmön när hon slutar jobba klockan 21. För Anna började jobba idag, som tur var inte förrän klockan 16. Det innebar att vi kunde starta dan lite soft ändå med läsning och kaffe på sängen. Jag läser en true crime-bok just nu och den är väldigt bra. Mer om den säger jag inte just nu.

Själv har jag semester ett tag till. Idag är det min tjugoandra semesterdag. Tyvärr har jag svårt att koppla av. Jag känner en stark oro, på gränsen till ångest, kring det här med bilen. Det gör att jag blir lite taggarna utåt. Visst känns det bra att få snälla kommentarer etc, men det jag behöver nu är praktiska råd och dito hjälp. Sympati är snällt, bara det att jag inte är särskilt mottaglig just nu. Och det tog inte lång stund innan en av mina Uppsala-vänner hörde av sig för att erbjuda hjälp i form av transport till Köping, dit jag måste nån gång framöver. Idag har jag inte ringt till bilverkstan, men jag skickade ett sms till Andreas på Framtida bil och tackade för att jag vet att han har gjort både sitt bästa och yttersta för att få ordning på Clark Kent*. Toyota Uppsala däremot… En sån sak som att Andreas kunde ordna fram reservdelar i princip samma dag eller dan därpå, medan det för Toyota Uppsala tog ett par månader. Inte tror jag att grejorna till bakvagnen var särskilt mycket mer komplicerade än en generatorrem och en annan bildel som jag av nån anledning hela tiden tappar namnet på. (Beror på oro och stress.)

∼ ♦ ∼

Kolgrillad kyckling Annas röra tzatziki bröd vatten

Kvällens matportion.

Jag telefonerade med min Uppsala-vän på förmiddagen och jag har också pratat med min chef. Det kan ju bli så att jag måste ta ledigt från jobbet ifall jag behöver åka till Köping nästa vecka eller senare. Jag tror på att vara rak och ärlig och visa tacksamhet till dem som verkligen förstår. Det hoppas jag har framgått till ”alla inblandade”.

Det var skönt att inte vara ensam hemma idag. Anna började inte jobba förrän klockan 16, men Gymnasisten har fortfarande sommarlov och familjen Katt är alltid ledig. Jag har kört och hängt tre maskiner tvätt samt varit nere i soprummet med ett mindre sopberg. Mitt nyare liv har påbörjats och i det ingår att strunta i hissen och ta trapporna såväl ner som upp. Vidare ska jag äta mindre portioner, vilket jag också har gjort idag. Det blir svårare att skippa ölen, men idag gick det bra. Jag åt kolgrillad kyckling med Gymnasisten i kväll. Anna hade gjort sin supergoda paprika- och fetaoströra och så hade vi tzatziki och vitlöksbaguette till. Jag åt inte mer än det som syns på bilden och jag drack enbart bubbelvatten (kolsyrat vatten). Och, som sagt, jag ska gå och möta Anna efter jobbet i kväll.

∼ ♦ ∼

Inte nog med att jag inte fick med mig Clark Kent hem igår… Det är fler sattyg på g. Min dator tyckte att den behövde både uppdatera och starta om igår kväll och det tog givetvis 100 år. På TV:n rullar en hälsning från Com Hem om att vi måste ställa om från analoga kanaler till digitala. Det försökte vi göra igår – utan framgång, förstås. Vem sa att nåt nånsin ska vara enkelt? (<== retorisk fråga).

Datorn fungerar emellertid  hyfsat idag och jag har skrivit tre inlägg som publiceras vid lite olika tidpunkter. Min assistent Citrus har varit ett ganska troget sällskap idag, medan de andra två tok-kissarna Mini och Lucifer har legat ute i hettan på ballen**.

Citrus på mattan i Bokrummet

Min assistent Citrus har hållit sig på mattan och inomhus idag.

Planerna för i morgon är att fortsätta skriva om Motalaresan, ta reda på den rena och torra tvätten samt dammsuga. Städa och skriva motverkar min ångest rätt bra. Om jag nu inte måste dra till Köping hastigt och lustigt…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min älskade lille döende bilman
**ballen = balkongen

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Jobb, Mat, Personligt, TV, Vänner | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Motalaresan sommaren 2020: Del 1 Stopp på halva vägen, men middag i Motala tack vare goaste vännen

Publicerat den 12 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Lördagen den 8 augusti 2020

Jag var glad när jag vaknade och ivrig att komma iväg med Fästmön och en massa packning i en nylagad Clark Kent*. Årets enda semesterresa skulle gå till Motala där vi bokat hotellrum på Hotell City f d Palace, mitt i stan.

Glad knäckegubbe

Glad på lördagsmorgonen.


Dan innan hade jag sms:at några nära och kära vänner och och släktingar och föreslagit en middag i hamnen. Det blev inte riktigt så. Men jag träffade de flesta av dem jag inbjudit utom två – den ena hade inte tid och den andra svarade aldrig.

Vi gav oss iväg vid 10-tiden. Knappt halvvägs hände sånt en aldrig tror ska hända när ens bil kommer direkt från verkstan: varningslampor tändes, en efter en. Vi befann oss på motorvägen, så det tog ett tag innan vi kunde stanna, men när jag körde in vid Skoftesta rastplats utanför Köping hade det mesta i bilen slutat fungera.

Nåt som fungerade bra var emellertid mitt försäkringsbolag If som sände en bärgare. Bärgaren kunde konstatera att en rem hade gått av – dock inte fläktremmen utan en fullrem/multirem, det vill säga en generatorrem. När jag lämnade in bilen för reparation av fästena på bakvagnen på onsdagen hade jag hört ett gnisslade ljud vid start som jag bad verkstan kolla eftersom de ändå skulle ha bilen hos sig ända till fredagen. Det hade de gjort och de hade smörjt fläktremmen. Generatorremmen hade de uppenbarligen inte kollat alls. Vad jag tycker om Toyota Uppsala efter detta ska jag hålla tyst med, men att se sin älskade bilman fraktas iväg med en bärgare… Fy fan, säger jag.

Väntan på bärgare….
Den trasiga generatorremmen slängde bärgaren ut.
Älskade bilmannen fraktas bort med en bärgare.

Bärgaren skulle ändå vända på motorvägen för att åka tillbaka till Köping så vi och vår packning fick följa med till andra sidan E18 där det finns en grill samt toaletter, sittplatser och en fornborg. Då hade jag haft kontakt med vännen FEM och hon erbjöd sig att komma och hämta oss och skjutsa oss till Motala. Vilken vän gör det om inte den goaste?! Det var försent för att boka av hotellrummet och vi kunde inte ta oss nånstans eftersom vi inte hade nån bil. Väntan blev lite lång för vännen FEM var mitt ute på sjön när jag ringde, men det gick ingen större nöd på oss. Vi köpte kaffe och plastade ostmackor, glass och vatten. Grillen stängde klockan 15 så det var tur att det var sommar och bra väder. Vi hade dessutom tillgång till både toaletter och kultur i form av en fornborg. På en filt kunde vila en stund.

Kaffe, vatten och plastade mackor till lunch.
Lite glass på det.
Vi hade handsprit och vatten och några bitar choklad också…
… samt tillgång till toa…
…och kultur i form av Skotesta skans, en fornborg.
En stunds vila på filten i värmen.


Så kom vännen FEM och körde oss hem till Motala. Ja, det är fortfarande hem för mig även om jag numera antingen bor hos en snäll vän eller på hotell. Den här gången blev det som jag nämnde ovan hotell. Jag hade ringt några dar innan och kollat att det var bemannat, men när vi anlände var det inte det. Dubbla budskap gjorde att jag både ringde ett telefonnummer och på två klockor. Det tog ganska lång tid innan nån äntligen dök upp i receptionen så att vi kunde checka in.

Rummet var inte nåt lyxrum, men lagom stort för oss två. Det var rent, åtminstone i badrummet. På minussidan var att en sänglampa inte fungerade samt att det bara fanns sängbord på ena sidan av dubbelsängen. Jättekonstigt! Vi hade gärna haft ett litet kylskåp, men det fanns inte. Inte heller nån korkskruv… Vi hade utsikt över en takparkering och Palace personalingång och såg och hörde Motala kyrktorn genom fönstret.

Vi såg Palace personalingång…
…och Motala kyrktorn genom fönstret på vårt hotellrum.

Det blev inte middag förrän klockan 19.30 och inte alls i Motala hamn utan på Sjöglimten (f d Waljés konditori, där vi hängde som tonåringar, vännen FEM och jag med flera). Det var så roligt att uppslutningen vid middagsbordet blev som den blev. Förutom Anna och vännen FEM var mammakusinen M och hennes man A med. A och jag hade aldrig träffats tidigare, trots att han och mammakusinen M har varit ihop sen de var i tonåren (mammakusinen M är två år äldre än jag, knappt). God mat och dryck intogs också (ja jag bjöd givetvis både Anna och vännen FEM). Men sällskapet var nog bäst. Jag hade för ovanlighetens skull lyckats samla några av mina bästa vänner, släktingar och min älskade.

Middag på Sjöglimten med Anna, Anders Maria och FEM.
Jag åt timjankyckling.
…och citrontartufo.

Efter maten skildes vi åt utan att kramas. Anna och jag gick ner till Vätterpromenaden där det var vinter trots den varma sommarkvällen…

Snöflingor på Vätterpromenaden

Snöflingor på Vätterpromenaden!

Motalabron lät sig beskådas och fotograferas. Ljuset var helt magiskt och mobilkameror ska inte användas för att ta såna här bilder, men…

Motalabron lördagen den 8 augusti 2020 nånstans vid 21-tiden.
Motalabron den 8 augusti 2020 några minuter senare.
Motalabron den 8 augusti 2020 strax efter klockan 22.
Motalabron den 8 augusti 2020 cirka klockan 22.30,

Motala by night var också svårt att fota. Det blev… nåt konstnärligt…

Motala lights by night 8 aug 2020

Motala lights by night lördag kväll den 8 augusti 2020.

∼ ♦ ∼

Kvällen avslutades i hotellrummet med lite TV och var sin halv pappersmugg vin. Och det var tack vare räddarna i nöden 2, mammakusinen M och hennes A som kom ner i bil med en korkskruv!..

Vin och TV i hotellsängen

Lite TV och var sin halv pappersmugg vin avslutade lördagen.

∼ ♦ ∼

To be continued…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min älskade, sjuka/döende bil

Livet är kort.

Publicerat i Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Just innan jag dog

Publicerat den 11 augusti, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om en psykologisk thriller.


SK Tremaynes bok Just innan jag dogS.K. Tremayne är en av Sean Thomas författarpseudonymer. Hans psykologiska thrillrar har lockat mig genom såväl titlar som omslag. För ett tag sen läste jag Istvillingar och nu har jag slagit ihop Just innan jag dog – trots att Istvillingar inte fick nåt högt omdöme av mig. (Böckerna hänger inte ihop på något sätt mer än att det är samma författare.) Kunde den senaste av hans böcker ge mig en större upplevelse än enbart en kuslig stämning?

Även denna gång är det annorlunda barn med i berättelsen. Nu är det den tioåriga Lyla, som uppenbarligen har nån sorts Aspergerdiagnos, enligt hennes mamma, bokens huvudperson Kath Redway. Kath bor med Lyla och maken Adam i Devon där Adam är nationalparksvakt. Kath har råkat ut för en bilolycka. Hon överlever mirakulöst, men har delvis tappat minnet. Fragment av det Kath har glömt kommer tillbaka. Dessutom visar det sig att hon inte har kunnat slira på en isfläck när det var tolv grader varmt. Kath inser att hon inte alls varit med om en olycka.

Den kusliga stämningen infinner sig tidigt även i den här boken. Barnet är, liksom tvillingarna i den andra boken, märkligt och har nästan övernaturliga gåvor. Men här skildras även flickan så ingående att det inte är nån tvekan om att hon verkligen har en diagnos. Flickans beteende gör att hon, precis som den överlevande tvillingen i Istvillingar, inte har några vänner. Men även mamma Kaths beteende är underligt. Var olyckan i själva verket avsiktlig? Har det hela desutom kopplingar till det förflutna?

I Just innan jag dog tycker jag att författaren har lyckats bättre än i Istvillingar. Här har han skapat mer än bara en kuslig stämning. Karaktärsskildringarna är bättre och beskrivningarna av djur och natur är både vackra och brutala. Jag skulle gärna se mer av dessa, speciellt nu när en inte kan resa. Människorna runt Kath skildras som lite halvskumma och som om de döljer nåt ont och illvilligt. Hemligheter finns det även i Devon…

Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tjugonde semesterdagen 2020: Efterkontrollerad Clark, resklar Toffla

Publicerat den 7 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Boken Just innan jag dog kaffe på sängen o min mage

Starten på dagen – och jag visar magen!

Trots semester och 30 grader varmt har den här dagen varit en produktiv dag. Ja, jag kanske inte har gjort så mycket, men jag och även vi (Fästmön och jag) har kommit till skott med en del viktiga saker. Jag vaknade ganska tidigt i morse för att vara ledig. Det var myror i brallan och fjärilar i magen eftersom jag ju fortfarande väntade på ett besked. Ett besked som var avgörande för hur morgondagen skulle bli. Anna hade också sin beskärda del av lite tyngre aktiviteter idag och var gissningsvis spänd inför det. Fast läsning och kaffe på sängen är ett måste när en är ledig och inte ska iväg skittidigt. Så det blev det.

Vår fredagsmorgonsstart avbröts emellertid av Lars på banken som ringde. Det var emellertid ett samtal vi väntade på och det var perfekt eftersom vi var tillgängliga båda två. Samtalet ska följas upp senare i höst med dels ett möte i september, dels en annan sorts möte med en annan person vid ett annat företag som banken har avtal med. Vi hoppas med dessa möten klargöra vissa saker och att resultaten gör oss nöjda och trygga (och förhoppningsvis rikare – ÄH, SKOJAR!)

Efter dusch och hårtvätt slog jag mig ner vid frukostbordet. Jag skulle just knacka hål i ägget som Anna hade kokat till mig när mobilen ringde igen. Bara det, liksom, två samtal på en och samma förmiddag!.. Det var bildoktorn/bilverkstan som ringde. Patient Clark Kent* var opererad/reparerad, men också godkänd vid en efterkontroll. Jag borstade min tand och klädde mig, ringde efter en taxi och for iväg för att hämta min älskade bilman.

Besiktningsresultat godkänt

Frisk!

Taxiresan var rätt dyr, men jag hade liksom ingen att fråga om lift och jag fick ju faktiskt åka gratis från verkstan i onsdags. Reparationskostnaden inklusive reservdelar, arbete och efterkontroll blev också mer än 3 000 kronor lägre änjag hade fått offert på. Vad ska jag göra för alla dessa pengar? Kanske unna mig nåt skoj som inte är mat, vin eller böcker på vår resa? Vem vet, vem vet…

Det kostade en del…
…men han är hemma nu, Clark!

Pengar är inte allt här i livet. Det finns viktigare ting som att få vara frisk, att inte svälta, att ha jobb och att ha kärlek i sitt liv. Nån familj med blodsband har jag inte kvar i livet, utan det är Anna som är min familj numera. Understundom kan nog det vara ganska påfrestande för henne, eftersom jag har en del bagage som är tungt som fan. För mig är det sorgligt och ledsamt ibland dessutom. Ja inte för att Anna finns, utan för att min familj inte finns. Nu känns det i alla fall bättre eftersom jag hoppas kunna besöka mina föräldrars grav i morgon eftermiddag – om resan söderut går bra.

Vi ska resa söderut, som sagt. Det blir inte många nätter vi sover borta. Familjen Katt är förstås inte ensam utan de små liven får tillsyn och omvårdnad av min andra mänskliga sambo.

Lucifer.
Citrus.
Mini gillade att sitta på ett armstöd till fåtöljen.

(Och just som jag la in bilderna i galleriet spydde Mini upp en hårboll i hallen. Omvårdnad, var det…)

∼ ♦ ∼

Vår resa innebär också att jag inte bloggar under några dar. Givetvis kommer en reserapport, kära dagbok, men inte förrän vi är hemma igen. Jag har dock möjlighet att svara på kommentarer från dagboksläsare under resan. Sen blir det säkert en och annan bild på Instagram, så kika gärna in där hos Tofflisen.

Over and out för en stund, men vi ses snart igen för det här är a neverending story… Nu ska jag gå och packa det sista.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min numera friske lille bilman

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Familj, Mat, Personligt, Sociala medier | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Nittonde semesterdagen 2020: Äventyr under sängen och Clark rullar igen!

Publicerat den 6 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Säng med blått överkast och två guldkuddar

Under denna i natt…

I natt jagade vi en geting. Ja det måtte ha varit en syn för gudarna – eller de andra, snarare – när två nakna tanter far upp ur sängen och skriker och viftar. Jag skulle bara puffa till mina kuddar innan jag släckte lampan i natt när en geting flyger ut ur det ena örngottet. Jag lappar till den – och den försvinner spårlöst. Eller bakom sängens ena gavel. I våra födelsdagsdressar drar vi ut sängen från väggen och DÄR! Bland en massa dammråttor ligger det randiga djuret, till synes livlöst. Jag kravlar mig in under sängen och säkrar odjuret. Fästmön står bakom mig och.. asgarvar, troligen inte åt getingen. Resten är historia. Vi överlevde, men det gjorde inte getingen. Och som ett tecken hittade jag ytterligare en död geting i morse, denna gång på min sängmatta. Verkar gilla vårt sovrum, getingarna. Och nej. Självklart blir det varken foto eller film från nattens övning. Varsågod att titta på vår säng, bara.

∼ ♦ ∼

Boken Just innan jag dog och kaffe på sängen

Läsningen går snabbt framåt.

I morse På förmiddagen när jag vaknade höll jag mig mest i sängen, inte under den. Jag började läsa en relativt nyinköpt psykologisk thriller igår och läsningen går snabbt framåt. (Jag noterade idag att även Anna läser snabbt, just nu betar hon av Herkules-serien med Mons Kallentoft – östgöte i förskingringen – som huvudförfattare.) I natt var klockan typ ett eller nåt när jag skulle avsluta läsningen, men då vidtog ju ovan refererade äventyr. Jag hade lite huvudvärk när jag vaknade i morse. Magen är inte ond idag, jag vill gärna tro att det värsta är över. Huvudvärken berodde nog på nattjakten, inte på boken.

Lucifer på Annas plats vid frukostbordet

En hårig typ dök upp vid köksbordet och tittade menande på mig.

I morse var det extra skönt att duscha efter att ha besökt Dammråttornas Oas. Jag var sen till frukostbordet, Anna hade redan dukat fram. Vi åt och drack ännu mera kaffe – och magen beklagade sig inte alls. Innan jag hann plocka undan hade Anna plötsligt försvunnit från köksbordet. Mitt emot mig satt… en hårig typ och tittade menande på mig. Ja han fick några bitar ost. Det finns visst folk i sociala medier som oroar sig över att våra katter bara får blötmat. Det ska folk bara skita i, för blötmat är bra för katter som annars lätt får vätskebrist under sommartid när det är varmt. Via blötmat får våra katter i sig vätska och de mår så bra så. Torrfoder får de också, men i mindre portioner. Vi missköter verkligen inte våra katter om nu nån, som tror sig veta allt, skulle tänka så. 

∼ ♦ ∼

I eftermiddags kom ett härligt besked från bilverkstan: Clark Kent* har överlevt operationen och är nu redo att ombesiktigas. Verkstan kör ner bilen till besiktningen och nu gäller en sista stunds tumhållning innan jag kan få hämta Clark, fit for fight igen, på verkstan under morgondagen. Bäst av allt: kostnaden för vården reparationen har minskat med 3 000 spänn. Hurra!

Clark Kent, min bil

Clark Kent är på väg att bli frisk!


I och med bilbeskedet ovan har jag också ringt hotellet för att kolla incheckningstider etc. Allt är klart för vår ankomst. Måtte Clark passera kontrollen!!!

∼ ♦ ∼

Anna och Gymnasisten var iväg och handlade middagsmat samt nåt stärkande till eftermiddagskaffet. För min del blev det kaka med öronproppar på. Stärkta av kakan spelade Anna och jag in en sång till nån som fyller år. Jag avslutade med hurra-rop som lät som en kråka. Jag hoppas att regissören regisserar ordentligt innan slutresultatet levereras om några dar.

Kaka med öronproppar kaffe och boken Just innan jag dog

En stärkande kaka med öronproppar till eftermiddgskaffet.


Det var länge sen vi åt fisk, tyckte jag, så till middag idag serverades lax till Gymnasisten och sill till… oss vuxna, tänkte jag skriva, men nu är vi ju vuxna alla tre. Oss kvinnor på två ben (utom när de krälar under sängar), då. Ur kylen hämtade jag go-dricka som stått på kylning lääänge.

Sill och potatis med nubbe och öl

Fisk till middag med öl och en och annan klar.


Torsdagskvällen ska avslutas med Morden i Helsingör och Efterlysta för mord, precis som en vanlig sommartorsdag.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min sjuke lille bilman som nu förhoppningsvis är frisk och friskförklarad

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Trams, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tisdag kväll den 4 augusti och artonde semesterdagen 2020: Matberg, inlagd Clark, pojkbesök i sovrummet och indiskt att runda av med

Publicerat den 5 augusti, 2020 av Tofflan

 


Kära dagbok…

Kattmatsberg

Ja våra katter lär inte svälta med det här matberget i skafferiet…

Ja det blev en jädra storhandling igår. Nu har vi dels fyllt på vissa förråd och dels köpte vi sånt som behövdes genast. Framför allt har vi fyllt på förråden till familjen Katt. Snacka om matberg till våra tre fyrfotingar, ett berg som Fästmön byggde upp när vi kom hem igår. Sand har de också fått, fast bara två kartonger. De väger nämligen bly (typ åtta kilo) och jag fyllde på pottorna med sand igår samt vi hade en kartong sand kvar. Det känns skönt att ha fått hem tunga saker eftersom vi verkligen inte vet hur det blir med Clark Kent*. (Ska han överleva eller inte..?) När vi skulle åka och handla igår började nämligen fläktremmen att ge hals… Jag bestämde mig för att be dem kolla den också nu när min lille bilman ska vara hos doktorn i några dar.

Till middag igår blev det ICA Maxi Gnistas kycklingspett och bröd samt Annas paprika- och fetaoströra och sallad. Jag drack vatten till. Ändå protesterade magen och jag fick ont. Jag blev lite besviken eftersom magen hade klarat frukosten bra.

Kycklingspett med Annas paprika o fetaoströra

Tisdagsmiddag.


Jag hann packa igår också eller i vart fall en del, men det mesta har jag koll på. Nu ska vi ju inte vara borta så länge och det finns alltid saker att handla om det skulle behövas – vi ska ju inte till världens ände.

Sista delen av dokumentären om Susan Powell såg vi samt ett avsnitt av Miss Marple som jag faktiskt inte hade sett. Sen ägnade jag mig mest åt att läsa. Jag fick tre egna ”dokumentärfilmer” ivägsända vi e-post och hoppas att mottagaren kan göra nåt kul av dem. Kanske kompletterar vi med en filmproduktion under dan från oss alla på Main Street.

∼ ♦ ∼

Tidig morgon selfie 5 aug 2020

Nej det var inte roligt klockan 5.40 i morse.

Tro det eller ej, men… Jag vaknade innan mobillarmet gick igång i morse. Kände mig som en zombie och undrade hur det ska bli i höst. För är det så att jag ska jobba från min arbetsplats brukar jag kliva upp runt klockan 6.15. I morse var klockan 5.40 när jag slog upp mina ljusblå. Jag började dan med att starta Annas moccamaster innan jag gick in i badrummet. Familjen Katt sov alla tre, så de fick inte frukost förrän efter att jag själv hade slevat i mig min yoghurt.

Fläktremmen gnisslade bara helt kort i morse, men jag bad verkstan att kika på den eftersom bilen ändå ska vara där ett par, tre dar. De lovade att kolla den. Antingen räcker det att smörja upp den eller också måste den bytas. Ja, jag bara ser tusenlapparna flyga iväg… Men nu är Clark Kent inlagd för operation i alla fall. Vi har varit med om så mycket tillsammans, han och jag, så jag hoppas verkligen han överlever och piggnar på sig.

Augustimorgon hörnet Storgatan St Olofsgatan

Hörnet S:t Olofsgatan – Storgatan, augustimorgon, 2020.

Jag noterade att verkstan står fast vid att min lille bilman är lagad, ombesiktigad och klar till fredag, vilket känns bra. Mindre bra var förstås att kundbussen in till stan inte går under dessa coronatider, men jag hade en sån tur att jag fick lift in till baksidan av centralen med en tjej som sommarjobbar på Toyota och som hade ett ärende in till stan. Det blev sen en skön tio minuters promenad denna friska augustimorgon. Det var ganska kallt i luften och jag var glad att jag hade både jeans och tröja på mig.

En hel del trafik var det och förvånansvärt många människor på väg till eller från jobbet såg jag. Jag hade lite lust att krypa ner i sängen igen när jag kom hem, men insåg att jag troligen inte skulle kunna somna om. I stället plockade jag ur diskmaskinen och tömde kattpottorna medan jag bryggde mer kaffe. Citrus har busat som 17 i bakgrunden medan jag har skrivit det här och druckit dagens tredje muminmugg kaffe. Magen hade jag tömt flera gånger före klockan åtta i morse och i skrivande stund känner jag ingen värk alls. Hoppas det håller i sig!

Citrus tittar in i kameran på rygg

Busan Citrus.


Medan jag väntade på att dagen skulle vakna på riktigt passade jag på att säkerhetskopiera filer och läsa. Ibland känner jag mig nästan som mest lycklig när jag sitter vid datorn och skriver eller grejar med bilder. Ganska sjukt, egentligen, men var och en blir salig på sitt sätt.

Sen vaknade min sambo och vi tog in kaffe till sovrummet. Jag läste ut boken om en änka och bytte till en bok om en maka och mor som är med om en bilolycka och förlorar minnet. Båda böckerna är mer som psykologiska thrillers än rena kriminalromaner, om jag har uppfattat dem korrekt.

Böckerna Änkan och Just innan jag dog

Bokbyte från en bok om en änka till en bok om en maka och mor med minnesförlust.


Men utanför sovrummet stod en liten pojke och grät så hjärtskärande. Nej, det var inte Gymnasisten utan Lucifer. Då veknade mammornas hjärta och pojken fick komma in i rummet där ingen katt vanligen får vara. Först låg han under täcket, sen fick han en egen filt av Anna. Där låg han och halvsov och spann – och passade på att tvätta fötterna…

Vid fotändan först.
Sen tvättade Lucifer fötterna…
…och sist låg han bara på en filt och myste.


Resten av dan var vi väl inte världsaproduktiva, men Anna tvättade ett par maskiner. På eftermiddagen gick vi en långpromenad på stan (en och en halv timme). Då hann vi också slafsa i oss var sin lakritsglass med saltlakritsflakes från Lakritsroten också. Det var alldeles för mycket glass idag, så det rann nerför strutarna och trutarna. Lite större och några fler servetter hade inte varit fel.

Lakritsglass i strut med saltlakritsflakes

Idag blev det lite för mycket glass i strutarna. Men gott är det!

∼ ♦ ∼

Hemma tog vi en kort siesta under vilken jag gjorde några ekonomiska uträkningar samt slet upp ett bokpaket från Bokus. Paketet hade levererats i en påse som hängde på dörren. Suveränt att slippa gå iväg för att hämta. Det blev två spännande böcker till mig, Beatrice och Söndagsvägen, och en bok till Anna, Narrspegel, i sommarpresenter från mig.

Beatrice och Söndagsvägen till mig…
Narrspegel till Anna.

Middagen i kväll blev indisk. Jag beställde och hämtade från Indian Kitchen. Alla tre åt vi papadums med chutney, men Anna och jag delade på ett naan och en portion Chicken Karahi. Jag blev riktigt mätt ändå. Magen bråkade på eftermiddagen efter glassen, så jag vågade inte äta mer.

Öl och papadum med chutney.
Chicken Karahi var smakrik och hade en hel del koriander i sig.


I kväll ska jag försöka rensa min mobil så att jag kan fota riktigt mycket på vår resa. Vidare ska mobilsystemet uppdateras. Sen blir det Fearless på TV.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Änkan

Publicerat den 5 augusti, 2020 av Tofflan

Ett inlägg om ett thrillerfynd.


Fiona Bartons bok ÄnkanPå semestern händer det att jag gräver i en och annan boklåda. Bland annat grävde jag hos Erikshjälpen trots att man hade släppt in betydligt fler människor än tillåtet – ”vadå pandemi? det vet jag ingenting om” (nästa besök dit dröjer). Jag hittade en pocket i kategorin thriller, Fiona Bartons debutbok Änkan, tillika första delen i Kate Waters-serien. Jag greppade boken och läste ut den väldigt snabbt – precis som jag gör med bra böcker.

Änkan i boken är Jean Taylor som har levt ett till synes vanligt liv med sin man Glen. Men så blev Glen anklagad för ett fruktansvärt brott. Och Jean då..? Vad var hennes roll? Visste hon något? Var hon medskyldig? Nu när Glen hastigt har dött är hon fri att avslöja det hela. Hon väljer journalisten Kate Waters.

Berättarperspektiven växlar i boken främst mellan Jean, Kate och en polis. Tiden växlar likaså mellan dåtid och nutid. Det är tydligt angett när saker och ting sker och vem som skildrar det hela, vilket gör att det aldrig blir rörigt. Det lyfter i stället berättelsen snabbt framåt, lika snabbt som jag läser, ungefär.

Änkan är en thriller som jag hastigt läser ut. Och när jag såg att det finns en uppföljare, Barnet, vill jag förstås ha den också. För slutet av Änkan ger inte alla svar. Journalisten Kate Waters är den som så att säga bär serien och är dess huvudperson.

Toffelomdömet om Änkan blir högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 

Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 14 kommentarer