Kära dagbok…

Söndagen den 9 augusti 2020

Anna på bilden och jag grundade med frukost på hotellet.

Att vara utan bil i Motala är inte så stort problem egentligen eftersom där inte finns några direkta avstånd till saker och ting. Men ändå. Är det sommar, sol och 30 grader varmt bör en vara rustad. På söndagen rustade Fästmön och jag oss med en hotellfrukost som var… sisådär. Frukostpersonalen var inte särskilt trevlig och när jag bad om salt fick jag först ett saltkar som var i princip tomt (det var av glas så det syntes). Men… vi åt ordentligt innan vi gav oss iväg för att införskaffa blommor.

I stan fanns ingen blomsteraffär, än mindre nån öppen affär, men relativt nyöppnade Coop, som ligger där Park Hotell (tror jag det hette) låg, var det gångavstånd till. Där hade vi kollat med såväl vännen FEM som vännen Inna att det fanns buketter att köpa. Jag köpte gerbera och lite blandat i en fin, somrig bukett. Buketten var till mina föräldrar och morföräldrar. Eller till deras grav, rättare sagt.

Det var fina blommor, men ändå. Det kändes rätt torftigt. Och det blev bara ett enda besök till graven. Jo, jag vet. Det är gångavstånd till allt i Motala, men det är också väldigt mycket uppför till kyrkogården. En springer liksom inte i 30 graders värme. Jag fick i alla fall sätta ner min bukett hos mina kära och jag pratade en stund med dem, bland annat berättade jag om bilen. Min pappa hade blivit galen på Toyota Uppsala…

Mina käras grav.

Jag och Anna efter badet.

Sen började vi vår marsch ut till Varamon – vi var mycket badsugna båda två. Där jag en gång cyklade går nu en väg enbart för bilar och över den en gångbana. Sen var jag lite lost och såg till att vi fick ta en omväg runt Z-parken. Till sist kom vi fram till Brandbryggan efter att ha svidat om till badkläder under på en toalett. Och tro det eller ej – för det finns ingen bildbevis! – men jag var först i badet. Det var kallt och jag gick runt det som en gång var en flotte vid Brandbryggan och doppade mig bara innan jag sen klev upp igen. Anna var i en längre stund och simmade lite. Vi var förstås inte ensamma, så det var väl lite därför också som vi inte badade så länge eller la oss på stranden utan höll oss på bryggan. Men ändå. Nu har jag badat i Varamon och det var nog typ 30 år sen… Efter badet gick vi upp till Vättershall och tog vätske- och saltpaus i form av var sin öl och nötter.

Det går en väg där jag cyklade som barn. Vi fick ta en gångbro över.

Varamon vid Brandbryggan. Det ser glest ut med folk, men…

…den skarpögde ser att det är packat på hela stranden.

Anna simmar. Men är det ett spöke längst ut på bryggan???

Anna på vätske- och saltpaus efter badet.

Det är bara att inse att jag nog inte är nån bra Motalaguide. Jag tyckte att vi skulle gå en annan väg tillbaka hem, längs med Vätterpromenaden, eftersom jag trodde att det skulle fläkta där. Det var stekhett på vägen dit och det fläktade inte alls. Men vi passade på att titta på och fota Motalabron i dagsljus också. 

Motalabron är 600 meter lång.

Anna nedanför Motalabron.

Under Motalabron.

När vi kom fram till hamnen köpte vi laktritsglass från Götlunda samt bokade bord på Hamnkrogen innan vi gick hem, fräschade till oss och gick ner till hamnen igen för att äta middag på tukvinnahand.

Götlunda lakritsglass i hamnen efter den långa marschen.

∼ ♦ ∼

Äntligen blev det middag i hamnen! Lustigt nog åt jag nästan likadan middag som kvällen innan, men jag tog pommes frites i stället för potatisgratäng till kycklingen och citrontartufon smakade mycket mera citron på Hamnkrogen än på Sjöglimten.

Reserverat för två på Hamnkrogen.

Anna med öl på Hamnkrogen.

Kyckling och pommes åt jag.

Och citrontartufo igen, med mer citronsmak denna gång.

Trots att vi hade gått bra långt på dan ville vi fortsätta lite till. Efter middagen gick vi till Stadsparken. Där hittade vi inga mördade flickor, men väl gröna, cyklande män och en fullkomligt underbar färgprakt av olika blommor. De gröna, cyklande männen samt blommorna låg där det tidigare varit en fontän.

En grön cyklist och blommande färgprakt i Motalas stadspark.

En grön, cyklande man. Snyggt!

Blomsterprakt i Stadsparken Motala.

Vilka färger!

En gul skönhet i stadsparken.

Innan vi gick hem till hotellet tog vi förstås några bilder av Motalabron vid solnedgången. En sån underbar kväll som ger en energi länge!

Det finns smidda cyklar vid Vätterpromenaden. Motalabron i bakgrunden.

Motalabron och vattnet i solnedgång.

Ett konstnärligt försök.

∼ ♦ ∼

På våra mobiler har vi såväl stegmätare som vägmätare. Lustigt nog gick vi inte bara olika många steg den här söndagen, vi gick olika långt – trots att vi var tillsammans hela tiden. För min del är i alla fall 18 929 steg och 11,8 kilometer rekord för mig. Mina proppiga ben tackar för detta och jag tänker faktiskt be Anna ge mig den sista sprutan blodförtunnande i morrn.

∼ ♦ ∼

To be continued…

∼ ♦ ∼

Livet är kort.