Kära dagbok…

Måndagen den 10 augusti 2020

Jag var orolig på måndagsmorgonen eftersom bilverkstan i Köping skulle ringa. När det inte kom nåt samtal från dem tyckte Fästmön att jag skulle ringa upp själv innan vi åkte till Stöllestan a k a Vadstena. (Det är inte jag själv som har kommit på benämningen Stöllestan utan en Vadstenabo.) Så jag ringde och förklarade läget. Andreas lovade att göra sitt bästa och försöka laga Clark Kent* så vi kunde åka hem med honom på tisdagen. Men Andreas skulle först återkomma på eftermiddagen med besked om det var möjligt. Jag var orolig hela dan samtidigt som jag försökte skärpa mig, slappna av och bara ha det bra.

∼ ♦ ∼

Vi köpte ingen KÖRV, men jag tyckte skylten, som var det första jag såg när jag klev ur vännen FEMs bil, var jätterolig.

Det är inte alla som turistar i sitt Barndomsland som har en privatchaufför. Det hade jag i måndags. Och Anna också, förstås. Vännen FEM kom och hämtade oss klockan elva utanför hotellet för en tripp till Stöllestan. Planerna för dagen var att gå i affärer, besöka Vadstena slott, träffa vännen Inna samt besöka en antikhandel på vägen mellan Motala och Stöllestan samt en second hand-affär i Motala när vi återvänt. Och allt detta hann vi med. Dessutom fikade vi två gånger.

Vi inledde med att gå i några affärer. Till och med jag shoppade – två tvålar i två olika affärer. Jag hade god lust att köpa roliga ko-kort också och kanske kläder, men insåg att jag behövde hålla i plånboken lite. Runt lunchtid var det dags för första fikan. Då besökte vi Gamla konditoriet på Storgatan. Det var härligt att kunna sitta utomhus på konditoriets gård.

Många jätteroliga ko-kort.

Tjurko-herde!

Anna tittar på fina saker.

Fika på Gamla konditoriet.

I en av slottets salar lyste solen in genom fönstren.

Stärkta av fikat stegade Anna och jag iväg till slottet, medan vännen FEM tog med sig sin bok och satte sig på en bänk vid sjön för att läsa. Vi fotade massor och gick både längst ner i slottet och kollade kanoner och högst upp för att kolla in kapellet. Nån guidad visning hann vi inte med, tyvärr, men då har vi nåt på vår att göra-lista till nästa gång. Senast jag var på guidad visning var med min pappa när han fortfarande jobbade i Stöllestan. Vi läste om hertig Magnus och Vadstenabullret, om öl och personliga bestick. Nog hade vi kunnat stanna längre än den knappa timme vi var där, en timme som avslutades med sedvanligt toalettbesök.

Anna fotar utomhus.

En fönstersmyg inne i slottet.

På väg till kanonerna.

De stod ju lite långt från gluggarna, tyckte vi.

Hertig Magnus och Vadstenabullret.

Öl var viktigt redan då.

Och besticken var personliga.

Slottsfröken.

Vilken liten säng!

Efter att ha flåsat uppför och nerför trappor i Vadstena slott var det dags att plocka upp vännen FEM nere vid vattnet för att sen gå till Bagarberget. Där hade vi stämt träff med vännen Inna för dagens andra fika i Stöllestan. Jag hade inte träffat Inna sen mamma levde – och mamma gick bort 2016. Lustigt nog var mamma med mig en gång och hälsade på Inna i Aska. Tyvärr blev det inte mer än nån timmes fika på måndagen, men vi ska givetvis fortsätta hålla kontakten. Det händer att vi ringer varandra ibland, för det går ju också bra. Vännerna FEM och Inna har för övrigt en viss koppling, men det tänker jag inte gå in på här.

Vännen FEM satt vid vattnet och läste.

Sen gick vi upp till Bagarberget och fikade med Inna.

På hemvägen stannade vi till vid Figurinen och därefter Återvinningen. En helt sanslöst rolig kvinna jobbade på Figurinen. Hon svor som en borstbindare och var lika dålig på textilslöjd som jag. Andreas från Framtida bil ringde två gånger under besöket där för att avrapportera. Han trodde att bilen skulle vara klar för avhämtning tisdag eftermiddag. Tyvärr skulle det visa sig att det inte var så, men det visste varken han eller jag på måndagseftermiddagen. Jag blev bara glad.

Vi köpte gardiner till Slottsfrun och Slottet samt en Iittala istång till oss själva på Figurinen. På Återvinningen hade vi nog kunnat hitta ett helt bohag om vi ville ha haft det. Jag nöjde mig med två böcker, Pernilla Ericssons Jag ska hitta dig, som är del två i Erlagruppen-serien samt Per Anders Fogelströms Erövrarna, del tre i Kamrater-serien.

Kikki fanns på Figurinen…

…men vi köpte bara gardiner och en istång.

Bokavdelningen på Återvinningen är stor…

…fast jag nöjde mig med två böcker som stod på inköpslistan.

Vi var ganska trötta och varma när vännen FEM hade släppt av oss vid hotellet, men fräschade snabbt till oss efter en stunds vila. Vi gick till Berggrens Öltapp & Mat för att äta middag. Det var ljummet och vi satt förstås utomhus och drack öl och åt burgare, halloumiburgare för min del. Till dessert tog jag kaffe och tre chokladpraliner som såg ut som köttbullar. Mums!

Öl var gott i värmen!

Min halloumiburgare.

Mitt middagssällskap.

Kaffe på maten…

…och köttbullar, nej, chokladpraliner.

Efter maten gick vi en kvällspromenad och tittade bland annat på ett gammalt ödehus mitt i Motala. Jag mindes det som ett konditori där man kunde fika i trädgården, numera en grusparkering. Det stämde, fick jag veta dan därpå av vännen FEM. Givetvis gick vi längs vattnet och tog några bilder. Den gamla stenbänken stod kvar, men i hamnen låg världens lyxbåt. Och så var det fullt av spindlar. Anna fotade dem alla, nästan, jag förevigade bara en.

Ett ödehus mitt i centrum.

Intill ödehuset ett vinkelhus.

Den gamla stenbänken var kvar.

Lyxbåt i hamnen.

Motala = Spindelstan

∼ ♦ ∼

Kvällen avslutades med var sin skvätt vin och läsning på hotellrummet när vi hade packat. Jag hann med ett bokbyte och det blev från en psykologisk thriller till en true crime-bok. Sen försökte jag sova gott och drömma att bilen var lagad så att vi kunde hämta den som planerat.

Bokbyte i Motala från psykologisk thriller till true crime.

∼ ♦ ∼

To be continued…

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = älskade, döende bilmannen

Livet är kort.