Kära dagbok…

Under denna i natt…

I natt jagade vi en geting. Ja det måtte ha varit en syn för gudarna – eller de andra, snarare – när två nakna tanter far upp ur sängen och skriker och viftar. Jag skulle bara puffa till mina kuddar innan jag släckte lampan i natt när en geting flyger ut ur det ena örngottet. Jag lappar till den – och den försvinner spårlöst. Eller bakom sängens ena gavel. I våra födelsdagsdressar drar vi ut sängen från väggen och DÄR! Bland en massa dammråttor ligger det randiga djuret, till synes livlöst. Jag kravlar mig in under sängen och säkrar odjuret. Fästmön står bakom mig och.. asgarvar, troligen inte åt getingen. Resten är historia. Vi överlevde, men det gjorde inte getingen. Och som ett tecken hittade jag ytterligare en död geting i morse, denna gång på min sängmatta. Verkar gilla vårt sovrum, getingarna. Och nej. Självklart blir det varken foto eller film från nattens övning. Varsågod att titta på vår säng, bara.

∼ ♦ ∼

Läsningen går snabbt framåt.

I morse På förmiddagen när jag vaknade höll jag mig mest i sängen, inte under den. Jag började läsa en relativt nyinköpt psykologisk thriller igår och läsningen går snabbt framåt. (Jag noterade idag att även Anna läser snabbt, just nu betar hon av Herkules-serien med Mons Kallentoft – östgöte i förskingringen – som huvudförfattare.) I natt var klockan typ ett eller nåt när jag skulle avsluta läsningen, men då vidtog ju ovan refererade äventyr. Jag hade lite huvudvärk när jag vaknade i morse. Magen är inte ond idag, jag vill gärna tro att det värsta är över. Huvudvärken berodde nog på nattjakten, inte på boken.

En hårig typ dök upp vid köksbordet och tittade menande på mig.

I morse var det extra skönt att duscha efter att ha besökt Dammråttornas Oas. Jag var sen till frukostbordet, Anna hade redan dukat fram. Vi åt och drack ännu mera kaffe – och magen beklagade sig inte alls. Innan jag hann plocka undan hade Anna plötsligt försvunnit från köksbordet. Mitt emot mig satt… en hårig typ och tittade menande på mig. Ja han fick några bitar ost. Det finns visst folk i sociala medier som oroar sig över att våra katter bara får blötmat. Det ska folk bara skita i, för blötmat är bra för katter som annars lätt får vätskebrist under sommartid när det är varmt. Via blötmat får våra katter i sig vätska och de mår så bra så. Torrfoder får de också, men i mindre portioner. Vi missköter verkligen inte våra katter om nu nån, som tror sig veta allt, skulle tänka så. 

∼ ♦ ∼

I eftermiddags kom ett härligt besked från bilverkstan: Clark Kent* har överlevt operationen och är nu redo att ombesiktigas. Verkstan kör ner bilen till besiktningen och nu gäller en sista stunds tumhållning innan jag kan få hämta Clark, fit for fight igen, på verkstan under morgondagen. Bäst av allt: kostnaden för vården reparationen har minskat med 3 000 spänn. Hurra!

Clark Kent är på väg att bli frisk!

I och med bilbeskedet ovan har jag också ringt hotellet för att kolla incheckningstider etc. Allt är klart för vår ankomst. Måtte Clark passera kontrollen!!!

∼ ♦ ∼

Anna och Gymnasisten var iväg och handlade middagsmat samt nåt stärkande till eftermiddagskaffet. För min del blev det kaka med öronproppar på. Stärkta av kakan spelade Anna och jag in en sång till nån som fyller år. Jag avslutade med hurra-rop som lät som en kråka. Jag hoppas att regissören regisserar ordentligt innan slutresultatet levereras om några dar.

En stärkande kaka med öronproppar till eftermiddgskaffet.

Det var länge sen vi åt fisk, tyckte jag, så till middag idag serverades lax till Gymnasisten och sill till… oss vuxna, tänkte jag skriva, men nu är vi ju vuxna alla tre. Oss kvinnor på två ben (utom när de krälar under sängar), då. Ur kylen hämtade jag go-dricka som stått på kylning lääänge.

Fisk till middag med öl och en och annan klar.

Torsdagskvällen ska avslutas med Morden i Helsingör och Efterlysta för mord, precis som en vanlig sommartorsdag.

∼ ♦ ∼

*Clark Kent = min sjuke lille bilman som nu förhoppningsvis är frisk och friskförklarad

Livet är kort.