Kära dagbok…
En halv bytta chili- och lakritsglass blev perfekt kvällsmat igår.
Magen fortsätter att vara mer eller mindre ond. Det är jobbigt. Jag försöker testa och se om det är nåt jag äter som jag inte tål. Hittills har jag inte kommit fram till nåt. Sen kände jag av ryggen i morse och benen har krampat lite under nätterna, trots att jag både rör på mig och dricker ordentligt. Och äter salt. Igår kväll grävde jag fram en liten bytta chili- och lakritsglass ur frysen. Den var ungefär halvfull, så den blev perfekt till kvällsmat. Jag var inte hungrig, mest bara sugen på nåt salt.
Jag var rätt trött igår kväll. Värmen i kombo med jobbstart och säkerligen åldern tar väl ut sin rätt. Det blev ganska tidig sänggång och jag sov hyfsat i natt. Nu är det inte så mycket oro och grubblerier i negativ bemärkelse, utan snarare grubblerier i positiv riktning. Bilfrågan ventilerade jag förstås med Fästmön på kvällen, men det är jag själv som tar det slutgiltiga beslutet. Det känns bara bra att vi verkar vara överens.
∼ ♦ ∼
Idag vaknade jag till en mulen dag. Det är ändå varmt ute, men luften kändes friskare och svalare när jag kämpade mig förbi Gustavianum och Domkyrkan och vidare genom Odinslund. Hemma hade jag lämnat fem sovande varelser – två människor och tre katter. För en av människorna innebär dagen skolstart igen. Det blir nog bra med lite vardagsrutiner igen.
Familjen Katt har, som synes, sina egna rutiner, i alla fall om morgnarna. Först skriker de lite, vanligen mellan klockan fyra och fem, sen får de mat och sen sover de.
∼ ♦ ∼
Idag blev det visst nya rutiner på jobbet också. Nästan alla chefer var här, inklusive avdelningsdirren. Många av dem har fram till nu jobbat på distans precis som jag. Men min upplevelse är att de har varit så förbaskat osynliga trots att de har varit i tjänst. Dirren har en spökskrivare, nåt som är allom känt på avdelningen. Ändå har det inte kommunicerats särskilt mycket. Dessutom är det fler än jag som har reagerat på att dirren skriver om sig själv i tredje person, du vet, kära dagbok, ungefär så där som väldigt små barn gör. Det inger inte nåt större förtroende. Då var det roligare att möta en av enhetscheferna igår och berömma för den korta, men regelbundna kommunikationen med medarbetarna. En behöver liksom inte krångla till saker, särskilt i ett läge där många av oss har varit/är isolerade är det viktigt att ledarna syns och finns tillgängliga.
Att kommunicera regelbundet med sina medarbetare trots distansarbete och isolering behöver inte vara krångligt.
Men på lunchen fick jag kännas vid isoleringen och utanförskapet. Cheferna med flera stod före mig i kön i lunchrestaurangen. De såg mig. Två av dem hälsade på mig. De satte sig vid ett bord och jag satte mig ensam vid ett annat. Ett mycket effektivt sätt att få en att känna sig utanför. Inte en enda av dem frågade om jag ville sitta med dem. Jag hade själv aldrig kunnat göra så, inte mina tidigare chefer heller. Jag lär minnas den här stunden och känslan. När den anklagade mobbaren mobbas… Medarbetarskapsprogrammet omfattar tydligen inte ledningen.
Medarbetarskap? Där sitter dom, här sitter jag.
Utöver detta har jag haft flera goda samtal idag. Jag har blivit tillfrågad om fler introduktioner och ska träffa fyra nyanställda på måndag. Vi ska ses i ett stort mötesrum och håller avstånd, men visst är jag ändå lite orolig… Samtidigt är jag glad över att jag är efterfrågad. Och så var det extra kul att träffa F en stund idag.
Glad är jag också att jag lyckades få en ung person intresserad av ett vikariat i en finfin butik i hörnet Svartbäcksgatan-S:t Olofsgatan. (Finns även en butik i Forumgallerian.) De har alltid så himla fin skyltning hos Tehörnan och hade jag varit yngre skulle jag själv ha sökt jobbet!
Ett vikariat som jag lyckades få en ung person intresserad av.
∼ ♦ ∼
Nu ska jag vila en stund för att hitta kraft för en tur till affären. I morgon ska jag jobba hemifrån. Här finns inga ”dom” eller några medarbetarskapsprogram. Det känns skönt.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Två böcker som stod på 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 