Kära dagbok…

Arbetsdagen lämnade en fadd eftersmak i munnen efter sig. Det tycks vara många saker det går prestige i. Kan en inte ta efterfrågad återkoppling och kritik kanske en inte ska be om det. För min del var det tur att jag fick fina minttabletter av Fästmön i present. Tabletterna tar bort dålig smak i såväl manliga munnar som kvinnliga. Men… de är sockerfria och varning utfärdas för det sorbitol som finns i tabletterna. Sånt är inte bra alls för min mage – och därmed inte heller för eventuell mänsklig omgivning.

Bra mot fadd eftersmak i munnen.

På kvällen fick jag ett väldigt bra skrivflow. Nej, nån roman blev inte skriven, men ett inlägg om mina födelsedagsböcker. För en gångs skull skrev jag om några böcker innan jag hade läst dem! Jag hjälpte Gymnasisten med hans middag mellan skrivandet – och leveransen av den sista födelsedagspresenten 2021. Igår kväll kom nämligen ett bud från Bokus varifrån Gymnasistens pappa hade skickat mig en mysdeckarbok. Tusen tack!

Ett paket från Bokus levererades med bud…

…och ett grattis från Jerry.

Paketet innehöll den här mysdeckaren!

Jag åt min middag sent, men jag var inte så hungrig som jag brukar vara. Till kvällskaffet delade jag och Gymnasisten på det som var kvar av tårtan. Jag måste säga att tårtan kändes fräsch och fruktig och inte alls sötslibbig. Tack för den, Anna som köpte den, och Butiken på hörnet som bakade den!

Tisdagsmiddag.

Sista tårtbiten intogs vid datorn.

Ett samtal med vännen FEM hanns med också innan jag gjorde kväll och hällde ner mig i fåtöljen. TV:n inbjöd inte direkt till nåt sevärt, men jag startade nyheterna och hade på i bakgrunden när låset i ytterdörren rasslade till och Anna kom hem.

∼ ♦ ∼

Det bästa som går att åstadkomma just nu.

Den här veckan är en kort arbetsvecka och numera gillar jag ju sånt. Jag ska klippa mig i morgon eftermiddag och efter det väntar en ledig kväll och tre lediga dar. Efter klippningen skjutsar jag ut Gymnasisten till Förorten så att han får hänga några dar med sin pappa. Att leva isolerat i en pandemi är tufft för oss alla och kan vi hålla varandra sällskap är det gott. Distansundervisningen varannan vecka fortsätter terminen ut för Gymnasistens del. Det är förstås inte optimalt vare sig utbildningsmässigt eller smittspridningsmässigt sett, men det bästa som går att åstadkomma just nu.

Ångra!

Anna är ledig i morrn när jag jobbar och jag är ledig de tre kommande dagarna när hon jobbar. Så är det att leva med nån som jobbar i vården. Jag vill inte säga att hon är en hjälte, för det vet hon att jag tycker. Men jag tycker också att detta ”hjälteskap” skulle ge bättre avkastning varje månad vid löneutbetalningarna. Det är skamligt att hon inte ens fick den bonus som ”alla” i hennes fack fick för sitt coronaarbete förra året. Alltså alla i hennes fack som var anställda av kommunen. De andra, däribland Anna som då hade en privat arbetsgivare, fick inte en spänn. Då ska du dessutom veta, kära dagbok, att Annas arbetsplats var en av få i kommunen som hittills – ta i trä! – har varit smittfri från covid 19!

∼ ♦ ∼

Idag blev det en härlig kafferastpromenad. Vädret var OK och en del av promenaden fick jag sällskap av ordföranden i min bostadsrättsförening. Det var väldigt bra, för vi kunde avhandla några ärenden. Vi skildes åt vid ett övergångsställe och jag fortsatte upp mot och runt Höganäsparken. En del vägarbeten pågick på vägen. Träden börjar bli gröna och vårblommor finns det gott om. Flera av bänkarna i parken var upptagna. Jag hade gärna slagit mig ner en stund om jag haft tid. Det hade jag inte. Jag bara stannade och fotade detta onödiga och skitfula klotter.

Det är vårblommor överallt.

Vägarbete pågår.

Onödigt och skitfult klotter.

∼ ♦ ∼

På seneftermiddagen gick vi och handlade mat och dryck till de närmaste dagarna. Allt fick vi inte med oss, men Anna tar nog en tur i morrn igen. Till middag i kväll blir det varmrökt lax med kokt potatis och såser av olika slag.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.