Kära dagbok…
(matprat ==>) Så gott det var med varmrökt lax till middag igår! En annan bra sak med den rätten är att vi alla tre äter samma. Det är bara två olika sorters såser som ställs fram. Jag och Fästmön föredrar romsås, Gymnasisten hollandaise. Och jisses! Jag som hatar matlagning har väl aldrig pratat så mycket mat som det senaste året! Det finns ju liksom inte så mycket annat att göra än att äta och dricka gott, det sa också damen 70+ som jag träffade på utomhus igår på väg till affären. Men visst skulle jag önska att nivån på samtalsämnena ibland var lite högre än såser och nya smakar på än det ena, än det andra. Nu är det emellertid som det är. Äter gör jag dessutom med god aptit. Till i kväll ska det bli nån form av skaldjur. GW:s bubbel ligger på kylning.

Varmrökt lax och potatis för oss alla tre.
(bokprat==>) Jag gillar ju att prata böcker, men mest gillar jag att läsa böcker. Igår kväll blev det bokbyte. Den kinesiska kärleksromanen, som egentligen var mer en västerlännings syn på det kinesiska samhället, byttes mot en alldeles nydoftande födelsedagsbok. Det var inte lätt att välja vilken i högen jag skulle ta. Den bok jag hetast önskade mig var dock Anna Janssons Galgbergets väktare – och den blev det. Starten har blivit både spännande och tragisk. Gotländsk sommarnattsspänning, med andra ord. Och doften av en alldeles ny bok är helt… magisk…

Bokbyte från kinesisk kärleks- och samhällsroman till Gotländsk sommarnattsspänning.
Onsdagskvällen förflöt med lax i magen, läsning och Återskaparna på TV. Anna telefonerade med sin mamma och vi hade en tanke om att vi tre skulle äta sill tillsammans i morrn. Nu är Annas snälla mamma inbokad på annat vis, så det det får bli ”snubbe” med oss nån annan gång. Anna jobbar dessutom till klockan 16 och det blir därför ingen sillunch utan snarare sill och potatis till middag. (<==matprat igen!) Min plan är att städa hela dan i morrn, åtminstone dammsuga och torka av i badrummet. Det behövs verkligen, för jag har inte dammsugit på över en och en halv vecka.
∼ ♦ ∼
Morgonen var även idag solig och kall, med ett par, tre plusgrader, dock. Båda datorerna, även jobbdatorn, startade fint och inga programvaror krånglade. Den här veckan har det varit åtminstone ett par möten, vad jag förstås, som berör mig, men som jag inte har fått delta i. Idag var ett av dem. Jag hoppas på att få information om det som utlovat. Annars gråter jag i hjärtat att en eventuell kommande förändring bara blir tillfällig. Den tid det handlar om kanske i alla fall gör mig starkare så att jag kan hitta nya vägar. Nu är det emellertid snart helg. Det innebär tre lediga dar när jag bara behöver försöka sluta tänka på det jag inte kan förändra och fokusera på det jag kan göra nåt åt.
Kafferastpromenaderna är stunder när jag annars känner att jag kan tänka friare. Idag styrde jag stegen under järnvägen upp till Svartbäcksgatan och runt.
Promenaden hade jag behövt göra efter jag fick ett rent förskräckligt mejl. Men nu är det som det är. Från och med den 10 maj och fram till årsskiftet är jag utlånad till en annan avdelning på jobbet. En avdelning jag är övertygad om vet vad kommunikation är för nåt. Tack för den möjligheten!
∼ ♦ ∼
Jag skrev några rader och bifogade ett par bilder i ett mejl till mitt fadderbarn Oscar. Vidare tackade jag ja till att recensera en framtidsthriller. Kanske lite utanför min sedvanliga boksfär, men ändå. En bok är en bok och ger mig glädje när andra saker är befriade från det. (<==bokprat) Dessvärre visade det sig att författaren inte kom åt sina exemplar på grund av pandemin och att förlaget inte vill skicka ut fler recensionsex. Då blir det inget med det heller.
Roligast i eftermiddag var telefonsamtalet från vännen M och chokladgiffeln som Anna hade köpt till fikat. Precis exakt vad jag behövde – en väns röst i örat och nåt smaskigt i mun och mage.

Precis vad jag behövde.
∼ ♦ ∼
Det här är ett tidsinställt inlägg, som vanligt. Jag ska få kalufsen klippt. Efter det hastar jag hem för att hämta bilen och skjutsa ut Gymnasisten till Förorten. Runt 18.30 kanske jag kan slå ner rumpan vid middagsbordet tillsammans med Anna. (^==matprat!)
Jag lämnar dig med ett par bilder på några av blommorna i buketten jag fick av Annas snälla mamma. Tyvärr står vasen mest i sovrummet på grund av vissa fyrfotingar.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Jag tror att maten är en liten extra glädjekick när det inte är så mycket guldkant på vardagen som vanligt 🙂
Lycka till med ”nya” jobbutmaningen !!
GillaGillad av 1 person
Ja mat och dryck… det är liksom det enda en ägnar sig åt när en är ledig – förutom att läsa, dårå, för min del.
Snällt av dig. Jag försöker vara positivt inställd och hoppfull. Det känns roligt att få både arbetskamrater och chefer som vet vad kommunikation innebär.
GillaGilla