Kära dagbok…
Nu ska jag försöka njuta och inte tänka på årsskiftet.
Så många intryck det blev igår! Och så roligt det var att träffa både före detta avdelningskollegor och mina nya kollegor. (De där emellan var det mindre roligt att se förutom en, F, som faktiskt kom fram och pratade rent socialt en stund.) När jag kom hem var jag, värmen till trots, uppfylld av nån sorts energi, den energi en får genom att socialisera med andra människor. Jag tror så ofta att jag är en ensamvarg, men jag är nog en varg som har sökt sin flock hela jävla livet. Det är lite jobbigt, fast ibland finner jag en flock att ansluta mig till ett tag. Det har jag gjort nu, känns det som. Sen försöker jag inte tänka på att det kommer ett årsskifte och då måste jag tillbaka in i kaoset bland personer som bara ger mig ångest. Nej, tyst, dumma tankar! Nu ska jag försöka njuta av den sista arbetsdagen i morgon innan sex veckors ledighet. Sex veckor… en evighet…
∼ ♦ ∼
Det är jobbigt att vara pigg om nätterna…
Igår kväll var det bara jag och Tisslingarna hemma. Katterna har det tufft i värmen, tror jag. De ligger mest och sover och har inte nån större aptit – mer än på Minis efterlämnade torrfoder som hon fick och som skulle vara bra för en katt med njurproblem – som hon ju inte hade. Nåja, jag tror inte att fodret är skadligt för Tisslingarna och jag kom på att jag blandar det lite med blötmaten så att de också får i sig vätska. Jag har inte plockat bort Minis matplats, men där står bara en vattenskål och så har vi bestämt att det ska vara nu. I natt var katterna dessvärre desto piggare. Lucifer levde rövare vid tvåtiden och vid fyratiden var det dags igen att masa sig upp och ge honom nåt att tugga på. Sen när jag klev upp 6.15 ville han mest sova, men lite frukost slank ner både i hans mage och i Citrus.
Min aptit är det också si och så med, men igår åt jag bra. Jag slängde i alla fall ihop en liten sallad av grekisk variant igår. Till den åt jag kolgrillad kyckling och tzatziki samt en macka och ett kokt ägg som var kvar från lunchen. Jag blev proppmätt.
Resten av kvällen hängde jag i fåtöljen, vid en pelarfläkt (inte från Clas Ohlson). TV:n stod på utan att jag tittade på nåt särskilt. Jag läste lite grann, men boken, som jag trodde var en spänningsroman eller i alla fall en psykologisk thriller, har visat sig vara mer en relationsroman.
När Fästmön kom hem från jobbet tog hon nåt litet att äta och så även jag. Det finns inget bättre än vattenmelon och salta pinnar i hettan!
∼ ♦ ∼
Jag dricker inte färgat vatten utan klart. Bilden ljuger lite. Men i en kylväska sitter jag gärna – om det hade varit möjligt.
Hettan håller Uppsala i sitt järngrepp. Jag dricker litervis med vatten och försöker jobba efter bästa förmåga. Igår kom översättningen på min senaste artikel, men den ska inte publiceras förrän jag är tillbaka i höst efter semestern. Skönt i alla fall att ha den levererad och klar, nu återstår bara fotograferingen. Min översättare sitter i Australien och vi har en liten mejlväxeling. Där är det vinter nu. Nästan så jag längtar… Deras vintertemperatur ligger nämligen runt behagliga 20 grader.
Vi fortsätter med våra morgonmöten och idag var vi fyra personer. Jag hade satt på mig en t-shirt och efter tre minuter kände jag hur nånting rann utefter ryggraden – svett… Som tur var var detta dagens enda möte. Efteråt kunde jag glida i ett, visserligen för dagen rent, linne, men ett linne som inte riktigt passar för jobbmöten.
Mitt eftermiddagsfika i trettiogradig värme såg ut så här idag:
Dagens eftermiddagsfika.
∼ ♦ ∼
Här vid fontänen hänger ingen. Än så länge.
Även i kväll är jag ensam med Tisslingarna. Och även i kväll lutar det åt att det blir en sallad, i afton troligen med en variant på Caesarsallad fast utan bacon, förstås. Det är Morden i Helsingör på TV, men eftersom Anna jobbar får vi se programmet på TV4 Play vid ett annat tillfälle. Jag kanske ska försöka engagera mig i min bok på gång, jag har bara läst cirka en fjärdedel.
Anna har sparkat igång vattenfontänen för katterna, den som hennes snälla dotter gav oss en gång. Intresset är väl dessvärre inte jättestort. Än. Vi får se om de ändrar sig under kvällen.
∼ ♦ ∼
Livet är kort.
Den 16 juni i år blev 
Det är inte mycket att se på TV nu för tiden. Det var egentligen länge sen det var det. Men ibland är det gamla inte helt skitdåligt, faktiskt. Igår kväll zappade jag runt bland kanalerna för att hitt nåt att slöglo på innan läggdags. Det blev filmen
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - the neverending story 