Kära dagbok…

Att lediga dagar såsom helger passerar fort konstaterar jag i princip varje vecka. Den här gången önskar jag att helgen hade haft en extra dag. Det blev inte mycket till återhämtning för min del under lördag och söndag. Dessutom har jag fortfarande mycket ont i höger axel. I morrn ska jag upp till jobbet efter att ha fått hjälp med fötterna (också de onda, som sagt). Kanske sitter jag bättre rent ergonomiskt på jobbet. Jag får prova och se. Axeln är rejält inflammerad, det behöver jag ingen läkare för att konstatera.

Fästmön jobbade i helgen och jag försökte hinna med så mycket som möjligt som behövde göras här hemma. På lördagen gick det i ett, agendan var full. Igår på söndagen skulle jag bara handla och bädda rent åt Gymnasisten. Sen försökte jag förbereda middagen så mycket som möjligt, men jag kunde inte ha den klar tills Anna kom hem. Steka kött klarar jag inte av. Men ugnen var uppvärmd, grönsakerna fixade och dukningen klar. Anna stoppade gratängen i ugnen och stekte Gymnasistens kött. Vi åt micrade kycklingfiléer, rester från fredagen. Det blev mycket gott med såser till samt en liten ostbricka avslutningsvis.

Söndagsmiddag med tända ljus på bordet.

Dessert till kvällsfikat medan Citrus tittar på TV.

Och trots att Anna nog var rätt trött efter sin arbetsdag gjorde hon dessert åt oss, med rostad pepparkaka, grädde, lemoncurd och granatäpplekärnor. Det smakade fantastiskt gott till kvällskaffet. Citrus var dock mer intresserad av TV:n…

Resten av kvällen läste jag. Nu är jag inne på andra delen av Kuopio-serien. Jag fick de två första delarna i julklapp av vännen FEM. Även denna gång prickade hon rätt och lyckades introducera mig till en ny och tilltalande författarbekantskap.

Vi tittade också på Allt för Sverige. Jag tycker att det är ganska rörande att se hur dessa amerikaner hittar sina rötter – men också framför allt sig själva. Igår mötte vi dessutom en Uppsalabekant – pastor Amos. Amos körde buss här i Uppsala för några år sen och var känd för sitt glada och trevliga sätt. Uppsalas busschaufförer är annars ökända som de suraste sura.

∼ ♦ ∼

Det droppar utanför fönstret. Kan det vara… snödroppar? (Bilden är snart två år gammal och från Motala.)

I morse vakade jag av det droppade utanför fönstret. Antingen regnade det eller också smälte snön bort. Det var tre plusgrader. Lustigt nog ska det bli sex minusgrader i morrn när jag ska traska iväg. Dumt. Men det ska också bli sol och det ser jag fram emot. Jag hann inte vara ute i solen i helgen – och det var faktiskt lite soligt.

Jag sparkade igång utrustningen och var igång och jobbade vid sju. Då hade jag tömt kattpottorna. Vi börjar få riktigt dåligt med sand, men Anna har nätshoppat. Jag hoppas på snar leverans.

Jobbmässigt hade jag fyra möten idag. Däremellan var det en del mejlerier och inläsning av material till onsdagens enhetsmöte. Plötsligt var arbetsdagen bara slut.

∼ ♦ ∼

I morse fick jag ett roligt mejl. Jag ser fram emot en intressant författarträff IRL, kanske rentav nästa vecka, samt en spännande ny bok.

Annars händer inte mycket roligt. Smittan kommer allt närmare och som flera av mina närstående säger är det kanske så att vi alla behöver bli smittade – och faktiskt blir det, förr eller senare…

Kanske behöver vi alla bli smittade..?

∼ ♦ ∼

Livet är kort.