Tofflan – the neverending story

Kära dagbok…

Jo då! Även Tisslingarna blev ju faktiskt firade igår med nåt extra gott i skålarna (levermojs för katter) och en leksak. Levern slukade de, leksaken var de mest ganska avvaktande gentemot. Själva grejen har en brun fluffig svans som sitter ihop med en liten plastboll som skramlar. Jag försökte busa med katterna och leksaken utan nån större framgång. I morse noterade jag emellertid att de hade lekt med den, för den låg inte där jag sist hade lämnat den. Nåja, de kanske har blivit för gamla för fluffiga kattleksaker och bollar..? Eller kanske för gamla för att visa mig att de gillar att leka och bara spelade ointresserade..?

Extra gott – lever – i skålarna.

Är Tisslingarna för gamla för denna, tro?

Jag fick Toffle som kylskåpsmagnet.

Men även jag fick en present igår. Fästmön var ju borta hela dan och kom inte hem förrän klockan hade passerat 20. Då medförde hon en present till mig, trots att jag varken hade födelsedag eller namnsdag. Jag fick en fin kylskåpsmagnet föreställande Tove Janssons figur Knyttet. Eller Toffle som han heter på engelska. Det är nämligen från Toffle jag har fått/tagit mitt alter ego Tofflan (i vissa sociala medier Tofflisen). Toffle/Knyttet är ängslig och ensam, men vågar ändå ge sig ut för att leta efter en vän. Det finns några Toffle/Knyttet-prylar och jag har boken (på engelska), muggen och nu kylskåpsmagneten.

Onsdagskvällen i övrigt ägnade jag mest åt att läsa. I morse läste jag faktiskt ut boken om mörka hemligheter och bytte till en bok jag har fått för recension som handlar om att vara människa…

Bokbyte från mörka hemligheter till att vara människa.

Vidare såg jag säsongsstarten av Det sitter i väggarna igår kväll. Så glad att SvT tänkte om och inte la ner det här jättebraiga programmet! Men tredje delen av Vit sand gick alldeles försent (började klockan 23) på TV4, så det får vi spara till annat tillfälle.

∼ ♦ ∼

Strulig start på dagen.

Fredagen var åter en solig och blåsig dag, men annars började den inte så bra med utebliven tidning/lokalblaska. Efter klockan sju ringde jag, väntade i telefonkö och anmälde. Nån extra utbärning av uteblivna papperstidningar görs inte längre, men jag kunde få tidningen i morgon, tillsammans med lördagstidningen. Bara det att trekvart senare dunsade lokalblaskan ner på hallmattan… Ja ja, jag hade fått en mejladress för utebliven tidning när jag ringde, nåt som märkligt nog inte står på sidan två i redaktionsrutan hos UNT, så jag mejlade att tidningen hade kommit. Jag fick två autosvar och lite senare svarade en människa och tackade för att jag hade hört av mig och h*n skulle meddela detta.

Under tiden försökte jag starta jobbdatorn. Det gick bra att starta, men det var värre att komma in i mina system och program. Jag var nog inte igång och jobbade på riktigt förrän en kvart i åtta. Det är sent för mig. När jag sen väl var inne blev jag terroriserad av mindre seriösa mejl från min ordinarie avdelning – jag ligger ju i deras gruppsändlista. Till sist blev fru Tråkig tvungen att säga

”Stopp och belägg, jag försöker jobba.

Ja ja, i samband med att jag mejlade till gruppen lyckades jag förstås även mejla mig själv…

∼ ♦ ∼

Äntligen fredag och helg!

Idag har det varit fredag hela dan. Anna ska jobba hela jävla helgen och Gymnasisten åkte till sin pappa efter skolan idag. Ja jag ska givetvis städa, men också bädda rent och med all säkerhet tvätta. Sen tänkte jag nog ge mig ut också för att få ljus och luft och göra nåt som inte är allvarligt och vuxligt utan bara roligt. Vad det vara månde. Sena eftermiddagen idag blev ganska lugn, så jag hann gå ner med sopor, flatmoppa tre golv och stryka några tischor, hela tiden med koll på jobbdatorn. Men det trillar in ett större jobb i slutet av nästa vecka eller i början av veckan där på. Större och bråttom. Roligt att få sätta tänderna i nåt jag vet att jag är rätt bra på – korrekturläsning. Av andras texter, förstås, inte mina egna. Ingen kan korra sina egna texter.

Efter arbetsdagens slut var det dags att köpa nåt gott till fredagsmiddagen. Vågen visade i morse att jag har gått ner de tre kilo jag gått upp under semestern. Jag tänker väl inte äta upp alla kilon i helgen, men… några hekto, kanske. Jag behöver nog fira att jag har klarat av första arbetsveckan efter sex veckors ledighet – utan att göra några större misstag…

∼ ♦ ∼

Och ja. Jag har lyssnat på ABBAs två nysläppta ballader. De inte bara håller, de är GULD.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.