Kära dagbok…

En vecka och en dag har jag arbetat efter sommarsemestern och det känns som om jag inte har haft semester alls utan bara jobbat. Jag är redan inne i vardagslunken. Vissa dar känns det OK, andra dar känns det bara… trist och tröstlöst. Kanske blir det annorlunda när jag faktiskt ska börja vara på jobbet igen och gå hemifrån. Jag tar mig ju liksom inte ut så mycket annars, särskilt inte på vardagarna.

En måndag på Main street, en typisk vardag, innebär allt som oftast spaghetti till middag.Vi har ju fortfarande ett av Fästmöns barn som bor hemma. Igår gjorde Anna en sås till pastan på kycklingfärs. Var och en addade sen själv lite extra kryddor – på bilden de kryddor jag öste på. Det blev gott och jag åt alldeles för mycket. Det var ganska skönt att sjunka ner i fåtöljen efteråt och glo på Huss i två timmar. Sen gick jag och la mig, läste helt kort och somnade som en sten. Men i natt vaknade jag några gånger, sov oroligt, alltså.

Måndagsmat.

∼ ♦ ∼

Idag på tisdagsmorgonen hände emellertid nånting utöver det vanliga. Fast inte nåt bra, förstås. Jag hade tömt kattpottorna och knutit ihop ett par soppåsar när jag startade kaffebryggaren som satt i ett av diskbänksbelysningens eluttag när det sa…

”Poff, fräääs!

och så slocknade såväl lampa som bryggare. Lampan hade pajat och nu vet jag inte exakt hur mycket, för även båda uttagen var helt döda. Detta innebar att jag snabbt fick möblera om i köket för att få mitt morgonkaffe efter duschen till frukost. Nu är jag ingen elektriker så jag vet inte vad jag ska göra. Gissningsvis är hela armaturen trasig och behöver bytas ut och sånt kan jag inte göra själv. Men en diskbänksbelysning behöver vi ju ha och ska vi ändå ta hit en elektriker kan den personen få montera ytterligare en armatur med uttag, över vår andra bänk i köket, med mera… To be continued…

Arbetsdagen förflöt med möten, diskussioner och diverse småplock. Jag känner mig fortfarande ny på jobbet och har ibland svårt att veta om jag ska ge mig in i/ta tag i vissa saker. Detta är nåt jag ska ta upp med min tillfälliga chef under morgondagen när vi har en kvarts avstämningsmöte.

∼ ♦ ∼

I kväll återgår även andra saker till vardagslunken. Jag skulle ha varit på styrelsemöte, men det blev manfall. Därför hinner jag med god marginal se Hjerson klockan 21. Först tyckte jag att serien bara var konstig. Nu är den fortfarande konstig, men också spännande. Sen är det väl läggdags, precis som var dag.

Även Lucifer har läggdags – var dag.

Lucifer får också illustrera hur en katt ska få må och hur gott en katt ska få ha det. Jag grinade nästan när jag läste i lokalblaskan om hur flera kattungar dumpats vid E4:an. Tre togs omhand, en kattunge hade blivit påkörd. Den som inte säkert vet att den kan ta hand om dem ska inte skaffa husdjur! Och om nåt oförutsett inträffar ska levande varelser inte dumpas vid en motorväg. Hur är man funtad då??? SKÄMMES!

∼ ♦ ∼

Livet är kort.