Kära dagbok…

Asså, det var ju fredag igår och jag glömde rapportera om vägningen. Ärligt talat räknade jag våldsamt med en uppgång på två, tre kilo igen. Jag hade gått upp 200 gram på en vecka… Men, jag ligger just under nollan så från och med måndag blir det åtstramning igen. BMI hade ökat med en tiondel, muskelmassan med två tiondelar. Lustigt nog hade kroppsfettet minskat med två tiondelar. Mängden vatten i kroppen var ungefär som sist och benmassan var den samma. Inte katastrof alltså – ännu.

Vi hjälptes åt att laga till en vettig middag. Fästmön hade hittat ett bra recept med räkor, chili, krossade tomater, kidneybönor, vitlök, lök och oregano. Hon tog som vanligt kommandot i köket, jag skalade räkor och var nere i soprummet med skalen. Maten blev supergod, verkligen.

Heta räkor och gott, kallt och torrt vitt vin till.

Vi drack ett härligt glas torrt vitt till middagen och tog ytterligare ett efteråt. Jag kollade lite i Antiktidningen som hade kommit med posten. Ren njutning! Anna hackade upp julananasen och jag åt min med en aning Nutella. Sen ballade det ur totalt när en av julens chokladaskar öppnades och vi fick var sitt lager. Jag hyfsade dessutom en påse med skumtomtar till kvällskaffet. Jaa, jag mådde ganska illa vid 21-tiden… Det måste bli skärpning – efter helgen…

Njutning!

∼ ♦ ∼

Allting har ett slut… Dagen är kommen…

Och sen kom de över mig. Grubblerierna. Redan på fredagskvällen slogs jag av att den närmade sig, tiden för det där mötet som jag själv hade initierat, men som jag är så himla rädd för. Eftersom det är ett viktigt möte vill jag ha det IRL. Samtidigt ska vi jobba hemifrån igen, till att börja med januari månad ut, enligt nya rekommendationer. Datumet för ursprungsmötet var inte heller optimalt för att ta det via Zoom. Så jag bad att få mötet framflyttat. Tänkte mig väl kanske senare i vår, det är ju ingen jättepanik. Men det blev framflyttat lite mer än en vecka, alltså fortfarande i januari. Jag har accepterat det preliminärt. Jag drivs närmare ett öde som jag däremot inte kan acceptera. Hur får man göra så här med människor?

I morse vaknade jag först kvart över sex. Gick upp på toa, hörde Anna stöka i köket, gick sen och la mig igen. Somnade till, vaknade 7.05. Grubblerierna tog fart. Till och med boken jag läser pekade i den riktningen.

”Allting har ett slut. Dagen är kommen

står det på framsidan. Jag vill bara jobba. Jag kände mig så utvilad, återhämtad efter de här lediga veckorna. Sen krävs så lite för att jag ska falla omkull och känna mig svag och orkeslös igen. Fan också! Fan, fan, fan!

Ändå är jag så tacksam, för böckerna, för att jag kan läsa. Medan en maskin tvätt arbetade i badrummet läste jag. Flykten från verkligheten, in i fiktionen. Jag kan inte leva utan den. Citrus iakttog mig medan jag hängde tvätten, men när jag inte stannade uppe gick hon och la sig. Först strax efter klockan nio klev jag upp på riktigt och satte mig för att skriva. Lucifer låg på leopardfilten till vänster om skrivbordsstolen och sov den oskyldiges sömn. Vad hade jag gjort utan katternas närvaro också? Levande varelser, inte bara böcker.

Lucifer sover den oskyldiges sömn.

Och så Anna förstås. Alltid Anna. Som sa igår att hon inte vet hur hon ska fira min kommande jämna födelsedag. Jag vill gärna ha ett minne från dagen, inget dyrt, bara nåt litet. Sen kan vi gå ut och äta. Det blir bra. Det räcker så. Visst vore det fint att få en Rolex, men en sån behövs verkligen inte.

∼ ♦ ∼

Det började snöa igår kväll och det har snöat hela natten. Plogbilen körde utanför tidigt i morse och jag har hört ambulanssirener. Folk måste köra försiktigt när det är sånt här väder!

För att muntra upp mig denna ganska gråa januarilördag tog jag en promenad mitt på dagen. Målet var Akademibokhandeln. Det var väldigt lite folk ute, tack och lov. På bokhandeln satte jag sprätt på julklappen från arbetsgivaren, det vill säga presentkortet på 500 kronor. Jag fick fem böcker – en inbunden och fyra pocketar – och behövde bara lägga till 18 spänn. Det blev Gytha Lodges bok Det som är dolt, Johanna Hedmans bok Trion, Britt Peruzzis bok Stilla vatten, Christina Wahldéns bok Cyklonvarning och Karin Fossums bok Förmörkelsen. Fyra deckare/kriminalromaner och en skönlitterär roman, alltså.

Julklappsböcker från arbetsgivaren 2021, mitt val.

Så nu ska jag sätta mig i fåtöljen och läsa och försöka ha det gott. Anna jobbar till klockan 16 och maten från Mýrtos står i kylen, redo att värmas och dukas fram.

∼ ♦ ∼

För övrigt hittade jag en försvunnen pryl – ett lock – bland teskedarna. Jag har aaaldrig sett det förr, hälsar Senila Damen.

Jag har aldrig sett det här locket förr.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.