Kära dagbok…

Dagarna passerar och jag är ledig. Ändå går tiden ganska snabbt. Annas snälla mamma frågade mig i telefonen häromdagen vad jag gör om dagarna och hur jag får dem att gå. Inga problem, de bara… passerar.

Jag läser mycket. I måndags kväll blev det bokbyte igen. Nu är jag inne på den tredje boken det här nya året. Bytet gick från arkeologi och mord till författarskap och självmord. (Från Elly till Elin, för övrigt…) Två väsensskilda böcker… Jag har haft en dialog på Instagram med författaren till den förra. Roligt! För övrigt har jag anmält mig på författarträff på Akademibokhandeln nästa vecka med författaren till boken jag läser just nu. Boken, som jag fick i julklapp av Fästmön, är redan signerad av författaren. Den var hett önskad av mig! Och nu har jag förmånen att få läsa den…

Bokbyte i måndags från arkeologi och mord…

…till författarskap och självmord.

Men jag förflyttade mig ut ur hemmets bubbla och träffade en kompis igår också. M, en av dem jag har känt längst här i Uppsala och som dessutom är född här (mycket ovanligt!). Vi sågs på Churchill Arms igen, drack fyra öl vardera och åt pubmat. Puben har ändrat sin meny lite, vilket jag uppskattade. Visserligen såg Yorkshirepuddingen inte ut som det den var, men den smakade OK. Kycklingen var också god. Fast bäst var samtalet med M. Jag är så glad för de här träffarna, mitt i M:s sorg blir jag glad… Jag tror att också M känner glädje sorgen till trots. Och även om våra liv har tagit svängar ifrån varandra blir det aldrig pinsamt tyst. Det finns alltid ämnen och ting att avhandla. Jag uppskattar de här mötena, verkligen, väldigt mycket.

London Pride är ett måste på Churchill Arms.

God kycklingmiddag, trots Yorkshirepuddingens utseende.

Jag uppskattar mötena med M väldigt mycket.

∼ ♦ ∼

Bara trekvarts läsning och kaffe på sängen i morse.

I morse hade det blivit vinter igen. Jag vaknade före mitt ställda alarm, för nu på morgonen är jag lite på helspänn. Det blev trekvarts läsning och kaffe på sängen. Mitt på dan idag ska jag få tredje vaccindosen. Den här gången vet jag vad som gäller, att själva sticket inte gör ont. Får jag samma sorts vaccin som sist brukar jag bara få lite ont i armen, typ träningsvärk.

Så nu ska jag göra mig redo att möta trettondedagsafton, med stick, vinterväglag (jag ska åka bil ut till Fyris Park för vaccinet) och allt vad dagen för med sig.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.