Annandag nyår 2022: Försoffning eller idegång, vilken idé…

 



Kära dagbok…

Nattfalkarna och kaffe på sängen

Start på dagen.

Idag är det annandag nyår. Eller min mormors, min mammas och vännen FEMs yngsta barnbarns namnsdag. Jag firar genom att tänka på dem. Och koppla av.

Det har varit en lugn annandag nyår/Sveadag. En rejäl sovmorgon inledde dan och därefter läsning och kaffe på sängen till lunchtid. Nu har vi bestämt att försöka vända tillbaka dygnet. Fästmön ska iväg och jobba i morrn igen, medan jag är ledig en vecka till. Det kan kännas som en evighet, men jag vet nog att dagarna går snabbt. Jag har en del inbokat, som möte i morrn kväll och vaccindos nummer tre på onsdag. På tisdag ska jag göra nåt ovanligt roligt – träffa en av mina äldsta Uppsalavänner igen.

Med den rejäla sovmorgonen följde lite ont i höger skulderblad. Då lånade jag massagekudden jag gav Anna i julklapp och nu i kväll är det onda nästan borta.

En annan julklapp som jag gav Anna har jag också lånat. Det är Ninni Schulmans senaste bok i Magdalena Hansson-/Hagfors-serien, den sjunde och sista, enligt Anna. Tänk att jag behärskade mig ända till i kväll med att fråga om jag fick låna boken – Anna läste ut den i eftermiddags…

Jag har läst ut två av mina fem julklappsböcker (Elly Griffiths Brighton-serie inte inräknad eftersom jag inte har fått den än). Jonas Moström blev glad för mitt blogginlägg om hans bok (julklapp från Jerry) och tackade mig på Instagram. Elly Griffiths senaste Ruth Galloway-bok köpte jag till mig själv som efterjulklapp. Författaren önskade mig njutning av såväl godis som bok efter att jag postat en bild på Insta. Jag tycker att det är roligt när författare interagerar med läsare och slänger iväg några rader. Det visar att de uppskattar att en visar upp deras verk och att de inte är några divor (undantag finns).


Vi tog en promenad till Korgtassen idag, Anna och jag,
för att köpa middagsmat. Annars har vi som sagt mest tagit det lugnt, fikat, ätit godis, läst etc. Jag har läst cirka en tredjedel i Nattfalkarna redan. Vidare ringde jag Annas snälla mamma för att kolla läget. Hon har gjort stora framsteg i tusenbitarspusslet vi gav henne i julklapp!

I kväll gjorde vi det enkelt för oss och värmde varmrökt lax i micron. Till firren åt vi olika såser och kokt potatis. Jag fick ett glas vitt som blivit över från nyårsaftons hummersås.

Varmrökt pepparlax med potatis och chilihollandaise

Enkel middag på annandag nyår.

∼ ♦ ∼

Försoffningen har snart gått lite för långt, så i morrn eftermiddag tänkte jag ta en längre promenad. Fint att det ska regna då… Vädret är verkligen fram och tillbaka – i natt snöade det, i morse töade det. På onsdag ska det bli skitkallt igen. Och snöa. Jag kanske går i ide helt. Vi får se.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Mat, Personligt, Sociala medier, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Nyårslöfte? Nä, men bokmål

Ett inlägg om statistik och mål.


Tofflans bokår 2021 91 titlar lästa

Jag nådde inte upp till bokmålet 2021 på 110 böcker.

Nyårslöften? Nej, inte diowekt*. Jo, jag har lovat mig själv att ta tag i min jobbsituation. Den måste bli 100 procent bra under det första halvåret i år, annars hamnar jag ju i helvetet igen.

Utöver det har jag satt ett bokmål. År 2020 läste jag 102 böcker. För 2021 satte jag ett bokmål på 110 böcker. Dit nådde jag inte, jag slutade på 91 lästa böcker och 28 189 lästa sidor. Årets bokmål är därför mer realistiskt – dels en liten utmaning, men dels inte en alltför stor sådan. Jag har satt som mål att läsa 100 böcker 2022. Och jag har redan läst en.

På Goodreads finns jag sen ett par år tillbaka. Där skriver jag in vilka böcker jag läser och har läst, sätter upp bokmål, letar lästips med mera. Jag skriver inga inlägg där om böckerna jag har läst, men jag lägger in länkar till de inlägg här på bloggen som går till respektive läst bok. Och så skriver jag vilket omdöme varje bok får – här på bloggen delar jag ut rosa tofflor, på Goodreads blir det gula stjärnor.

Goodreads håller lätt ordning på min lässtatistik. Jag kan till exempel inte bara se hur många böcker jag läste förra året. Utöver det kan jag se den kortaste boken och den längsta boken jag läste samt genomsnittlig boklängd (antal sidor). Den kortaste boken jag läste förra året var Att vara människa (128 sidor). Den längsta var Fädernas missgärningar (560 sidor). Genomsnittslängden på mina lästa böcker 2021 var 309 sidor. Jag kan också se att Där kräftorna sjunger var den mest populära boken på Goodreads av de böcker jag läste. Vidare noterar jag att jag är ganska snäll i mina omdömen. Mitt genomsnittsomdöme ligger på 4,4 av 5.


Här kan du se vilka böcker jag läste 2021:

*diowekt = östgötska, betyder ”direkt”


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Jobb, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Nyåret 2021-2022: Så mycket gott!

 



Kära dagbok…

Nyåret 2021-2022… Som rubriken anger har det fört med sig så mycket gott, hittills. Det började ju redan kvällen innan nyårsafton när jag festade på Fästmöns kycklingbullar med sås och potatis. De smakade precis som min mammas…

Kycklingköttbullar sås potatis

Rejäl och god laddning med Annas kycklingbullar före nyår.

Resten av helgen har jag inte gått hungrig heller. Men vi tar väl det hela från början…

Nyårsafton

Nån gång efter lunch gick vi iväg till Korgtassen för att hämta våra skaldjur och kompletteringshandla. Det kostade många pengar, men så är det bara nyår en gång om året. Jag köpte det mesta av maten, medan Anna köpte två fina nyårsbuketter på Winges. Sen gick vi hem och avnjöt en riktig go-fika bestående av Annas snälla mammas bullar och var sin pepparkakscookie (köpes). Medan vi fikade kom Anna på att vi hade glömt köpa vitt vin till hummersåsen, så hon kastade sig iväg till Systembolaget och kom hem med en liten flaska torrt, vitt. Under tiden provade jag en skjorta som jag köpte för fem år sen till Annas 50-årsdag. Jag har aldrig kunna knäppa den, men se på nyårsafton gick det. Vi hade nämligen bestämt att vara lite uppklädda till nyårssupén och inte bara sitta i våra hemmauniformer, med hål överallt, resår etc.


Det var förstås Anna som tog kommandot i köket med hummern,
men jag hjälpte till att gröpa ur en halva samt serverade en drink (GT). Och så hällde jag upp havskräftor och danska, svindyra räkor på glasfat respektive i trålare. Anna hade gjort så fin dukning med tygservetter och grönt, jag plockade bara fram glas. I glasen serverades P. Lex Prosecco.


Nyårssupén blev helt fantastiskt god, särskilt hummern. Anna
gjorde även en dessert medan jag var nere i soprummet med skal med pepparkakor och citron, mycket läcker till nybryggt starkt kaffe.

Vi kollade en skräckfilm, mitt val, och den var sisådär. Till midnattsfesten dukade vi upp en bricka med olika sorters ostar, gröna druvor, svarta oliver, ostfyllda paprikor, fikonmarmelad och kex. Till detta serverades ett rödvin som vi fått av Annas snälla mamma. Men först skålade vi vid tolvslaget i den sista skvätten prosecco och kollade på fyrverkerier som var fina och höll sig runt midnatt. Själva satt vi uppe till tvåtiden och läste bland annat…

∼ ♦ ∼

Nyårsdagen

Tänk att jag äntligen kunde sova länge på nyårsdagen! Jag var bara upp vid 7.30 och gav katterna mat, sen somnade jag om. Vi tog det väldigt lugnt hela nyårsdagen. Bland annat läste vi. För min del blev det bokbyte, men inte förrän på eftermiddagen. Nu har jag avslutat min andra julklappsbok och påbörjat den senaste Ruth Galloway-deckaren som jag köpte till mig själv i efterjulklapp. Jag insåg att jag med mina 91 lästa böcker i år inte nådde upp till det bokmål jag satt på Goodreads om 110 böcker 2021. Därför satte jag ett mer realistiskt mål för 2022 om 100 böcker.


Anna
tog en promenad medan jag satt och skrev
– och valde vin till nyårsdagssupén. Vinet trodde jag att vi inte hade druckit tidigare, men det hade vi. Och jag hade bara gett det medelomdöme… Hmmm… Fast på nyårsdagen drack vi årgång 2017 och det vin jag gav medelbetyg var av årgång 2014.

Hemkommen medförde Anna brownie och cookie. Det fick vi klara oss på till middagen. Jag passade också på att byta tofflor till ett helt par som jag köpte på Thuns i somras.


På nyårsdagen hade jag lovat att stå för matlagningen
. Som så ofta blev det som det blev med det. Jag hade bara liksom tänkt ut vin till maten och huvudrätt… Därför stod Anna för förrätt och dessert. Förrätten blev halloumi i våffeljärn med rom, rödlök och gräddfil. Till huvudrätt serverade jag stekt kalkon med två sorters kalla såser och vitlökssmör samt potatisklyftor. Desserten blev en förfinad version av gårdagens, dagen till ära toppad med granatäpplekärnor och ett pepparkakshjärta.

∼ ♦ ∼

I kväll blir det säsongsstart av Stjärnorna på SlottetJag tror inte att vi orkar så mycket mer. Det tar på krafterna att vara ledig och äta så mycket gott…

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Familj, Film, Mat, Personligt, TV, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Den omänsklige

Ett inlägg om den åttonde boken i Nathalie Svensson-serien.


Jonas Moströms bok Den omänskligeEn serie böcker som ibland utspelar sig i Uppsala är alltid intressanta att läsa. Extra spännande är det när de är deckare också. Författaren Jonas Moström skrev från början två serier, en som utspelar sig i Sundsvall och en som utspelar sig i Uppsala. Förra året (2021) kom den åttonde boken i Nathalie Svensson-serien, numera sammanvävd med Johan Axberg-serien, Den omänsklige. Det här var den andra julklappsboken från förra året som jag har läst och den fick jag av Jerry. Tack!

Den omänsklige utspelar sig i Sundsvall där Johan Axberg bor och arbetar som polis. Han är nu tillsammans med psykiatrikern Nathalie Svensson som pendlar mellan Uppsala och Sundsvall. Båda har barn, men just detta med förhållanden och barn tar inte över för mycket i böckerna, vilket jag gillar. Den här gången försöker Nathalie förhindra ett självmord på sjukhuset. Ungefär samtidigt hittas en annan ung kvinna mördad. Båda har varit försvunna ett tag, båda är gravida och båda har en åtta tatuerad runt sina navlar. Sambanden gör att Johan och Nathalie delvis arbetar tillsammans kring fallen.

Det här är en riktig fullträff, tycker jag. Här fokuserar författaren inte så mycket på miljöerna utan på de inblandade personerna och karaktärerna. Dessa skildras mycket trovärdigt och då blir boken väldigt lätt att tycka om. Dessutom är det spännande och obehagligt hela tiden. Jag försöker som vanligt gissa mördare och motiv, men går bet. Jonas Moström lyckas dessutom att hålla läsaren på halster kring mördarens identitet ända in i slutet. Mycket bra. Dessutom är historien inte riktigt slut trots att boken tar slut…

Detta är en helt lysande kriminalroman och Toffelomdömet blir det högsta.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

∼ ♦ ∼

De här böckerna ingår i Nathalie Svensson-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

  1. Himlen är alltid högre 
  2. Dominodöden 
  3. Midnattsflickor 
  4. Trogen intill döden 
  5. Skuggorna ruva 
  6. Skytten 
  7. Kameleonten
  8. Den omänsklige (se inlägget/texten ovan!)

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Our house (2018)

Ett inlägg om en skräckfilm.


 

Our house 2018Att det bara är skit på TV en nyårsafton tycker jag är skit. Det är många som sitter ensamma och som skulle vilja se annat än repriser. Jag var inte ensam, men Fästmön och jag ville titta på nåt läskigt och bra efter nyårssupén. Valet föll på filmen Our house (2018) som jag valde från Netflix.

Nu är jag långt ifrån den som väljer de bästa filmerna, men vi var överens om att se en film som inte var så lång och som var spännande. Our house är ungefär 90 minuter och klassad som skräckfilm.

Filmen handlar om en ung kille som jobbar med ett projekt kring att alstra trådlös elektricitet, ungefär. I stället lyckas han skapa en maskin som startar paranormal aktivitet. Detta sker efter att hans föräldrar har dött i en bilolycka och han får flytta hem igen till huset för att ta hand om sina småsyskon. När systern Becca får en kompis som heter Alice visar det sig att Alice inte finns. Inte nu i alla fall, men hon har funnits… Även grannen engagerar sig, speciellt som han är änkling.

Ja ja, det är inte särskilt spännande alls förrän den sista halvtimmen. Då händer nästan allt läskigt och det är först då som jag får ståpäls ett par gånger. Skådespeleriet är helt OK, men storyn är i sig ganska tunn. Det hade kunnat bli så bra det här med sorgen och längtan efter de kära vi saknar. Hur många gånger har en inte tänkt att ”om jag bara fick träffa dem en och prata med dem en enda gång till”? Nu svischar sorgen förbi och tas över av spöken som inte är helt trovärdiga.

Toffelomdömet blir medel.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini

 


Livet är kort.

Publicerat i Film, Personligt, TV | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Mitt bokår 2021: Decemberböckerna – årets bästa till sist?

Ett inlägg om och med länkar till böckerna jag läste och skrev om under året 2021s sista månad.



December månads böcker… 
Hade jag sparat årets bästa till sist? Nej, det tror jag inte. Däremot växte högen med böcker för recension. Och så läste jag en bok jag hade köpt på årets bokrea. Sent ska syndaren (?) vakna. Bland recensionsexemplaren dök två novellsamlingar upp. Nja, inte riktigt min genre, dessvärre. Men julklappsböckerna… De var jättebra!


Klickar du på en bild nedan öppnas inlägget jag skrev om just den boken i ett nytt fönster i din webbläsare! 

December månads böcker 2021:

Mariette Lindsteins bok Bortom DimönUlf Brobergs bok Polisliv berättelsen om Christer Nordström

Michael Riises bok Kommunikationens anatomiJo Nesbös bok Svartsjukemannen och andra berättelser

Karin Brunk Holmqvists bok Damen med bystenJo Nesbös bok Råttön och andra berättelser

Jojo Moyes bok Silver BayJohan Theorins bok Benvittring

 

Påbörjad i december:

Jonas Moströms bok Den omänsklige


Den första boken jag läste ut i årets sista månad
var en spänningsroman (Bortom Dimön). Därefter läste jag en bok om ett spännande liv (Polisliv: Berättelsen om Christer Nordström). Utöver det läste jag ytterligare en spänningsroman (Benvittring). Jag läste två skönlitterära romaner (Damen med bysten, Silver Bay). Jag läste en bok klassificerad som genren psykologi (Kommunikationens anatomi). Det blev två novellsamlingar (Svartsjukemannen och andra berättelser, Råttön och andra berättelser).

Av de böcker jag läste i december är fem (Bortom Dimön, Polisliv: Berättelsen om Christer Nordström, Kommunikationens anatomi, Damen med bysten, Benvittring) skrivna av svenska författare (Mariette Lindstein, Ulf Broberg, Michael Riise, Karin Brunk Holmqvist, Johan Theorin). Två böcker (Svartsjukemannen och andra berättelser, Råttön och andra berättelser) är skrivna av en norsk författare (Jo Nesbø).  En bok(Silver Bay) är skriven av en brittisk författare (Jojo Moyes). Två av böckerna ingår i serier (Bortom Dimön, Benvittring).

Jag köpte två av decemberböckerna nya inbundna (Polisliv: Berättelsen om Christer Nordström, Damen med bysten). En av böckerna köpte jag ny i pocket (Silver Bay). Jag fick fyra böcker för recension (Bortom Dimön, Kommunikationens anatomi, Svartsjukemannen och andra berättelser, Råttön och andra berättelser). Jag fick en bok i julklapp (Benvittring). En bok läste jag på engelska (Silver Bay).

Sammanlagt läste jag åtta böcker i december 2021. Av dessa fick två högsta omdöme (Bortom Dimön, Benvittring). Fem böcker (Polisliv: Berättelsen om Christer Nordström, Kommunikationens anatomi, Svartsjukemannen och andra berättelser, Råttön och andra berättelser, Silver Bay) fick högt omdöme. En bok (Damen med bysten) fick medelomdöme.

Den bok jag läste i december som jag tycker var den bästa denna månad är 

Benvittring av Johan Theorin

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Så här blev det – ett gott slut till sist!

 



Kära dagbok…

Med dessa två bilder vill jag avsluta år 2021 och önska dig, kära dagbok, ett gott slut på det gamla året och ett riktigt gott nytt år.

Det blev ett gott slut till sist eller hur?

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Personligt | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

Onsdag kväll den 29 december och torsdagen den 30 december 2021: Halvvägs… och en bra dag att dö på

 



Kära dagbok…

Igår kväll var jag ensam hemma och gjorde saker jag inte brukar göra. Dels lagade jag mat, dels startade jag ett litet halvstort projekt i Bokrummet. Matlagningen var det väl ingen högre klass på, men jag blev mätt på egg ’n chips.

Egg n chips

Jag lagade egg ‘n chips till middag igår.

Projektet hann jag väl ungefär halvvägs med. Som synes på bilderna nedan är det rätt stökigt i bokhyllorna. Böcker är inklämda lite här och var. Det som en gång var ordning har blivit… oordning. Projektet gå nu ut på att delvis ställa böcker av samma författare i samma serie dubbelt. Det finns ingen annan lösning eftersom nån ytterligare bokhylla – eller två – inte får plats. Det blir ändå ganska bra. Dessutom får jag damma ordentligt både ovanpå böckerna och bakom. Det var verkligen behövligt! Inte konstigt att jag har svårt med andningen ibland där jag sitter bland dammråttor och katthår och jobbar… Fast just nu jobbar jag ju inte, jag bara sitter vid datorn då och då.

∼ ♦ ∼

Halvvägs i bok och kaffemugg

Jag är ungefär halvvägs i boken – och i kaffemuggen på bilden.

Halvvägs i läsningen av min andra julklappsbok är jag ungefär också. Boken är lika bra som den första, men lite annorlunda. Båda är dock spänningsromaner och såna gillar jag bäst. Jag ska nog fortsätta på den banan och läsa Elly Griffiths senaste Ruth Galloway-bok som jag köpte till mig själv i tisdags. Igår loggade jag in för att fixa min julklapp från arbetsgivaren. Jag beställde ett presentkort på 500 kronor hos Akademibokhandeln. Presentkortet ska komma med snigelposten, för jag har ju ingen skrivare hemma att skriva ut det på.

I morse hade jag inte tid att ligga och läsa och dra mig i sängen. Jag hade bestämt att åka ut till Förorten för att hämta Jerry så vi kunde åka in till hans jobb och hämta Dramaten formerly known as Roland. Det passade honom extra bra att göra, för hans skärm hemma (han jobbar hemifrån nu) la av i morse. En bra dag att dö på, alltså. Givetvis skjutsade jag hem Jerry med en fungerande skärm också. Resan gick bra, bilen var tacksam att få åka några mil (cirka fyra) och Dramaten står nu till Citrus – och min onda ryggs! – glädje på sin plats intill skostället i hallen. Hon brukar ligga på den och gömma sig för brorsan och samtidigt kunna spana.

Dramaten på plats igen

Dramaten formerly known as Roland är på plats igen – till Citrus och min ryggs glädje.

Jag har vattnat våra krukväxter och granen, varit nere med sopor i soprummet, tagit reda på gårdagens tvätt (där inte ett plagg var mitt) samt smörjt balkongdörrens handtag och ”piggar” och handtaget till sovrumsdörren. Båda dörrarna fungerar nu som… smort. Annas snälla mamma har fått ett samtal och ett tack för senast. Nu väntar diskmaskinen på att bli urplockad. Under tiden fixar jag nog lite kaffe med tilltugg så att jag orkar avsluta mitt projekt i Bokrummet.

Fästmön är iväg och jobbar, men jag ska äta kycklingbullar, som hon gjorde åt mig till jul, kokt potatis och gräddsås till middag. Det klarar jag nog av att laga.

∼ ♦ ∼

I morrn och till och med söndag är vi lediga båda två. På måndag är jag fortsatt ledig, men har ett styrelsemöte på kvällen. Innan dess ska vi ha ett gott slut med skaldjur och bubbel med mera här hemma.

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Jobb, Krämpor, Mat, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Tisdag kväll den 28 december och onsdagen den 29 december 2021: Mitt leverne

 



Kära dagbok…

Igår blev det inte julmat alls. Vi åt färsk ostfylld spenatpasta med tomatsås och parmesan över. Till det tog vi sista glaset Johanna. Dessert blev kaffe och julgodis och lite senare tog vi var sin ostassiett och drack ett glas appassimento till.


Vi har hela ekbyffén full av skålar och burkar med godis,
så vad vågen visar på fredag vill jag inte tänka på. Det blev en riktig go-fika idag på eftermiddagen. Jag åt bland annat en keps i vit choklad. På julafton hade jag redan gått upp 1,1 kilo jämfört med veckan innan och BMI hade ökat med en tiondel. Kroppsfettet, däremot, hade minskat med en tiondel och muskelmassan med fem tiondelar. Bentätheten var samma som fredagen innan. Vi får se på fredag hur siffrorna skvallrar om mitt leverne…


Men jag äter inte hela tiden,
varken igår eller idag. Jag läste, såväl min bok på gång som Antiktidningen. Första numret 2022 kom igår och jag betalade för ytterligare ett års prenumeration. Det är roligt, intressant och lärorikt att läsa om antikviteteter.

Sista delen av En kunglig affär såg vi också i eldslyktans sken. Vidare fastnade vi i en brittisk feelgood-film om ett konditori. Nu verkar det inte vara nåt intressant att se på i kväll när Fästmön jobbar, så jag får läsa. Det gör mig inget!

∼ ♦ ∼

Den omänsklige och kaffe på sängen

Jag läser så gärna, denna min andra julklappsbok är lika bra som den första.

Det har blivit varmare och i natt snöade det mycket. Jag sov ganska dåligt. Anna började inte förrän klockan 16 idag, så vi låg och läste fram till nästan 10.30 i morse. Kanske gör jag för lite, kanske får jag för lite stimulans. Ingen av oss verkar särskilt glad. Skälen är väl till viss del samma, men också olika. Inget jag kan eller vill skriva om öppet här, kära dagbok. Jag försöker hitta på saker att göra som får mig att må bra, men jag känner mig fruktansvärt ensam ibland. Igår var jag nere på stan en stund på egen hand, bara för att komma hemifrån och låta bli att tvätta och städa. Men en maskin tvätt körde jag igår och nyss körde jag en maskin till. Idag har jag dammsugit och varit och handlat. Ibland känner jag mig som ett jävla oavlönat hembiträde, men jag kan tänka mig att Anna känner sig som en oavlönad kokerska då och då. I kväll och i morrn ska jag laga min egen mat. I afton blir det pommes och stekta ägg, i morrn blir det kycklingbullar, som Anna visserligen har gjort, men jag steker på dem och kokar potatis och sås till.

Efter maten är det bäst att fortsätta softa. Jag är fortfarande inte helt kurant utan har svårt med andningen. Citrus visar gärna hur en gör, antingen på mattan eller i Zebrafåtöljen tidigare Farfarsfåtöljen.

∼ ♦ ∼

I morrn ska jag ut och fara och flänga på vägarna. Hoppas både att bilen startar och att det inte är alltför halt.

Avslutningsvis ett grattis till De Fyra Essen och till vännen FEM och Finske Pinnen som har blivit mormor och morfar igen, den här gången till en liten Svea!

∼ ♦ ∼

 


Livet är kort.

Publicerat i Antikt-retro-secondhand-loppis, Böcker, Dagbok, Epikuréiskt, Film, Krämpor, Mat, Personligt, TV, Vänner, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Ett rödvin: Rossetto Appassimento 2020

Ett inlägg om ett italienskt rött vin i en osannolikt kitschig flaska.



Efter all julmat, julöl och snaps
var i alla fall jag sugen på ett glas rött. När vi var och handlade bubbel till nyår slank även två röda italienare med i ryggsäcken (som jag har hört sägas är ful, men den är praktisk och inte nån löjlig barn-/ungdomsrygga). En av flaskorna var helt osannolikt kitschig till utseendet – en kunde tro att den var sponsrad av Rolling Stones. Rossetto Appassimento 2020 var namnet på vinet som jag inte hade testat tidigare.


Vinet är klassat som medelsträvt
och åt det fylligare hållet samt med ganska hög fruktsyra. Alkoholhalten ligger på 14 procent och sockerhalten på 1,4 gram per 100 milliliter. På prislappen står det 119 kronor.

Det framgår inte nånstans vilka druvor vinet är gjort på, men det är blårött till färgen och från Apulien. Appassimento, eller passito, är en metod för vintillverkning. Skörden görs på hösten och man låter druvorna torka på stora mattor av bambu eller halm. Ju mindre och mer uttorkade druvorna blir desto mer förhöjs smaken i dem.

Systembolaget rekommenderar vinet till lamm och nöt, jag drack det till smakrika och lagrade ostar såsom olika sorters cheddar, S:t Agur, Kaltbach och en mogen Brie med mera.

Så här skriver Systembolaget på sin webbplats om vinets doft och smak:

”Mycket fruktig doft med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, plommon, nougat och vanilj. […] Mycket fruktig smak med tydlig rostad fatkaraktär, inslag av kaffe, mörka körsbär, mjölkchoklad och vanilj.

Fästmön tyckte att vinet luktade bränt gummi. Jag tyckte doften drog åt mörka bär. Vanilj kände jag inte alls vare sig i doft eller smak, men däremot choklad. Till ostarna smakade vinet något surt. Det hade inte nån lång eftersmak och kändes inte så fylligt. Trots det tycker jag att det här var ett helt OK vin, som kanske hade passat bättre till lagad mat.

Toffelomdömet blir trots allt högt.

Rosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla miniRosa toffla mini


Livet är kort.

Publicerat i Epikuréiskt, Personligt, Vin | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar