Ett inlägg om den sjunde och sista delen i Hagfors-serien.

Visst är det snällt att ge bort bra böcker i julklapp? Men visst är det lite fräckt att sen låna de givna böckerna så snart mottagaren har läst dem? Så gjorde jag med Ninni Schulmans bok Dagen är kommen som jag gav till Fästmön förra året i julklapp. Efter att ha lyssnat på Anna – hon ger ljud ifrån sig när en bok är bra – blev jag ju bara jättesugen på att läsa sagda bok.

Den här boken börjar ett par dar före jul med ett brutalt mord på ett äldre par. Huset är en enda röra och det saknas både grejor och pengar. Paret har inte haft nåt större umgänge. Några fiender/ovänner tycks de inte heller ha haft. Kanske handlar det om ett rån som gått för långt? Polisen Christer Berglund och hans kollega Petra Wilander inser dock att fallet är mer komplicerat än så. Journalisten Magdalena Hansson, som har varit långtidssjukskriven, är tillbaka på banan. Hon blir mycket engagerad i morden.

Den här tegelstenen är ett mästerverk. Det här är den bästa boken i Hagfors-serien – och den är också seriens sista. En ska sluta när en är på topp. Boken har ta mig tusan allt. Författaren har ett underbart, flyhänt språk. Människorna hon tecknar blir levande och realistiska – även de onda.  Boken är otäck och spännande från första sidan. Och nej, jag kan inte lista ut i förväg vem mördaren är. Slutet är överraskande och jag har mycket svårt att lägga den ifrån mig. Och ja, jag sörjer att det är det sista jag får läsa om Christer, Petra, Magdalena och de andra.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Den här böckerna ingår i Hagfors-serien (länkarna går till mina inlägg om böckerna):

1. Flickan med snö i håret
2. Pojken som slutade gråta
3. Svara om du hör mig
4. Vår egen lilla hemlighet
5. Välkommen hem
6. När alla klockor har stannat
7. Dagen är kommen (läs inlägget ovan)

Livet är kort.