Kära dagbok…

Igår var det Fettisdagen. En fettis är jag, men… jag gillar inte semlor. Semlor är nämligen det en äter på Fettisdagen, i alla fall vanligt folk/normala människor/svenskar. Skälet till att jag inte äter detta bakverk är att jag och en kompis, en dag under ett februarilov, bakade 14 semlor – och åt upp dem. Alla. I år är det alltså 46 år sen jag åt semlor, för kompisen och jag var lika gamla som antalet semlor. År 2022 var det emellertid dags att vara lite wild and crazy och bryta trenden.

En kartong från Forsa…

Fyra semlor varav en vaniljsemla, längst ner till höger i bild, till mig.

Fettisdagsbulle till kvällskaffet.

Fästmön köpte hem semlor från Forsa hembageri – och en var till mig. Hon vet att jag varken gillar mandelmassa eller vispad grädde, så till mig inhandlade hon en vaniljsemla. Anna och Gymnasisten åt middag först i Matsalen, medan jag åt mackor i köket. Semlan intogs till kvällskaffet.

Vad tyckte jag då? Tja, det var godare än jag trott. Jag åt inte upp all grädde och semlan smakade inte vanilj, men bullen var god och smakrik och lite grädde mjukade upp den. Kort sagt: vaniljsemlan blev klart godkänd, tack!

Kvällen avslutades i Köping via TV. Jag orkade inte se några nyheter eller nåt annat seriöst, jag orkar inte med ytterligare en kris även om jag inte kan springa ifrån den här heller. Dessutom biter inte vaccin på vissa galningar.

∼ ♦ ∼

Onsdagen var inte lika mötesrik som måndagen och tisdagen, förutom eftermiddagen. Ett möte på förmiddagen bara och det gjorde att jag kunde ta ut en friskvårdstimme, nåt som ryggen med flera kroppsdelar tackar för. Från klockan 13 var det sen möten i olika konstellationer och bara lite operativt arbete. Och i kväll är det för säkerhets skull också styrelsemöte klockan 19.

Jag skulle ha ett avstämningsmöte under friskvårdspromenaden, men personen jag skulle träffa, en före detta arbetskamrat, avbokade. En annan före detta arbetskamrat tittade upp till mig för att lämna tillbaka en bok jag hade lånat ut för bra länge sen. Det blev en kort men trevlig pratstund. Till sällskap fick jag i stället vännen M – både på promenaden till Tropiska växthuset och på den efterföljande lunch.en Jag tankade sol, ljus, värme, rörelse, social gemenskap och ett och annat skratt. Tack!

Fortfarande vinter i Botaniska trädgården…

…men marssolen är stark.

Viktigt budskap i ett träd.

Hungriga fiskar.

Grönt är skönt.

…där små citroner gula…

Och gula grodor!

M skyfflar in lite lunch.

∼ ♦ ∼

I kväll är jag som sagt på möte så det här inlägget är tidsinställt för publicering.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.