Ett inlägg om spanskt rödvin.

En spanjack som inte smakar smärkola.

En kylig decembersöndag blev jag bortbjuden på middag hos en god vän. Vännen känner till min fäbless för italienska rödviner, men dristade sig ändå att bjuda på ett spanskt rött, GR-174 2021. Dessutom drack vi det till laxpasta.

Det här vinet från Katalonien är fylligt, strävt och har hög fruktsyra. Det är gjort på hela sex olika druvor – garnatxa, cabernet sauvignon, syrah, samsó, merlot och cabernet franc. Färgen är mörk och blåröd.

Vinets alkoholhalt ligger på hela 15 procent, sockerhalten är mindre än 0,3 gram per 100 milliliter. På prislappen: 179 kronor.

Systembolaget rekommenderar vinet till grillade rätter av lamm- och nötkött, men vi åt som sagt laxpasta.

Så här beskriver Systembolaget vinets doft och smak:

”Nyanserad, mycket fruktig doft med fatkaraktär, inslag av björnbär, viol, skogshallon, choklad, mörka körsbär och kanel. […] Nyanserad, fruktig smak med fatkaraktär, inslag av svarta vinbär, viol, mörka körsbär, choklad, skogshallon och örter.

Min näsa och gom håller med om viol, mörka bär och choklad. Det här var ett kraftfullt vin med mycket smak som dröjde sig kvar länge. Märkligt nog passade det utmärkt till maten. Värdinnan saknade kapris i maten, men det var nog lyckat med tanke på vinet.

Jag är positivt överraskad över detta spanska vin som smakade allt annat än smörkola.

Toffelomdömet blir det högsta.

∼ ♦ ∼

Livet är kort.